Elämäni miehet

by Sofia Rönnow Pessah

Voiko itsetunnon rakentaa vuoteen kautta?

Kohuttu ja koskettava esikoisromaani Soniasta muistelemassa elämänsä miehiä - ja niitä paria naista, joiden kanssa hän on mennyt vuoteeseen.

Sonia on nuori oikeustieteen opiskelija, jossa on ripaus maailmanparantajaa. Hän juhlii mielellään ja harrastaa mielellään myös seksiä.

Sonia kohtelee miehiä kaltoin ja tulee kaltoin kohdelluksi, hän rikkoo rajoja etsiessään suhdetta, jolla olisi merkitystä, ja pohtii samalla miksi seksin pitäisi olla merkityksellistä. Sonia hakee kuitenkin nautintoa, mutta kaipaa ennen kaikkea hyväksyntää, sillä hänen on vaikea hyväksyä itseään.

Sonian elämän välityksellä Sofia Rönnow Pessah onnistuu näyttämään arvomaailmamme paljaana, sellaisena kuin se pinnan alla on.

Sofia Rönnow Pessah (s. 1989) toimii juristina Tukholmassa. Hän on erikoistunut pakolaiskysymyksiin. Elämäni miehet on Rönnow Pessahin esikoisteos ja se on herättänyt kiivastakin keskustelua Ruotsissa.

Genres: Fiction, Swedish Literature, Feminism, Womens, Audiobook, Roman, Novels

232 pages, Paperback

First published January 16, 2020

Reviews

[Johanna Lundin · Rating 2 out of 5]

Som den storasyster jag är hade jag svårt att känna annat än irritation gentemot Sonia. Varför tar hon inte tag i sitt liv, sin låga självkänsla och användande av sex för att få bekräftelse? Detta självskadebeteende som bara fortsätter och fortsätter gjorde att jag tappade intresset för henne och för historien. Jag ville ruska om henne, skicka henne till en terapeut och få henne att jobba med sin mentala ohälsa istället för detta sökande efter svar i dåligt sex. Det blev inte bättre av att karaktärsutvecklingen uteblev. Jag är mest besviken på mig själv, för jag trissade upp förväntningar enormt innan jag började läsa och ifrågasatte mig själv under läsningen och varför jag inte kunde se storheten i detta. Får kanske förlika mig med att detta inte var en bok för mig helt enkelt.

[Frida · Rating 2 out of 5]

Bara för att man har en stilistisk idé om att skriva en roman där varje kapitel ska handla om en man man legat med, behöver inte det innebära att boken BARA måste handla om män.
Det går att ha en ram, och samtidigt gå utanför den. Hela boken behöver inte definieras av sin ram.
Känns som att författaren här blev så kär i bokens ram att hon glömde bort all utfyllnad.

Allt meningslöst sex blir för vältrande, för tjatigt, för tråkigt. Rönnow skissar upp en situation eller en känsla utan att föra tanken vidare och verkligen gräva i ögonblickens ursprung och konsekvenser, det blir inte analytiskt det blir ytligt. Boken rör sig från en ögonblicksbild av tomhet och smärta till nästa, till nästa, till nästa. Man blir avtrubbad till slut, på det dåliga sättet. Och så tycker jag inte att boken skildrar eller förklarar modern kvinnlig sexualitet: snarare beskriver den en modern depression. Jag får verkligen ingenting ut av det för deprimerade tankar är inte insiktsfulla: de är för fångade i sitt eget perspektiv, för färgade av depressionen, för att vara det.

[Pernilla (ett_eget_rum) · Rating 4 out of 5]

Typisk bok jag gillar:
Ung kvinna lever utsvävande, ligger runt och har ångest.
Männen i mitt liv handlar om att göra saker mot sin vilja, att flytta fram sina gränser utan att veta varför. Det är destruktivt, självskadebeteende och självmedicinering på samma gång och Sonia gör allt för att känna sig värd något, få närhet, känna sig älskad, eller i alla fall knullbar.
När Sonia inleder riktiga relationerna får hon ändå inte det hon behöver utan ger ger ger.
Mot slutet kommer en intressant twist som någonstans sätter fingret på problemet. Hur förutsägbarheten i gamla mönster också kan vara trygghet.

Bokcirkelbok! Läs och diskutera!

[Kokonöt]

Egentligen känner jag mig så oerhört trött på tinderromaner ... så vet inte varför jag plockade upp den här. Kändes som tinderromanens urmoder. En lista med ligg och pojkvänner. Kan inte ge något rättvist betyg för ibland var det så f r u k t a n s v ä r t bra, det blixtrade! Men också tjatig.

Jag tyckte det bästa var porträtten av de nervösa killarna som hela tiden oroligt ba går jag över gränsen nu?? Och sen gjorde just det och sen bad om ursäkt. Och Sonia ville trösta dem.

Konstig sak med det hela: 0 karaktärsutveckling. Det slutade där det började. Men jag gillade Sonia. Även om hon var en mycket typisk tinderroman-hjältinna. Hela kittet: enormt bekräftelsebehov och antidepp.

[Tuuli · Rating 4 out of 5]

Päällisin puolin hyvin yksinkertainen rakenne ja sisältö tässä kirjassa: kertoja kuvailee ja luettelee kaikki panonsa, joista suurin osa on yhden tai muutaman illan juttuja, mutta joidenkin kanssa muodostuu seurustelusuhde.
Lukijan tehtäväksi jää muodostaa analyysi siitä, mitä kaikkea tämä luettelointi merkitsee. Päähenkilö haluaa seksiä, nauttii siitä ja silti hänen suhteensa näyttäytyvät myös itseinhon, masennuksen ja riippuvuuden kuvauksena: seksillä, ruualla ja alkoholilla päähenkilö koettaa täyttää sisäistä tyhjyyttään ja ahdistustaan. Ja toisaalta kaikki kirjassa kuvattu on ns. "normaalia nuoren kaupunkilaisen elämää": baareja, bileitä, tinderiä, elämän suunnan ja itsensä etsimistä. Vaikka kirja oli mielestäni vähän ylipitkä, iloton ja kolkko, se herätti ajatuksia. Jäin miettimään vaikka mitä: (hetero)seksuaalisuuden dynamiikkaa ja siihen liittyviä valta-asetelmia ja -jännitteitä, sisäistä tyhjyyttä, masennusta, seksuaalisuuden ja häpeän yhteenkietoutumista, kaikkia eri syitä miksi ihmiset harrastavat seksiä tai suostuvat seksiin, hyväksynnänkaipuuta, pornoa ja sen vaikutusta seksiin ja ihmissuhteisiin, parisuhteen ihannoimista verrattuna irtosuhteisiin, impulsiivisuutta, kulutuskulttuuria, huoria ja madonnia (ns. vaimomatsku-ajattelua, hyh), elämää ylipäätään: mitä kukin tavoittelee ja miksi, mitä odotamme ja haluamme, mitä (naisoletetun) pitäisi olla ja miksi.

[Karenina (Nina Ruthström) · Rating 4 out of 5]

Destruktivt och mörkt från början till slut. Bitvis lite tjatig, den hade vunnit på att vara lite kortare.

Mycket intressant om hur komplext samtycke är, så mycket mer än bara ett ja. Om skillnader i fysisk och psykisk närhet. Om hur vi människor är mer komplexa än det som syns på ytan och hur ska vi egentligen förhålla oss till varandra. Ska vi lyssna på vad vi säger med ord eller ska vi gissa oss till hur personen egentligen känner? Eller är vi skyldiga att se till att vi närmar oss varandra med en attityd som ger den andra möjlighet att vara sig själv?

[Moa Kronbrink Mannheimer · Rating 5 out of 5]

Tveklöst en av de bästa böcker jag läst på länge. Hela idén som boken bygger på, författaren beskriver alla de personer hon träffat och varit intim med, är genialisk. Innehållsmässigt är den bitvis otroligt sorglig, bitvis igenkännande i form av ångest och depression Modig bok. Magiskt språk. Ärlig och blottande. Den tog slut för fort och abrupt - jag vill veta hur det gick sen. Är hon lycklig? Mår hon bra? Blir lämnad med en klump i magen.

[Carla · Rating 5 out of 5]

ich habe mich in diesem buch mehr wiedergefunden als es mit lieb ist. uff.

[Naomi · Rating 2 out of 5]

Megatråkigt språk och noll karaktärsutveckling. Vill inte läsa fler historier om kvinnor som har apatiskt själlöst själdödande sex som självskada. Jag tror jag hade uppskattat den mer om den var skriven på ett annat sätt, hennes stil tilltalar mig inte.

[Julia Eriksson · Rating 2 out of 5]

Formatet är intressant men som helhet håller det inte, varken litterärt eller uppbyggnadsmässigt. Ganska snart blir det platt och ältande, jag önskar mig mer djup och variation.

[Ville Verkkapuro · Rating 4 out of 5]

Hypersexual, bold, unforgiving and also a bit insecure. I can see why and how this caused a big fuzz.
Very focused, a one-track book about a one-track mind, deeper meaning hidden in the unseen and the psyche of the reader.
This reminded me, obviously, of Nymphomaniac by Lars Von Trier, but didn't have as beautiful images and had a better look and focus. Hated the ending in Nymphomaniac.
I am not sure what to make of this, but this was perfect in a way. Also, it was very empty and dull in another way. Extremely divided by this. In a way this feels like a revolution, but in a way it feels like taking a few steps back.
Not too beautiful language, but still well-written.
Many things regarding the behavior of men that I have heard multiple times before, unfortunately. Disappointed, but not surprised.
I'm listening, I'm reading reviews, I'm intrigued.

[Sophia · Rating 3 out of 5]

Lättläst men lite för ytlig och handlingslös. Tyvärr en sämre version av Malmö-boken. Ändå tre stjärnor för det fanns frö till ett intressant och sällan skrivet om perspektiv på relationer o sex. Hade gärna sett en kille läsa denna bok, blir kanske mer givande på nåt sätt.

[Alma Nyström Larsson · Rating 3 out of 5]

Lätt att sugas ner i. Svårt att komma huvudkaraktären nära. Sorgligt om alla män vore som de beskrevs i Männen i mitt liv

[Linda Männikkö · Rating 2 out of 5]

Ideana en paheksu, että luetellaan seksikumppaneita numerojärjestyksessä. Aika ahdistava teos kuitenkin. Yks tähti pois, koska oikolukeminen jäänyt vaiheeseen.

[Heidi · Rating 4 out of 5]

Igenkänningsfaktorn i denna bok är hög! Den här romanen var så bra och stark!
Som kvinna och jurist är kraven alltid högt uppsatta, det känner jag igen mig i. Det är tufft och man måste hitta sina egna ventiler för att orka med det i längden. I den här romanen är huvudkaraktären Sonias knep mat, sex, cigaretter och antidepressiva läkemedel.

Det finns ingen annan bok var det kollektiva traumat som det innebär att vara född kvinna har varit så här närvarande. Boken har blivit kritiserad för att utelämna männen och för att vara vulgär. Jag tycker boken handlar mer om Sonia och hennes bekräftelsebehov och destruktiva copingstrategier i livet än de män som hon ligger med. Många har också nämnt att romanen saknar karaktärsutveckling. Där håller jag inte med utan tycker snarare att just bristen på karaktärsutveckling innehåller en kritik mot dagens hälsovård. Sonia försöker ta kontakt med psykiatrin ett flertal gånger men det enda hon får som respons är receptbelagda antideppmediciner och uppmaningen om att börja träna eftersom det kommer att lösa alla hennes problem. Viljan att förändras och att söka hjälp finns där men det är ingen som vill se henne.

Romanen tar upp flera viktiga teman som makt (o)balans i sexuella relationer, tvåsamhetsnormen, exotifiering, prestationskrav, att vela bli sedd o.s.v. För kvinnor är det lätt att vilja vara till lags för att bli accepterade, på ett sätt där man förlorar sig själv. Det är också det som huvudkaraktären Sonia gör. Hon offrar sig själv och suddar ut sina gränser för att vara männen tillags. Hon spelar rollen som frigjordkvinna eller fresterska eftersom männnen förväntar sig detta av henne fastän hon själv inte känner så mycket lust. Det sexuella spelet fungerar mer som ett sätt att fylla ett konstant tomrum. På ett sätt kan jag dra paralleller med Kerstin Thorvalls Det Mest Förbjudna och Vanessa Springoras bok Samtycket.

Det bästa med boken är hur förhållandet med Konrad beskrivs. Det är lätt att förklä ett dysfunktionellt förhållande i konst och romantik fastän det egentligen handlar om att han vill dra ner henne i sin egen destruktivitet. På det här sättet får han sig själv att må bättre genom att någon annan delar hans misär.

[Bokbabbel · Rating 2 out of 5]

"Jag står framför spegeln och försöker se professionell ut. Jag har dragit på mig en pennkjol som smärtsamt markerar alla timmar jag inte varit på gymmet."

__________________

Alltsååå. Det kanske börjar helt kul, men litanian av meningslösa one night stands som någon slags (icke fungerande) självmedicinering mot självskadebeteendet, blir tyvärr bara meningslös och tråkig för mig.

[Heidi · Rating 4 out of 5]

Jos on joskus listannut kaikki panonsa ja lukenut Bukowskia jonkinlaisena sielunkumppaninan paremman (eli naisvastaavan) puutteessa, niin tämä saattaa hyvinkin olla semmoisen ihmisen kirja. Ihan loppuun asti ei pysynyt intensiteetti yllä, mutta iloitsen, että tässä seksi ja irtosuhteet eivät itsessään olleet ongelma, vaan ehkä jopa yritys ratkaisuun.

[Ida Stiller · Rating 2 out of 5]

Intressant ämne om gråzoner i sex. Tyvärr är den väldigt långtråkig. Skulle tjänat på ”kill your darlings” så att säga. Karaktärsutveckling noll och språket är rent ut sagt dåligt.

[Isabelle Wallman · Rating 4 out of 5]

Annorlunda från vad jag brukar läsa, men ändå rätt så bra! Handlar i grunden om otaliga one night stands och oerotiska sexscener, men ändå om så mycket mer.

Intressant att följa Sonias tankar om sig själv och det finns något äkta och relaterbart i hennes osäkerhet och självhat. En berättelse som handlar om ett starkt beroende av närhet och bekräftelse men också en beskrivning av alla män där ute som går för långt och tar för sig utan att fråga.

Självskadebetenden, social ohälsa och svårigheterna att bara "ta tag i sitt liv". Ibland kanske berättelserna inte slutar med 100% karaktärsutveckling och lyckliga slut, ibland kanske det bara fortsätter som innan.

[Louise Lennartsson · Rating 2 out of 5]

Jag så mycket fram emot att läsa boken men ursäkta det känns mest som en 16-årings dagbok fast huvudpersonen läser på universitetet? Det jag menar är att det finns ju knappt en tillstymmelse till reflektion utan är mer som ett register över upprepade händelser dag för dag. Boken kom ut i anslutning till metoo och bedöms ju som sådan, men helt ärligt vet jag inte vad man vill förmedla. Läste att det kan driva med patriarkatet och den sk knullistan. Men tyvärr, boken ligger mest där som en slak kuk om vi nu ska tala samma språk.

[Nathalie Tauriainen · Rating 5 out of 5]

2020s bästa bok. Träffade precis där det behövde och kändes in i lillhjärtat. Gillar så mycket att det är massor av små historier som knyts samman till en helhet.

[Dexter · Rating 4 out of 5]

Die Meinungen hierzu gehen ja durchaus in beide Extreme. Auffällig ist, dass es vielen an einer klaren Auflösung, also einer Problemlösung, fehlt & genau das kritisiert wird. Ich glaube, dass Literatur erstmal „nur“ zeigt was ist, und uns idealerweise über durchdachte Figuren einen Blick auf etwas ermöglicht, das dem*der Autor*in wichtig ist. Und weil das in DMIML mehr als gelungen ist, kann ich diesen Roman nicht ernsthaft schlecht finden. Er ist originell, tiefgründig, wo es nötig ist, aber auch temporeich. Kurzum: Ich habe das sehr genossen und hatte das Gefühl, der Roman möchte nicht mehr sein als er ist. Und ehrlich gesagt, ist das eine ziemliche Stärke.

[Anna · Rating 5 out of 5]

A friend of mine told me that she had received a book that was quite crass - right in the first sentence it gets down to business. She asked me to read the first sentence to prove it, and maybe joke about the friend that gifted it to her.

So I did. And then I read the second sentence. And the next page. And the next. And on.
And then it was over.

I completely understand why this book is controversial: it is not "nice" to read. There is no real feminist growth, no sudden epiphany and, in my opinion, no happy ending. There also isn't the one fiend to be vanquished, since she seems to be her own worst enemy. It's a single-issue book that makes its point mercilessly, but for me it worked beautifully.
The narrator explores what it can mean to be a woman who has grown up in a society that has taught her to define her worth only in terms of men, in terms of sexual attractiveness. It is about constraints of sexual liberation and about what self-images women (and men) have.
It's also a frustrating book: the protagonist gets involved in very toxic relationships and makes choices you would prefer to stop her from making - but she retains her agency, even though the way she sees herself is entirely determined by a ruthless, self-critical male gaze. Another friend I raved to started the books as well, and he reads her as a borderline personality - a judgement I am very much not sharing, finding her to be a just slightly exaggerated version of women I know. But now I am thinking about why he sees her that way quite a lot, and I have the feeling "Die Männer in meinem Leben" will be on my mind for months if not years to come.

What else to say? It's well written and relatively short, the structure of the book adds to the overall message. And the book itself - german hardcover - is beautiful! I won't say it was a nice read, but I will definitely recommend it to everyone I know. Maybe it's a generational thing, but even though my sexual biography has really been very different, I felt like I recognized something in the merciless perspectice offered.

[Ida-Lotta · Rating 1 out of 5]

Pystyn näkemään mihin kirja pyrkii. Tarkoitus on selvästi käsitellä miten tämä hyperseksuaalinen yhteiskunta voi vaikuttaa itsetuntoon. Päähenkilö on perfektionisti ja yrittää täyttää elämänsä ja itsetuntonsa tyhjiötä ryyppäämällä ja seksillä. Hän kokee itsensä kauniiksi ja haluttavaksi vain jos saa miehen laukeamaan.

Vaikka aihe sinänsä olisi ihan kiinnostava, on kirja yksinkertaisesti huono ja jo julkaisuhetkellä vanhentunut. Tässäkin kirjassa päähenkilö pitää itseään feministinä, mutta teksti vilisee läskivihaa ja penisten kokojen arvioimista. Meinasin lopettaa lukemisen jo "lyhyen miehen kanssa paneminen on vallankumouksellinen teko" -kohtaan.

Päähenkilö on (ihan syystä) huolissaan metoosta ja siitä kuinka yhden illan jutut aina kuristavat ilman lupaa. Kuitenkin hän itse jatkuvasti painostaa muita seksiin, suuttuu torjutuksi tulemisesta eikä aseta minkäänlaisia rajoja.

Lopulta kirja on pelkkä lista panoista. Ei jatkoon.

[Coki · Rating 4 out of 5]

En roman om att växa upp som kvinna i Sverige under 90- och 00-tal och om hur sexualiteten formas av samtidens normer. Hitta sig själv trots att Hora- och madonnakomplexet är precis lika högaktuellt som för hundra år sedan, trots att vi försöker låtsas om annat. Tycker om hur boken (nog för vissa) kan ses som provokativ i sin råhet, samtidigt som den är sårbar. Rönnow Pessah försöker inte försköna, mildra, eller försvara. Det bara är. Det är relaterbart och ångestladdat. Det är stundtals lite repetitivt men vilket bidrar till en allt mer klaustrofobisk atmosfär. Svår att skaka av sig.

[Merkurius · Rating 2 out of 5]

För lite karaktärsutveckling.

[Mari · Rating 2 out of 5]

Det var många män.

[Isabella · Rating 3 out of 5]

Die Männer in meinem Leben ist auf jeder Ebene ein unkonventioneller Roman, und das ist sowohl sein Vor- als auch sein Nachteil. Auf den letzten Seiten war ich mir noch immer unsicher, wohin dieses Buch führen würde, und ich dachte mir erst Das kann’s nicht sein, um die letzte Seite zu lesen und hinzuzufügen: So muss es sein.

Wer bei dem Buch eine komplexe Auseinandersetzung mit Geschlechterverhältnissen erwartet, wird enttäuscht sein. Nicht, weil es nicht vor grauenvollen Machtdynamiken strotzt, sondern weil die Protagonistin Sonia so tief in ihnen steckt, dass sie gar nicht die nötige Distanz dazu entwickeln kann. Selbst wenn sie merkt, dass etwas schiefläuft, kann sie es nicht richtig artikulieren und führt Verfehlungen auf sich selbst zurück. Gleichzeitig hat sie die gesellschaftlichen Missverhältnisse dermaßen internalisiert, dass sie selbst eine Künstlerin der Grenzüberschreitungen wird, die sie erstaunen und stutzen lassen – aber auch wieder fehlt ihr hier die Sprache, verdrängt sie Erkenntnisse mit neuen Eskapaden.

Die Männer in meinem Leben entzieht sich in scheinbar konventionellen Anekdoten jedem konventionellen Narrativ. Der Klappentext, der verlautet, dass Sonia sich immer wieder frage, wer sie „ohne die Bestätigung der Männer“ sei, muss wörtlich genommen werden: Sie steht immer wieder vor der Frage, aber für eine Antwort fehlen ihr auch hier die Worte. Meine Erwartung, dass sie irgendwann an ihren Tiefpunkt stößt, wurde kontinuierlich entfacht und gleichzeitig negiert, wenn jedes Kapitel nur ein neuer Tiefpunkt darzustellen schien. Bei einem Großteil der geschilderten Situationen habe ich mich unwohl gefühlt. Da das Geschehen durch Sonia vermittelt wird und sie, selbst wenn sie nicht gerade in Selbsthass oder in Depressionen versinkt, in der Regel davon ausgeht, das müsse so sein, wird es manchmal trügerisch neutral geschildert, beinahe klinisch. Es verstärkt das Unwohlsein, wenn man als Leser*in selbst stutzt, die Augen nochmals zurückwandern und man merkt, was man beinahe einfach so überlesen hätte.

Der Roman changiert zwischen subtilen Hinweisen und unüberhörbaren Paukenschlägen. Was Sonia anbetrifft, wird von Anfang an geradezu überpotenziert klargemacht, in was für einem ungesunden Verhältnis sie zu sich selbst und ihrem Körper steht, dass in ihrem Leben eine Leere klafft, die sie verzweifelt mittels Sex und Alkohol zu kompensieren versucht. Gleichzeitig macht sich eine Ebene auf, die dann doch Geschlechterkritik ausübt, wie zum Beispiel die Durchnummerierung von den Männern, mit denen Sonia schläft (und ja, Nummern und Seitenzahlen korrespondieren auf dem Cover, was ich sehr gelungen finde) – meistens bleiben sie sogar nur Nummern, weil Sonia ihre Namen nicht kennt oder nicht für erwähnenswert hält. Dies steht einerseits in einem Spannungsverhältnis zu dem Raum, den der eigentlich bedeutungslose Sex in ihrem Leben einnimmt, andererseits habe ich es als Augenzwinkern in Richtung all der Männer gesehen, die ihre eigene Bedeutung bei Frauen überpotenzieren.

Der episodische Charakter und die Konzentration auf die nächtlichen Eskapaden spiegelt natürlich formal die Bedeutung wider, die all das für Sonia hat. Gleichzeitig wird es dadurch schwer, dem winzigen roten Faden, den es doch irgendwie gibt, zu folgen. Immer wieder ertappte ich mich dabei, die Männer durcheinanderzubringen (obwohl das natürlich auch der Lesart des Buchs entgegenkommt), oder war verwirrt, dass Sonias Leben abseits all dessen so gut funktionierte. Selbstverständlich gibt es genug Leute, denen es gelingt, den Schein aufrechtzuerhalten, auch wenn bei ihnen alles drunter und drüber geht, aber gerade wegen der umfassenden Eskapaden und der Tatsache, dass sie sich gefühlt jede Nacht abschießt, war ich doch überrascht, dass ihr Berufsleben inklusive umfassenden Freundes- und Bekanntenkreis so intakt war. Die Unkonventionalität des Erzählsverlaufs imponierte mir zwar, ließ mich aber auch immer wieder fragen: Und nun? Was soll mir damit gesagt werden? Andererseits gefällt mir auch das, nicht zuletzt, weil es Sonias Innenleben spiegelt, hin- und hergerissen zwischen Abhängigkeit und Selbsterkenntnis, immer an der Schwelle, gefangen in der Oszillation.

Mir wurde ein Rezensionsexemplar vom Verlag bereitgestellt, vielen Dank dafür!

[Ella Baroudi · Rating 4 out of 5]

hatade att läsa den här boken med hela mitt hjärta. va så arg rakt igenom hela läsupplevelsen. varför kan hon inte ta tag i sitt liv var det någon som skrev om ”Männen i mitt liv” och ja det var nog det enda som gick runt i min skalle medan jag läste. samtidigt har jag sån sympati för henne, för det är ju fullständigt omöjligt att ta tag i sitt liv. hon har ett självskadebeteende och är deprimerad, hon vet inte vad hon ska göra med sitt liv, eller vet snarare exakt vad hon SKA göra bara inte vad hon VILL. det är relaterbart, störigt och hemskt. det är en irriterande huvudkaraktär som jag ändå sympatiserar med från första till sista sida. det är en bok som fick mig att koka av ilska, och det gör den fan värd fyra stjärnor för oouf det va längesen jag kokade. en bok som får en att känna är för mig på många sätt trots sina brister en bra bok. vissa kommer inte hålla med mig men för mig så vägde de stora känslorna upp för att historien ibland blev långtradig och upprepande. den hade kunnat va kortare ja, men det hade fan illusionisten också kunna varit

[Elin · Rating 2 out of 5]

Boken handlar om Sonia, som försöker äga sin egen sexualitet genom att alltid vara tillgänglig och aldrig verka tråkig. Hon dämpar sin ångest med sex men ligger oftast med upptagna män eller män som är emotionellt otillgängliga. Ganska fort blir handlingen repetitiv, där varje kapitel handlar om ett nytt ligg när männen i självaste verket skulle kunna vara samma man. Framåtrörelsen i boken sker långsamt, trots att läsaren följer Sonia från unga okyssta tonår till vuxenlivet och juristsammanhang. Kanske att boken fyller som syfte att vara en samhällskommentar kring heterosex och maktbalans, snarare än att vara lustfylld läsning. Idéen och ramverket ”alla män i mitt liv” är spännande och originellt, men tyvärr är själva utförandet inte lika imponerande.