Fatima Wallinder har blivit chef för kalla fall-gruppen. Första dagen på det nya jobbet får hon besök av en kvinna vars dotter försvann spårlöst för tjugo år sedan. Kvinnan vädjar till henne att ta upp utredningen på nytt. När Fatima får vetskap om att dotterns sambo omkommit i en märklig olycka väcks hennes intresse för fallet. Den sanna historien bakom försvinnandet ska visa sig vara betydligt värre och mer skrämmande än hon någonsin kunnat föreställa sig.
Osynligt offer är en fristående uppföljare till Den sista vilan (2017), Fruktans hus (2018) och Upprättelsen (2019). När Den sista vilan utkom 2017 innebar det en efterlängtad nystart och fortsättning på Mats Ahlstedts populära serie om Fatima Wallinder.
MATS AHLSTEDT, som har en bakgrund som journalist, har en trogen läsekrets och skriver böcker som kännetecknas av ett starkt samhällspatos där han tydligt tar parti för samhällets svaga.
"Mats Ahlstedt skriver rappt, effektivt och spännande med stämningsfulla miljöbeskrivningar, lyhörda personskildringar och intressanta intriger. Han har helt enkelt utvecklats till en läsvärd kriminalförfattare av internationell klass." HENRIC AHLGREN, BTJ, OM UPPRÄTTELSEN
"Med Mats Ahlstedt har vi sannerligen fått en deckarförfattare av internationell klass!" LARS-ERIK HOLM, DAST MAGAZINE
Vi följer Fatima Wallinder när hon börjar sitt nya jobb som chef för Kalla Fall-gruppen. En upprörd mamma kommer in och ber henne leta efter hennes försvunna dotter. Fatimas nyfikenhet växer och hon börjar nysta i de få ledtrådar hon har angående den försvunna kvinnan. Snart är det allt mer och mer händelser och spår som drar in Fatima och hennes kollegor i något större än det Kalla fallet om den försvunna kvinnan. "Hänger allt ihop?" är något som Fatima grubblar på.
Det här är min första bok av Ahsltedt som jag läser. Och tyvärr så är det en bok som inte tilltalade mig helt och hållet. Till en början drogs jag in i boken, och de korta kapitlen som ofta slutade med att man ville fortsätta läsa vilket var en positiv grej. Men ju längre in i berättelsen jag kom började jag störa mig på den stela och torftiga dialogen som fördes mellan de olika karaktärerna. Bitvis var det även dialog som gjorde mig perplex över varför den överhuvudtaget tog plats i berättelsen. Detta är absolut en smaksak, men för mig blev det ett störningsmoment.
Jag fick också en känsla av att saker och ting bara "råkade ske" eller att de bara var på plats av ren lycka när fallet drevs vidare och de hittade bevis eller nya infallsvinklar.
Ibland tyckte jag att Ahlstedt var snål med att faktiskt få oss att förstå och läsa om HUR Fatima och kollegorna i boken resonerade, istället gick historian ofta vidare. Helt enkelt: vad tänker karaktärerna på? Förstå mig rätt - det förekom, men det var för simpelt tyckte jag. Där djupet i karaktärerna försvann. Som återigen handlar om smaksak för läsaren. Jag förstår det som att Fatima förekommer i fler böcker. Dock är jag av den tron att jag ska få en djupare förståelse för karaktären oavsett om det är den första boken jag läser om denna karaktär, vilket tyvärr inte var fallet för mig.
Bokens historia är trots allt rapp och det händer saker som trots allt gjorde att jag ville fortsätta läsa. Men sättet att föra berättelsen framåt var absolut inte något som tilltalade mig.
Detta är den tolfte boken om polisen Fatima Wallinder.
Är man som jag att man vill se hur karaktärers liv utvecklas genom en längre bokserie så skall man läsa böckerna i rätt ordning. Boken i sig är fristående men man vinner på att ha läst de tidigare böckerna när det kommer till relationer och att några tidigare händelser nämns.
De som har läst andra böcker med Fatima Wallinder vet att det alltid händer saker som mer eller mindre sätter henne själv i ren livsfara. Detta är något som tyngt henne och hennes barn, hon får en tjänst på kalla fall-avdelningen och tänker att detta borde bli mindre farligt, men såklart blir inte fallet. Något sätts i gång när en kvinna kommer till avdelningen och ber Fatima att kolla upp ett fall som rör kvinnans dotter som försvann för tjugo år sedan.
Som vanligt när det kommer till Mats Ahlstedt så är han säker på handen när det kommer till att leverera spännande och intressant läsning, även om den på ett sätt är lättsmält så finns det klurigheter i själva fallet. Det går kringelkrokar innan sanningen kommer fram.
Han skriver även en annan serie om profileraren Ella Werner och det händer att dessa två går över lite i varandra, inte så att man behöver ha läst den andra serien för att förstå, men det blir lite roligare om man även har läst den serien. Utan att säga för mycket så gör Ella ett inhopp i denna bok.
När det har blivit så här många böcker i en serie och man har läst alla tidigare så blir det nästan som man återkommer till gamla bekanta, en del har med tiden kanske tagit några steg tillbaka eller till och med lämnat serien på olika sätt. Även när de nämns i förbifarten så vet man vilka de är och det är härligt att känna igen sig. De blir nästan med tiden levande.
Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en underhållande och spännande läsning, lite avkoppling från vardagen.
Fick denna bok av min dotter i julklapp.Ingen bok jag skulle ha valt själv. Men den var överraskande bra. Lättläst, korta kapitel och mycket handling och spänning.
Bok nummer 4 i serien om Fatima Wallinder. God historie, av og til litt malplassert dialog, men i det store og hele en spennende bok. Jeg liker denne serie og møte Mats skriver på