I Bländad av död och kärlek samlar vi ett urval av de allra bästa dikterna ur vår rika historia. Poesin är fri, och det är också läsaren. Slå upp boken var som helst och läs hur du vill, förstå dikterna hur du vill. Det här är poesi som fångar, utmanar, ifrågasätter, kritiserar, omfamnar och omvälver. Låt dig bländas. Maïmouna Jagne-Soreau är forskare i nordisk litteratur vid Helsingfors universitet och Martina Moliis-Mellberg är poet. Martin Welander är förläggare på Schildts & Söderströms.
En så vacker samling av det bästa vi har inom Finlandssvensk poesi. Jag har aldrig gjort så många hundöron, läst om så många dikter. Känt mig uppfylld och berörd av vad jag läst. Jag saknar en del dikter som jag tycker kunde ha platsat men upptäckte också många nya som jag inte visste fanns. Man blir nästan stolt över att vi har så välskriven poesi i svenskfinland. Och så synd att så många inte ännu upptäckt denna skatt. Vilken tur då att den här boken nu finns!
Vilken antologi! Genom att frångå den tidsmässiga kronologin och ordna dikterna tematiskt sker spännande möten mellan texter från olika tider. Även om jag läser mycket lyrik fick jag tips på för mig rätt obekanta lyriker. Definitivt en bok att bära med sig eller ha till hands på nattduksbordet, för jag vet att jag kommer att återvända till den många gånger.
Går ju inte riktigt att betygsätta ett verk som det här rakt, men gillar verkligen konceptet och ATT DEN FINNS liksom och hur de valt att dela upp dikterna, också amazing med kronologisk ordning sist!! Har fortsatt så himla svårt att läsa lyrik, är väl nåt med att jag har svårt att minnas raderna innan typ och sätta dem i kontakt med senare rader, typ? Uppfattar liksom inte "subtleties". Men fanns också dikter jag verkligen resonerade med <3
Det finns mycket bra poesi skriven på svenska i Finland! Fin antologi med gamla favoriter och nya upptäckter. Kan nog tänka mig att använda denna bok i ett klassrum. Jag bländades!
En sån fin bok. Väl komponerad. Både nytt och gammalt. Bekant och obekant. Nu har jag läst Mörne! En ny favorit (för tillfället) var "Vägledning för litteraturforskare" av Agneta Ara. Så förbannat roligt.
"Ett kraftprov" är detta inte - här har vi en samling av mestadels banala observationer, slätstrukna stumpar och svaga experiment. Dessutom är jag inte alls en beundrare av sådan "nymodig" poesi som skapar vardagliga bilder med moderna allusioner och försöker att berätta medelklassen att det finns djup i livet. Eller sådan experimentell poesi som bara sysslar med formen och så blir ett poetiskt motstycke till nån slags "får dig att tänka"-installation i Kiasma. Lyckligtvis innehåller denna samling andra sorts saker också, men det betyder inte att de är särskilt spännande eller effektfulla.
Å andra sidan finns det några bra stycken här, till exempel dikterna av Hjalmar Procopé, Gunnar Björling, Ragnar Ekelund och Merja-Riitta Stenroos. Vet ej, kanske jag är för gammalmodig för detta...