Katarina Zapp, nybliven privatdetektiv och allmän spänningsnarkoman, har inte mer än hunnit sätta upp skylten för Luleås första detektivbyrå förrän hon står där med hela två fall att lösa. Att det ena handlar om en försvunnen katt hade hon dock gärna varit utan. Men det andra fallet, där en kvinna tror att hennes pensionerade bror blivit mördad, är desto mer intressant. Och efter en hel del grävande runtomkring i Norrbotten är Katarina och bästa vännen Greta övertygade om att det ligger mer bakom både dödsfallet och den bortsprungna katten.
Detektiv på hett plåttak är andra delen i den humoristiska mysdeckarserien Katarinas eminenta detektivbyrå.
En lika underhållande och rolig bok som den första i serien. En del av humorn är kanske inte av kategorin att jag garvar så att jag faller av stolen, men boken är likväl rolig och framförallt underhållande. Handlingen i denna bok är snäppet vassare än vad den var i den första, mycket för att man nu helt kan fokusera på Katarinas nya karriär som privatdetektiv. Dessutom så känns hennes uppdrag i denna bok som mer intressant än dom var i den första boken. Boken är välskriven och jag blir lite nyfiken på vem som skrev vad och hur fördelningen är mellan Sofia och Mattias i hur mycket av boken som dom båda skrev. Boken är väldigt mysig att läsa, en riktig bladvändare och feelgood-bok. Extra mycket så nu i höstrusket. Jag ser fram emot att läsa nästa bok i serien, antingen tämligen omgående, eller om jag försöker att lägga band på mig och läsa någon av dom andra böckerna som pockar på min uppmärksamhet. Vi får se hur det går med den saken. Haha.
Katarina och hennes vapendragare Greta får sina första fall. Och det är med humor och glimten i ögat vi får följa Katarinas väg till att lösa dem. Den här boken är minst lika bra som den första, och jag gillar att Katarina är just lite småfumlig och väldigt amatör (i amatördetektiv). Väldigt bra twist där på slutet att polisen bara löste delar av gåtan.
Katarina är så jävla bra för mig. Ingen jantelag, inga besattheter över vad hon stoppar i munnen, hon bara kör och kör och kör. Så drar hon med sig Greta, hennes sidekick tillila PRO-proffs som ständigt är med och bollar de olika mysteriernas tillstånd.
Det här är ren nöjesläsning som egentligen borde vara en femma eftersom jag bara njöt hela tiden. Men jag saknar det lilla extra. Kanske nåt lite knivigare att bita i. Är jag snål med betyget? Kanske.
Underbar bok! Otroligt lättläst och den gjorde mig glad. Älskar pigga pensionärer och relationen mellan Katarina och Greta är härlig att läsa. Katarinas skyhöga tro på sig själv är inspirerande och underbar att läsa om. Ser redan fram emot bästa bok med nya fall att lösa.
Den har sina stunder när den är rolig, och jag gillar många av referenserna och beskrivningarna. Dock kan jag emellanåt tycka att huvudkaraktären är lite väl tramsig och flamsig. Tillräckligt underhållande för att jag ska fortsätta läsa serien. :)