En ung kvinnas uppgörelse med sig själv och osympatiska män
Margit är en djupt uttråkad trettioettåring som längtar efter något annat. Vad det är vet hon inte riktigt. Hon vet bara vad hon inte vill: Hon vill inte vara ensam och hon vill inte vara otrygg. Till följd av detta har hon fått en pojkvän, som heter Andreas, och en socionomutbildning. För att känna att hon har kontroll och makt över sitt liv åker Margit från Malmö till Stockholm för att vara otrogen. Hon träffar Karl. Men det blir inte som hon föreställt sig. Efteråt vet hon i alla fall att hon absolut inte kan berätta för någon om det hon upplevt med honom.
Hit, men inte längre är en kvinnas uppgörelse med sig själv och de osympatiska män som inte ger något tillbaka. En berättelse om längtan efter att få vara mer än en praktisk funktion i andra människors liv.
Vilken märklig bok. Ärligt talat kände jag mig kontinuerligt äcklad och föraktfull gentemot huvudpersonen, alla äckliga män hon träffar och hela handlingen över huvud taget. Finns människor som Margit på riktigt? Jag får ingen känsla över huvud taget av henne som en människa. En konstaterande och registrerande robot med aktiv fitta som låter en massa orimliga saker hända sig. Språket var fantastiskt och jag var nyfiken på hur det hela skulle sluta och det är det som drar upp betyget till en trea. Men hur det väl slutade känns bara frånkopplat från vad min egen slutsats och känsla är efter att ha tagit mig igenom berättelsen. Sen har jag läst att andra tycker den är ”jätteroligt”, jag finner inget roande över huvud taget med den här boken. Det enda jag känner är väl att jag efter dessa skildringar är om möjligt ännu mer gay än tidigare. Så det är väl alltid något.
Befriande, frimodigt och välformulerat porträtt av en nutida kvinna och hennes förhållande till makt, sexualitet, gränser och frihet. Roligt och spännande från första till sista ordet. Extra plus för uppläsningen.
Vet inte varför men tyckte denna var så himla bra? Kanske var jag bara på rätt humör eller så är det pga min svaghet för osympatiska kvinnliga karaktärer. I dunno. Fin alla fall.
Obs, risk för SPOILERS. Läs boken först och recensionen sen.
Margit arbetar som socionom med ekonomiskt bistånd. Hon är en kvinna i tidiga trettioårsåldern och är rastlös och frustrerad över sin livssituation. Hon lever i ett parförhållande, utan barn. Det trygga, det invanda blir så småningom ofattbart tråkigt.
Sagt och gjort. Hon söker efter nya romantiska äventyr på internet. När hon väl träffar en man IRL i en annan stad blir hon besatt. Den hon träffar har förvisso aldrig sex med, men djuriska instinkter om över-underordning får henne att förnimma det hon inte har i sitt nuvarande förhållande. Hon och pojkvännen har förvisso inte barn, men slentrianmässiga vanor manifesterar den medelklasstristess som vilket längre parförhållande som helst kan innebära. I en rolig episod i bokenbefinner vi oss i ett julfirande hemma hos mannens familj. Av honom får hon en romantisk resa till Paris och han får en traktörspanna av honom. Relationen dem emellan präglades redan tidigare av passiv aggressivitet och det blir inte bättre av diskrepansen mellan deras respektive gåvor. Ja, de bestämmer sig till slut för att göra slut. Frånvaron av attraktion väger inte upp den grad av samhörighet som den ändock har byggt upp sinsemellan.
Boken innebär en djupdykning i attraktionens natur och hur leda över sitt parförhållande också går igen i en leda över sitt jobb. Ja, hon simulerar utmattningssyndrom och lyckas bli sjukskriven. Hon träffar inte mannen i Stockholm igen, även om hon fortätter vara besatt av honom. Hon upptäcker via sociala medier att han har skaffat hund och flickvän och själv utforskar hon diverse Tinderdater. Dessa visar sig vara obehagliga, äckliga eller bara ointressanta. I sina datingeskapader så träffar hon och matchar faktiskt med sin gamle pojkvän. Initialt så är detta spännande och attraktionen tycks vara återfunnen; hon bli en kropp och inte bara en människa.
Dock. I samband med att hon återstiftar bekantskap med den gamle pojkvännen så återfår hon plötsligt med mannen som var grunden för hennes besatthet. När de träffas och går upp på hans hotellrum, så blir de abstrakta drömmarna och sexuella fantasierna grusade och slutar med fiasko.
Boken skildrar med både humor och finess den osedvanligt snåriga balansen att kombinera erotisk spänning, attraktion med konventionella, stabila parförhållande. Och om hur fantasier om det föregående så enkelt kan lösas upp av sexuella spänning, som likväl helt och hållet inskränker sig till den ene partnerns sexuella njutning; aldrig bådas.
Som läsare följer man med och känner huvudpersonens val, hela vägen egentligen ända fram till det sista mötet. Iaf gör jag det. Då plötsligt uppdagas huvudpersonens extraordinära sexuella besatthet. Säkert tidigare, men jag fattade inte förrän då att det förhöll sig så. Fast jag tycker nog att den här paradoxen är mer normal än exceptionell. Boken är för mig en närkamp med attraktionens natur och att denna inte lätt kan införlivas med etablerade former för parumgänge.
Sammantaget skildrar boken med humor och finess den spänning och motsatsförhållande som råder mellan sexuell besatthet och konventionellt parumgänge; en dröm om att kärlek skulle vara något annat och hur skört det är och lätt kan spilla över i sin motsats, eller bli något totalt intetsägande.
En svag tvåa. Jag kunde inte under bokens gång bestämma mig för om jag gillade den eller hatade den. Nu har jag läst klart den och jag gillade den verklige inte. Språket är absolut läsvärt men jag blev galen av huvudpersonen, på ett dåligt sätt. Hennes debut var mycket bättre! Och ja, jag läser nog nästa bok också.
Underbar skildring av en synnerligen förvirrad men helt vanlig arbetande kvinna som söker gränser gällande både relation och yrke. Hennes utforskande av kropp och självbild är konkret och frank och jag småler många gånger.
Jag kan inte sätta fingret på exakt varför, men jag tyckte så himla mycket om denna. Tror att det faktum att jag lyssnade på den som ljudbok spelade in, för Marias uppläsning är väldigt bra. Jag tycker om hur berättelsen är ömsom obehaglig, rolig, sorglig och kärleksfull på samma gång, och jag gillar att språket är ganska rått och rättframt. Kanske hade jag känt annorlunda om jag läst boken i fysisk form (jag tror det), men som ljudbok var den toppen.
Kul med Malmö referenser men tyckte annars den kändes lite... meningslös?? Kände liksom inte att den gav särskilt mycket, varken något storslaget språk eller sådär lättsam/underhållande.. utan mer bara meh?
Svag fyra. Gillar sättet den är skriven och blev som sist väldigt engagerad av hennes bok, men det är ändå lite antiklimax, den känns aningens ofärdig på något sätt. Älskar Malmöhyllningarna.
Stundvis obehaglig, stundvis rentav äcklig men stundvis så relaterbar och äkta. en vänlig påminnelse varför jag tycker att dejta män kan vara det sämsta i världen.
Avklätt, ärligt, vanligt på riktigt. Ett tidsdokument över dagens svenska trettioåringar.
Margit vill ha lite mer av livet än att stå och diska champagneglas efter 12-slaget när hennes pojkvän sitter och spelar tv-spel och röker cigarr med sina killkompiar i vardagsrummet. Mer än att återigen spänna Hövdingen runt halsen när hon cyklar mellan jobb och hem. Hon vill ha spänning och passion. Jo, det går sådär va.
Jag hatade den först - men insåg sedan att jag egentligen hatade hur den påminde mig om alla sugiga män jag träffat. Hur de fick en att känna sig. Hur man kompromissat med sig själv och känt sig vilsen, hela tiden letat efter rätt sätt att vara på i förhållande till en man. Men jag hatar inte den här boken - Maunsbach är väldigt skicklig. För skicklig!
Huvudpersonen Margit är oerhört osympatisk och så är de män hon träffar. Stackars Andreas? Bingeläste andra halvan av boken, ville så gärna veta exakt hur sjukt Margit kunde bete sig.
Jag lyssnade förstummad till denna boken. Margit är 31 år och jag är 30 år äldre. Jag har så svårt att identifiera mig med henne, vilket jag självklart inte måste. Jag känner i varje fall främlingskap. När jag var 31 år hade jag redan tre barn och inte vet jag om jag funnit mig själv men kanske lite mer än vad som beskrivs i denna boken. Jag får inte grepp om Margit. Hon känns så rädd och undvikande, så omogen, samtidigt som hon har ett ansvarsfullt jobb. Saker bara händer och hon bara gör. Hon åker med och är snäll. När hon inte är ett svin. På tal om svin, alla dessa våldsamma män. Vad är det för fel på dem? Massor av idéer om hur de kan behandla en annan människa. Och slutet - hur ska det tolkas? Hon hittar sin lust, är det att hon blir hel? En grej till som jag stör mig på är fejksjukskrivningen. Tror iofs att hon mår,dåligt, men varför säger hon inte det? Boken stör mig och ändå ger jag den tre stjärnor. Kanske just för att den inte lämnar mig oberörd. Jag är glad att jag inte är ung i dag. Ursäkta rörig recension!
Vad har jag ens läst? Hennes sexualisering av (vad jag anser) äckliga saker som tex att klämma en finne på ryggen eller dålig bakis andedräkt gjorde mig otroligt obekväm. Fick känslan av att hon blev upphetsad av att bli dissad och till åtlöje av män. Hela historien om att hon skulle hitta sig själv och återfå sin sexuella lust besvarades inte som jag förväntat mig
Som en Malmöitisk Lena Andersson, fast ett par år yngre och inte lika pricksäker.
Jag hade svårt att få grepp om Margit och om berättelsen egentligen handlade om förrän precis på slutet, den vindlade sig och tog omvägar. Roligt med Malmöbilderna och många karaktärer som kändes äkta.
En osympatisk kvinnas uppgörelse med osympatiska män, typ. Kul skriven, och en intressant inblick i dejtingvärlden. Scenen där hon upplever det som ett övergrepp när en kille INTE vill ligga är djupt obehaglig. Om det är någon som beter sig illa där är det väl huvudpersonen själv?
Tre tankar: Otroligt obehaglig från början till slut, borde kanske ha lagt ner den tidigare. Att något är fult betyder inte att det är sant. Särskilt liknelserna etsar sig fast.
Lätt att sluka. Köttslig. Rolig. Ful. Extra plus för Malmö-känslan, men kanske inte uppskattas på samma sätt om man inte bor där. Något överdriven ibland, men också det som känns sant.