Ett frö kan ta fäste och börja gro när som helst bara förutsättningarna är de rätta: temperaturen, fukten, luften, jorden. Ett barn kan endast ta fäste och börja gro några få dagar i månaden. Det måste tajmas exakt: Ägget som släpper taget om äggstocken. Den motvillige mannen som släpper kontrollen.
Alma längtar efter barn, ser bebisar och gravidmagar överallt. När hon träffar Caesar slår det gnistor direkt. Det är en fysisk känsla, en längtan efter att lägga en hand på hans arm, en kind mot hans hals, andas hans doft i sina näsborrar.
Men Caesar vill inte ha barn.
De fortsätter att träffas ändå, dricker drinkar, åker på roadtrips och sover tillsammans nästan jämt. Men tiden går och Alma ser varje förbrukad p-pillerkarta som ett manifest över alla bortslösade dagar, alla förbrukade ägg.
När hon trots Caesars motstånd till sist blir gravid blir det inte som hon tänkt. Hon får ingen ultraljudsbild att lägga upp på Instagram.
I stället får hon veta att barnet har ett halvt hjärta.
Bära frukt är en roman om barnlängtan, kärlek och förtvivlan. Om kroppslighet, växtlighet och de svåra valen som uppstår när man längtar efter olika saker men fortsätter tillsammans ändå.
Bära frukt handlar om Alma som längtar efter barn. Men hon träffar Ceaser, som inte alls delar hennes dröm. De fortsätter träffas ändå, och till slut blir hon ändå gravid. Men det blir inte som hon tänkt sig, barnet i hennes mage har bara ett halvt hjärta.
Jag vet inte om jag hatar den här boken eller älskar den. Kanske hatälskar jag den. Det är en bok som kommer att följa med mig väldigt lång tid, och som också tog upp ämnen som jag själv är så himla rädd för när det gäller barn. Att ens barn ska vara så pass sjukt att det inte går. Det är också andra saker som gör så att den här boken berörde mig på sätt som inte någon bok tidigare har lyckats med, men det känns för privat att dela.
Den här boken fick mina tårar att rinna mer än någon annan bok. Senaste gången jag grät såhär till en bok var 15-åriga jag som precis läst ut The Fault in Our Stars. Men den här toppar tonårsgråten. Känslan som den här boken lämnar kvar är oerhörd. Det är gripande, berörande, hopplöst. Men ändå hoppfullt, fint och oemotståndligt. Kärleksfullt. Skrivsättet är sådär nertyngt, melankoliskt men samtidigt hoppfullt. Det korta styckena, tillbakablickarna och nutiden blandas och gör texten så fin. Karaktärerna, Alma och Ceasar, känns verkliga. Det känns som att den här diskussionen, barn eller inte barn, finns i viss mån i många familjer. Det svåra valen, om man vågar eller inte. Om man vill fokusera livet på någon annan än sig själv.
Bära frukt är väldigt intim. Den känns. Och även om jag hade önskat att man mer fick ta del av Ceasars tankar och känslor, så var den här boken mer Almas bok. Det var hennes tankar, känslor och val som var i fokus. För så ska det ju såklart vara, det är hennes kropp och hennes val. Men jag hade gärna sett mer från hans perspektiv också, i och med sakerna som hände i boken och hur han hanterade valen, känslomässigt.
Den här recensionen känns som bara massa babbel, för jag vet inte riktigt ens vem jag vill rekommendera den här boken till. Känner du för att gråta ögonen ur dig? Irriterat dra bort gråten för att kunna se orden? Men ändå känna hopp, samtidigt som den är liksom dränkt i sorg? Ja, då är det här boken för dig.
Jag hatälskar boken för att den är så fruktansvärt ledsam och hemsk. En mardröm att behöva genomleva det huvudpersonen går igenom. Samtidigt så fin och intim berättelse, jag vill henne så väl och bara ge en varm kram.
Låt dig icke luras av Bära frukts väna framsida och ljuva titel. Den hade lika gärna kunnat heta Bära fruktan. Det här handlar om en av de värsta saker som kan hända.
Alma 36 år, är den stackars protagonisten som jag känner så mycket för. Hon är ihop med Ceasar som inte vill ha barn. Alma vill inget annat. Hon blir gravid men något går fel..
Emilia Millares är van att skriva – det märks. Det här är hennes debut och den är baserad på ett självupplevt trauma – det märks också. Alma är en realistisk karaktär som vi följer inifrån glaskupan där läsaren är fångad tillsammans med hennes tankar och känslor. Texten är stark, stilsäker, sugande, självutlämnande och enkel utan att vara banal, både avkopplande och upprörande. Jag lyssnar på Liv Mjönes perfekta uppläsning och vill aldrig sluta lyssna. Men sen måste jag det i alla fall för jag blir väldigt berörd. Halvvägs in i berättelsen kan jag inte hålla emot tårarna längre.
Det handlar om barnlängtan, kärlek, döden och abort. Och det börjar med en avokadokärna i fönstret vilket får mig att tänka på Våtmarker som på inget annat sätt har med Bära frukt att göra, men i alla fall.
Tyvärr är min läsning extremt färgad av att jag ska skriva uppsats om denna och bara letade bra ~material~ men ändå: Bra!! Bok!! Lite besviken på slutet för kände verkligen att hon inte vågade löpa linan hela vägen ut men trots detta mycket fin!
Svårt ämne... Boken visar på hur mycket makt man, i vissa fall, har som kvinna. Alma slutar äta pillret och ett barn kan bli till även om partnern Caesar inte vill. Inte bara en, utan två gånger. Är den ena förälderns vilja mer värd? Hon har makten, han måste finna sig i det. Alma speglar sin längtan till Caesar och verkar inte se vilket övertramp hon gör. Hon sörjer ett barn och i den sorgen får hon en ny chans att bli mamma och han tappar fotfästet igen. Men vi får inte veta så mycket mer än att han har ångest kring det stundande föräldraskapet och blir väldigt upprörd över att inte få veta att han ska bli pappa förän efter v12 med barn nummer två. Hur hade det varit om rollerna var ombytta? Om han tvingat in henne i ett föräldraskap.
Inblicken i Caesars upplevelse är liten. Fokuset är på Almas stora längtan efter ett barn samtidigt som hon vill ha sin livs kärlek.
Jag gillar att författaren utmanar läsaren. Men ämnet skaver hos mig och jag tycker det blir en skönmålning av att inte lyssna på vilken riktning partnern vill åt i en fråga som borde vara avgörande för om man fortsätter tollsammans eller inte.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Den här boken kändes och jag har någon hatkärlek för den. Gillade hur den var skriven och tempot, sen blev innehållet lite knepigt för mig eftersom jag själv inte har någon barnlängtan och har svårt att relatera. Men samtidigt blev jag mer tagen än vad jag trodde då den är så bra skriven och som läsare får man verkligen följa alla känslor och det kändes. Känns som jag aldrig kommer glömma den här boken, blev verkligen som en film i huvudet.
Men hade velat att historien fortsatt då jag hade velat veta mer om tiden framåt. Kanske också för att en sån stor del av boken också handlade om det svåra.
Hade väldigt höga förhoppningar på denna och tycker kanske att det utifrån det föll lite platt. Den belyser ett otroligt starkt ämne, barnlängtan och när det inte riktigt följer gången sådär som man önskar och tror att det ska göra. Har lite svårt att relatera till ’köra över-andet’ av den andra partnern - som så uppenbart inte ville ha barn? Ville liksom se att deras relation tog slut, att han slapp fångas i det där som han inte ville ha. Blir lite illa berörd av den själviskheten i att lura fadern till ett liv han inte önskar. Men tänker att det här samtidigt är dessa huvudkaraktärers historia och det är sannolikt inget helt ovanligt fenomen.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Väldigt vacker bok! Uppskattade sättet boken var skriven på då man fort kom vidare i boken samtidigt som den inte tog sig fram i tiden i för högt tempo. Den känns väldigt verklig, man kan se allt som sker i boken hända i verkligheten och den är nog väldigt relaterbar för vissa som jag tror kan behöva en sån här bok:)
Skulle ge boken snarare 3,5/5 men eftersom man inte kan vara specifik får den 3 eftersom jag anser att historien kunde fortsatt då det blev absolut mest intressant i slutet.
usch, vilken bok. En önskan som tar över a l l t , som gör en frenetisk, manipulativ, lögnaktig - men intalar sig själv att det kommer gå bra, det kommer lösa sig, han kommer ändra sig. Det är så otroligt sorgligt att läsa om, men även så fruktansvärt över hur självisk hon är och blir.
En väldigt mörk bok, men med mörk humor som fick mig att skratta i stunder. Jag tycker synd om henne, men lika mycket honom. Hon finner sitt livs kärlek, men det är inte Caesar.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Berättelsen är gripande, men språket stör faktiskt läsningen. Det känns omoget. Och det är synd! Jag tycker att boken hade behövt redaktöras mycket hårdare, någon hade behövt döda ett par darlings. Det är många onödiga detaljer som inte för handlingen framåt, eller ens har någon betydelse i scenen. Dessutom är det mycket adjektiv och adverb som bara känns krystade.
Ett vackert språk och tänkvärd berättelse. Ett utvecklande av en relation och en individ.
Emilia Millares fångar med omfattande ord den förväntan, önskan men även ångest som kan komma under en graviditet. Historian är vacker och berättar om ett par och en individs högsta önskan. Hur ensam en kan känna sig i en relation när viljor går isär. Och hur avgörande ett barn kan vara.
Alma är i övre trettioårsåldern och önskar familjeliv och framför allt barn. Hon träffar Caesar som hon tycker väldigt mycket om. Problemet är att han inte vill ha barn. De försöker hålla ihop och Alma blir gravid. Caesar finner sig i situationen och försöker ställa in sig på ett framtida familjeliv med Alma. De får dock reda på att barnet har ett hjärtfel, och paret ställs inför en rad svåra beslut.
Detta är en mycket läsvärd debutroman om längtan efter barn, sorg, kärlek och svårigheter som kan uppstå när man älskar varandra men vill olika saker med sitt liv. Författarinnan gestaltar huvudpersonerna på ett sådant sätt att man oavsett om man sympatiserar med dem kan förstå deras ageranden och tankar. Språket är lättläst utan att bli trivialt. Koncist utan att bli torftigt. Jag ser fram emot nästa roman av Emilia Millares!