Att vara soldathustru i fredstid var svårt nog. När sedan kriget kom stod Elin Jonsdotter inte ut längre. I förtvivlan hängde hon sig i fäboden.
Den enväldige Karl XII tvingade svenskarna att fortsätta kriga i åratal, trots att de krävde fred. Steg för steg ökade desperationen tills upproret tycktes nära.
Augustvinnaren Magnus Västerbro berättar om det svenska folkets lidande under krigarkungens allt mer tyranniska styre. Med utgångspunkt i enskilda människoöden och med hjälp av den senaste historiska forskningen skildras de dramatiska åren 1700-1721, tiden då stormakten gick under. Det är en skakande berättelse om förtryck och misär, men också om motstånd och hopp.
Jag minns fortfarande känslan när jag läst ut Svälten och samma känsla infann sig under läsningen av Tyrannens tid - det är ruskigt bra. Jag uppskattar att Magnus Västerbro tar sig tiden att redogöra för "vanliga" människors öde under krigets uppslitande år och har fått en djupare insikt i perioden. Läs!
4,5/5. Jag älskar att det är en historia över en av de mest omskrivna figurernas tid som behandlar honom nästan som en naturkatastrof - Karl XII är en allsmäktig konung, avlägsen och okännbar, ointresserad av andras inflytande, vars beslut är lika outgrundliga och omöjliga att förutse som Gud själv; frågan är vad som händer med dem som drabbas av dem.
Samtidigt innebär just det att den öppnar upp för så många saker boken kunde handla om, där Västerbro blir tvungen att välja vilka historier han vill berätta. Hur stod sig livet under Kalle Dussin mot andra länder under samma tid? Hur agerade andra regenter? Hur påverkade spelet mellan Kalle, Peter, August och gänget aktivt deras undersåtar? Det är en medveten avgränsning som väcker mer nyfikenhet, får en gammal uttjatad historia att verka som om det fortfarande finns saker att berätta om den, och vinklar att hitta på nutiden.
Ett välbehövligt annat perspektiv på Karl den tolfte, som mest verkar ha varit en krigsälskande, självupptagen snubbe med lätt gudakomplex. Väl illustrerat med historier från olika samhällsskikt och vad de fick betala för alla krigsåren, i liv och sveda och urholkning av Sveriges ekonomi. Visar på faran med att tro på myten om sig själv.
En läsvärd bok om en dyster tid i Sveriges historia, som märkligt nog glorifierats av många. Som alltid tycks envälde, diktatur, eller vad man nu vill kalla motsatsen till demokrati, leda till olycka och elände för de vanliga människorna.
Jag har läst många böcker om Karl XII och Stora nordiska kriget, men de har främst inriktat sig på den militära aspekten. Detta är första gången jag läser en bok som handlar om det civila samhällets uppoffringar. Flera saker som att Karl erbjöds fred av fienderna långt innan Poltava är nytt. Att Peter den store även efter Poltava långt in på 1710-talet velat återlämna allt utom St Petersburg är också nytt. Magnus skriver kronologiskt så en del bönder eller lägre stående dyker upp flera gånger i boken. Den är djup kritisk mot främst Karl XII. Jag var orolig att jag skulle kasta ifrån mig boken av ilska över hur partisk den är, men till slut visade det sig vara den bästa boken om denna tid jag läst.
Valde mellan 3,5 och 4 i betyg. Tyvärr går det inte att ge halva betyg, så det blev en trea. Boken är lättläst och intressant. Ser ut att ha varit ett gediget research arbete. Men något saknas och boken når inte upp till sin fulla potential. Kanske störde jag mig på att den var så populärvetenskaplig?
Boken är intressant, men författaren skulle verkligen ha haft nytta av en sträng redaktör. Att stryka ungefär en tredjedel tror jag skulle göra boken fantastisk.
Att det inte var lätt att vara svensk under Karl XII:s välde hade jag redan förstått. Men i Magnus Västerbros väldigt fina bok om nämnde kung framgår det med all önskvärd tydlighet att han var katastrofal. Att följa den unge krigarkungens egna resonemang om vad som måste göras och varför, är en fascinerande upplevelse bara det, eftersom han till skillnad från många av sina företrädare på den svenska tronen verkar ha varit helt världsfrånvänd, med sin egen personliga hjältesaga som enda målbild. Att med hjälp av Västerbros säkra hand även kunna se hur vart och ett av hans kungliga, ofta krigiska, direktiv drabbade befolkningen – pepprat med berättelser om vanligt folks vedermödor – det är både skrämmande och upplysande. Det är en lång bok och den kanske borde ha varit lite kortare för att kunna behålla samma spänstiga stuns hela vägen in i mål, men den är ändå en självklarhet att läsa för alla som vill ha ett folkligt perspektiv på en kung som tidigare mest bara har beskrivits utifrån segrarna i de många krig han utkämpade.
Ofta känns det som om jag läser en lärobok, det är min största invändning. Annars är det ju enormt påläst och intressant och den genomgående känslan är att vi tog ledartröjan i folkligt förtryck. Vi visade vägen hur man tystar oppositionen, skapar en angiverikultur och plågar sin befolkning genom att vifta med Gud, Konungen och en påhittad självbild som ett übermenschfolk. Världen blir en bättre plats utan religion och despoter.
Det här är min andra bok som jag läst av Magnus Västerbro efter Svälten. Jag gillar mycket hans berättelse stil att skriva, den är spännande och man vill inte sluta att läsa.
Mycket Intressant bok och man får veta om hur kungen förtryckte den svenska befolkningen och hur folket levde inte bara massa tråkig fakta om kungen.
Jag har svårt att se hur denna bok skulle kunna skrivas på ett bättre sett. Magnus Västerbro är helt enkelt skapat en otroligt spännande och lärorik bok om livet i Sverige under det stora nordiska kriget och Karl XII.
Jag med glädje fram emot att upptäcka resterande delar av hans författarskap.
Titel: Tyrannens tid - om Sverige under Karl XII Författare: Magnus Västerbro, 2021 Genre: historia Betyg 5/5
Lysande skrivet om Sverige under 1700-talet och blodiga krig (“stora nordiska kriget”), svält och sjukdom. Mycket död och elände att jämföra med idag. Dessutom förtryck och ingen frihet för ett folk där endast kungen vill kriga. Gripande beskrivet om enskilda individers öden på ett sätt som är mycket levande.
Lärdomar: hybris och överoptimistiska planer straffar sig. Tron på att ”kriget är över snart” visar sig helt obefogade - det håller på mer än 20 år. Klängandet efter territorium till enorma kostnader i pengar och människoliv - ca 200 000 soldater bedömts ha omkommit, en enorm siffra med tanke på befolkningens storlek. Det märkliga i hur hjältedyrkan uppstår och samtidigt avlider kungen av en banal kula ute på fältet. Den enskildes hjältedåd mot plikten som många flyr in inslagen för att undkomma. I de stora omvälvningarnas efterdyningar blir vissa rika medan de flesta andra fattiga. Och fattigdomen under krigsåren visar sig vara brutal. Liksom straffen för ganska triviala brott mot majestät eller kyrkans lära är vansinnigt brutala, med vissa undantag av benådning.
Boken består av 448 sidor text fysisk bok, exklusive källförteckning etc.
Hur fanken kan någon fortfarande hylla Karl XII?, tänker jag när jag läser beundrande kommentarer på Youtube under Sabatons låt Carolus Rex. Är man nationalist borde man avsky den olyckan till kung.
Västerbros bok är inte nådig mot kungen, även om han inte står i fokus för skildringen. Här är det istället folkets lidanden under tyrannen som lyfts fram.
Västerbros bok är inte grundforskning, utan populärvetenskap i ordets bästa bemärkelse. I tidskriften Respons recension klagade anmälaren över hans källor, att 1800-talsförfattaren Fryxell används på några ställen bland annat, men när jag tittar på hans källförteckning ser jag något annat: Västerbro gör ett utmärkt arbete med att presentera avhandlingar om smala ämnen till en bred publik.
Det är välskrivet och engagerande och ett vaccin mot alla som brölar om fornstora dar. Ge den i present till en Sverigedemokrat nära dig.
Fantastiskt bra, intressant och tankeväckande skildring av de drygt 20 år som Karl XII var i fält i Europa och, till följd av sin omättliga aptit på krig, drog ned Sverige i ekonomiskt och humanitärt fördärv. Boken åskådliggör förtjänstfullt många vanliga människors obarmhärtiga öden under år då regenten och staten i princip inte brydde sig om någonting annat än att rekrytera fler unga män till militärtjänst.
Som svensk är det också nyttigt att bli påmind om de övergrepp som vår nation utsatte andra länder och befolkningar för. Vi har mycket att vara stolta över men ”stormaktstiden” hör sannerligen inte till det. Min enda anmärkning är att boken stundtals är repetitiv och i efterordet görs krystade kopplingar till nutida politik. Annars ett fenomenalt stycke folkbildning.
OK, nu ska jag svära i kyrkan: Magnus Västerbro skriver bättre än Peter Englund. Det märks att han är skribent i grunden. Texten flyter bättre och är mer varierad. Hur det är med den historiska exaktheten är jag däremot inte människa att avgöra.
I Tyrannens tid tar sig Västerbro an Kalle Dussin. Hur denna person (Kalle alltså) fått epitetet hjältekonung måste vara en fullkomlig gåta för alla som grävt lite djupare i de historiska lagren. En mycket bra bok som visar konsekvenserna av politiskt envälde.
Boken var bra, men eftersom jag precis innan lyssnat på Västerbros Pestens år, så blev det en hel del upprepningar i denna bok. Jag kan också tycka att vissa partier hade kunnat beskrivas mer kortfattat eller sammanfattat. Samtidigt är jag glad att jag har lyssnat på boken och fått en bättre förståelse för hur livet var i Sverige vid sekelskiftet 1600-1700 och fått en bättre inblick i många, även för vår tid, avgörande historiska händelser.
En måste-läsa-bok för alla historienördar! Den är varken lättläst eller ”slukbar”, men otroligt intressant för den som är lagd åt det hållet. Jag tycker väldigt mycket om hur faktan varvas med berättelser om verkliga människor. Själva upplägget med hur dessa personer återkommer genom boken gör att jag ”vill veta hur det går” trots att det är en faktabok i grund och botten. Precis så här vill jag ha min historia presenterad!
Den här grep inte tag i mig med samma urkraft som Svälten och Pestens år, men är fortfarande väldigt bra. Det är imponerande hur påläst Västerbro är och hur välskriven boken är, jag upplevde texten som lättläst och lättillgänglig och mycket intressant trots den enorma mängden material som ligger bakom. Framförallt gillar jag hur han, liksom i de andra två, väver samma micro- och macroperspektivet på ett ledigt sätt som skapar en mustig läsning och ger ett bredare perspektiv.
Intressant, tankeväckande och sorgligt att läsa om alla som påverkades av att Karl den XII bara ville kriga. Stackars alla människor som drabbades då och stackars alla människor nu som drabbas av en nutida tyrann. Jag blev klar just innan Putin invaderade Ukraina.