På vägen mellan Jokkmokk och Kåbdalis, i skuggan av den största sorgen man kan bära, börjar en sång växa fram. Inget märkvärdigt, fem strofer bara, men kvinnan som sjunger dem känner hur stegen går lättare för varje rad. Hon går söderut.
I sin skönlitterära debut skriver Annika Norlin om en samling människor i rörelse, på skav mot tillvaron.
Det är noveller om begär och bekräftelse, om kultfilmen Aliens vid Piteälven, om att spela i det ganska hopplösa bandet Personligt Varumärke och om att gå rakt in i natten med sikte mot Glommerträsk.
Stacken är Annika Norlins första roman. Novellsamlingen Jag ser allt du gör (2020) nominerades till Augustpriset, Borås Tidnings debutantpris, Norrlands litteraturpris och Katapultpriset för årets bästa skönlitterära debut.
Annika Norlin är också låtskrivare och artist, som släpper musik under eget namn, samt i projekten Säkert! och Hello Saferide.
Såhär. Det är fin läsning rakt igenom, Annika Norlin har ett riktigt bra och eget sätt att berätta. Samtidigt är novellerna något ojämna sinsemellan, i vissa fall känns till exempel avsluten på berättelserna alltför plötsliga. Men det är som sagt en hög lägstanivå. Den inledande långa novellen, Bekräftaren, och den allra sista, Gå, är höjdpunkterna i samlingen. Så det blir sammantaget en stark trea.
This collection of eight short stories, the author’s fiction debut, is as good as any by authors who have been writing and publishing for decades. They display an amazing versatility and taken together present a beautiful portrait of the individual’s struggle with this phenomenon we call life.
En fin samling noveller där vissa glänser lite extra, exempelvis den avslutande ”Gå”. Annika Norlin porträtterar vardagliga och vemodiga händelser på ett fängslande sätt med karaktärer som är svåra att värja sig ifrån. Vissa formuleringar fastnar hos mig lite extra som:
”Hon får mig att känna mig som att det finns trägolv. Jag kan inte hitta det själv, men hon kan.”
och:
”Kunde ingen ha sagt åt en att man väljer en personlighet när man är liten och om det är en som andra trivs med blir man fast med den. Om det är en dålig personlighet vill folk i alla fall att man ska byta och då betalar staten för att skicka en till olika läger och terapeuter för att skaffa en ny. Men om det är en bekväm personlighet, en som passar andra, då får man inga läger.”
Exakt lika bra som förväntat. Finns inget språk jag älskar så mycket som Norlins. Tröstande, tryggt, roligt, smart. Om sånt som man aldrig får läsa om annars. Om platser. Om människor. Mänskligt och fint och roligt. Skrev också om boken här: https://hymn.se/2020/04/01/snack-anni...
Ska erkänna att jag var en aning skeptisk, kanske för att jag aldrig riktigt lyssnat på Säkert, och odlade förutfattade meningar om gräddfil till boksläpp. Det var korkat. För det här är bedövande bra. Framför allt är Norling en mästerlig stilist med ett korthugget, humoristiskt och varmt språk. Och ja, hon visar sig vars en grym historieberättare också. Shame on me för fördomar.
Det är norrländska skogar och ett utforskande av mänskliga relationer och känslor. Fyndigt, drabbande (mer eller mindre) och precis så som Norlin är. Mina favoriter var den första - ”Bekräftaren”, och den sista, ”Gå”. Just den förstnämnda gjorde nog starkast intryck på mig, jag tycker att hon där sätter fingret på saker jag känner igen som kvinna (eller kanske bara som människa, vad vet jag). Bekräftelsebehov, skammen i det som nästan förgör en, relationsstrukturer. Himla tjusigt. Vill nog egentligen ge 3 stjärnor till bara den och 2 till resten.
Ljuvliga noveller. Hon skriver så insiktsfullt och välformulerat. Det är starkt och roligt. Jag känner igen mig i mycket. Känner mig sedd. Uppläsningen av Olof Wretling fulländar som pricken över i’et. Den första om den sörjande mamman och Bekräftaren är mina favoriter.
Min Annika, min tonårsrefräng. Kändes så fint att så tydligt höra hennes varma, trygga röst i hennes ord på pappret. Ömsom lättsamt humoristisk, ömsom berörande på djupet. Tack!
En alldeles underbar samling texter! Mängder av välskrivna och träffsäkra formuleringar, en stor hop spännande karaktärer och fler intressanta samtidsmarkörer. En del noveller är bättre än andra - förstås - men jag gillar särskilt Barn och Balthoran. Men den sista, Gå, golvar mig totalt och jag är nu och för alltid ett Annika Norlin-fan!
Så rolig!! Skratta HÖGT i minst tre noveller (det har nog aldrig hänt mig i läsande förut). Däremot var inte alla noveller toppen, därav 4 i stället för 5 stjärnor. Vissa noveller var dock underbara. Speciellt de två med Siri, Mikael, Eleganten och speciellt den när de åker på turné. Hahahah!!
Älskar även att allt utspelar sig i stora fina Norrland
Hur betygsätter man en novellsamling? Jag har alltid svårt med det. Betygsätter jag efter de bästa novellerna, för att jag vet att författaren kan skriva så bra noveller? Om några noveller är tydligt bättre och några inte alls ger mig lika mycket kanske det är konstigt att ge en trea, ett slags genomsnitt, när egentligen ingen av novellerna var ”en trea”. Hm!
Det bästa med novellerna i den här samlingen, och det gäller alla novellerna, är att karaktärerna pratar på olika sätt och att deras tankegångar är olika. Annika Norlin är verkligen bra på att skriva fram karaktärer och man känner hennes skrivarglädje genom boken. Kanske är det också därför det blivit en novellsamling av det hela - för att det funnits så mycket ideér och handlingar. Att alla noveller har sina egna språkvärldar är så fint, och får boken att kännas väldigt genomarbetad.
För mig känns vissa av novellerna långa, som att det kanske funnits ett mer naturligt slut men att man fortsatt skriva. Vissa av slutscenerna är lite av ett antiklimax, och det kanske ska vara så, men det jag tycker om allra mest med noveller är tvisterna på slutet, när man läser sista meningen och lyfter blicken med en ”oj”-känsla. Slutet i dessa noveller kommer ofta plötsligt och är inte särskilt tillskruvade, utan mer ”jaha” snarare än ”oj”. Jag förstår poängen med det men det föll nog inte mig i smaken helt och hållet.
Jag hade nog lite orättvist höga förväntningar på boken, kanske främst på grund av allt fint som sagts om den och hur fina jag tycker Annika Norlins låttexter är. Det är stor skillnad mellan hennes låttexter och hennes noveller men man förstår att det är samma person som skrivit. Jag tycker att det är roligt att hon hängivit sig åt en annan typ av skrivande! Modigt och kul!!!
Jag fastnar särskilt för två noveller. Den ena är novellen The Greatest Love of All, det är nog främst för att den på ett bra sätt lyfter ett visst ungdomsperspektiv. Den andra är novellen Gå, som nog är mest lik Annika Norlins låttexter, men som också tänjer mycket på gränser och verkligen är fint skriven!
Hur betygsätter jag då? Vet inte! Sätter en trea och får väl vakna svettig inatt och ändra betyget om det skulle vara så ¯\_(ツ)_/¯
Några av novellerna gick mig nästan obemärkt förbi, men det totala betyget vägs upp av hur mycket jag gillade "Bekräftaren" och framför allt "Gå". Så sorglig, vacker och rolig novell som kommer stanna hos mig länge.
Vilken otrolig berättare hon är, Annika Norlin. Det är fyndigt, det är trösterikt och framförallt träffsäkert. Norlin har lyckats skapa en unik röst för varje novell. Vissa tankeväckande, andra flöt lite obemärkt förbi.
Det är en otrolig rytm i texterna, och flera gånger kom jag på mig själv med att läsa formuleringar högt.
De noveller som jag fastnade extra för är Bekräftaren, Balthoran samt den avslutande novellen Gå. I den sista novellen blir karaktärens vandring söderut genom Norrland ett sätt att bearbeta förlusten av hennes barn. Hon sprider ut sin sorg över dem passerande landskapen. När hon sedan återvänder hem har hon på något sätt nått en försoning.
Norlin lyckas vara lättsam samtidigt som hon berör en på djupet. När jag läser novellerna upplever jag att hon ser mig, har förstått sig på mitt allra innersta.
3,5. Med bitska, skarpsynta, hjärtskärande och roliga berättelser lyckas Annika Norlin med det som titeln säger. Hon fångar inte bara de stora känslorna utan även de vardagliga, tystlåtna, som kan vara nog livsomvälvande. Några av berättelserna är starkare än andra (och "Gå" är starkast av alla), men överlag håller de alla hög kvalitet.
Väldigt bra. Fascinerande noveller. Gillade mest Bekräftaren, Arvsled och Gå.
Norlin är en skicklig författare: novellerna var lätta att följa med i men inte för platta. Språket var fint, ett par meningar markerade jag för att kunna spara. Karaktärerna var intressanta och relaterbara och kändes väldigt mänskliga. Några av mina favoriter var kvinnan som arberar som bekräftare men själv känner en brist på bekräftelse, mamman som försöker komma bort från ett arv av våldsamma män och kvinnan som en dag börjar gå för att hantera förlusten av sitt barn och sedan inte slutar förrän sorgen känns hanterbar.
Dessa glimtar av karaktärernas liv var gripande och intresseväckande men de var också precis lagom. Jag kände ingen önskan om att få veta mer när jag var klar. Jag hade fått det jag ville ha, även om jag inte riktigt vet vad det är. Hopp, kanske? När jag läste ut Jag ser allt du gör kändes det som att ha blivit omfamnad.
Ska definitivt köpa denna så jag kan återvända till novellerna när behovet kommer.
Så enkelt men skärskådande språk. Tyckte novellerna tyvärr blev sämre och sämre med bokens gång. De tre första var otroliga, sen blev jag ganska slö av texten
vad ska jag säga? hon skriver skönlitterärt som hon skriver lyrik. fantastiskt. gillade särskild The greatest love of all, Aliens vid Piteälven och Gå. Läs!
Jag vill att novellsamlingsgenren ska få ett uppsving och jag vill att Annika Norlin ska stå i spetsen. Till att börja med vill jag läsa om Jag ser allt du gör, en gång till, helst nu direkt.
Allt är så ömsint och översvallande och känsloneutralt på samma gång. Mjukt och vackert och vardagligt och samtidigt helt skruvat. Känner på mig att det här är en bok jag kommer återkomma till i mitt eget skrivande.
Så fin. Hon skriver så bra. Vill typ kliva in i boken ibland. Men sen är ju vissa av berättelserna bättre än andra så det blir 4 stjärnor. Önskar att vissa var hela böcker men samtidigt är det charmigt med de abrupta sluten liksom. Orkar inte recensera alla klockan är för mycket