Lilla Hjärtat är fallet som slutade i en tragedi och som berörde hela Sverige. Treåriga Esmeralda sveks av myndigheterna och tvingades lämna det familjehem som hon hade vuxit upp i sedan sju veckors ålder. Här får vi med familjehemsmamman Melinda Jacobs egna ord veta vad som egentligen hände. Vi får komma nära Esmeralda, vars öde har kommit att påverka så många. Vi lär även känna Melinda på djupet och får veta varifrån hennes driv att hjälpa barn kommer. Inte minst får vi följa Melinda i hennes sorg, förtvivlan och outtröttliga kamp för förändring – en kamp som leder till en lagändring där man äntligen börjar ta hänsyn till barnets bästa.
This really would have gotten a higher rating if it weren't so... pink... And I don't mean the colour.
The entire country of Sweden knows the story about Lilla Hjärtat (=Little Heart). And her HORRIBLE fate when she was forcibly taken from her foster family. She was placed there almost immediately after birth since her mother was a drug addict and her father violent, drug addict to and possibly a criminal.
It's all fine and dandy in her foster home until her biological parents want her back. It's an ugly legal battle where it seems as if only the parents' needs are met, not Lilla Hjärats. Her biological parents don't even have to take any drug tests...
It goes from ugly to worse when she is forcibly placed back with her biological parents where she is so mistreated to the point of dying from it. After her death her foster mother fights tooth and nail to bring change to the laws so they'll take the needs of the kids first.
All good, right? Of course it's the foster mother that writes this book, and it is one hell of a story. Reading the news about Lilla Hjärtat and her foster mother and all the other foster kids she's taken care of during the years and still do... I always wondered where her drive and strength came from? I did get the answer in this book since you get pretty much her entire story. Very interesting! I do like to get to know how people grew up and how it affects their adult life. I really did like those parts!
Another part I really did like was how she was trying to fight to get to keep Lilla Hjärtat and later on how she tried to get her back, without getting any response or help really from the social services. It's heartbreaking to read.
But what pulls down the otherwise high rating is when she tells about her life with Lilla Hjärtat. Because here's where the pink comes in. And, again, I don't talk about the colour.
Everything is so perfect, all the meals are home cooked, she’s home all the time cleaning everything to make is sparkle, they got a pool (not common in Sweden), and everything is just so very perfect!!! She acts, according to what she tells us, like a perfect housewife from the 1950’s. And she is sneakily here and there bashing those that don’t keep a perfect home just like a housewife would. She barely mentions working, even after Lilla Hjärtat has started childcare. And her kids are perfect, there’s never any struggle they always do exactly what she wants and never complains about the foster kids coming to their home… I mean… Writing all this like this is just not cool and pulls down the rating quite a bit.
I get her drive, that having kids and taking care of kids in need of a stable home is what drives her, is all she wants to do. I GET THAT!!! But writing it like this just makes her feel inhuman. To have flaws is not the end of the world…
A big flaw with this book, perhaps. But despite that I really did enjoy it. And I do recommend it warmly.
Ljudbok Väldigt svårt att recensera någon som vänt ut och in på sina känslor så här men runt 3/4 av boken handlar om fostermamman och hennes känslor och hennes barndom. När Esmeralda skulle flytta tillbaka till sina föräldrar kändes det mer som en vårdnadstvist dom emellan om de vuxnas känslor ock inte om barnets bästa. "Hur kunde man göra så här mot mig" säger fostermamman. Jag förstår alla känslor ock att de nog tar orimliga proportioner när något sånt här hänt men det kändes verkligen som att hela hennes liv kretsade kring Esmeralda även när hon levde och bodde hos dom.
Hade boken skalats ner med hälften för att fokusera på Esmeralda och turerna kring det som hände istället för långa och många berättelser om hur fantastiskt mamma hon var eller att hennes föräldrar skilde sig så tror jag det varit en mycket intressantare bok som också handlar om det titeln säger - Esmeralda. Vill inte med det ta ifrån fostermamman det fantastiska arbete hon gör som tar hand om barn som ingen annan vill eller kan ta hand om eller det faktum att det blev visa lagändringar tack vare hennes arbete. Allt det är väldigt beundransvärt. All heder åt henne, men kanske den som författade boken borde fokuserat på kärnämnet lite mer.
Jättekluven till den här boken och läste den mest för att den nog kommer bli en snackis. Samtidigt som man ömmar enormt för Melinda Jacobs och känner med henne i hennes övertygande beskrivningar kan jag inte släppa känslan av att den i mångt och mycket är ett rop på bekräftelse av hennes egen duglighet. Det är mycket fokus på fina, prinsessiga kläder, håruppsättningar i sammetsband, egen pool och mat som alltid är lagad från grunden medan tonen gentemot personer som har mer problematiska erfarenheter i sina ryggsäckar är förmanande och barsk.
Hela Sverige chockades och berördes av fallet Lilla Hjärtat. Här berättar Melinda Jacobs, Esmeraldas fostermamma, om livet tillsammans med Esmeralda och det absolut tragiska livsödet Esmeralda fick uppleva. Detta på grund av att dåvarande lagstiftning inte skyddade tvångsvårdade barn enligt LVU på ett tillräckligt sätt och att svensk rättspraxis prioriterat föräldrars rätt till sina barn högre än barnets bästa/rätt till sin anknytning. Tack vare Melinda Jacobs engagemang har nu Lex Lilla Hjärtat trätt i kraft 1 juli. Det innebär bland annat att:
1. Barn som tvångsvårdas på grund av missförhållanden i hemmet får inte en avslutad vård om inte anledningarna till tvångsvården har upphört på ett genomgripande och varaktigt sätt. 2. Socialnämnden får befogenhet att kräva drogtester inför umgänge med barnet/barnets återförande till hemmet. 3. Skyldighet för socialnämnden att i vissa situationer överväga om det finns skäl för flyttningsförbud och skyldighet att överväga vårdnadsöverflyttning tidigareläggs, från 3 till 2 år.
Min enda kritik är att jag tycker Melinda Jacobs skriver om familjelivet som väldigt tillrättalagt. Det är aldrig några konflikter, jobbiga barn, ont om tid på grund av jobb, smutsig tvätt och stök. Jag får känslan av att hon vill framställa sig som en perfekt mamma. Men man måste inte vara perfekt för att vara en bra mamma och jag tror att boken hade blivit ännu lättare att relatera om vi hade fått se lite av den icke perfekta vardagen.
Detta är en bok som är svår att betygsätta och recensera. Det som hände Esmeralda var så fel och så hemskt, maktlösheten som hennes familjehemsmamma, Melinda, kände går igenom sidorna. Samtidigt så ligger mycket fokus på Melindas känslor att det för egen del blir för mycket ibland. Hennes vilja att hjälpa de mest utsatta barnen är beundransvärd, men, tyvärr, blir det lite för självgott ibland. Dessutom blir det ibland lite för mycket fokus på det materiella.
Familjehemssystemet i Sverige tror jag många inte är speciellt insatta i. För de flesta av oss lever utan inblandning av dem. Det är ett bra system för de barn som behöver det, men som berättas i boken behöver barnens rättigheter stärkas. Blod är inte alltid tjockare än vatten. De delar där boken beskriver detta, med utgångspunkt i Fallet Lilla Hjärtat, är sakliga och konkreta och de delarna hade jag stor behållning av. De mer biografiska delarna hade gärna fått redigeras ner något.
känns på något sätt fel att ge 1-5 på en sån här berättelse, det som fått hända är så jävla orättvist, tragiskt och hemskt.. jag kan bara säga att jag rekommenderar alla att läsa boken, den är så viktig.
Betyg: 5 av 5 - Oj, vilken bok. Oerhört tung att läsa, även fast den är välskriven och lättläst. Jag har ju, som säkert dom flesta andra, följt Esmeraldas öde i media, så det var ju ingenting nytt som framgick i boken. Men att läsa Melindas egna ord om allt från när Lilla Hjärtat kom till henne, till allt efterspel efter hennes fruktansvärda död, det var väldigt starkt, och mycket berörande. Boken är oerhört viktig, och jag tycker att alla borde läsa den. Rekommenderas varmt.
Hade det här varit en skönlitterär bok hade jag lagt undan den. Så totalt onyanserat berättat om det perfekta mot det onda. Nu är det här ingen skönlitterär historia utan något som faktiskt hänt på riktigt. I nutid. Efter det att barnkonventionen blev lag. Och det är så skrämmande och upprörande att man blir mörkrädd.
Naturligtvis blir barnets fosterhemsmammas berättelse onyanserad. Barnet som bott hos henne sedan sju månaders ålder far illa och blir dödat.
Det går egentligen inte att betygsätta. Boken i sig är inte särskilt bra, men ett lågt betyg känns som ett förringande av händelsen eller av Melinda. Så är det naturligtvis inte. Fallet är fruktansvärt. Och Melindas engagemang är beundransvärt. Även om boken bara får en trea av mig.
Det höga betyget kan inte hänföras till historien i sig. Vad som i grova drag hände Esmeralda är vida känt och kom inte som en nyhet för mig vid läsning av boken. Bokens betyg har av flera recensenter dragits ner på grund av att det stora fokuset på Melinda. Att hon som medförfattare berättar om upplevelserna ur sitt perspektiv borde dock inte heller komma som en överraskning.
Jag blev gripen, förbannad, förtvivlad, förälskad och förkrossad under bokens gång. Ur ett litterärt perspektiv var varken språket eller dispositionen i boken något extraordinärt, men att förmedla så starka känslor svart på vitt som den lyckas är för mig värt 5 av 5 ❤❤❤❤❤
Berättelsen i sig är både gripande och viktig. Ett väldigt aktuellt fall som visar de stora bristerna i det samhälleliga skyddsnätet. Jag berördes och engagerades av delarna som handlar om Esmeralda, både före och efter hennes tragiska död. Däremot stör jag mig otroligt mycket på delarna om stödmammans liv. Hon framställer sig själv som ett helgon och helt ren och felfri livet igenom. Hur hennes svåra barndom fick henne att vilja hjälpa utsatta barn. Hon kan liksom inte låta bli att framhäva sin egen godhet. Hon borde ha låtit boken handla om Esmeralda.
Obeskrivligt hur detta kunde hända. Så viktigt att boken finns! Otroligt tagen av Melindas berättelse, hennes kämparglöd och magkänsla att det inte stod rätt till. Lilla Esmeralda. Läser om LVU på universitetet just nu så jättelärorikt att ta del av detta hemska fall för att få en djupare förståelse. Vad som drar ner betyget till en 4a är för att jag blev något rastlös under berättelserna av Melindas egna barndom (även om jag förstår varför hennes barndom är en viktig del av förståelsen för henne som person). Väckte mycket tankar om familjehem. ❤️
En mycket gripande bok. Hjärtskärande. Upprörande. Man vill protestera. Ändra. Skrika högt. Bra språk. Jag tror dock att boken skulle vara lika bra även utan obduktionsprotokollet. Det är inte så att jag tycker att man ska dölja det. Jag bara tycker att det hemska kom fram ändå. Men det är bara min åsikt.
Det här fallet har berört mig så djupt in i själen. Köpte boken direkt den kom ut men har inte orkat med att läsa den. Förrän nu. Då jag förstod att den skulle vara tung. Det var den men också en fin bok om möderskapet. Jag beundrar alla som kan öppna sina hem och framförallt sina hjärtan, för utsatta barn. Vila i frid Esmeralda🩷
Grät förskräckligt mycket när jag läste boken. Blir arg och tom på ord. Det som gjorde att boken inte fick ett högre betyg var för att jag inte gillade sättet som boken var skriven på och att berättandet upplevdes rörigt.
Så fin berättelse om Lilla Hjärtat. Den rör och berör, den får en att gråta och bli arg, samtidigt som man ler pga all kärlek som kommer fram i kapitlen.
Hela Sverige chockades och berördes av fallet Lilla Hjärtat. Här berättar Melinda Jacobs, Esmeraldas fostermamma, om livet tillsammans med Esmeralda och det absolut tragiska livsödet Esmeralda fick uppleva. Detta på grund av att dåvarande lagstiftning inte skyddade tvångsvårdade barn enligt LVU på ett tillräckligt sätt och att svensk rättspraxis prioriterat föräldrars rätt till sina barn högre än barnets bästa/rätt till sin anknytning. Tack vare Melinda Jacobs engagemang har nu Lex Lilla Hjärtat trätt i kraft 1 juli. Det innebär bland annat att:
1. Barn som tvångsvårdas på grund av missförhållanden i hemmet får inte en avslutad vård om inte anledningarna till tvångsvården har upphört på ett genomgripande och varaktigt sätt. 2. Socialnämnden får befogenhet att kräva drogtester inför umgänge med barnet/barnets återförande till hemmet. 3. Skyldighet för socialnämnden att i vissa situationer överväga om det finns skäl för flyttningsförbud och skyldighet att överväga vårdnadsöverflyttning tidigareläggs, från 3 till 2 år.
It has taken a long while to read this book because I had to take long breaks inbetween and have been ugly crying everytime I read it.
This is the true, heartbreakning story of the little girl Esmeralda who only days old was abandoned by her drug addicted mom at the maternity ward. 7 weeks old she came to foster mom Melinda Jacobs and was from the start a part of the family.
The girls father was in prison, she had a secret identity because of him, and visitations happened with her mom under the watchful eyes of social services.
After two years, the father is out of prison and he and mom goes to court to get their daughter back. After appeals they win despite social services rule against it and the fact the father had deemed so dangerous to the girl so she had a secret identity so he would not find her.
* From here on, there are tons of spoilers, nothing that you wouldn't find in old newspapers and court documents, but be aware. There are also graphic descriptions so if you are sensitive and easily triggered by child abuse, be warned. *
Now, what is general knowledge is that the court ordered the little girl to move back to her biological parents and she died in their care.
I DIDN'T know that Esmeraldas OWN LAWYER backed her parents. This person didn't have any experience or knowledge about children and the importance of family connection. He had only visited her foster home twice. The biological mother lied about what happened at visitation and he still backed them. Because she was Esmeraldas mom.
Another fault is, that even tho social services fought for Esmeralda to stay in the foster home before the verdict, after it, they didn't do anything because there "was a verdict."
They let the parents dictate and rush the relocating process which was not okay as it turned out. They totally ignored what was best for the child favoring the parents. They ignored that Esmeraldas health declined during the relocating process with two reports of concern from her pediatrician and said they couldn't do anything because there "was a verdict".
During the relocating process the foster mom made social services aware that she thought the father was using drugs. Two reports of concern were made by the fostermom after she recieved anonymous calls about Esmeraldas situation. The social services went urgently to the biological parents with police escort but even tho the father was agitated and the mother appeared high and would not let them see the child, they decided to do nothing. There "was a verdict".
After Esmeraldas death the social services investigated themselves and concluded that they couldn't have done anything different.
However, IVO (an athority that scrutinies every health care situation that ends badly), also did an investigation and came to a different conclusion. There were plenty of room within the law to take action despite the verdict. In fact, IVO fined them 1 million SEK as a penalty because their lack of action.
In texts to each other the parents had given Esmeralda names. The father expressed remorse about having her. The poor girl was drugged, beaten and in the end suffocated by her own vomit. They wrapped her in six layers of fabric and plastic and hid her under a bed. She might have been dead for up to two days before the police was contacted. She had begun to rot.
The last report from the foster mom came ten days before her death. She could have been saved! 💔😭
An entire family broken, children who has lost their sister, a mom who lost a loving child, a little girl dead, because societys lack of action.
I wish I could send a box of dead fishes to everyone who failed this girl.
Now, when it comes to the book itself, it's well written. Part of it describes Melindas life as a kid, the life from when Esmeralda came to them, and after she finds out she's dead and her fight to change the laws for the better for kids in foster care.
One could complain about it being a lot of the fostermoms feelings, how she felt betrayed by the world and how she dealth with it. However. This is her book. She wrote it. She cared for the child for two years. She witnessed how the system failed the child and couldn't do anything about it as she was just the foster. She describes how she's had other fosters and how well the dealings and corporation with the biological parents has worked. But when it goes wrong it goes badly wrong and as a foster mom you have no rights. She's validated in her feelings.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Hemsk berättelse som gör riktigt ont i hjärtat. Berättad ur familjehems mammans perspektiv. Boken belyser det hemska som flickan utsattes för av sina biologiska föräldrar. Syftet är att framföra att Sveriges lagstiftningar inte tar hänsyn till barnets anknytning vid hemförsel efter bosättning hos familjehem. Det framkommer också förslag om att föräldrar till vars barn tagits enligt LVU måste testa negativt för narkotika. Denna berättelse tar fram viktiga ämnen som ingen direkt tänker på. Trots att berättelsen om flickans hemska öde gör ont i hjärtat, har denna bok gjort mycket gott i samhället.
Anledningen till 3/5 stjärnor har inget med flickans berättelse utan handlar om upplägget av boken. Cirka varannan kapitel handlar om familjehems mammans uppväxt och erfarenheter som känns lite irrelevant till framförandet av flickans historia. Självklart är anekdoter om familjehems mammans tidigare uppdrag som familjehem relevant, men utklipp av barndoms händelser känns lite fel. Kanske används det för att visa kontrast mellan flickans tid hos sina biologiska föräldrar och familjehems mammans uppväxt? Syftet är oklart.
Överlag en väldigt gripande bok som jag tror alla behöver läsa, oavsett om man har barn eller ej. Jag har inga barn men känner mig ändå oerhört berörd av boken. Kan inte föreställa mig hur familjehems föräldrar som får sina barn ryckta ifrån dem. Speciellt om barnen har samma öde som flickan i berättelsen.
”Hon hette Esmeralda” av Minna Tunberger och Melinda Jacobs. Jag tror många hört den dystra historian om Lilla hjärtat. Det är ingen trevlig berättelse och vetskapen om var den slutar sitter som en konstant klump i magen. Boken handlar om Melinda Jacobs och hennes kamp med medmänsklighet som enda vapen att hjälpa andra. Att redan från tidig ålder ta hand om djur för att sedan erbjuda sitt hem för att stödja. Att hjälpa. Att vara människa. Frustrationen när ingen verkar vilja inse vad som händer, trots att varningssignalerna finns där. Varje rop på hjälp får ens inre att skrika. Varför gör ingen något? Hur kan det få ske? Trots lagändringar och ökad uppmärksamhet går det inte att ändra det som redan inträffat. Detta skulle aldrig fått ske. Lyssna eller läs, men ta ett djupt mentalt andetag innan du påbörjar texten. Det kommer att behövas. Jag tror aldrig någonsin att jag blivit så berörd av en bok förut.
Oj, detta var stundtals en pärs att ta sig igenom. Minns inte när jag senast blev så känslomässigt berörd av en bok och det var emellanåt plågsamt att lyssna vidare. Gissar att det kanske skulle vara ännu värre om man själv har barn, speciellt i motsvarande ålder.
Kan till viss del instämma i de recensioner som upplever att författaren framställer sig själv som väl skrupelfri. Tycker dock till skillnad från många andra att delarna om hennes uppväxt och tidigare liv absolut fyllde sitt syfte. Detta genom att man förstod vad som format henne och varför hon från tidig ålder utvecklat ett genuint intresse att ta hand om utsatta barn samt vilka livserfarenheter som kan göra att hon med hög pondus kan uttala sig i dessa frågor om ex anknytning.
Lyssnade själv på ljudboken och tycker verkligen uppläsaren gjorde den rättvisa.
Den berör, onekligen. Speciellt då jag själv har barn och det oundvikligen går att undvika att tänka "... tänk om det var min dotter". Esmeralda's öde är hemskt. Melinda Jacobs imponerar med sitt driv och empati. Vissa recensenter verkar störa sig på att Melinda ropar på bekräftelse och slår sig för bröstet över hur bra förälder hon är. Men jag tvekar inte en sekund på att Melinda alltid haft barnens bästa som prio ett. Det snarare speglar Jante-tänket hos de som betygsatt boken. Eventuell överdriven framhävning får nog åligga författaren mer än Jacobs själv.
Den ordagranna återgivningen av händelser för länge sedan kan omöjligt ha kommits ihåg så exakt, men en vagare återgivning hade tagit bort "unset" från läsandet. Jag reflekterar över det - men det berör mig inte. Det är dock väldigt mycket mat som beskrivs, så känslan man kastas mellan är sorg och... hunger?
Brukar inte sätta betyg på biografier förutom när jag verkligen tycker att det är dig för det. Det har skrivits hur mycket som helst om Lilla Hjärtat/Esmeralda. Jag vet vad som hade hänt innan jag läste, men det var mycket nytt för mig. Jag blev starkt berörd och kände en sådan maktlöshet. Om jag gör det, vad gör inte Melinda eller hur kände inte Esmeralda innan hon dog? Det är en sådan tragisk händelse och att samhället lät det hända, trots flera orosanmälningar. Boken är en hyllning till Esmeralda, men också till kärleken. Jag kan inte annat än sätta högsta betyg. Philoméne Grandin är en så grym uppläsare.
Välskrivet. Det gör så ont att höra den här hemska historien. Tyckte om växlingarna mellan Melindas egen barndom och hennes tid som mamma till Esmeralda.
Jag tycker absolut det är viktigt att belysa detta fall så att inget liknande någonsin händer igen. Samtidigt är det något som skaver. Jag vet inte hur rätt jag egentligen tycker det är att, så som fallet faktiskt blivit, göra sig en karriär på en sådan händelse som fallet med ”Lilla hjärtat”. Såg nyss dokumentären ”Mammahjärtat” på SVT (så är absolut skyldig till att ta del av detta) och kände någonstans att det kanske… räcker nu?
Pluspoäng för fantastisk uppläsning av Philoméne Grandin!
Esmeraldas historia var verkligen hjärtskärande och jag plöjde igenom boken på mindre än 48 timmar för att jag inte kunde släppa den. Jag måste dock säga att boken ibland kändes lite överdriven på det sättet att Melinda och hemmet framställdes som perfekta utan tillstymmelse av brister. Det var lite FÖR perfekt för att kännas verklighetstroget. Det kändes inte heller som att mycket av Melindas uppväxt var relevant för berättelsen. I övrigt var det en mycket gripande bok.
Har så klart läst löpsedlarna och blev nyfiken på Melindas, familjehemsmammans historia. Boken hoppar mellan händelseförloppet när Lilla Hjärtat/Esmeralda hittas död, när Esmeralda kom till faniljehemmet och Melindas egen barndom och vur hon började som stödmamma/familjehem. Det är rakt berättat och mycket gripande och intressant. Skildringen av Esmeraldas fall är fruktansvärd.
Enda lite minus, vi får inte veta någonting knappt om föräldrarna. Men det är kanske en historia för en annan bok.