Joel ska börja 6:an och det betyder högstadiet och en ny skola. Men redan första dagen står det klart att ingenting kommer förändras. Mobbarna är kvar och värst av alla är Ester, hon är riktigt elak och får med sig de andra. För Joel handlar livet om att kryssa genom korridorerna utan att bli sedd, att planera hur snabbt han ska röra sig över skolgården och navigera genom håltimmar. En kväll när han är ute med sin hund ser han någon på en bänk i parken. Någon som är ledsen och blodig i ansiktet. Det är Ester. Hon får följa med Joel hem och en särskild vänskap uppstår där de båda kan dela med sig av sina hemligheter. Ester har en pappa som super och slåss, Joels mamma lämnade familjen och flyttade till Umeå med sin nya man och Joel har knappt sett henne sedan dess. I skolan fortsätter allt som vanligt, men i hemlighet kan Ester och Joel, mobbaren och den mobbade, dela allt det där som inte syns.
Allt som inte syns av Katarina von Bredow är som en snyting i mellangärdet eller att bli kastat in i ett element, körd genom torktumlaren, sitta fast i ett spindelnät medan ögonpar efter ögonpar vänds mot ens håll.
Det här är en bok som berör och som stör. Jag blev tvungen att lägga den ifrån mig vid flera tillfällen. Ta en paus, andas, vila en dag. Precis det som huvudkaraktären Joel önskar att han kan göra för att slippa skolan och flocken av köttätande klasskamrater.