Londonflickan

Bomullssviten #2

by Susanna Alakoski

Det är femtiotal. Greta har lämnat mamma Hilda och bomullsfabriken i Vasa för ett bättre liv i Stockholm. Hon delar rum med sin bästa vän Aili och arbetar som barnflicka och sjukvårdsbiträde innan drömmarna tar henne ännu längre bort: till London.
Hon får jobb hos familjen Conley, umgås med barnflickorna från Schweiz, lär sig engelska och träffar Elizabeth Taylor och Frank Sinatra. Bomullsfabriken och textilindustrin tycks långt borta.
Hemma i Vasa är Hilda kvar, fortfarande en bomullsängel i en industri allt mer pressad av automatisering och konkurrens från både Sverige och fjärran länder. Gretas bror Jonni är kvar på Algots i Borås och förälskar sig i Maija på kursen Ny i Sverige. Föga anar Greta hur framtiden ska gestalta sig och vilka konsekvenser att en gång lämna sin hembygd ska få.

Med Londonflickan fortsätter Susanna Alakoski den svit romaner om kvinnors liv, arbete och längtan under nittonhundratalet, som inleddes med den kritikerrosade Bomullsängeln. Det är en berättelse om arbete, kärlek och vänskap där vardagsliv och världspolitik är trådar i samma väv.

Genres: Fiction, Historical, Historical Fiction, Finnish Literature

329 pages, Hardcover

First published August 13, 2021

About the author

Susanna Alakoski is a Swedish-Finnish author and lecturer. She won the August Prize in 2006 for the novel Svinalängorna . She researches gender issues and works as a social worker.

Reviews

[Karenina (Nina Ruthström) · Rating 4 out of 5]

Londonflickan är en fortsättning på Bomullsängeln. Nu har det blivit femtiotal och Hildas dotter Greta Varjola vill inte, som sin mor, arbeta på bomullsfabriken därför lämnar hon Finland och åker till sin vän Aili i Stockholm, och sen vidare till Bloomsbury i London.

Vidare möter vi Gretas bror Jonni och Maija som engagerar sig i (svenska) fackföreningsrörelsen. De har sitt säte i textilstaden Borås. Förstås får vi också hälsa på Hilda och Helli i Vasa.

Älskar släktkrönikor och det historiska temat. Jag lär mig mycket av Alakoski. Det är speciellt att läsa om Sveriges historia när Finlands står som fond, och tvärtom. Det breddar förståelsen av svensk och finsk mentalitet och kultur. Karaktärerna är intressanta även om jag har lite svårt att få grepp om dem. Bitvis tycker jag att berättelsen tappar farten alldeles.

Alakoskis prosa fungerar men hon tenderar upprepa vissa stilgrepp. Exempelvis beskriver hon Jonni som Sir Lancelot så många gånger att jag tröttnar. Hilda och Hellis knuffande i varandras sidor går till överdrift. Ett vitt draperi eller en väv skymmer många olika sorters sikt. Och sen blir det faktiskt nästan plågsamt med allt detta fettförakt som karaktärerna brottas med, vilket förstås är meningen.

Alakoski ringar in hur ett kvinnoliv kan inkludera pigarbete, olaglig abort, bantning, att vara lågavlönad, migrän, mensskydd, skönhetstävlingar, onani, att bli förminskad och sexualiserad, åtrå och lust, klimakteriebesvär, grusade framtidsdrömmar, socialt ansvar, vårdnadstvister, mor-och-dotter-relation, generationskrockar, skamkänslor med mera. Romanen antar helt igenom ett klassperspektiv och handlar också om religion, politik och migration.

”…sedan undrade Kathrine var skattesystem var för något. […] …i stort sett så handlar det om att baka bullar och ge halva bullen till staten, men när vi gör det får vi sju sorters kakor tillbaka.”

Tack Natur & kultur!

~~~~~ SPOILERVARNING! ~~~~~

Men varför i hela friden åkte Greta tillbaka till Sverige från London?

[Eija Miettunen · Rating 3 out of 5]

Gretan tarinaa halusin lukea tosi nopeasti, mutta aika raskaalta tuntui pitkät pätkät teollisuuden oloista ja tilanteesta. Tuli vähän opettavainen olo. Ja jotenkin jäi kaipaamaan enemmän tietoa Hildan ja Gretan arkisesta elämästä, nyt kirjassa edettiin pitkin loikin. Tottahan haluan lukea seuraavankin ja kuulla, miten suvun naisten elämä jatkui.

[Titta · Rating 3 out of 5]

Tämä on toinen osa tätä Alakosken historiallista sarjaa. Kirjassa on ikäänkuin kaksi osaa, ensin menee päähenkilöllä hienosti ja sitten yhtäkkiä palataan Alakosken perinteisesti kuvaamaan kurjaan maailmaan. Ja molempia hän kuvaa ihan hyvin, mutta tulee tunne, että ne eivät kuulu samaan romaaniin. Osa asioista tuntuu päälleliimatuilta, kuten kuvaus ammattiliiton kurssin käänteistä. Taustalla on paljon faktaa, mutta se ei oikein istu tarinaan.

[Tytti Hirvonen · Rating 3 out of 5]

Tekstiiliteollisuuden ja naisten historian kuvaus oli varmasti osuvaa, mutta olisin kaivannut sen rinnalle ehkä enemmän arjen kuvausta. Tai olihan tässä oikeastaan sitäkin, mutta jotenkin tunteet jäivät kirjasta puuttumaan. Niinpä kirja jättikin hieman kylmän olon.

[Maija Pelli · Rating 2 out of 5]

Slutet abrupt men annars en trevlig läsning.

[Bloggbohemen · Rating 3 out of 5]

Greta vill ha ett liv som är mer än moderns liv. Så hon tar sig från bomullsfabriken i Vasa, till andra jobb, till Stockholm, till London. Hennes bror drar till Borås. De lämnar Vasa bakom sig. Jag säger inte mer med risk för att spoila, men det gör också att det blir svårt att säga mer om vad jag gillar och ogillar med boken.

Eftersom det trots allt är Alakoski så kan väl så mycket ändå sägas att boken är som en blandning av romanens fiktion, fakta om kvinnohistoria och därtill en lektion om arbetarrörelsen och fackets olika kurser. Just det sistnämnda kanske inte intresserar mig jättemycket, men de fyller sin funktion.

Precis som i Bomullsängeln pendlar jag mellan att tycka om det jag läser och att bli lite uttråkad. Generellt är det för lite Greta och jag hade gärna sett att vissa delar av hennes liv fördjupades mer. Sista delen, Dotterdottern, kommer att läsas, men det får gå en tid emellan först.

[Fanny Korsström · Rating 3 out of 5]

Jag lyssnade både på bomullsängeln och denna som ljudbok. Kvinnoarbetarklasshistoria. Intressant att följa med livsödena och nästa generation. Tror att jag känner många äldre personer (typ i den ålder min mommo skulle ha varit) som skulle känna igen sig i dessa karktärer. Man får en större förståelse för hur de troligtvis tänkt på livet. Det gick dock ganska trögt framåt - undrar om jag skulle ha orkat läsa den om jag inte hade lyssnat på den som ljudbok.

[Arild Sørensen]

En engasjerende og interessant fortelling om hvordan datteren men også moren og resten av familien som er kjernen i Bomullsengelen. Historien om Greta i London er et steg videre fra Finland og Sverige. Gleder meg til neste bok i serien.

[Julia Rönnbäck · Rating 3 out of 5]

En besvikelse efter första boken…

[Johanna Hedström · Rating 3 out of 5]

Greta var inte en lika bra karaktär. Men jag gillade att läsa fortsättningen.

[Emmi · Rating 3 out of 5]

Sarjan ekasta kirjasta pidin paljon. Tämä toinen osa oli vähän pettymys. Alkoi lupaavasti, mutta jotenkin loppua kohti heikkeni.

[Jenna Matintupa · Rating 3 out of 5]

Den är inget mästerverk men en fin spegling av livet på 1900-talet. Det är intressant att följa karaktärerna från bomullsängeln och läsa om hur deras liv följer samhällsutvecklingen. Sorglig och verklighetstrogen.

[Julia Donner · Rating 2 out of 5]

Luin Pumpulienkelin aikanaan heti kun kirja ilmestyi. Hämmästelin sen saamaa hehkutusta, sillä kirja oli melko kuivakka kertomus itseäni kyllä varsin paljon kiinnostavasta aiheesta. Tartuin Lontoon tyttöön, koska ajattelin, että varmaan luin edellisen osan ”jotenkin vääriin”. Lontoon tyttöä vaivaa valitettavasti sama paperinmakuisuus kuin trilogian ensimmäistä osaa. Alakoski on tehnyt huolellista taustatyötä, ja kuten lopputeksteissä kertookin, kerännyt paljon aineistoa kirjaansa varten. Romaanin pitäisi olla kuitenkin jotain muuta kuin luettelo aikaan ja aiheeseen yksityiskohdista. Kirjaa lukiessa tuntui kuin olisi tahkonnut dramatisoitua oppikirjaa tekstiiliteollisuuden vaiheista ja maastamuutosta. Henkilöt Hildaa ja muita vaasalaisia myöten jäivät paperinmakuisiksi ja ohuiksi., vaikka ajankuva on tarkka. Tuntuipa osin siltä, että isoäiti, äiti ja tyttärentytär olivat jollaintapaa yksi ja sama henkilö. Tällaisen käsittelyn voi ajatella olevan tyylikeino, mutta itse en tempautunut mukaan. Hieno aihe olisi ansainnut vielä yhden kirjoituskerran, irtautumisen lähteiden ja taustakertomusten otteesta ja sukeltamisen henkilöiden elämään, kronologiasta irtautumisen kenties? Olen lukenut Alakoskelta Sikalat ja Håpas du trivs i fängelset -teokset, jotka molemmat olivat aivan loistavat. Odotin siis paljon tältä erittäin kiinnostavaa ja ilmeisimmin vähän käsiteltyä ajanjaksoa käsittelevältä kirjalta. Ehkäpä ihan puhdas tietokirja aiheesta olisikin ollut romaania parempi ratkaisu?

[Erika Stenvall · Rating 3 out of 5]

Jag hade höga förväntningar, men del två i Alakoskis kvartett var inte alls lika gripande som den första boken. Jag ÄLSKADE Bomullsängeln! Men Londonflickan kändes mer som en historie- eller faktabok än en roman. Det gick fort och kändes lite hastigt och jag hade velat veta så mycket mer. Gretas liv känns nästan överhoppat för jag antar att nästa bok kommer att handla om hennes dotter.

[Airi Forssell · Rating 2 out of 5]

Det här är den tredje boken av Susanna Alakoski som jag läst, eller snarare, i detta fall, lyssnat till. Den här tycker jag minst om. Rubriken lät mig förvänta något annat än långa och långtråkiga haranger av fackligt engagemant, kvinnors ställning, jämställdhetskamp m.m. Mera London skulle ha varit på plats! Uppläsaren tyckte jag inte heller om, alls. Hennes röst läst för det mesta på något sätt snorkig och spydig i mina öron, i synnerhet i replikskiften. Undrar också om inte det skulle ha varit bättre med en finlandssvensk röst och intonation. Det var väl så att Greta, hennes mor, Aili osv. egentligen var finskspråkiga, men finlandssvenska skulle ha platsat bättre, anser jag. Uppläsaren klarade bra att sjunga melodierna, men varför, ack varför, skulle hon anta attityden "von oben" och göra narr av Greta i sjungandet? Det får vara nog nu med Alakoski för en tid framöver, och denna uppläsare ska jag se upp med.

[Victoria Lassander-Sandin · Rating 4 out of 5]

Londonflickan lyckas inte helt övertyga mig. Jag tycker faktiskt att redan titeln är lite missvisande. Jag hade önskat mera koncentration på Greta (som ju är Londonflickan). Men ändå är den lite bättre än första delen. Den tyckte jag var lite tungläst, medan denna är väldigt lätt. Jag gillar korta kapitel, och breven som kommer in emellanåt gör att det blir ännu lättare. Det hade gått lite för lång tid sedan jag läste Bomullsängeln, hade gärna kommit ihåg mera från den. Men historien fortsätter ju på samma sätt, men en ganska kall beskrivning av livet för huvudpersonerna. Dock tar historien en tvärvändning mot slutet, och jag hänger inte riktigt med, och gillar inte vändningen. Slutet känns ofärdigt, men så kommer det ju också en tredje del. Men på något sätt så känns det som om Alakoski får bråttom där i slutet, för att hinna bygga en story även för nästa bok. Men en 4:a blir det för Londonflickan.

[Päivän Kirja · Rating 4 out of 5]

Hurmaannuin jo Pumpulienkelissä Susanna Alakosken tavasta kertoa tarinaa, ja sama vaikuttava kerronta jatkui myös tässä Pumpulienkeli-sarjan toisessa osassa. Kirjojen maailmaan on todella helppo sujahtaa, ja päähenkilöiden elämää ja siihen linkittyvää historiaa mielenkiintoista seurata. Oman kiehtovan säväyksen romaanisarjaan tuo myös se, että sarja perustuu Alakosken oman suvun naisten tarinoihin. Kyseessä on siis itseasiassa neliosainen sukukronikka.

Lämmin suositus sekä Lontoon tytölle että Pumpulienkelille, josta kannattaa ehdottomasti aloittaa jos romaanisarja ei ole vielä tuttu. Seuraavaa kirjaa odotellessa 💎

[Katja Halonen · Rating 2 out of 5]

Minusta tämä ei yltänyt Pumpulienkelin tasolle, Pumpulienkeli oli laajemmin ajan ja silloisen tehdasyhteisön kuvaus, kun taas Lontoon tyttö keskittyy enemmän henkilöön ja tämän perheeseen. Nuoret ovat luultavasti kautta aikojen tavoitelleet parempaa tai ainakin toisenlaista elämää kuin lapsuudenkodeissaan elivät. Myös rakkauden takia on lähdetty ja tehty valintoja, joita joskus jälkeenpäin on saatettu salaa hieman harmitellakin. Niin tässäkin kirjassa. Päällimmäiseksi tästä kirjasta jäi hieman surullinen vaikutelma.

[Anna Galenpanna · Rating 4 out of 5]

Vilka gedigna och välskrivna böcker delarna i Bomullssviten är. Man förstår verkligen att det är ett gediget arbete bakom. Ja, just gedigen är ordet bakom dessa fiktiva böcker som bygger på författarens väl researchade fakta gällande både industrin och samhället runt omkring, Finland - Sverige och skeenden i världen och hur man skulle vara kvinna i den berättade samtiden. (Männen dyker alltid upp utan behöva nämnas).

[Kirjasieppo · Rating 4 out of 5]

"Kun naisista tulee heikkomielisiä, syynä on elämä."

Lontoon tyttö jatkaa Pumpulienkelin tarinaa ja vähän on sellainen kutina, että jatkoakin on tulossa. Ammatttiyhdistysasiat olivat paikoin puuduttavia, mutta nivoutuivat toki oleellisesti tarinaan. Alakosken riuska tyyli on omiaan kuvaamaan elämää sellaisena kuin se on: unelmia on, todellisuus lyö jossain vaiheessa vastaan, eikä kaikki olekaan aina romanttista ruusuilla tanssimista. Ainakaan naisen osa. Paapaapaa.

[Anders Kauranen · Rating 3 out of 5]

Det är svårt med uppföljare. Jag tyckte om Bomullsänglarna mycket men det kan vara för att den utspelar sig i Finland i miljöer som inte är så väldokumenterade i skönlitteraturen. Den här boken handlar om London och Sverige och det känns inte lika intressant för mig. Hoppas nästa del är bättre för jag tycker verkligen om idén med det här

[Heidi · Rating 3 out of 5]

Var nära att ge boken en fyra men mot slutet blev berättelsen för spretig. Läste ut boken otroligt fort. Tycker släktkrönikor är så intressanta samt alla små historieanekdoter så som att svenskar åkte till Polen för abort. Boken handlar helt enkelt om kvinnoliv och innehåller en hel del socialrealism. Ser framemot att läsa de andra delarna.

[Clara Dahlgren · Rating 2 out of 5]

Började läsa den här för jääätelänge sen och insåg efter kanske 100 sidor att det var en uppföljare :- )) och så tänkte jag: men det spelar inte så stor roll den funkar ju att läsa iaf. Sen när jag hade 50 sidor kvar blev jag sur och lät den ligga ett tag. DEN VAR BRA men blev ju konstigt iom att jag inte fattat kontexten. Sen slutade den deppigt. Jaja.

[Heidi]

Lontoon tyttö on toinen Alakosken suvustaan kertova kirja. Tämä kirja keskittyy Gretaan, Hildaan, joka lähtee Lontooseen töihin ja päätyy Ruotsiin tehdastyöhön. Myös Gretan veljestä Jonnista ja hänen perheestään kerrotaan paljon. Pidin ehkä Alakosken sarjan ensimmäisestä osasta, Pumpulienkeli, enemmän, mutta odotan kyllä mielenkiinnolla sarjan jatko-osia.

[Janette · Rating 2 out of 5]

Jo sarjan ensimmäinen osa oli omaan makuun vähän liian rönsyilevä, ja Lontoon tyttö oli sitä vielä enemmän. Ainakin äänikirjana kirja tuntui aika sekavalta, ja yritettiin käsitellä liian montaa aihetta samaan aikaan; Pumpulienkelissä tapahtumat pysyivät suurimmalta osin Vaasassa ja Hildan näkökulmassa, kun taas Lontoon tytössä hypeltiin henkilöstä ja maasta toiseen.

[Marit Bergman · Rating 3 out of 5]

Man kanske skulle ha läst ”Bomullsänglar” innan för ännu större förståelse? Jag tyckte boken var lite spretig med de olika delarna. Hade gärna haft ännu starkare band dem emellan. Fint språk, trevligt med andra ortsnamn/platser.

[Melissa Haga · Rating 2 out of 5]

Jag hade bara sett Bomullsängeln uppsatt på teater men tänkte det skulle räcka som bakgrund till den här boken. Londonflickan kändes ändå lite lösryckt och småtråkig. De sorgliga ödena berörde dock, men det hade säkert gett mera om jag hade läst första boken i serien först.

[Jesper Wiklund · Rating 3 out of 5]

Inte riktigt lika mörk som andra av hennes romaner, men nog finns det gott om misär även här. Gillar de historiska skildringarna av Finland, Sverige och Norge. Bra flyt i berättandet och karaktärerna känns genuina.

[Märtha W · Rating 4 out of 5]

Solklar fyra! Trevligt språk, intressant och viktigt innehåll. Tänk att det inte är länge sedan kvinnors tillvaro var så annorlunda!
Jag lyssnade på ljudboken och hade önskat en uppläsare som läst på finlandssvenska. Det hade nog tillfört ännu lite mera upplevelsevärde.

[Anna-Karin · Rating 2 out of 5]

2,5 ⭐️ Tycker tyvärr att historien om Greta, dvs Londonflickan, hamnar i bakgrunden i denna bok. Istället läggs mycket fokus på långa monologer om facklig historia som kanske hade kunnat bakas in i historien bättre. Uppskattar annars det stilistiska greppet i texten