”Om man hade varit bibliotekarie i Magdeburg under DDR-tiden, och fortfarande var det idag, i det nya Tyskland, hur var det då att gå från hyllor full da med uppbygglig, partitrogen litteratur som ingen efterfrågade, till hyllor fyllda med all världens litteratur? Hur var det för den som törstat efter förbjuden litteratur att plötsligt kunna välja vad man ville? Och hur var det att vara bibliotekarie i ett land där litteraturen var starkt censurerad?”
I Bibliotekarien i Magdeburg delar Gunnar Bolin med sig av sina radiominnen från trettiofem år i allmänhetens tjänst. Här finns berättelser från Europa med tonvikt på Berlin och Österrike, men också reportage om knödelns historia, samt krönikeminnen från otaliga OS. Bibliotekarien i Magdeburg är brokig och modern kulturhistoria med mycket bolinska drag; ledig och lärd, undersökande och underhållande.
Although only one of the many stories concerned the librarian in Magdeburg, this collection from the career of a radio journalist was nevertheless entertaining and often educational! What better way to celebrate World Book Day than by finishing one good book and starting another!
En lättläst bok som är allmänbildande om främst tysk och centraleuropeisk historia, samt de olympiska spelens påverkan på de olika städer där de hållits. Boken består av korta reportage som inte kommer i tidsföljd, vilket ger en varierande läsning. Dessutom är texten lättillgänglig då Gunnar Bolin använder sig av ett vardagligt språk. Jag hade föreställt mig (med hänsyn till titeln) att boken skulle handla ännu mer om Österrike och Tyskland, framförallt hur vanliga människor lever och hur kulturen utvecklats sedan 80-talet. Därför får boken 4 av 5.
Några riktigt vassa texter, men som helhet sådär. I slutet av boken var min koncentration falnande. Ytterligare betraktelse - att den som lagt in boken på Goodreads har stavat fel till bibliotekarie. Dråpligt.
Svag fyra. Lärt och kunnigt. Ofta med ett lättsamt och tydligt språk som tar dig till städer runt hela världen. Men som helhet är det inget mästerverk. Den röda tråden svår att se. Som staplade små betraktelser dock klart läsvärd.
Brukar gilla samlingar av radiokorrespondenter men inser att sport och kultur som är författarens fokus inte riktigt är mina intresseområden generellt. Boken är bra, en del texter är riktigt bra men som sagt inte mina områden därav att den inte får en fyra.
Faller i den gamla vanliga utrikeskorregenren. Enstaka riktigt intressanta reportage och funderingar uppblandade med ett evighetslångt tyckande om hur mycket bättre långfärdsskridsko var förr.
Om du förväntat dig en djupdykning i livet i Östtyskland och det intellektuella livet under Walter Ulbricht, måste jag göra dig besviken. Den här boken handlar författarens liv som reporter på Sveriges Radio (SR). Detta är en oförblomerad skildring av livet på skattebetalarens krona, B.la:
- Boken inleds med å beskriva livet som utrikeskorrespondent i Berlin och hur flott en sådan bor i en stor femma, centralt. - Sedan berrättas hur man kan uppleva OS över hela jorden bara man är på insidan av SR och inte alls en sportjournalist. - Om du inte vet vad "terroir" är för begrepp inom vinernas värld så får du en kort lektion. - Är man korrensponent kan man baka in besök på vingårdar som en del av uppdraget. Det går bra, och du som läsare får lära dig mer om tokaj-viner.
Lite tråkigt att han kastar tvivelskuggor över Demokratins högborg, Schweitz, som är en styrelseförbild om något.
Däremot är jag så klart mycket nöjd med denna ädelsten som jag hittade på en reapall. Men för helt andra anledningar än jag trodde från början. Jag tvekar på att författaren, eller någon på SR/SVT tycker det är ett problem att de lever på gemensamma penger, jag skulle tro att de inte ens tänker att det gör det överhuvud taget.
En oreflekterad bok, men jag uppskattar skildringen. Bolin verkar vara en trevlig person, men jag hade efterlyst att han höll upp spegeln och reflekterade mer.