När jag läste Paul Celans Vallmo och minne fastnade jag vid första diktens beskrivning av det karga gränslandskapet Akra. Senare läste jag att en av diktsamlingens översättare, Eva Ström, på 80-talet skrivit en diktsamling vid namn Akra.
Ströms Akra är ett mer uttalat inre landskap än Celans, men visst det är samma uttorkade, gudsförgätna plats. Jag vill även tänka att det är samma trakter som bl.a. Pär Lagerkvist, Gunnar Ekelöf och T.S. Eliot rört sig i.