Leon Bialek är sjuttio år när hans fru Rakel dör. Utan barn är han ensam kvar med minnet av ett liv han inser saknat full mening. När det judiska sorgeåret är över tar han därför åter kontakt med Anna. Femtio år tidigare hade hon rasat in i Leons liv som den stora kärleken. Och också öppnat dörren till det svenska samhället. En värld som Leon med två förintelseöverlevande föräldrar mest sett på avstånd. Med Anna får Leon fira påsk och midsommar på riktigt. Och Anna får fira de judiska helgerna hemma hos Leons föräldrar. Kärleken och det ständigt pågående samtalet mellan Anna och Leon framstår som evig. Men det är ändå något som skaver. Leon vill få judiska barn. Måste få judiska barn. Och när Leon vid en middag med vännerna försäger sig en gång för mycket får Anna nog och flyr. Från Leon. Från Sverige... Femtio år senare har Leon fått insikt. Han måste få tag på Anna. Ge deras kärlek en andra chans. En sista chans. Men frågan är om Leon väntat för länge. I Leons bok får vi följa en andra generationens förintelseöverlevande. Hans tankar om livet som varit. Och hans planer på livet som väntar. Kärleken.
Leons bok är Gabriel Francke Rodaus debutroman. Det är en bok om kärlek. Men det är också en bok om att inte riktigt passa in. Gabriel Francke Rodau har en bakgrund inom svenskt näringsliv där han under femton års tid har arbetat med det skrivna ordet. Först som kommunikationsrådgivare och senare som kommunikationschef på en av Sveriges största banker. Men han är också uppvuxen i det judiska Stockholm. En stad i staden. Gabriel Francke Rodau är själv tredje generationens förintelseöverlevande. I Leons bok applicerar han sina egna tankar på en annan person - i en annan generation och i en annan situation.
Leon Bialek är en andra generationens förintelseöverlevare. Det är viktigt för honom att få judiska barn. Men hans stora kärlek Anna är inte jude. Istället gifter han sig med Rakel. När hon dör femtio år senare inser Leon att hans liv har saknat full mening. Efter att det judiska sorgeåret är över bestämmer han sig för att kontakta Anna igen.
Det här var en bokcirkel-bok som inte riktigt gick hem hos oss. Jag tycker inte att den var dålig, men jag hade förväntat mig att den skulle handla mer om judendomen och om förintelsen, som Leons polska föräldrar överlevde. Så jag fick till stor del något annat än jag förväntade mig och därmed infann sig kanske en viss besvikelse. Boken fokuserar mest på den återupptagna kontakten mellan Leon och Anna, och även om det är lite magiskt med en kärlek som aldrig riktigt dör, så är det här nog en bok som jag inte kommer att minnas så länge.
Idag lyssnade jag klart på denna ljuvliga pärla när jag cyklade hem från jobbet.
En vacker och lite sorglig berättelse, en sådan som lämnade spår.
En bok om kärlek, evig kärlek. Längtan efter barn. En bok om vänskap, hoppfullhet och om att det alltid finns en andra chans i livet.
Det som fångade mig mest var Leons brev till barnen som aldrig blev, hans livs största förlust. Vartenda en av breven var gripande.
En liten del av mig blir frustrerad av att boken slutar där hela prövningen i Leons liv börjar. Samtidigt gillar jag det! Jag skulle gärna vilja läsa en fortsättning på denna berättelse eftersom den här boken slutar i det som känns som en början.
Bokrecension och recensionsexemplar: Leons bok av Gabriel Francke Rodau
Handling: Leon Bialek är en sjuttio år judisk man som har precis förlorat sin fru, Rakel. Sjuttio år änka, barnlös och ett liv med massa minnen som han inser inte saknar en full mening. När det judiska sorgeåret är över tar han därför åter kontakt med sin livskärlek, Anna. För femtio år sedan var de ett par som gjorde slut. Leon fortsatte sitt liv i Stockholm och Anna i Danmark. Trots att det har gått många år ger Leon inte upp för kärleken.
Recension: Denna berättelse är så oerhört vacker. Så poetisk! Vi börjar först med huvudkaraktären Leon. Leon är son till överlevare från andra världskriget och förintelsen. Hans föräldrar har höga förväntningar på honom och att han ska göra rätta val hela tiden. Detta leder till att Leon gör vad som helst att inte göra sina föräldrar besvikna. Jag kan relatera mig mycket till Leons situation kring att inte göra sina föräldrar besvikna. Speciellt om man har invandrarföräldrar. Man vet de har kommit till ett annat land för att se till att vi, barnen, har det så bra som möjligt. Som barn till invandrare vill man ge något tillbaks och det kan vara att man försöker leva till föräldrarnas förhoppningar. Detta är ju både på gott och ont eftersom detta kan även leda till att man stoppar sig själv att leva sina drömmar fullt ut. Det jag tycker är också så fint gjort av författaren är att han tog upp både en mans men även en kvinnas vy över att vara barnlös. Hur sårbart det är och hur det kan förändra en som människa. Samtidigt som han skriver om det i berättelsen är den fortfarande så vacker berättad. Miljöbeskrivningen i boken är fantastiskt. Den gör att det blir lättare som läsare att kunna förstå, känna, lukta och beröra platserna. En fantastisk fin bok som är så vacker och fylld med värme.
Boken får: 4/5 Författare: Gabriel Francke Rodau @gabrielfranckerodau Förlag: The Book Affair @thebookaffairforlag GoodReads: ArbereshaSabani Instagram: @wandersinbookland
Finstämt och lite sorgesamt. Om att välja plikt och ansvar framför kärlek, men sedan på äldre dar få en ny chans. Ta upp det som fanns 50 år tidigare. Jag tycker om huvudkaraktären Leon som skriver brev till barnen han aldrig fick och som vågar kasta sig ut på något som kanske, kanske inte är ett vansinnigt projekt. Jag tycker om hans sätt att hantera den bitterhet han kunde ha känt. Detta är framför allt en bok om kärlek, men inte på det banala sättet, utan med lager, men också kärlek på olika sätt och till olika personer och till sitt arv. Gabriel Francke Rodau ger oss också i denna debut en liten inblick i det judiska Stockholm och hur det är att vara barn till överlevare från andra världskriget. Jag rekommenderar varmt denna bok!
”Leons bok” en ljuvlig bok som jag verkligen älskade att läsa. Den är vacker, varm och fylld av känslor. Det är en skildring av försakad och pånyttfödd kärlek, skriven på ett väldigt vackert språk med fina karaktärer. Det är Gabriel Francke Rodaus debutroman, vilket är mycket imponerande. Den här boken måste du läsa. En stark berättelse om kärlek, ensamhet, arv och identitet. Det är dramatiskt, men på ett lågmält sätt, Har du inte läst boken så måste du göra det genast.
Hade väldigt bra stunder, särskilt när det handlade om Leons sorg över att vara barnlös och om hans föräldrar. Men stel och pretenstiös när det handlade om kärleken.
Wenn der Arbeitskollege gefeuert wird und einen solchen Debutroman raushaut, hat sich das Feuern gelohnt (ich selber war bereits etwas früher dran mit "extern weiterschauen", allerdings ohne Geschriebenes bislang).
In diesem Fall ist Francke Rodau tief in seine eigene Geschichte eingetaucht. Als Jude dritter Generation nach dem Holocaust hat er einen ganz eigenen Bezug zum jüdischen Erbe, das er hier in einer Liebesgeschichte zum Ausdruck bringt. Eine Liebesgeschichte, die sich über 50 Jahr gedulden muss, um zum versöhnenden Abschluss zu kommen. Interessanterweise sind diese 50 Jahre in ein paar Nebensätzen erzählt und so spielt sich die Geschichte hauptsächlich in Rückblenden und der Gegenwart aus, wenn der nunmehr 70 jährige Leon Bialek wieder mit seiner ersten Liebe Anna anbandelt.
Die Sprache ist schnell. Kurze Sätze, ja Satzfragmente, gar nur ein Wort und Wiederholungen, die dazu führen, dass die Figur Leon sehr nahe kommt. Man fühlt, man spürt ihn, seine Gedanken, sein Ziehen, vor allem aber sein schweres jüdisches Erbe, das er nicht nur nicht los wird, sondern geduldig tragen muss.
Manchmal fühlte ich mich wieder wie in Jerusalem an der Klagemauer, dieses greifbare, religiöse, alles durchdringende Gefühl, diese Schwere von 4000 Jahren Diaspora... Liest man Ephraim Kishon hat man die invertierte Version dieses Buches. Jüdisches Erbe mit Witz und Ironie. Hier mit Liebe und Nähe. Beides hat seine Berechtigung.
Ein richtig toller Debutroman, der zwar etwas Tiefe hatte, aber nicht genug in die Dunkelheiten der Seele vorstiess, die einer zweiten oder dritten Generation Überlebenden innewohnen. Ausserdem hört der Roman dort auf, wo es richtig spannend wird, zu sehen, was nun das Leben für Leon noch bereit hält. Teil 2? Ich mag Cliffhangers nur, wenn sie von Thomas Hardy geschrieben sind ( A Pair Of Blue Eyes, das den Begriff überhaupt erst einführte).
I Leons bok möter vi Leon Bialek. När han var ung träffade han sin livs kärlek Anna, men livet med henne avbryts när hans judiska arv kommer mellan dem. Femtio år senare dör hans fru Rakel, och han känner det som att livet inte alls har haft den mening han hade hoppats att det skulle ha. Kanske är det Anna som har saknats? Han känner att han behöver hitta henne och ge kärleken en extra chans.
Leons liv som änkling tillsammans med tillbakablickar från livet med Anna och från livet med Rakel, väver samman en väl beskriven livshistoria för en man i sjuttioårsåldern med den bakgrund som Leon har.
Persongalleriet är litet, vilket egentligen bara är en fördel och förstärker känslan av meningslöshet i Leons liv. Alla vänner och äventyr verkar han ha haft under tiden med Anna och när Rakel gör intåg i hans liv blir det bara den judiska församlingen och vardag som gäller.
Jag är så kluven till den här boken. Dels tycker jag om den som en livsskildring med svårigheter att växa upp och också ställa bort sin egen lycka och önskningar till det som man tror förväntas av en, även om så kanske inte är fallet men dels har jag väldigt svårt för själva kärlekshistorien och Leon som karaktär. Det är något med hans obetänksamhet för vad andra tycker och tänker som jag inte riktigt kommer överens med. Även om han kommer på sig själv när han tänker tillbaka på relationen med Rakel och i och med det får lite upprättning och utvecklas som karaktär, han han inte riktigt sådana funderingar över hur han beter sig mot Anna när han, femtio år senare, som en ångvält brakar in i hennes liv igen och ringer under dygnets alla timmar. Den hopplösa romantikern i mig vill så gärna tycka om känslan i att återfinna sin ungdomskärlek på ålderns höst, men tyvärr blir det lite pannkaka för mig eftersom det känns som att Anna inte har särskilt mycket val.
Men, med det sagt, skulle jag gladeligen läsa en fortsättning, eftersom den här boken slutar precis i det som känns som en början och jag tycker om Francke Rodaus skriftspråk. Den här debuten lovar gott inför fortsättningen.
Den här boken var rätt speciell skriven tycker jag. Men på ett bra sätt. En lågmäld historia om Leon, en andra generationens förintelseöverlevande. Jag tyckte mycket om Leon.
En fin historia med ett vackert slut som satt sig på minnet. I övrigt lite långsam och har ett språk som jag inte riktigt kan bestämma mig för om jag gillar, det är väldigt kort och hackigt men kraftfullt.
Lättläst, denna debutroman av Gabriel Rodau. Tyckte om att läsa den men nu jag har läst klart vet jag inte om jag gillar den eller inte. Det är ju en fin berättelse, om Leon, en äldre man som förlorat sin fru Rakel efter en tids sjukdom. Då söker han kontakt igen med Anna, sitt livs stora kärlek som lämnade honom 50 år tidigare. Hela boken är Leons livshistoria, hur saker blev som de blev, varför Anna lämnade honom, hur han gifte sig med Rakel i stället (en judisk kvinna) för att göra sin mamma glad men aldrig blev riktig lycklig och hur Rakels död nästan är en befrielse. Fina karaktärer och en intressants livshistoria, utan tvekan, samtidigt tyckte jag dock det var lite förutsägbart och slutet är ju ganska plat. Läsvärd, den här boken, absolut, men lagom .
Jag har läst 35 % av boken och jag har svårt att fastna för Leon som karaktär. Med tanke på att han är huvudperson i berättelsen är detta ett stort problem. Det får mig att inte vilja plocka upp boken och läsa vilket betyder att det är dags att inse att detta var inte boken/berättelsen för mig.
Den passar säkerligen många andra, men jag har svårt för den lite stela Leon så jag ger upp.