What do you think?
Rate this book
Röda rummet
Ju högre i tak desto djupare måste man böja sig. Lust och makt, skuld och lån, ingår i spelet om en dyr lägenhet i södra Helsingfors, vars tjocka väggar gömmer både dekadenta fester och raffinerad extas.
Till en början är det bara en kul grej: en tidningsannons där en ung författare lovar skriva en bok i utbyte mot en förmånlig bostad. Men när en förmögen äldre man erbjuder ett intressant renoveringsobjekt på en fin adress, märker den unge författaren att han blivit indragen i något som inte är lika oskyldigt som det först ser ut. Han börjar teckna ner en berättelse som leder till en labyrint av komplicerade relationer i ett nattligt 80-talshelsingfors, där dominans och underkastelse är som järn mot magnet. Han målar det röda rummet på nytt och på nytt, tills det är alldeles vitt.
Röda rummet är Kaj Korkea-ahos samtidsroman om maktdynamik och begär, om att sälja sin konst, sin egendom och sig själv. Den förändrar inte bara ens syn på bostadsdjungeln i Helsingfors, den förändrar ens sätt att se på världen.
Till en början är det bara en kul grej: en tidningsannons där en ung författare lovar skriva en bok i utbyte mot en förmånlig bostad. Men när en förmögen äldre man erbjuder ett intressant renoveringsobjekt på en fin adress, märker den unge författaren att han blivit indragen i något som inte är lika oskyldigt som det först ser ut. Han börjar teckna ner en berättelse som leder till en labyrint av komplicerade relationer i ett nattligt 80-talshelsingfors, där dominans och underkastelse är som järn mot magnet. Han målar det röda rummet på nytt och på nytt, tills det är alldeles vitt.
Röda rummet är Kaj Korkea-ahos samtidsroman om maktdynamik och begär, om att sälja sin konst, sin egendom och sig själv. Den förändrar inte bara ens syn på bostadsdjungeln i Helsingfors, den förändrar ens sätt att se på världen.
Audiobook
First published August 15, 2021
31 people are currently reading
380 people want to read
About the author
Kaj Korkea-aho
12 books63 followersKaj Korkea-Aho (s. 1983) on tuttu radiosta, tv:stä ja musiikkimaailmasta. Opiskellessaan maisteriksi Turussa hän elätti itsensä radiokoomikkona sekä tv-juontajana ja -käsikirjoittajana. Nyt Korkea-aho on toimitusjohtaja pienessä lystikkäässä yhtiössä, joka tuottaa tiedotusvälineille hullutuksia. Katso minuun pienehen (Se till mig som liten är), Korkea-ahon esikoisromaani palkittiin Söderströmsin kirjoituskilpailussa ja se ilmestyi sekä ruotsiksi että suomeksi syksyllä 2009.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 87 reviews
June 12, 2022
This is a fascinating book. A young writer, more or less as a joke, places an announcement in the newspaper that he will write a book for anyone who offers him a nice apartment. To his surprise, he actually receives one response. However, the agreement he enters into comes with a number of surprises and takes him places he almost certainly did not want to go.
August 9, 2021
Jag uppdaterar genast efter att jag lagt ner boken och känner mej helt golvad av den. Detta är absolut och utan tvekan Kaj Korkea-ahos bästa bok. Jag började läsa och lade inte ner boken om jag inte måste innan jag var klar. Det finns något så rått och ärligt och utlämnande i relationerna i boken. Även om jag inte kan relatera till karaktärerna så känner jag deras smärta som genomsyrar hela boken. Det känns som att jag håller andan för jag vill ge dem all luft och allt utrymme. Det är en bok som kommer att leva med mej länge!
October 13, 2021
Fram till kanske lite över halva boken gick det långsamt att läsa, men sedan tog det fart och jag hade svårt att lägga boken ifrån mig. Det är en spännande och annorlunda story ända från början. Bokens yttersta och mest lättillgängliga lager handlar kanske om sex och BDSM, men då man gräver endast lite under ytan får man en mer mångfacetterad bild av berättelsen där maktmissbruk, manipulation och mänsklighet får ta plats. Kaj Korkea-aho skriver på ett sätt som gör att berättelsen flyter på och den är lätt att ta till sig trots de svåra och ibland obehagliga ämnena.
August 23, 2021
Korkea-aho lyckas skriva fram en berättelse om skuld, skam och makt som sällan skymtar dagsljus i den etablerade litteraturen. Språket är drivande och den feberlika mardrömmen som huvudkaraktären nystar in sig i kryper in under huden på mig.
February 18, 2022
”…jag ville inte ha sex med män. Jag ville att männen skulle låsa in mig i en kista och sänka ner mig i underjorden.”
Jag ville älska den här, och gjorde det inledningsvis. Röda rummet handlar om makt och pengar, konst och sexualitet. Det är en samtidsskildring som utspelar sig i Helsingfors. Berättarjaget är en ung kille, musiker och författare, som precis kommit ur en destruktiv relation. Han är i behov av boende och erbjuder i en annons att skriva en bok åt den som kan sälja honom en prisvärd lägenhet. Han får en äldre man på kroken, men det är snart oklart vem som är fångad av vem. Gubben har BDSM-preferenser och det är intressant att följa hur den typen av sexuell lek med underkastelse förhåller sig till reell makt. Därtill tar författaren itu med frågan huruvida konst kan säljas.
Kaj Korkea-aho är en bra berättare och jag tycker om hans prosa som verkligen glimrar ibland. Det finns en spänning delvis sexuell som håller mig alert åtminstone första halvan, men jag tröttnar lite i andra halvan och tycker att romanen i perioder står och stampar på stället. Jag tror den hade tjänat på att kortas ner.
Jag blev sugen på att läsa Strindbergs Röda rummet från den positionen vi är i nu där den nya generationen för första gången har det sämre än sina föräldrar, både vad gäller ekonomi och hälsa. Gamle Strindberg kanske också har en del att säga om det obehagliga med tacksamhetsskuld.
Underbart med en roman om homosexuella som inte har homosexualiteten som huvudtema. Det här är min första bok av Kaj Korkea-aho, men troligen inte den sista. Han har helt klart något.
”Han sa att jag var en satans pojke, sa Rasmus. Mamman ryckte till. Och av någon anledning tänkte jag att hennes reaktion var skuldmedveten. Vilket oavsiktligt ledde mig in i ett tankescenario där mamman verklighet hade haft sex med satan och avlat en avkomma men hållit det hemligt i alla år.”
Jag ville älska den här, och gjorde det inledningsvis. Röda rummet handlar om makt och pengar, konst och sexualitet. Det är en samtidsskildring som utspelar sig i Helsingfors. Berättarjaget är en ung kille, musiker och författare, som precis kommit ur en destruktiv relation. Han är i behov av boende och erbjuder i en annons att skriva en bok åt den som kan sälja honom en prisvärd lägenhet. Han får en äldre man på kroken, men det är snart oklart vem som är fångad av vem. Gubben har BDSM-preferenser och det är intressant att följa hur den typen av sexuell lek med underkastelse förhåller sig till reell makt. Därtill tar författaren itu med frågan huruvida konst kan säljas.
Kaj Korkea-aho är en bra berättare och jag tycker om hans prosa som verkligen glimrar ibland. Det finns en spänning delvis sexuell som håller mig alert åtminstone första halvan, men jag tröttnar lite i andra halvan och tycker att romanen i perioder står och stampar på stället. Jag tror den hade tjänat på att kortas ner.
Jag blev sugen på att läsa Strindbergs Röda rummet från den positionen vi är i nu där den nya generationen för första gången har det sämre än sina föräldrar, både vad gäller ekonomi och hälsa. Gamle Strindberg kanske också har en del att säga om det obehagliga med tacksamhetsskuld.
Underbart med en roman om homosexuella som inte har homosexualiteten som huvudtema. Det här är min första bok av Kaj Korkea-aho, men troligen inte den sista. Han har helt klart något.
”Han sa att jag var en satans pojke, sa Rasmus. Mamman ryckte till. Och av någon anledning tänkte jag att hennes reaktion var skuldmedveten. Vilket oavsiktligt ledde mig in i ett tankescenario där mamman verklighet hade haft sex med satan och avlat en avkomma men hållit det hemligt i alla år.”
January 15, 2023
Not for the first time have I picked up a book by this author sold on its premise, only to end up reading a novel which seems to have little to do with its actual premise. This book had the potential to be fantastically dark, twisted, and uncomfortable, but the plot fell by the wayside less than 150 pages in, after which was over 250 pages of people sitting or standing in rooms talking about stuff that happened 20-40 years ago and had little bearing on the present.
What really got my goat was the passive, bland, boring protagonist. It was difficult to be invested in anything he did because he didn't do much at all. There were moments and opportunities in the novel for the protagonist to take initiative, such as exploiting and manipulating Aimo with sex, or taking advantage of Eino Oliveri's attraction to him in order to have some financial security. However, the protagonist does none of this, and nothing whatsoever is made of these opportunities for plot: they are simply dropped and forgotten after having appeared too late in the novel anyway.
The main narrative of this novel did nothing for me, being chiefly about a dull, passive guy who doesn't do anything. Aimo's story could have been interesting, and resembled much more what I expected based on the premise sold to me, but it was all essentially told in flashbacks.
The ending was weak, and Aimo's accident was a bad narrative choice, allowing the characters to get out of the situation without having to make any kind of choice or having the conflict come to a real, logical conclusion. The final scene with Eino Oliveri summed up a lot of what I didn't like about the novel, and the author's other novels: stuff just happens that makes no sense and doesn't serve the narrative. The novel started with the protagonist recovering from being almost killed by his narcissistic prostitute boyfriend in Berlin: the narrative could have at least ended with him having a normal, loving relationship to show how much he'd changed (and to show younger gay/bi readers that you CAN be in a happy same-sex relationship) but nope: Mr Protagonist got angry and kicked Eino out because Eino wanted sex and presumably wanted to bottom this time.
*sigh* What the f*ck was that?
What really got my goat was the passive, bland, boring protagonist. It was difficult to be invested in anything he did because he didn't do much at all. There were moments and opportunities in the novel for the protagonist to take initiative, such as exploiting and manipulating Aimo with sex, or taking advantage of Eino Oliveri's attraction to him in order to have some financial security. However, the protagonist does none of this, and nothing whatsoever is made of these opportunities for plot: they are simply dropped and forgotten after having appeared too late in the novel anyway.
The main narrative of this novel did nothing for me, being chiefly about a dull, passive guy who doesn't do anything. Aimo's story could have been interesting, and resembled much more what I expected based on the premise sold to me, but it was all essentially told in flashbacks.
The ending was weak, and Aimo's accident was a bad narrative choice, allowing the characters to get out of the situation without having to make any kind of choice or having the conflict come to a real, logical conclusion. The final scene with Eino Oliveri summed up a lot of what I didn't like about the novel, and the author's other novels: stuff just happens that makes no sense and doesn't serve the narrative. The novel started with the protagonist recovering from being almost killed by his narcissistic prostitute boyfriend in Berlin: the narrative could have at least ended with him having a normal, loving relationship to show how much he'd changed (and to show younger gay/bi readers that you CAN be in a happy same-sex relationship) but nope: Mr Protagonist got angry and kicked Eino out because Eino wanted sex and presumably wanted to bottom this time.
*sigh* What the f*ck was that?
October 31, 2022
Det här är nog min bästa läsupplevelse 2021! Jag sögs in i bokens värld som är så avlägsen min som det går att komma. Det är något med språk och ton som har mig fast, men även berättelsen i sig och inte minst karaktärerna engagerar. På ytan handlar det om en drömlägenhet och BDSM, men egentligen handlar boken som vilsenhet, makt, manipulation och skam. Om att vara människa bortanför perfekta och putsade fasader. Utan tvekan är detta Kaj Korkea-ahos bästa bok hittills (men läs gärna hans andra böcker också - han har en mycket hög lägstanivå!).
April 16, 2024
Snabbläst, språket något exotiskt med sin finlandssvenska skrud. Intressant att få umgås med karaktärer så olika mig själv. Utforskandet av vad som egentligen är underläge respektive överläge är småintressant. Tyvärr är inte slutet tillräckligt mycket slutsats.
August 29, 2021
Efter onda boken som jag inte varit helt övertygad av så förhåll jag mig lite skeptisk till den här. Men den var något helt annat. Den var rå, spännande, obehaglig och fängslande. Kanske Korkea-ahos bästa bok hittills!
February 15, 2023
otrolig och allt där med. en slags queer Klas Östergren lol
December 15, 2023
Som mina tidigare upplevelser med Korkea-ahos verk, bra skriven men saknar något sorts klimax. Väldigt tam för att handla om bdsm.
Also, vad har författaren för fetisch på kvinnor som sätter sig på tårtor? Det hände också i Onda boken? Är det en running joke i hans verk eller förstår jag inte? America explain?
Also, vad har författaren för fetisch på kvinnor som sätter sig på tårtor? Det hände också i Onda boken? Är det en running joke i hans verk eller förstår jag inte? America explain?
October 12, 2023
Prosan flyter bra, men jag fastnade inte riktigt för berättelsen på samma sätt som med Onda boken.
October 14, 2021
Ljudbok. Blir överrumplad och sugs med i berättelsen. Håller nästan ända in i mål men något med slutet känns lite för tillrättalagt för mig.
February 11, 2026
Annorlunda men intressant tematik! Gillade språket och skriv-stilen. Väldigt ärlig.
February 1, 2024
Så nu läste jag alltså den enormt hypeade boken om oetiska bdsm relationer som spårar ut.
Redan denna första mening torde avslöja varför jag var extremt ivrig att läsa boken ifråga. Infriades mina förhoppningar? Ja och nej.
Å ena sidan är denna bok en bladvändare. Jag läste ut den på några dagar! Jag fann mig själv intresserad av huvudkaraktärens välmående och hur han utvecklade ett beroende till Aimo. Speaking off, Aimo är en otroligt välskriven karaktär vars creepy faktor skjuter i höjden från första början. Karaktärerna imponerade allmänt på mig då de kändes verkliga samtidigt som berättelsen omgavs av en känsla av surrealism.
Men då man å andra sidan tittar bort från dessa goda kvaliteter så har boken vissa svagheter. För det första så tycker jag att Aimos och huvudkaraktärens relation kunde ha eskalerat betydligt mer och att mer mörker kunde ha utforskats. Hela konceptet är laddat med dynamik men nu föll det hela lite platt då det aldrig gick all in.
Redan denna första mening torde avslöja varför jag var extremt ivrig att läsa boken ifråga. Infriades mina förhoppningar? Ja och nej.
Å ena sidan är denna bok en bladvändare. Jag läste ut den på några dagar! Jag fann mig själv intresserad av huvudkaraktärens välmående och hur han utvecklade ett beroende till Aimo. Speaking off, Aimo är en otroligt välskriven karaktär vars creepy faktor skjuter i höjden från första början. Karaktärerna imponerade allmänt på mig då de kändes verkliga samtidigt som berättelsen omgavs av en känsla av surrealism.
Men då man å andra sidan tittar bort från dessa goda kvaliteter så har boken vissa svagheter. För det första så tycker jag att Aimos och huvudkaraktärens relation kunde ha eskalerat betydligt mer och att mer mörker kunde ha utforskats. Hela konceptet är laddat med dynamik men nu föll det hela lite platt då det aldrig gick all in.
September 22, 2021
Olen tainnut lukea aika lailla kaikki Kaj Korkea-ahon aikuisten kirjat. Uusin Punainen huone pääsi nopeasti lukulistalle kirjastosta saavuttuaan. Jälleen ollaan jos ei suoraan kauhun niin ainakin tiukan jännityksen ja painostavan tunnelman äärellä ja lopputulos on kerrassaan herkullinen.
Kirjan päähenkilö tulee hankkineeksi itselleen Helsingistä hienon asunnon yllättävällä tavalla. Vitsinä alkanut lehti-ilmoitus, jossa nuori kirjailija lupaa kirjoittaa kirjan vastineeksi edullisesta asunnosta poikii yhteydenoton ja sopimuksen erään Aimo Kankaan kanssa. Kirjan nimetön päähenkilö lupaa kirjoittaa kirjan ja siitä hyvästä saa asua halvalla upeassa asunnossa Ullanlinnassa ja ostaa kirjan valmistuttua asunnon edulliseen hintaan.
Diili tuntuu ihan käsittämättömän hyvältä. Liian hyvältä ollakseen totta, suoraan sanottuna. Epäilykset kuitenkin pikku hiljaa hälvenevät. Kangas on päähenkilön tavoin homo ja haluaa omia kokemuksiaan kirjaksi. Kangas vaikuttaa kaikinpuolin mainiolta tyypiltä, mutta pikku hiljaa tämän toimista, kuten suhteesta nuoreen avustajaan Emmanueliin – ja miksi täysin terveeltä vaikuttava Kangas ylipäänsä tarvitsee avustajaa? – ja toisaalta tämän menneisyydestä alkaa paljastua kaikenlaista levottomuutta herättävää.
Päähenkilöllä itsellään on omat menneisyyden haamunsa, päällimmäisenä todella katastrofaaliksi osoittaunut suhde erääseen Juhaniin. Kirja- ja asuntodiili pistää lisäksi omat ystävyyssuhteet koetukselle. Lopulta päädytään luotaamaan hyvin syviä vesiä, mitä tulee vallankäyttöön, alistamiseen ja alistetuksi tulemiseen. Kokonaisuutena Punainen huone on hyvin kiehtova psykologinen romaani, jossa riittää tasoja pureskeltavaksi. Millaista on seksuaalisuuteen, fetisseihin ja salaisuuksiin kietoutuva alistaminen ja alistuminen? Kuka lopulta käyttää valtaa? Mielenkiintoinen kirja!
Kirjan päähenkilö tulee hankkineeksi itselleen Helsingistä hienon asunnon yllättävällä tavalla. Vitsinä alkanut lehti-ilmoitus, jossa nuori kirjailija lupaa kirjoittaa kirjan vastineeksi edullisesta asunnosta poikii yhteydenoton ja sopimuksen erään Aimo Kankaan kanssa. Kirjan nimetön päähenkilö lupaa kirjoittaa kirjan ja siitä hyvästä saa asua halvalla upeassa asunnossa Ullanlinnassa ja ostaa kirjan valmistuttua asunnon edulliseen hintaan.
Diili tuntuu ihan käsittämättömän hyvältä. Liian hyvältä ollakseen totta, suoraan sanottuna. Epäilykset kuitenkin pikku hiljaa hälvenevät. Kangas on päähenkilön tavoin homo ja haluaa omia kokemuksiaan kirjaksi. Kangas vaikuttaa kaikinpuolin mainiolta tyypiltä, mutta pikku hiljaa tämän toimista, kuten suhteesta nuoreen avustajaan Emmanueliin – ja miksi täysin terveeltä vaikuttava Kangas ylipäänsä tarvitsee avustajaa? – ja toisaalta tämän menneisyydestä alkaa paljastua kaikenlaista levottomuutta herättävää.
Päähenkilöllä itsellään on omat menneisyyden haamunsa, päällimmäisenä todella katastrofaaliksi osoittaunut suhde erääseen Juhaniin. Kirja- ja asuntodiili pistää lisäksi omat ystävyyssuhteet koetukselle. Lopulta päädytään luotaamaan hyvin syviä vesiä, mitä tulee vallankäyttöön, alistamiseen ja alistetuksi tulemiseen. Kokonaisuutena Punainen huone on hyvin kiehtova psykologinen romaani, jossa riittää tasoja pureskeltavaksi. Millaista on seksuaalisuuteen, fetisseihin ja salaisuuksiin kietoutuva alistaminen ja alistuminen? Kuka lopulta käyttää valtaa? Mielenkiintoinen kirja!
November 1, 2023
An outsider's point of view on an extreme kink lifestyle. I really don't need any (more) vanilla folks looking at kink and being appalled. Why did we need this story? What was the purpose of this book?
Also, most of the kink depicted here was extremely problematic. I'm very tired of the trope that practicing BDSM is or leads to violence. What purpose did it serve here?
I really wanted to read a story about Leather men from back in the day. But.. not like this.
On a more positive note, Korkea-aho writes well and there were extremely good bits there as well. I enjoyed the parts where Aimo was reminiscing the past such as taking part in Pride parade.
Also, most of the kink depicted here was extremely problematic. I'm very tired of the trope that practicing BDSM is or leads to violence. What purpose did it serve here?
I really wanted to read a story about Leather men from back in the day. But.. not like this.
On a more positive note, Korkea-aho writes well and there were extremely good bits there as well. I enjoyed the parts where Aimo was reminiscing the past such as taking part in Pride parade.
December 8, 2021
Punainen huone olikin astetta hämmentävämpi ja kiinnostavampi kokemus!
Kirjan minäkertoja päätyy asuntopulassaan kokeilemaan lehti-ilmoitusta Höblään, jossa luvataan kirjoittaa kirja vastineeksi edullisesta asunnosta. Haku tärppää ja ilmoitukseen vastaa Aimo, joka tarjoaakin projektista vastineeksi unelma-asuntoa Ullanlinnasta. Aimolla on omat toiveensa ja odotuksensa tulevasta tuotoksesta ja säännölliset tapaamiset alkavat, jossa Aimo kertoo elämästään. Minäkertojan oman elämän kipukohdat, tapahtumat ja epävarmuudet ovat jatkuvasti läsnä ja Aimon kertomuksista löytyykin odottamatonta kontaktipintaa ja sotku onkin valmis.
Punainen huone kuvaa hienosti erilaisia valtasuhteita joita elämässämme muodostamme; miten nämä näyttäytyvät parisuhteissa, työelämässä ja arjessakin. Miten olemme toisistamme riippuvaisia ja kuinka huomaamatonta joskus voi olla, kuinka suurikin vaikutus toisella on elämässämme. Toisaalta, kirjan voinee tulkita kirjaimellisesti myös kommentaarina pääkaupunkiseudun asuntotilanteesta, ja kuinka äärimmäisyyksiin voi joutua menemään jos haluaa
asunnon paraatipaikalta ja kuinka haavoittuvassa asemassa nykyinen sukupolvi on verrattuna aikaisempiin.
Kokonaisuutena kirja jäi henkilökohtaisesti kuitenkin vähän pliisuksi. Ehkä koko asetelman olisi voinut vetää alun herkkullisuuden huomioiden vielä jotenkin astetta kovemmille kierroksille. Minäkertojankin piinapenkin ruuvia olisi voinut vääntää vielä reippaasti tiukemmalle! Ehkä tämän takia loppuratkaisustakin jäi hyvin väljähtänyt tunnelma. Enemmän tämä ehkä herätti kiinnostuksen lukea Korkea-ahon oikeasti kauhuksi laskettavia aiempia kirjoja.
Kirjan minäkertoja päätyy asuntopulassaan kokeilemaan lehti-ilmoitusta Höblään, jossa luvataan kirjoittaa kirja vastineeksi edullisesta asunnosta. Haku tärppää ja ilmoitukseen vastaa Aimo, joka tarjoaakin projektista vastineeksi unelma-asuntoa Ullanlinnasta. Aimolla on omat toiveensa ja odotuksensa tulevasta tuotoksesta ja säännölliset tapaamiset alkavat, jossa Aimo kertoo elämästään. Minäkertojan oman elämän kipukohdat, tapahtumat ja epävarmuudet ovat jatkuvasti läsnä ja Aimon kertomuksista löytyykin odottamatonta kontaktipintaa ja sotku onkin valmis.
Punainen huone kuvaa hienosti erilaisia valtasuhteita joita elämässämme muodostamme; miten nämä näyttäytyvät parisuhteissa, työelämässä ja arjessakin. Miten olemme toisistamme riippuvaisia ja kuinka huomaamatonta joskus voi olla, kuinka suurikin vaikutus toisella on elämässämme. Toisaalta, kirjan voinee tulkita kirjaimellisesti myös kommentaarina pääkaupunkiseudun asuntotilanteesta, ja kuinka äärimmäisyyksiin voi joutua menemään jos haluaa
asunnon paraatipaikalta ja kuinka haavoittuvassa asemassa nykyinen sukupolvi on verrattuna aikaisempiin.
Kokonaisuutena kirja jäi henkilökohtaisesti kuitenkin vähän pliisuksi. Ehkä koko asetelman olisi voinut vetää alun herkkullisuuden huomioiden vielä jotenkin astetta kovemmille kierroksille. Minäkertojankin piinapenkin ruuvia olisi voinut vääntää vielä reippaasti tiukemmalle! Ehkä tämän takia loppuratkaisustakin jäi hyvin väljähtänyt tunnelma. Enemmän tämä ehkä herätti kiinnostuksen lukea Korkea-ahon oikeasti kauhuksi laskettavia aiempia kirjoja.
August 18, 2022
Wow! This was a real page turner. It's been such a long time since I've read a book that held me in such a tight grip. What's not to like about BDSM, Helsinki,gay portrayals and people playing power games over each other? The language is wonderful. Korkea-aho manages to capture different emotions and energies in detail in a creative way. I understand exactly how someone who uses "blue showergel" smells like. I adored the reference to Euruthmic's "Sweet dreams". The song played constantly in my head during the reading experience. The vivid descriptions with the compelling story is by far the best thing about the book. The ending came very suddenly and at first I thought "is this it?" then I realized that with his book, the author succeeded in having us to create our own fantasy (or was it really his?). Anyway a very readable book that I can highly recommend.
October 9, 2025
Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig, men ändå överraskade den här boken mig positivt! Kan ofta tycka att böcker skrivna av finlandssvenska författare är rätt tråkiga och utdragna, men Kaj lyckades faktiskt ändra den här uppfattningen. Röda rummet var genast från början fängslande och jag märkte att jag snabbt ville läsa mer och mer. Eftersom intrigen byggdes upp under en ganska lång tid förväntade jag mig kanske något lite mer av slutet, men allt som allt tycker jag nog att boken var bra och definitivt värd att läsa! Gillar Kajs sätt att skriva🙂↕️
Tre stjärnor för en solid bra bok!⭐️⭐️⭐️ Stort pluss för att huvudpersonen bodde hos sina föräldrar i Håkansböle av alla ställen❤️🩹❤️🩹
Tre stjärnor för en solid bra bok!⭐️⭐️⭐️ Stort pluss för att huvudpersonen bodde hos sina föräldrar i Håkansböle av alla ställen❤️🩹❤️🩹
June 30, 2022
En svag fyra, skulle annars gett den en stark fyra men upplevde att det tog väldigt länge att komma in i boken. De första 200 sidorna gick trögt för mig men sedan blev det väldigt spännande och de sista 100 sidorna kunde jag knappt lägga boken ifrån mig! Älskar även finlandssvenk litteratur och när det utspelar sig i bekanta städer, känns som hemtrevligt.
July 1, 2024
”Kirkkotilojen ja bordellien ero on oikeastaan vain kosmeettinen”, kirjoittaa Kai Korkea-Aho teoksensa alkupuolella ja minä olen ihan myyty.
Korkea-Ahon Punainen huone on kirja rauhan ja nautinnon etsinnästä, tarpeiden tyydyttämisestä ja alistumisesta. Korkea-Aho kuvaa kirjailijanuorukaisen ja vanhemman herrasmiehen valtapelien kietoutumia kiehtovalla mutta tasaisen tuhdilla laadulla. Tarina käynnistyy epätavallisesta lehti-ilmoituksesta, jollaisen myös Korkea-Aho itse on laatinut. Kirjailijan itsensä mukaan siitä ei seurannut aivan tämänkaltaista kieroa leikkiä, mutta tosielämän teko palveli lopulta fiktiivisen teoksen alkukohtauksena.
Punaisessa huoneessa leikitellään niin henkilökohtaisen psyyken kuin laajemmin sukupolvikysymysten ja yksilönvapauden parissa. Ajoittain trillerimausteita hyödyntävä teos myös tarjoaa kapean välähdyksen homoseksuaalisuuden ja sadomasokismin historiaan Helsingissä.
Korkea-Ahon Punainen huone on kirja rauhan ja nautinnon etsinnästä, tarpeiden tyydyttämisestä ja alistumisesta. Korkea-Aho kuvaa kirjailijanuorukaisen ja vanhemman herrasmiehen valtapelien kietoutumia kiehtovalla mutta tasaisen tuhdilla laadulla. Tarina käynnistyy epätavallisesta lehti-ilmoituksesta, jollaisen myös Korkea-Aho itse on laatinut. Kirjailijan itsensä mukaan siitä ei seurannut aivan tämänkaltaista kieroa leikkiä, mutta tosielämän teko palveli lopulta fiktiivisen teoksen alkukohtauksena.
Punaisessa huoneessa leikitellään niin henkilökohtaisen psyyken kuin laajemmin sukupolvikysymysten ja yksilönvapauden parissa. Ajoittain trillerimausteita hyödyntävä teos myös tarjoaa kapean välähdyksen homoseksuaalisuuden ja sadomasokismin historiaan Helsingissä.
October 6, 2021
Lyssnade på denna, vilket nog bidrog till de endast två stjärnorna pga den rena svenskan (ingen talar väl så irl). Inte dålig, men kände inget och kanske även lite för finslipad?
April 2, 2022
okej, så helt klart inte min favorit av hbtq+ litteraturen som existerar, men läsvärd! Jag gillar hur den skiftar i berättelseperspektiv och språket är rakt och ärligt, men ibland är det för övertömmande, istället för att låta läsaren förstå mellan raderna. dramaturgiskt intressant även om jag ej själv gilla slutet
May 29, 2022
Mä odotin hyvin erilaista kirjaa aiheiden perusteella. Yllätti ja kosketti. Taputus myös itselle koska ruotsin lukeminen helpottuu jatkuvasti.
June 7, 2023
Den började så lovande men föll lite platt fall för mig, kunde ha kortats ner. Irrelevanta tråkiga detaljer?
December 6, 2023
Väldigt intressant och speciell bok! Det var kul att läsa en bok som är skriven av en finlandssvensk. Vi konstaterade på vårt bokklubbsmöte att det kändes roligt att läsa om städer och gator som man känner till.
May 24, 2024
3,5? Kändes länge som en solklar 4, men slutet var antiklimaktiskt.
September 2, 2021
Luin tämä todella nopeasti, enkä osaa sanoa mikä laittoi lukemaan kuumeisesti. Kai asetelma sille, että päähenkilömme asema koko tarinan sisällä kiehtoi. Toisaalta loppuun asti luettuani iski kai taidokkaan houkuttelun (lue: höynätetyn) "uhriksi" joutuminen? Täytämme kenties lukijoina välillä liian paljon aukkoja ihmisten sosiaalisissa asetelmissa, että vaikka vihjeitä esim tässä kirjassa sille, että kuka lopulta määrää, ei lopulta ole paljon.
En lukenut tätä missään vaiheessa puhtaana kaunokirjallisena teoksena siitä mitä on olla masokisti tai sadisti...tai vaikka kaikkea mahdollista kerralla. Aavistuksen itseä häiritsi se, että päähenkilömme tuntui vanhemmalta kun kirjassa hänen iäkseen oli kerrottu. Lisäksi tarina oli kaikin puolin miesten tarina, eikä sitä kai ollut tarkoituskaan peittää tai olla muuta olemattakaan.
Kirjaa on vaikeaa pisteyttää ja aina välillä harmitti, että osaa epämääräisen kauhun ja inhon tunnetta ei kokenut kirjoittajan tarjoamana, vaan ajattelin että tässä on nyt kirjallinen koukku, jonka pitää tässä kohtaa kirjaa saada minut epämukavuusalueelle. Pidän Korkea-ahon tavasta kirjoittaa sisäistä monologia ja tässä teoksessa se on erinomaisesti esillä. Sivuhuomautuksena tätä Goodreads-höpötystä kirjoittaessa en edes muista/huomannut, oliko kertojallamme nimeä?
Pitää hieman pyöritellä, mutta hyvän kirjan merkki taitaa juuri olla se, että lukemisen jälkeen on vähän hömelö olo. Tähän voisi tietenkin etsiä kirjasta jonkin Aimon kommentin siitä, miten ohjailun ja kontrollista vapautumisen jälkeen katharsis on suurempi kuin voisi kuvitellakaan.
En lukenut tätä missään vaiheessa puhtaana kaunokirjallisena teoksena siitä mitä on olla masokisti tai sadisti...tai vaikka kaikkea mahdollista kerralla. Aavistuksen itseä häiritsi se, että päähenkilömme tuntui vanhemmalta kun kirjassa hänen iäkseen oli kerrottu. Lisäksi tarina oli kaikin puolin miesten tarina, eikä sitä kai ollut tarkoituskaan peittää tai olla muuta olemattakaan.
Kirjaa on vaikeaa pisteyttää ja aina välillä harmitti, että osaa epämääräisen kauhun ja inhon tunnetta ei kokenut kirjoittajan tarjoamana, vaan ajattelin että tässä on nyt kirjallinen koukku, jonka pitää tässä kohtaa kirjaa saada minut epämukavuusalueelle. Pidän Korkea-ahon tavasta kirjoittaa sisäistä monologia ja tässä teoksessa se on erinomaisesti esillä. Sivuhuomautuksena tätä Goodreads-höpötystä kirjoittaessa en edes muista/huomannut, oliko kertojallamme nimeä?
Pitää hieman pyöritellä, mutta hyvän kirjan merkki taitaa juuri olla se, että lukemisen jälkeen on vähän hömelö olo. Tähän voisi tietenkin etsiä kirjasta jonkin Aimon kommentin siitä, miten ohjailun ja kontrollista vapautumisen jälkeen katharsis on suurempi kuin voisi kuvitellakaan.
September 26, 2021
Ljudbok. Det tog en stund att bli van vid en finlandssvensk röst, få ordning på vem som säger vad i hetsiga dialoger och speciellt alla bisatser, men när jag väl gjort det flöt romanen på i god takt. Språket känns fräscht, samtida och förankrat i verkligheten.
Å ena sidan är jag definitivt i målgruppen för denna roman som ung litteraturintresserad i Svenskfinland, men samtidigt fann jag den vara väldigt kukdominerad på ett sätt som inte riktar sig till mig, och det är okej. Allt måste inte vara tillgängligt för mig.
Lotta är absolut den mest relaterbara karaktären, inte för att hon i stort sett är enda kvinnan, utan för att hon är den som står utanför dramat och ser på det med nyktra ögon. Här ser vi att man ska lyssna på kvinnor!
Jag uppskattar att Korkea-aho beskriver en subkultur som annars inte får mycket plats i media, även om beskrivningen stundom gör mig illa till mods. Vet inte hur romanen kommer tas emot inom kinky kretsar, eftersom begäret efter BDSM ges en vördnad samtidigt som fenomenet innehåller mycket manipulation och övergrepp.
Men det är väl så litteratur funkar! En sak kan innehålla flera dimensioner, och i slutändan är detta en historia om hur mycket kontroll man behöver över sitt liv och mående, och hur mycket man är beredd att ge för en Jugendlägenhet i centrala Helsingfors. På detta plan kan jag relatera till huvudkaraktären, eftersom jag bor i mitt eget drömhem (fast på landet) som på sätt och vis har kostat mig åtminstone ett förhållande, ett beslut jag skulle ta tio gånger om.
Å ena sidan är jag definitivt i målgruppen för denna roman som ung litteraturintresserad i Svenskfinland, men samtidigt fann jag den vara väldigt kukdominerad på ett sätt som inte riktar sig till mig, och det är okej. Allt måste inte vara tillgängligt för mig.
Lotta är absolut den mest relaterbara karaktären, inte för att hon i stort sett är enda kvinnan, utan för att hon är den som står utanför dramat och ser på det med nyktra ögon. Här ser vi att man ska lyssna på kvinnor!
Jag uppskattar att Korkea-aho beskriver en subkultur som annars inte får mycket plats i media, även om beskrivningen stundom gör mig illa till mods. Vet inte hur romanen kommer tas emot inom kinky kretsar, eftersom begäret efter BDSM ges en vördnad samtidigt som fenomenet innehåller mycket manipulation och övergrepp.
Men det är väl så litteratur funkar! En sak kan innehålla flera dimensioner, och i slutändan är detta en historia om hur mycket kontroll man behöver över sitt liv och mående, och hur mycket man är beredd att ge för en Jugendlägenhet i centrala Helsingfors. På detta plan kan jag relatera till huvudkaraktären, eftersom jag bor i mitt eget drömhem (fast på landet) som på sätt och vis har kostat mig åtminstone ett förhållande, ett beslut jag skulle ta tio gånger om.
Displaying 1 - 30 of 87 reviews