Julia är på rymmen från universitetsvärlden och dess plågoandar. Hon har hivat ut sin doktorstitel genom fönstret och i stället funnit en trygg hamn dels i studierna till sjuksköterska, dels inom hemtjänsten, även om där lurar faror i form av smittsamma virus och arbetsuppgifter bågnande av ansvar. Hennes uppdrag blir att försöka mota döden i grind, få brukarna att klara av att leva lite till. Hemma finns dessutom hennes barn. Detta underverk som fick födas, trots allt.
"Vård, skola och omsorg" är en självhjälpsbok för sorgsna akademiker, vilsna vårdarbetare, nyblivna mammor eller vem som helst.
Julia är doktor i historia, men får nog av det konservativa och förgörande klimatet på akademin och beslutar sig för att börja jobba som vårdbiträde och så småningom studera till sjuksköterska.
Linn Spross skriver här en självbiografisk roman om en klassresa och hur hon upplevde universitetsvärlden. Skildringen sker i brottstycken och känns kanske mer som en samling dagboksanteckningar eller krönikor, vilket i sig inte behöver vara fel. Jag förstår också att hon väljer romanformen eftersom den innebär en viss frihet. Skildringen av den instängda akademiska världen övertygar och oroar ändå med all önskvärd tydlighet.
Man gläds åt att huvudpersonen hittat rätt i livet och ser en mening med sitt arbete. Samtidigt som man kan sörja att en lovande karriär som historiker gick i graven.
Överraskande intressant beskrivning av såväl akademi som hemtjänst. Vardagligt om fördomar, maktspel, förväntningar och den fysiska kroppens behov av stöd. Nästan overkligt att läsa om covid-19 i en roman, hände det på riktigt?!
”En sak ska ni alltså veta om Akademin: ni måste må piss. Om ni inte gör det, låtsas för guds skull att ni gör det. Framhåll sömnlösa nätter, förslitningsskador av tangentknapprande, stresssjukdomar och dåligt näringsintag.”
Exakt så var det. Såg man inte forskning som ett kall kunde man lika gärna dra. Så jag drog, precis som Linn Sprosss alter ego Julia.
Vissa delar intressant men ganska opassionerat om Akademin. Hade nog velat ha mer detaljer, mer bakgrund, mer glöd. Kanske är jag för nära den miljön själv. Gillar bättre beskrivningarna av klass, relationen, barnet, jobbet. Ändå, se upp för Christer.