Den svenska självbilden av landet lagom stämmer inte åtminstone inte för dem som kommer hit från andra sidan jorden. Snarare framstår Sverige som en av de mest extrema platserna på planeten. Efter möten med ett stort antal nyanlända ungdomar har Mustafa Panshiri formulerat tankar och strategier för en smidigare integration. Sju råd till Mustafa är boken han önskar att någon givit till honom när han själv kom till världens mest extrema land.
2015 sökte över 35 000 ensamkommande barn och ungdomar asyl i Sverige. De flesta av dem var från Afghanistan. Under den här perioden arbetade Mustafa Panshiri som polis i Linköping en av mycket få svenska poliser med afghanskt ursprung, och i Östergötland den enda i länet som talade både dari och persiska. Nästan dagligen kom han därför att samtala med unga som sökte asyl på polisstationen där han var stationerad.
Mötet med ungdomarna från hans forna hemland var överväldigande. Mustafa Panshiri kom ihåg känslan av att vara ny i Sverige, där människor åt varm pudding av grisblod och sköljde ner maten med iskall komjölk. Pojkar och flickor i 10-årsåldern inledde förhållanden på skolrasterna, och gjorde slut på en mattelektion dagen efter men inte en enda svensk tonårskille skulle ens tänka tanken att hålla sin bästis i handen, till skillnad från hur vänner gjorde i Afghanistan.
Det var en kulturell seriekrock. Särskilt i frågor om jämställdhet och jämlikhet var Afghanistan och Sverige som skilda galaxer. Mustafa Panshiri förstod precis vad de nyanlända gick igenom och hur vilsna de kände sig. Och eftersom han hade liknande erfarenheter och kunde tala deras språk, visste han också hur han kunde hjälpa dem.
Idag har Mustafa Panshiri lämnat polisen, och är en av Sveriges mest anlitade och uppskattade integrationsföreläsare. Sedan 2015 har han besökt över 250 av landets kommuner och mött tiotusentals ungdomar. Samtidigt har hans Sverigeresa fått honom att blicka tillbaka på sin egen uppväxt, och hur han själv blev en del av det svenska samhället. Vilka knep fungerade? Vad funkade inte alls? Och vilka av hans egna erfarenheter skulle dagens invandrare i Sverige ha nytta av?
Sju råd till Mustafa är en bok för dem som kommit hit. Men den fungerar också som en nyttig ögonöppnare för alla som är födda och uppvuxna i det svenska majoritetssamhället. Genom Mustafa Panshiris ögon framstår landet lagom som precis så extremt som det faktiskt är.
Läste boken i en sittning. Jag gillar den öppna, resonerande stilen på boken, som både föreslår lösningar och ifrågasätter det vedertagna utan att för den delen framstå som en handbok med alla svar. Roliga exempel och intressanta anekdoter.
En bok jag skulle rekommendera till nyanlända och människor som sett denna bok och funderar på att läsa den. Vi svenskar har lustiga fasoner för sig som är lätta att glömma bort, Panshiri visar dessa på ett trovärdigt sätt. Mest träffande för mig var begreppet "de goda avsikternas rasism" och Panshiris berättelser om sin pappa. 3/5 pga att jag har 18 års överjagsältande i bagaget. Lätt 4/5 om man inte är lika skadad.
Inte rätt målgrupp. Tänkte att man kunde få lite nya insikter, men tyvärr blev det inte så. Säkert jättebra för de som är i behöv av en sådan bok!
+ Säkert jättebra för de som är i behov, nyttigt att få insikter även för de som inte är i behov - Blev inte så intressant eftersom att den mest är informativ och upplevde inte att de behandlade något man inte redan hört om förut
Föreläsaren och före detta polisen Mustafa Panshiri har skrivit en kort och lättläst bok som riktar sig två distinkta målgrupper. Den ena är unga invandrare, likt Mustafa själv var en gång i tiden, som vill få konkreta tips och råd om hur man tar sig in i det svenska samhället. Den andra är personer som är födda i Sverige, som vill veta mer om hur det är att komma till det här landet från en helt annan kultur.
Det är svårt att läsa boken som något annat än ett övertygande argument för att den nyanlände invandraren är den som till störst del ska anpassa sig till det nya landet, snarare än att det är majoritetskulturen som ska anpassa sig till minoriteterna. Men vem vet - han kanske har rätt? Och oavsett vad som normativt kan sägas om hur integration borde fungera, så är det hur författaren skriver som det faktiskt fungerar. I alla fall om man vill passa in och bli väl omtyckt i nya sociala cirklar. Och det gör boken mycket intressant. En extra bonuspoäng ger jag också för att författaren anknyter fint till relevant litteratur på passande ställen utan att bli onödigt akademisk av sig, en balansgång som i opinionsbildande samhällsskildring annars kan vara svår att klara av.
Författaren har vid något tillfälle uttalat sig om att han var tvungen att lägga in flera passager som handlade om honom och hans familjs berättelse för att boken skulle tillräckligt intressant för att ges ut, något som han egentligen hade velat lämna därhän. Men jag tycker inte att resultatet blev så farligt. Och det kan inte hjälpas - genom att få veta mer om den som skrivit boken så får man mer förståelse för dess budskap. 7 råd till Mustafa är som sagt både kort och lättläst och rekommenderas varmt till alla nyfikna.
Författaren utgår ifrån sin egen uppväxt som svensk-afghan när han ger integrationsråd till invandrare och ursvenskar. Konkreta tips och lärorikt för mig som tillhör den senare kategorin att läsa om hur vår kultur uppfattas utifrån.
Som han nämner mot slutet ser dock Sverige annorlunda ut idag än när han växte upp. Det blir naturligtvis svårare att integreras till det svenska när man växer upp i områden som nästan helt saknar svenskar…
I probably didn’t like this book because I was expecting something very different, more subtle, more nuanced and not so plain and obvious. It may have its audience, but it was not for me.
Igår hade vi bokcirkelträff och diskuterade Mustafa Panshiris '7 råd till Mustafa" - en bok vi valde eftersom vi inte kände oss helt klara med Afghanistan efter "De förklädda flickorna i Kabul". Mustafa kom till Sverige i mellanstadieålder, växte upp och blev polis - lagom till flyktingkrisen 2014-15. Tack vare sina kunskaper i svenska, persiska och dari, samt både det svenska och det afghanska samhället fick han åka runt till flyktinganläggningarna och berätta om Sverige och hur det funkar här. Den här boken är en liten förlängning av detta. Det är en relativt kort och lättläst bok med råd om vad man bör tänka på för att livet här ska fungera smidigare. Från hur man talar till att hitta en vuxen att lita på (coach/mentor/extraförälder...). Det är en bok som - naturligtvis - borde läsas av (mer eller mindre) nyanlända. Men även av oss "inhemska" eftersom det är en del saker som man gärna tänker är självklara i vårt sätt att leva/vara, men som personer med annan uppväxt inte tycker. Och den borde läsas, och diskuteras, i skolan.
Lättuggad bok med tydlig struktur och flera tankeställare. En nyttig bok för alla, men på olika sätt. Jag tar exempelvis med mig citatet:
”Det är skillnad mellan att å ena sidan ge människor möjligheten att förstå vilka spelregler som gäller i ett samhälle och å andra sidan tvinga dem att följa reglerna”
Jag är absolut inte målgruppen för denna bok, men tyckte ändå den var intressant att läsa - gav en del insikter som kan vara värdefulla. Mer välskriven än många böcker av helt etniskt svensktalande personer. Snabbläst.
Mustafa Panshiri är rakt på sak om de mest grundläggande sakerna som krävs för att passa in i svenska samhället. Han betonar att man måste vara villig att anpassa sig till svenska koder om man vill komma in i samhället, och att vanliga Svenssons ska vara tydligare i mötet med nyanlända och invandrare om vilka outtalade förväntningar som finns.
Många bra iakttagelser kring den svenska kulturen och vad vi tror och tycker om oss själva. Det finns mycket mer att säga i frågan om integration men denna bok är en bra och lättläst början på konversationen.