En augustikväll 1988 anlände Fredrik Segerfeldt till Luxémont, en liten by femton mil från Paris. Det blev starten på ett händelserikt år som utbytesstudent i en fransk gymnasieskola och på en livslång kärlek till ett motsägelsefullt land. I Frankrike – en hatkärlekshistoria berättar Segerfeldt om det Frankrike han lärt sig att älska och om landets ekonomiska och politiska vägval som alltjämt väcker frustration. Varför lyckas inte Frankrike genomföra de reformer som skulle generera tillväxt och åtminstone lite grann återupprätta självbilden av en stormakt? Med humor och värme skildrar han spänningarna i den franska självbilden och konflikterna i det franska samhället.
jag älskade de nostalgiska beskrivningarna om att ge sig ut i världen som tonåring och de första upplevelserna av kulturkrock, men som sedan leder till den där lite arroganta sympatin man utvecklar för en annan kultur som man tycker sig förstå, fast inte riktigt. Även om mina minnen skapades i Italien, och inte i Frankrike.
Men såklart också mycket intressant om varifrån de- åtminstone utifrån- märkliga politisk-ekonomiska dragen som verkar så cementerade i Frankrike kommer ifrån. Särskilt delarna om Algeriet och kopplingarna till dagens Nationell Samling var upplysande för mig.
avslutningsvis en perfekt bok att få inleda detta 2022, som i EU-bubblan karaktäriseras av Frankrikes ordförandeskap i ministerrådet.
Mycket kul och snabb läsning. Skickligt användande av anekdoter, kuriosa och statistik för att framföra kulturella fenomen, inte minst skillnader mellan berättelsen om landet från faktisk statistik, främst i relation till Sverige. Utan att bli tjatigt, banalt eller framtvingat, som den typen av text lätt blir. Empatiskt och intressant.
Väldigt intressant läsning som skiljer sig från den typ av bok jag brukar läsa. En slags underhållande blandning mellan faktabok och självbiografi. Vet inte om jag kommer minnas så mycket men den kändes väldigt allmänbildande när det kommer till Frankrike och den franska kulturen.