Vilka är de rosa buden som svischar förbi i staden?
Pandemin har drabbat kulturarbetaren Anders Teglund hårt. Ur en vilja att dokumentera samtiden och för att sysselsätta sig när kultursektorn tvärbromsat tar han jobb som cykelbud på Foodora. Parallellt med budjobbet försöker han hitta nya sätt att nå ut med sin musik.
Med tiden tar han sig djupare in i företagets strukturer och den mobilisering av fackligt arbete som pågår. Ju fler bud han träffar som delar med sig av sin historia, desto viktigare blir det att forsätta cykla och att forsätta skriva.
Cykelbudet skildrar ett drygt års arbete från sadeln. Det är en bok om prekariatet, om drömmar och om att anta en ny yrkesidentitet. Men också om att cykla sig igenom en kris.
Obs! Lyssnade på denna och det var ta mig tusan den bästa ljudboken jag någonsin hört! Ska du bara lyssna på en ljudbok bör det vara denna.
I övrigt så har boken allt. Läs den för: - hypnotiska och monotona passager - en stadsvandring i Göteborg - en balanserad bild av gig-ekonomin - en inspirerande inblick i kulturarbetarens liv - vackra personporträtt av personer man sannolikt aldrig kommer hänga med, än mindre lära känna
Obs! Folk som känner mig vet att jag har en extremt sund människosyn och sunda värderingar. Kanske Sveriges bästa.
Jättebra. Fin, varm och viktig om en kulturarbetares arbetssituation när pandemin slår till och alla arbetsmöjligheter försvinner och han börjar arbeta som cykelbud på Foodora. Extra plus för att den utspelar sig i Göteborg. En av de bästa jag läst i år! Augustprisnominering?
Jag lyssnade på Cykelbudet som ljudbok. Författaren som är kulturarbetare i form av förläggare och pianist får ett hårt slag i och med pandemin och tappar jobbuppdrag. Då bestämmer han sig för att jobba som cykelbud på Foodora och samtidigt samla erfarenheter och material till att skriva om företaget och om gig-ekonomi.
Det är fascinerande hur en bok på över tretton timmar om ett cykelbuds vardag kan trollbinda så! Förutom att det var intressant att få höra hur situationen för Foodora-anställda ser ut så var Anders Teglunds egen uppläsning av boken som ljuv musik med sin meditativa norrländska stämma. Därtill flikas det mellanåt in pianostycken av författaren/pianisten själv och dessa är som själsligt örongodis (han finns på Spotify! Det har jag kollat upp!)
”Vi måste se till att folk som beställer genom Foodora förstår att de är oavsiktliga sponsorer till ett modernt slaveri.”
Anders Teglund är kulturarbetare och pianist med säte i Göteborg. Covidrestriktioner gör att han står utan uppdrag och han tar jobb på Foodora som cykelbud. Boken består av dagboksanteckningar under 2020-2021 och handlar om arbetet som pianist och som cykelbud, politik och arbetsvillkor samt samvaron med andra cykelbud som är i prekära situationer.
Jag lyssnade på boken vilket jag rekommenderar dels för att författaren själv läser med härlig Luleådialekt dels för att det är en upplevelse för sig att lyssna till Teglunds pianostycken.
Författaren lyckas med en ödmjuk men konstruktiv ton framföra befogad samhällskritik. Han berättar om hur han försöker lyfta in kulturen i hemmet, men att hemmet tycks vara en främmande plats för den moderna människan. Han kritiserar Spotifys orättvisa lönegap mellan chefer och musiker. Främst fokuserar han gigarbetets nackdelar på samhällsnivå och mer specifikt de urdåliga villkor som drabbar foodoraanställda på individnivå.
”Musiker må vara kraftigt försvagade i vår tid men de har en tradition av att liera sig med farligt folk. Dessa chefer [på Spotify] bör ha i åtanke att det var en pianofabrikör från Strasbourg som byggde den första giljotinen.”
Foodora lockar med att arbete hos dem är ett sätt att bryta utanförskap, vilket Teglund snart inser är en bluff. Som anställd är det svårt att få kontakt med andra bud. Han blir en slav under den krånglande appen som mäter och rankar hans prestationer, larmar när han är för långsam och ger honom nya beställningar. Som anställd blir han på samma gång övervakad och anonymiserad. Han hinner inte och vill nog inte heller prata med de som beställer och kollegorna möter han främst via skärmen. Tack vare Reinfeldts politik kan anställningskontraktet förlängas med bara några månader i taget vilket förstås skapar otrygghet men vad värre är omöjliggör uppehållstillstånd för migranter som riskerar utvisning. Den anställde måste själv ansvara för cykel, mobiltelefon och annan adekvat utrustning. Inledningsvis har Teglund större utgifter än inkomster för lönen är givetvis låg.
Cykelbudet ger läsaren en bild av det moderna prekariatet, ovärdig en demokrati. Medelklassen erbjuds bekvämlighet på hårt arbetande människors bekostnad. Klassklyftorna personifieras. På ena sidan står exempelvis en vit tjugoåring i kalsonger, på andra sidan en högpresterande migrant eller utbytesstudent som närmar sig fyrtio.
Författaren gästspelar på frivillig basis i prekariatet, han gillar att cykla och har en bra cykel. Som vit medelklass balanserar han mellan att vara en hjälpsam medmänniska och en ”white saviour”. Jag tycker dock att han visar på full medvetenhet och håller sig på rätt sida. Han har råd att vara obekväm, att engagera sig fackligt och att kritisera Foodora. När han inte längre får sitt kontrakt förlängt är det ingen katastrof.
Jag uppskattar att Teglund inte berättar speciellt mycket om sig själv. Jag kände igen den förtärande hopplöshetskänslan av att vilja men inte kunna hjälpa människor i nöd (migranter). Det här är en övervägande fin och bra bok, dock alldeles för lång.
Anders Teglund är pianisten som tar jobb som bud hos Foodora när pandemin slår till. I den här boken berättar han allt om tiden; om alltifrån arbetsvillkor till sin egen kärlek till att cykla. Fint varvas med fult och jag uppskattar verkligen att vi som läsare får en nyanserad bild av vad det innebär att arbeta som cykelbud. Ljudboken rekommenderas varmt då Teglund själv är en duktig inläsare - dessutom varvar han läsningen med korta pianosnuttar som jag uppskattade mycket!
Om du ska läsa den här boken så bör du välja ljudboken. Den innehåller fina pianostycken som bidrar till bokens stämning. Önskar att alla böcker var tonsatta såhär. Den här bokenär väldigt informativ om hur foodora fungerar och om olika aspekter av gig-ekonomin i stort. Såklart kände jag till sedan innan att foodora har uppmärksammats för sina dåliga arbetsvillkor. Men att få en genomgång av problemen såhär gjorde ändå att jag häpnade. Tycker dock att boken var lite för lång och borde ha genomgått ännu en redigeringsvända för att kapa mer av texten.
Tyckte massor om denna. Som journalist, kulturarbetare och cyklist fanns det så mycket att relatera till och tänka på. Dessutom mycket lärorikt och tänkvärt om hela matleveranskedjan och systemet.
Gillade de långa, ganska monotona men ändå livfulla(?) passagerna med när han levererade mat. Rekommenderar verkligen ljudboken, författarinläsning gör sig bäst i böcker som denna och pianostyckena var guld värda.
Shift ending. Motvilligt och med märkbar saknad lägger jag ifrån mig Anders Teglunds bok om sitt jobb som Foodorabud. Boken är skriven på ett sätt som får en att känna sig som en co-rider på hans axlar ovanpå den rosa kubformade Foororaväskan och känna hans svettdroppar i Göteborgs otaliga uppförsbackar eller vätan i regn och blåst. Jag har fått en stor inblick i kulturarbetares mångskiftande vardag och funnit allt otroligt intressant. Att det tex är svårt att spela piano med kalla fingrar! Och nu längtar jag efter att få somna till hans pianospel liggandes på golvet bland kuddar och varma kroppar.
När pandemin slår till drabbas kulturarbetarna hårt. En av dem är Anders Teglund, pianist och bokförläggare. Medan han försöker hitta nya sätt att nå ut med sin musik tar han jobb som cykelbud på Foodora. Förutom att få in lite pengar så har han en tanke om att kunna skriva och publicera något om den här tiden. Foodora har inget kollektivavtal och Teglund börjar engagera sig fackligt. Många av företagets anställda är invandrare som inte vågar eller kan säga ifrån eller ifrågasätta. Ju mer Teglund hör och ser av budens arbetssituation, desto viktigare blir det för honom att fortsätta cykla - och skriva.
Ett drygt år cyklade Anders Teglund och levererade matbeställningar åt Foodora i Göteborg. En rosa jacka och matväska fick han när han började, cykeln fick han stå för själv. Gick cykeln sönder fick han stå för reparationskostnader själv - eller köpa en ny. Matbeställningar togs emot via appen Roadrunner; en app som skyndar på dig om du inte är snabb nog. Jag blev sjukt stressad bara av att läsa om det, så jag vill inte tänka på hur cykelbuden upplevde det! Dessutom mättes exakt allting i appen och hade man för dåliga siffror kunde man få sparken. Ett trevligt företag att jobba för...
Vilket gediget arbete Teglund lagt ned. Förutom alla mil på cykel i alla väder (imponerande!) och det fackliga arbetet så har han alltså skrivit en intressant reportagebok om den här tiden. Då har jag inte nämnt allt jobb med pianomusiken och alla alternativa evenemang han genomförde parallellt. Jag blir trött bara av att tänka på det... Jag tycker dock att boken kunde ha kortats ned en del. Det blir väldigt många upprepningar med alla matleveranser, där de flesta liknar varandra. Även det fackliga arbetet består till stor del av av samma sak. De sista timmarna av ljudboken var jag faktiskt ganska less om jag ska vara ärlig. En fördel med ljudboken som ändå måste nämnas är att vi får höra en del av Teglunds pianomusik mellan varven. Dessutom läser författaren själv och det tycker jag alltid lyfter upplevelsen. Men även om jag inte är helt såld på upplägget av boken så anser jag att den är ett viktigt inlägg i samhällsdebatten och jag hoppas att den får många läsare/lyssnare!
Väldigt bra ljudboksupplevelse med inslag av Anders Teglunds egenskriva pianomusik. Jag tycker fler ljudböcker borde inkorporera musik! Boken i sig är verkligen en samtida arbetarlitteratur som visar hur det är att vara foodorabud.
Den här boken skulle jag aldrig ha valt själv men tack vare ett boktips så har jag nu lyssnat, och den här boken ska man lyssna på, en riktigt bra bok. Författarens uppläsning, ämnet och musiken (även om ljudet drogs upp rejält) gör detta till en bok som kommer att finnas kvar länge i tankarna.
Inget nytt under solen direkt, hur Foodora jobbar. Men ändå en (o)behaglig och intressant läsning, en bladvändare i alla fall för mig. Skicka med ett ex i varje beställning som görs i denna slags app kanske vore nåt…
This is a very important book about how people get exploited in what is called the gig economy. No job security what so ever. But still as I love cycling the book really got me excited to try out food delivery.
Oväntat fascinerande om kulturarbetaren som gigar på Foodora under pandemin. Lika delar rapp kvällstidningsprosa och eftertänksamma reflektioner varvas - lite som ett musikstycke, faktiskt. Samtidshistoria.
Den bästa ljudboken jag lyssnat på, tonsatt med piano och inläst av författaren själv. Det kändes som att det fanns en nödvändighet i att boken var så lång och repetitiv - den ska ge en bild av hur arbetet är. Det kändes också som att författaren förstod sin position och hade ett nyktert sätt att se på saker. Jag lärde mig mycket när jag läste den här boken och har svårt att släppa den
Författaren arbetar som pianist, kompositör, och driver ett förlag med sin bror. Men när Corona-pandemin slår till drabbar det kulturarbetarna hårt, och han tar extrajobb som cykelbud för Foodora i Göteborg. Boken är uppställd som en dagbok, med angivna datum och anteckningar både om hans kulturjobb och jobbet som cykelbud.
Jag är kluven till boken - den beskriver cykelbudens hårda villkor och företaget Foodoras fientliga/nonchalanta inställning till sina bud, och är en svidande vidräkning med den s k "gig-ekonomin", med stor arbetsosäkerhet, dåligt betalt, inga skyddsåtgärder eller andra arbetsförmåner vi vanligen tar för givet. Teglund engagerar sig fackligt och till slut skriver Foodora kollektivavtal med Transportförbundet - men blir det så mycket bättre i verkligheten för de hårt slitande buden, ofta invandrare?
Teglund beskriver också sitt arbete med olika musikprojekt, och inte minst framkommer likheten mellan gig-ekonomins svåra villkor för de som tar dessa jobb, och kulturarbetarens.
Det finns också ljusglimtar, Teglund älskar t ex att cykla och ibland har han glimtar av lycka när han sveper fram i Göteborgs branta backar. Han har ju också förmånen att ha ett "riktigt" jobb vid sidan om, och att omfattas av svenska trygghetsförsäkrningar och så vidare. De invandrare han kommer i kontakt med hamnar däremot i ett byråkratihelvete, där de måste jaga olika villkor och dokument från arbetsgivare och förmedla till Migrationsverket.
Så det finns en bra beskrivning av gig-ekonomins och kulturarbetets avigsidor, men själva texten är lite seg, blir långrandig och upprepande, och jag lyckas inte engagera mig riktigt i hans invandrarkompis engagemang i att spela in ljudinspelningar med hans kritik mot Pakistan. Lite för mycket av något som inte riktigt leder någon stans.
Men till syvende och sist ger boken en inblick i en värld som de flesta av oss trots allt inte känner till, och nästa gång jag ser ett Foodora-bud på väg kommer jag nog att SE dem till slut!
Men jag var glad när boken tog slut, om jag säger så. Jag ser fram emot bokklubbens nästa träff, så får vi se vad de andra tyckte! Och höstens tema är intressant - litterära skildringar av arbete.
En viktig, välskriven, väl uppläst och väl spelad bok. Saklig, sorglig och upprörande. Bitvis kändes den lång. Samtidigt förmådde jag omfamna det bra, eftersom det förstärker bilden av det tunga slitet (och de få men desto mer uppskattade ljuspunkterna), kanske för att jag själv är cykelfantast och för att den understryker att förändring oftast tar tid och rymmer mycket bakslag, nederlag och vanmakt.
Stark 3:a. Lyssnade på ljudboken. Stundtals magiskt stämningsfull med den vackra pianomusiken. Däremot känns den onödigt lång och ju längre jag lyssnar desto mindre trollbunden är jag.