I kassan på Ica ser hon allt. Hör allt. Är allt. Och samtidigt inget. Hon vill bringa ordning i kaos, förstå det ofattbara och arbeta ergonomiskt. Anpassar sig utan att diskriminera och äter godiset som blev kvar. Ler, våndas och gråter. Blir en bättre människa.
Med knivskarp blick för detaljer och med både humor och svärta tecknar Lina Arvidsson världen i miniatyr från sin utsiktsplats bakom kassan. Hon ger oss en diktsvit om liv, om människor, sorg och rädsla. Och förstås om PLU-koder.
"för en stund vill jag lämna min plats min artighet mitt sammanhang men jag känner honom bara här han är kund – jag är kassörska våra band är gjorda av vad?"
Lina Arvidsson, född 1981 och bosatt i Malmö, är författare, estradpoet och skrivpedagog. Hon skriver både prosa och poesi, och varvar författarlivet med att sitta i kassan på Ica. 2020 kom skräcknovellsamlingen Aldrig ensam, och hon har tidigare skrivit ungdomsromanen Det borde finnas regler (2012) som även blivit spelfilm. Alter egot Ariel Held skriver erotik, och romanen Säg inte det här till någon gavs ut 2014. Vänligen bygg inga berg är Lina Arvidssons andra bok på Konsai förlag.
"Vi byter till skjorta när hösten kommer till fleecejacka när det blir kallt svetten i den efter rånet luktade surt dödsskräck luktar så"
Svaret är nej, och först tyckte jag att dikterna var provocerande konkreta i språket.
Men efter ett tag började jag läsa dem nästan som en etnografi. Arvidsson skriver om all sin förkroppsligade kunskap, PLU-koderna som sitter i fingrarna, dialogerna med stamkunderna och monotonin i kassan som bara avbryts av skräcken när butiken blir rånad.
Och då blev den plötsligt väldigt bra. Ironiskt nog gjorde den mig dessutom skrivsugen. Velade mellan tre och fyra stjärnor.
I am not a poetry person, I don't understand it and I don't particularly enjoy it. This book did nothing to change my mind. I found myself daydreaming time after time, instead of reading. I couldn't focus, couldn't keep reading because I had to do the laundry or the dishwasher was ready. I always found an excuse to put it away.
I am sorry, because I would have liked to be a person who loves this kind of poetry. Or any poetry really. But I still haven't found what I'm looking for.
Storslagen arbetarpoesi. Alla som någonsin suttit i en kassa kan nog känna igen sig i situationerna, av de små inblickarna man får i kunders liv, de små moment som man fokuserar på för att hitta ljuset i monotonin, i de bisarra händelser som uppstår och hur man måste hantera dem.
Borde vara obligatorisk läsning för alla som vill delta i byggandet av samhället.
Mitten och början på sista biten av samlingen är vad som trycker upp den till en 4 (Edit: flyttat ner till en 3a igen lol), resten var jag tyvärr lite less på, och jag tycker hela samlingen hade kunnat delas upp i flera eller skäras ner — men det hade nog ännu mer visat vilka dikter som inte riktigt behövde användas eller som upprepade för mycket.