Om du fick en chans att göra upp med ditt förflutna, skulle du ta den då?
Adina lever ensam i en stor Stockholmsvåning. Hon kryssar mellan välbetalda uppdrag som talarcoach, vidlyftiga sexuella kontakter och aggressiv boxning. En årsdag hon vill undvika är i antågande och när det ringer på dörren och hennes barndomsvän Malin står utanför briserar allt.
Nästan trettio år tidigare lever tonåriga Adina i en liten by utanför Nässjö med sin ensamstående mamma. Livet kretsar kring frikyrkoförsamlingen där hierarkin är kvävande och ledarna har all makt över medlemmarna. Därför vill Malin bli Guds utvalda och hon tar med sig Adina till den förbjudna Dungen. Men inget går som det är tänkt. Ondskan hinner före och Adinas och Malins liv förändras för all framtid.
Dungen handlar om livshemligheter, evig vänskap och om att rikta vreden åt rätt håll för att kunna gå vidare. Rachel Mohlin debuterar med en roman fylld av både humor och svärta.
3.75 Smått hysterisk inledningsvis (hade oerhört svårt för inledningen) men det lugnande ned sig efter ett tag. Då blev den bra! Intressant om makt inom frikyrkan. I efterhand kanske lite förutsägbar men jag sögs in i berättelsen.
”Där jag växte upp fanns öppna fält och vida marker som banade levnadsväg genom skogen. Och så fanns DUNGEN, en liten trång plätt med eländig och snårig skog som lämnats kvar orörd bland allt det öppna. Vi blev tillsagda att inte leka där, inte vara där, att undvika Dungen, gå inte dit! Så därför var vi där ofta.”
Dungen är platsen dit tonåringarna Adina och Malin går för att kolla i porrtidningar och annat hemligt. Adina lever med sin ensamstående mamma som är allvarligt sjuk. Hon var tidigare mobbad på grund av att hon inte har någon pappa och efter att Malin krokade hennes arm har de hållit ihop. De är båda en del av den sektliknande församlingen Kristi Gemenskap.
Dungen skulle också kunna vara en mörk plats inombords, en symbol för minnen av hemska upplevelser. Romanen inleds med att Adina som vuxen träffar en terapeut. Det är en stark början. Rolig och lovande.
Med god dramaturgi och bra driv stiger den dramatiska kurvan mot den sjunde december som lovar ett crescendo. På vägen dit växlar berättelsen mellan nutid och dåtid. Rachel Mohlin håller läsaren i sitt grepp.
Men det är lite väl mycket elände som drabbar Adina, jag får känslan av effektsökeri. Det stannar inte vid maktmissbruk, sjuk mamma, frånvarande pappa och mobbing utan det är också ätstörningar, missbruk och sexuella övergrepp. Jag tror att författaren har gjort helt rätt i att skriva fram så mycket misär, det är många läsare som uppskattar det, se bara på Shuggie Bain.
Till skillnad från ovan nämnda innehåller Dungen en stor portion humor. Jag lyssnade på boken och gillade verkligen författarens egen inläsning.
Karaktärerna är dock alltför endimensionella för min smak; onda eller goda. Den ensamstående mamman är en hjältefigur som varken skvallrar eller fräser ifrån irriterat. Jag saknar motsättningar inom karaktärerna.
Jag tycker Rachel Molin har skrivit en fin debut, en orealistisk men rolig spänningsroman med intressanta teman.
Ibland är en bok som man fått som överraskning något som överraskar positivt, ibland kommer man inte alls överens med den. När det gäller Dungen så är det tyvärr en bok som inte fungerade för mig. Det finns ställen här och där som jag gillar, och det som gör att jag läser ut Dungen är framförallt tillbakablickarna till Adinas uppväxt i en strikt religiös miljö. Jag tycker om att läsa om relationen mellan Adina och hennes mamma, en kvinna vars öde gör mig ledsen.
Jag brukar gilla att få läsa mellan raderna, då brukar mina känslor väckas. Men under läsningen av Dungen känner jag mig mest förvirrad. Det är så mycket outtalat, att det är först alldeles i slutet av boken som jag får veta saker om Adina och hennes bakgrund som gör berättelsen och Adina själv lite mer begriplig. Då är det alldeles för sent. Det är förvånansvärt mycket våld i berättelsen, och alla är elaka mot alla mer eller mindre. Men framförallt har jag hela tiden känslan av att det är mycket som jag inte förstår av det som händer. Efter avslutade läsning så läser jag andras omdömen där humorn i texten lyfts. Kanske är det där det brister för mig, för jag ser ingen humor alls i Dungen.
Som tur var finns det andra som läst och gillat betydligt mer än jag. Precis som det ska vara med litteratur. Bloggat om boken har bl.a. Breakfast Book Club, och dagarna går och hyllan
Detta var ganska jobbig läsning. Till viss del såklart för att jag själv är frikyrkokristen och det därför skaver extra, både det jag känner igen och det jag inte känner igen av skildringen av den världen. I övrigt är det också en berättelse med mycket destruktivitet och smärta, ibland berättat nästan lättsamt vilket skorrar lite för mig men kanske samtidigt är ett bra grepp för att det inte ska bli för tungt.
Sammanfattningsvis gör läsningen mig mycket illa till mods, och det är nog precis vad som är tanken. Det är oerhört obehagligt när tro/religion används som försvar för att förtrycka och behandla människor illa, att det skylls på ”Guds vilja” och det därmed inte går att försvara sig mot.
[Varning för sexuellt övergrepp samt ätstört beteende]
Riktigt bra skriven, med ett driv och med olika lager. Mycket handlar det om de mekanismer som håller människor i en sekt fångade. Mycket bra beskrivet och hur unga personer lätt kan dras in i det. De smarta vet att utnyttja de fördelar det kan ge i den världen.
Betyg: 4 av 5 - Romanen Dungen är skådespelaren Rachel Molins bokdebut. Jag tyckte mycket om boken som är både spännande och otäck, men har även humor i sig. Boken växlar mellan nutid och tillbakablickar trettio år tidigare. Kan rekommenderas.
Dungen handlar om Adina och Malin, två vänner som växer upp under religiösa former och är i början av tonåren. Malin vill bli guds utvalda, och tar med sig Adina till den förbjudna dungen. Men inget går som det är tänkt. Trettio år senare lever Adina ett ensamt liv i Stockholm och bävar inför en årsdag.
Det här är en bok man läser och när man är klar så har jag liksom inte jättemycket att säga om den. Det är en bra bok, jag tycker driver i berättelsen håller i sig och den där lite läskiga och krypande känslan av att allt inte står rätt till tycker jag Mohlin gör helt fantastiskt. Det är ett mörket i bakgrunden av berättelsen som Mohlin hela tiden vittnar om, men inte riktigt berättar. Däremot hade jag svårt för allt det religösa snacket, och jag tyckte att det blev lite för mycket. Jag visste om att det skulle vara en stor del av boken, men jag trodde ändå att den skulle fokusera mest på vänskapen mellan Adina och Malin.
”Dungen” med sitt vackra omslag är en bok jag länge varit nyfiken på. Det här är en bra, stark och drabbande debut om att göra upp med det förflutna. Det framkommer hur stark påverkan och makt en församling kan ha över människorna på en liten ort.
Det här är en historia som berör mig och som innehåller både mörker och ljus. Det handlar om hemligheter, lögner, skam, skuld och religionens makt. Det är hemskt att handlingarna som sker egentligen inte har något med gudstro att göra, utan är människor som missbrukar sitt inflytande, sprider skamkänslor och påverkar så många människor för så lång tid framöver.
Inledningen av boken var lite för lång, den kändes som en startsträcka som aldrig tog slut, berättelsen tog liksom inte fart - en onödig utfyllnad som snudd på gjorde att jag började misströsta. Glad senare att jag höll ut, även om - även sett i retrospektiv - jag fortfarande inte förstår vitsen med hela den upptakten.
Hursomhelst. Rachel berättar, vad jag förstår, i någon mån utifrån egna erfarenheter av att leva i en frikyrka med allt vad det innebär av socialt tryck och på vissa sätt FÖRtryck, godtyckliga tolkningar av Guds ord för egen vinnings skull och liknande. Boken skildrar det (skönlitterärt) och hur den egna inre kompassen kan sättas så till den milda grad ur spel i skuggan av människans grundläggande behov av att höra till, räknas in - och hur manipulativa krafter ser till att utnyttja just det genom t ex skuldbelägganden.
Hon har ett vackert språk, härliga och lite “knixiga” formuleringar (även om jag, som lite kräsmagad ibland nog gärna sluppit en del lite mer ingående beskrivningar av vissa saker) - som håller en som läsare väl engagerad mer eller mindre hela vägen (efter inledningens slut, då). Man bryr sig. Man funderar och reflekterar. Helt klart en bok för bokcirklar.
En gripande debut! Dungen är fylld med både mörker och humor. Det är en bok som lämnar mig både uppfylld och dränerad på samma gång. Det tog ett tag innan jag kom in i den, jag upplevde den som lite seg och svamlande i början. Men på något sätt tog den sig ändå in i mitt medvetande, lät mig känna mörkret som ligger och slumrar i bakgrunden.
Detta är Rachel Mohlins debut och den är skickligt skriven med ett rappt språk. Hon har fångat en sökande, ensam och osäker tonåring väldigt bra, fått med både tankar och känslor. Den känns självutlämnande trots att det är en fiktiv historia. Jag tror att detta är en utmärkt bok till en bokcirkel.
3,5 stjärnor⭐️ I början förstod jag nästan inget av det jag läste, mycket var rörigt och oklart. Detta vände dock sedan, efter kanske 50 sidor blev boken spännande och mer intressant. Huvudpersonen är kanske lite knepig att förstå ändå, men tycker det passar fint i denna bok. Den är speciell men välskriven, fick mig att se utifrån nya perspektiv och bli mer allmänbildad. Men den enligt mig förvirrande början av boken drar tyvärr ner poängen.
Man får följa Malin och alina från förr till nutid. Deras uppväxt utanför Nässjö med en plats dit dom gick som barn /tonåringar och utforska det förbjudna. Och hur dom som vuxna fortfarande kommer ihåg och minns dungen. Svåra att komma in i men sedan blev den intressant och nästan svår att släppa. Kul o få inblick i frikyrkan o dess makt som den kan ha på människor.
Åh, så bra. Om makt och maktfullkomlighet i en obskyr sekt i en småländsk by, ledd av en krävande, kvävande familj. Elände, elände. Och samtidigt vansinnigt roligt. Jag har lyssnat på den här boken, mästerligt inläst av Rachel Mohlin själv.
Alla mina favorit-ämnen! Blev så positivt överraskad. Älskade språket, humorn, småländskan, frikyrko-miljön! Mörkret och spänningen. Rachel Mohlins inläsning av boken är värd en extra stjärna.
Kan inte sätta ord på varför den inte är bra. Får ingen känsla från början och känslan av att något snart måste hända föler mig genom.hela boken. Tyvärr....
Jag upplever att boken återupprepar samma saker om och om igen, vilket gör att handlingen faller platt. Jag tycker även att språket är otroligt invecklat vilket gör det svårt att hänga med samt att det hoppar för mycket i mellan nutid och dåtid.
Det finns heller inga tydliga kapitel i boken vilket också försvårar läsningen och drar ner läsupplevelsen.