De är en udda samling, de som bor längs Knäppgökavägen utanför Vitaby på Österlen. Vägen heter egentligen inte så, men vad ska man annars kalla den, tycker systrarna Blenda och Johanna Nilsdotter som bott där hela livet. De följer allt som sker i skydd bakom spetsgardinen och diskuterar ivrigt vad grannarna har för sig. Och nu för tiden gäller det att hänga med, för hemma hos den förnäma Louise försvinner det trosor från tvättlinan, Göte kuckelurar med Hjördis, ovanliga lövgrodor skuttar omkring i biologen Helmers trädgård och det går rykten om att kommunen tänker gräva upp vägen och kanske även tomterna intill.
Knäppgökavägens stilla lunk är på väg mot kaos, och grannarna tänker inte låta det ske. Gamla trätoämnen läggs åt sidan och man samlas för att finna en lösning. Kommunen ska inte tro att man kan göra vad som helst på landsbygden.
Ja, kyss Karlsson i nacken, som Blenda Nilsdotter brukar säga.
På en väg utanför Vitaby på Österlen bor en samling udda individer. Systrarna Blenda och Johanna Nilsdotter har bott här hela sina liv och kallar det Knäppgökavägen. De följer sina grannar i skydd bakom spetsgardinerna och diskuterar allt som händer. Hjördis man Allan har dött och plötsligt verkar änkan ha fått nytt liv. Hon börjar umgås med Göte, den före detta kåkfararen som numera är en trevlig och hjälpsam ungkarl. Förnäma och elallergiska Lovisa råkar ut för stölder från tvättlinan och pensionerade biologen Helmer verkar ha funnit en sällsynt lövgroda. Fabian, ordförande i samfällighetsföreningen, tar hjälp av tidigare revisorn Klas när kommunen tycks ha planer på att gräva upp deras väg. Plötsligt har alla på Knäppgökavägen ett gemensamt mål och gamla trätoämnen läggs åt sidan för att hitta en lösning.
Har lyssnat på boken i uppläsning av Anton Körberg inför träff med vår jobb-bokcirkel. Har läst några av Karin Brunk Holmqvists tidigare böcker och tyckt att de varit okej (dessutom skrattat hejdlöst åt hennes krönikor i "Mintgrodornas återkomst"!), men den här kändes faktiskt ganska meningslös. Visst, charmiga karaktärer, men det är väldigt förutsägbart och ingen större handling att tala om. Det är helt enkelt inte riktigt min typ av bok och jag tror att man kanske bör vara lite äldre för att till fullo uppskatta jargongen.
Boken handlar om en väg och grannarna runt den. Inte Brunk Holmqvists bästa bok Jag lyssnade på den som ljudbok - fick man veta vad Hjördis man hade hållt på med och vad hans problem var eller missade jag det bara?
Den var helt okej, med betoning på okej, men det kändes tyvärr som om den saknade handling. Det hände liksom inget. Den var mysig och det var kul att få lära känna alla karaktärer, om dock enbart på ytan. Flera röda trådar hängde i luften, det byggdes upp och det byggdes upp, men sen var boken bara slut?
Inte en typisk Karin Brunn-Holmqvist bok skulle jag säga. 😕 Hon brukar vara ett vinnande koncept om man vill liva upp stämningen med något lättsammare litteratur. Hon har skrivit så många bra böcker så jag förväntade mig så mycket mer. Känner mig lite snuvad på konfekten nu.
Men jag kommer inte ge upp Karin Brunn-Holmqvist för det! Självklart kommer jag fortsätta läsa hennes böcker! ☺️