What do you think?
Rate this book
Syster
Innan hissen stannade räckte mamma Alva till mig och tog fram bilnyckeln. ”Strunta i barnstolen, bara sätt henne i knät så åker vi”, sa hon sammanbitet. ”Okej”, sa jag. Vi sprang mot bilen och kastade oss in. Mamma vred om nyckeln och rivstartade innan jag ens fått på mig säkerhetsbältet. Jag vände mig om och såg pappa stå där i den grå eftermiddagskylan. Han gjorde inget. Jag tror inte ens han skrek något efter oss. Han bara stod utanför porten, hundra procent övergiven.
Magdas mamma har äntligen bestämt sig. Det är dags att lämna. Magda, mamman och lillasystern tar skydd på Jordasång, ett slags kollektiv och skyddat boende för kvinnor och barn ute på landsbygden. Där är allt annorlunda: det finns ingen teve eller internet, och helst ska man inte ens ha mobiltelefon. Magda är skeptisk först, men ganska snart kastar hon sig in i sitt nya liv. Syster, som är den som leder arbetet och bestämmer på Jordasång, blir hennes nya förebild och Magda lyssnar på allt hon säger. Samtidigt kommer hon allt närmare jämnåriga Attila, som inte kan något om mobiler, men är bra på att odla. Och att lyssna.
Men det är visst inte så lätt att lämna det förflutna bakom sig, trots allt. Kanske kan Magda ta kontakt med pappa en gång - bara en gång - fast alla säger att hon inte får? Han är ju ändå hennes pappa …
Sofia Nordin skriver om det hemska och svåra på ett lågmält och nedtonat sätt som gör de stora känslorna greppbara och begripliga, utan att för den sakens skull tappa känslan av spänning och obehag. Syster är på samma gång en roman om att vara medberoende och en kärlekshistoria som visar att allt inte är svartvitt, trots att det först verkar så.
Magdas mamma har äntligen bestämt sig. Det är dags att lämna. Magda, mamman och lillasystern tar skydd på Jordasång, ett slags kollektiv och skyddat boende för kvinnor och barn ute på landsbygden. Där är allt annorlunda: det finns ingen teve eller internet, och helst ska man inte ens ha mobiltelefon. Magda är skeptisk först, men ganska snart kastar hon sig in i sitt nya liv. Syster, som är den som leder arbetet och bestämmer på Jordasång, blir hennes nya förebild och Magda lyssnar på allt hon säger. Samtidigt kommer hon allt närmare jämnåriga Attila, som inte kan något om mobiler, men är bra på att odla. Och att lyssna.
Men det är visst inte så lätt att lämna det förflutna bakom sig, trots allt. Kanske kan Magda ta kontakt med pappa en gång - bara en gång - fast alla säger att hon inte får? Han är ju ändå hennes pappa …
Sofia Nordin skriver om det hemska och svåra på ett lågmält och nedtonat sätt som gör de stora känslorna greppbara och begripliga, utan att för den sakens skull tappa känslan av spänning och obehag. Syster är på samma gång en roman om att vara medberoende och en kärlekshistoria som visar att allt inte är svartvitt, trots att det först verkar så.
- GenresYoung AdultCults
278 pages, Hardcover
Published September 10, 2021
1 person is currently reading
17 people want to read
About the author
Sofia Nordin
46 books32 followersSofia Nordin (born 1974) is a Swedish author and translator, best known for her children's and young adult books.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 8 of 8 reviews
January 31, 2024
Skum bok, det var väll ett bra budskap och sorglig handling men väldigt skumt gjort. Och jag blev bara irriterad på huvudpersonen helt ärligt.
Men ändå en solid 3/5
Men ändå en solid 3/5
February 15, 2023
Jag tycker Sofia Nordin alltid brukar vara läsvärd så när hennes senaste ungdomsbok, Syster, hamnade i min väg knep jag den.
Magda, fjorton år, mamma och bäbissyrran Alva har till sist flytt från pappa. Inte förrän pappa försökte kväva Alva bland kuddarna i soffan tog mamma beslutet, men nu har de rymt iväg. Långt bort, inne i en skog till Jordasång tar de sig. På Jordasång finns andra som de, kvinnor och barn som rymt från farliga män, och Syster som sköter stället välkomnar dem varmt. På Jordasång odlar man sig egen mat, har utedass och hjälps åt med allt. De driver till och med en skola och fast både mamma och Magda är skeptisk när Syster vill ta deras telefoner och bilnycklar, finner sig Magda snart tillrätta. Kanske mycket tack vare Attila. En snygg och snäll kille som är olikt allt Magda träffat förr. Men det är inte lätt att släppa tanken på pappa. På hur ledsen han nog är... eller vad han kanske gör mot sig själv nu när familjen är borta.
Jag är helt för att en bok handlar om mer än en sak. Livet är ju inte snyggt uppdelat, men med det sagt tycker jag Syster spretar. Vi har våldsamma alkoholist delen. Det sektliknande Jordasång. Att leva utanför nätet och konsumtionen. Tonårskärlek och så polyamori ovanpå allt. Det blev lite mycket tycker jag!
Jag tycker delarna som handlar om den våldsamma pappan var bra, särskilt de återblickande kapitlen. Nordin har fångat att Magda är fjorton år nästan för bra. Var otroligt irriterad på den unga damen mellan varven. Sen verkar ju Nordin har en viss fascination för det där med självhushåll och livet på landet (återkommer i flera av hennes böcker) och det är helt okej att läsa om. Det som stack mig i ögonen var poly-biten. Nu en brasklapp! Jag är otroligt skeptisk till polyamori. I en mycket teoretisk värld går jag med på att det är härligt med fri kärlek, men vi lever inte i den teoretiska världen. Vi lever i en värld av osäkerhet, bekräftelsebehov och svartsjuka. I samtliga fall där jag stött på polyamori har två personer blivit kära och sen ställer den ena den andra inför en slags well-jag-älskar-många-take-it-or-leave-it. Alltså den som är mest kär (har minst makt om man vill vara cynisk) går med på en slags öppen otrohet av rädsla att förlora allt. Jag tycker det verkar vara en taskig livsstil och skulle akta mig noga för att predika den fria kärleken för påverkbara tonåringar. Slut på brasklapp.
För mig, min läsning, blir Attila en slags ädel vilde. Han vill älska och förstår inte varför det finns så strikta regler "i världen där ute". Han är oskyldigt naiv och i grunden god och ifrågasätter moralen kring relationer på ett barn-naivt sätt. Bara det att Attila, som alla polykillar någonsin, ställer Magda inför ett faktum. De har redan hånglar, hon är redan kär och då meddelar han att det finns fler. Suck. När Attila sedan antyder att det Magda känner inför Syster är kärlek då får jag rent ut sagt dålig smak i munnen. Vadå? Att känna varma känslor av trygghet och förtroende för en vuxen person... ska det ses som uttryck för romantiska känslor? Ick!
Kanske är jag gammaldags och sluten i sinnet. Kanske är jag realist som tänker att kärleksrelationer mellan två personer är komplicerat nog. Kanske övertolkar jag Nordins intentioner. Magda kanske bara är en sökande tonåring som kommer fatta hur det ligger till med loverboy inom en snar framtid. Hur som störde kärlekshistorien, eller vad man nu ska kalla det, min läsning. Synd för de delarna om att växa upp med en våldsam pappa och den familjedynamik det ger upphov till är intressant. Särskilt den mycket, mycket lilla berättelsen om gitarrläraren Sixten var både rörande och väldigt trovärdig. Är det värt att läsa hela boken för de delarna? Vet inte riktigt...
Magda, fjorton år, mamma och bäbissyrran Alva har till sist flytt från pappa. Inte förrän pappa försökte kväva Alva bland kuddarna i soffan tog mamma beslutet, men nu har de rymt iväg. Långt bort, inne i en skog till Jordasång tar de sig. På Jordasång finns andra som de, kvinnor och barn som rymt från farliga män, och Syster som sköter stället välkomnar dem varmt. På Jordasång odlar man sig egen mat, har utedass och hjälps åt med allt. De driver till och med en skola och fast både mamma och Magda är skeptisk när Syster vill ta deras telefoner och bilnycklar, finner sig Magda snart tillrätta. Kanske mycket tack vare Attila. En snygg och snäll kille som är olikt allt Magda träffat förr. Men det är inte lätt att släppa tanken på pappa. På hur ledsen han nog är... eller vad han kanske gör mot sig själv nu när familjen är borta.
Jag är helt för att en bok handlar om mer än en sak. Livet är ju inte snyggt uppdelat, men med det sagt tycker jag Syster spretar. Vi har våldsamma alkoholist delen. Det sektliknande Jordasång. Att leva utanför nätet och konsumtionen. Tonårskärlek och så polyamori ovanpå allt. Det blev lite mycket tycker jag!
Jag tycker delarna som handlar om den våldsamma pappan var bra, särskilt de återblickande kapitlen. Nordin har fångat att Magda är fjorton år nästan för bra. Var otroligt irriterad på den unga damen mellan varven. Sen verkar ju Nordin har en viss fascination för det där med självhushåll och livet på landet (återkommer i flera av hennes böcker) och det är helt okej att läsa om. Det som stack mig i ögonen var poly-biten. Nu en brasklapp! Jag är otroligt skeptisk till polyamori. I en mycket teoretisk värld går jag med på att det är härligt med fri kärlek, men vi lever inte i den teoretiska världen. Vi lever i en värld av osäkerhet, bekräftelsebehov och svartsjuka. I samtliga fall där jag stött på polyamori har två personer blivit kära och sen ställer den ena den andra inför en slags well-jag-älskar-många-take-it-or-leave-it. Alltså den som är mest kär (har minst makt om man vill vara cynisk) går med på en slags öppen otrohet av rädsla att förlora allt. Jag tycker det verkar vara en taskig livsstil och skulle akta mig noga för att predika den fria kärleken för påverkbara tonåringar. Slut på brasklapp.
För mig, min läsning, blir Attila en slags ädel vilde. Han vill älska och förstår inte varför det finns så strikta regler "i världen där ute". Han är oskyldigt naiv och i grunden god och ifrågasätter moralen kring relationer på ett barn-naivt sätt. Bara det att Attila, som alla polykillar någonsin, ställer Magda inför ett faktum. De har redan hånglar, hon är redan kär och då meddelar han att det finns fler. Suck. När Attila sedan antyder att det Magda känner inför Syster är kärlek då får jag rent ut sagt dålig smak i munnen. Vadå? Att känna varma känslor av trygghet och förtroende för en vuxen person... ska det ses som uttryck för romantiska känslor? Ick!
Kanske är jag gammaldags och sluten i sinnet. Kanske är jag realist som tänker att kärleksrelationer mellan två personer är komplicerat nog. Kanske övertolkar jag Nordins intentioner. Magda kanske bara är en sökande tonåring som kommer fatta hur det ligger till med loverboy inom en snar framtid. Hur som störde kärlekshistorien, eller vad man nu ska kalla det, min läsning. Synd för de delarna om att växa upp med en våldsam pappa och den familjedynamik det ger upphov till är intressant. Särskilt den mycket, mycket lilla berättelsen om gitarrläraren Sixten var både rörande och väldigt trovärdig. Är det värt att läsa hela boken för de delarna? Vet inte riktigt...
September 20, 2021
Det här är en speciell läsupplevelse. Ingen blaskig kopp te där slutet kan gissas från första kapitlen, där det mest känns förutsägbart och det egentligen mest är språket och den personliga tonen som håller kvar läsaren. Nej, här tas läsaren med på en riktig resa där alternativa sätt att se på världen, på moral, och på kärlek dissikeras genom fjortonåriga huvudkaraktären Magdas upplevelser.
Vi får följa Magda från det att hon flyr med sin mamma och bebis-lillasyster från en alkoholiserad, dominerande pappa som nyligen försökt kväva lillasyster bland soffkuddarna. Magda och hennes lilla familj åker till Jordasång där alla verkar leva i harmoni, utanför det värdsliga och där de delar med sig av arbete och belöning med kärlek. Jordasång drivs av Syster och författaren funderar bland annat över hur lätt det är att falla från ett maktförhållande in i ett annat och hur lätt det kan vara för yngre, som redan farit illa av världen, att tyda sig till den som verkar visa dem kärlek trots att de inte gjort sig "förtjänta" av den, och hur svårt att hålla huvudet kallt och komma ihåg sitt rätta jag.
För vem är en egentligen när en aldrig har fått uttrycka sig själv fullt ut?
Boken innehåller också en kärlekshistoria som inte värjer för att utforska normöverskridande förhållanden. Här tror jag att boken kan kännas kontroversiell för en del föräldrar, jag kände själv ett visst motstånd mot när relationer mellan omyndiga och vuxna tre gånger så gamla först nämns som en möjlighet, men bokens slut balanserar snyggt mellan dessa frågor och låter karaktärerna själva diskutera frågorna, utan att moralisera valen utifrån.
Texten har ett fint framåtdriv, mycket tack vare den spänning runt Magdas relation till pappan och mammans reaktion på Jordasång och Syster som genomsyrar berättelsen.
En väldigt välskriven bok som ska ha eloge för att våga gå utanför samhällets oskrivna regler och utforska vad som skulle kunna vara på andra sidan.
Vi får följa Magda från det att hon flyr med sin mamma och bebis-lillasyster från en alkoholiserad, dominerande pappa som nyligen försökt kväva lillasyster bland soffkuddarna. Magda och hennes lilla familj åker till Jordasång där alla verkar leva i harmoni, utanför det värdsliga och där de delar med sig av arbete och belöning med kärlek. Jordasång drivs av Syster och författaren funderar bland annat över hur lätt det är att falla från ett maktförhållande in i ett annat och hur lätt det kan vara för yngre, som redan farit illa av världen, att tyda sig till den som verkar visa dem kärlek trots att de inte gjort sig "förtjänta" av den, och hur svårt att hålla huvudet kallt och komma ihåg sitt rätta jag.
För vem är en egentligen när en aldrig har fått uttrycka sig själv fullt ut?
Boken innehåller också en kärlekshistoria som inte värjer för att utforska normöverskridande förhållanden. Här tror jag att boken kan kännas kontroversiell för en del föräldrar, jag kände själv ett visst motstånd mot när relationer mellan omyndiga och vuxna tre gånger så gamla först nämns som en möjlighet, men bokens slut balanserar snyggt mellan dessa frågor och låter karaktärerna själva diskutera frågorna, utan att moralisera valen utifrån.
Texten har ett fint framåtdriv, mycket tack vare den spänning runt Magdas relation till pappan och mammans reaktion på Jordasång och Syster som genomsyrar berättelsen.
En väldigt välskriven bok som ska ha eloge för att våga gå utanför samhällets oskrivna regler och utforska vad som skulle kunna vara på andra sidan.
January 15, 2022
Det är inte svårt att gilla sättet som Sofia Nordin skriver på. Det är alltid bra driv i hennes berättelser, karaktärerna fastnar i skallen och jag känner mig alltid engagerad av hennes texter. Jag gillar hur hon har tagit steget över till att skriva om riktigt allvarliga saker på ett sätt som får det att brinna till i skallen. Som bäst är det i "Allt ska brinna" som jag tycker ligger snäppet över denna i engagemangsgrad. Våld i nära relationer är bakgrunden här. Det finns några återblickande kapitel i "Syster" som gör riktigt ont att läsa, men pappan är inte huvudperson i den här boken, eller de saker han har utsatt sin familj för.
Magda är berättaren. Det märks att Sofia Nordin har lagt ner tid och kraft på att skriva henne. Hon är verkligen tredimensionell och, tycker jag, trovärdig i all sin 14-årighet. Känslosam och traumatiserad sugs hon in i den samvaro som finns på Jordasång. Jag har inte bott i kollektiv och vet inte om det är så pass flummigt som det är i boken, men fascineras ändå av den nästan sektliknande atmosfär som beskrivs. Det är tydligt att det finns ett innanför och ett utanför. Steg för steg så blir det mer skruvat, inte bara för Magda utan för hennes mamma också.
Boken får ändå "bara" en trea, för den är lite för förutsägbar för att jag ska tycka att den håller hela vägen. Men jag kände ändå att det var en fin läsupplevelse.
Magda är berättaren. Det märks att Sofia Nordin har lagt ner tid och kraft på att skriva henne. Hon är verkligen tredimensionell och, tycker jag, trovärdig i all sin 14-årighet. Känslosam och traumatiserad sugs hon in i den samvaro som finns på Jordasång. Jag har inte bott i kollektiv och vet inte om det är så pass flummigt som det är i boken, men fascineras ändå av den nästan sektliknande atmosfär som beskrivs. Det är tydligt att det finns ett innanför och ett utanför. Steg för steg så blir det mer skruvat, inte bara för Magda utan för hennes mamma också.
Boken får ändå "bara" en trea, för den är lite för förutsägbar för att jag ska tycka att den håller hela vägen. Men jag kände ändå att det var en fin läsupplevelse.
November 20, 2022
Känns lite som en tv-serie. Lätt att komma in i, längtar efter fortsättning, givna karaktärer och egentligen handling också men ändå spännande och medryckande. Enkelt språk men filosofiska funderingar över vårt moderna liv.
March 11, 2022
En relativt lättläst bok som tar upp mycket känslor och beskriver ett tyvärr ganska vanligt problem.
August 13, 2022
Extremt bra skriven med fin handling. Kände att boken var väldigt realistisk och att man kände alla karaktärer, jättebra.
October 27, 2024
Tycker alltid ungdomsböcker är svårt. Känns ibland lite långt ifrån verkligheten men stundtals var boken bra. Men jag undrar om någon yngre hade uppskattat den? Blir man verkligen kär över en dag och är det verkligen så svartvitt när man är 15?
Displaying 1 - 8 of 8 reviews