What do you think?
Rate this book
Autisterna: om kvinnor på spektrat
Varför skrev poeten Emily Dickinson dikter om havet utan att någonsin ha sett det, varför är Underlandet så främmande för Alice, varför spelar filmstjärnan Daryl Hannah så ofta robot eller sjöjungfru, vad menade filosofen Simone Weil med ”att älska sig själv som en främling” och varför tror tv-publiken att Greta Thunberg skojar?
Autisterna är en personlig essä om kvinnor med högfungerande autism. Boken undersöker hur den autistiska kvinnan har tagit plats i kultur, myter och verklighet. Vem är hon, vem har hon varit och varför har hon varit osynlig så länge?
Den vuxna autistiska kvinnan är en person som vår tid ännu inte känner. Ända fram till 1980-talet betraktades autism som ett tillstånd reserverat för pojkar. I filmer och tv-serier skildras den begåvade och socialt kantiga kvinnan fortfarande som en kopia av den manliga nörden, med samma intressen för datorspel, Rubiks kub och tågtidtabeller.
Ändå finns kvinnorna, och har alltid funnits, i alla samhällsklasser och kulturer. Med sin egen autismutredning som ram gör Clara Törnvall en resa bakåt i tiden och ser sin och andras historia med nya ögon.
Autisterna utspelar sig i mottagningsrum på neuropsykiatrin i Hagsätra, i kulturhistorien och vid köksbordet hemma hos helt vanliga autistiska kvinnor. Det är en ögonöppnande bok som ifrågasätter vår syn på normalitet och avvikelse och en grupp kvinnor som hittills varit osynliga i samhället.
Clara Törnvall är kulturjournalist och producent på Sveriges Radio P2. Hon har tidigare skrivit för bland annat Aftonbladet Kultur och regisserat dokumentärfilmen Konstsamlaren och katastrofen. Autisterna är hennes debutbok.
Autisterna är en personlig essä om kvinnor med högfungerande autism. Boken undersöker hur den autistiska kvinnan har tagit plats i kultur, myter och verklighet. Vem är hon, vem har hon varit och varför har hon varit osynlig så länge?
Den vuxna autistiska kvinnan är en person som vår tid ännu inte känner. Ända fram till 1980-talet betraktades autism som ett tillstånd reserverat för pojkar. I filmer och tv-serier skildras den begåvade och socialt kantiga kvinnan fortfarande som en kopia av den manliga nörden, med samma intressen för datorspel, Rubiks kub och tågtidtabeller.
Ändå finns kvinnorna, och har alltid funnits, i alla samhällsklasser och kulturer. Med sin egen autismutredning som ram gör Clara Törnvall en resa bakåt i tiden och ser sin och andras historia med nya ögon.
Autisterna utspelar sig i mottagningsrum på neuropsykiatrin i Hagsätra, i kulturhistorien och vid köksbordet hemma hos helt vanliga autistiska kvinnor. Det är en ögonöppnande bok som ifrågasätter vår syn på normalitet och avvikelse och en grupp kvinnor som hittills varit osynliga i samhället.
Clara Törnvall är kulturjournalist och producent på Sveriges Radio P2. Hon har tidigare skrivit för bland annat Aftonbladet Kultur och regisserat dokumentärfilmen Konstsamlaren och katastrofen. Autisterna är hennes debutbok.
220 pages, Hardcover
First published January 1, 2021
247 people are currently reading
3229 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 333 reviews
October 5, 2023
We have never sought what you praise, nor shunned what you are used to loathing.
Erik Axel Karlfeldt (Swedish poet).
What an unexpectedly outstanding book. With many thanks to Marina @scribepub for my physical copy to read and review. I learned so much which is one of the most important reasons that I read. I’d have not stumbled across this otherwise, so I am grateful!
There is so much to learn about autistic women, about the folklore (so fascinating and, again, unexpected), the gains and the many many parts of the world that need improvement to help autistic people to thrive and prosper with respect and understanding.
The author did not know she was autistic until 42 years of age. Then so much made sense.
.. I had spent 42 years adapting and trying to function in a way that didn’t really work for me.. I’m very capable in certain areas, which constantly obscures my difficulties, and that I have spent a lifetime practicing adaption. This mimicking and performing is more than debilitating, referred to as masking, a common practice to get through life. ‘Learning’ to react as society expects. I had no sense of this pressure and way of living, the author explains so much of this with eloquence.
The more high-functioning you are, the easier it is to study expect behaviours, mask your autism.. And the better you are at ‘acting normal’ the less seriously you will be taken when explaining your difficulties. Something to ponder is this takes away one’s agency and so many women cannot live authentically.
The thing is, the assumption that neurotypical are the normal cohort, but this is from their point of view.
The author’s experience of being bright got in the way of receiving an earlier diagnosis, it doesn’t make sense that a smart person utterly fails at so many other things that are easier for others (in the authors words). This is what presents stumbling blocks and creates a divide and lack of understanding.
An interesting observation is that classrooms can adapt quite well for the noisy boys with ADHD for example, but girls with autism suffering from the effects of high noise levels do not receive the same attention/treatment/understanding. I’d never thought of this.
Girls with autism are often interpreted as ‘sweet’, shy and acquiescent. They don’t take up space in a group or stir up trouble. By adulthood, their masking can be so honed that they become good actresses and social chameleons who blend in seamlessly in any company. By then, the long term suppression of their own true self has often led to exhaustion and depression.
Given the seriousness of the topic I found the book to be an easy read. I’m easily sensory affected, so I hear the message completely. And the last line. I LOVE it. Highly recommended to curious women like me, or anyone really. Compelling, well written and a quality translation. I must not forget to mention the amazing bibliography, this will direct those interested to all the sources cited, this is a great thing for curious minds.
Clara Törnvall, I thank you for telling your story to an audience that needs it. This book was also nice to hold in my hands, the cover was textured and easy on the eye. I am so glad I read this book.
Erik Axel Karlfeldt (Swedish poet).
What an unexpectedly outstanding book. With many thanks to Marina @scribepub for my physical copy to read and review. I learned so much which is one of the most important reasons that I read. I’d have not stumbled across this otherwise, so I am grateful!
There is so much to learn about autistic women, about the folklore (so fascinating and, again, unexpected), the gains and the many many parts of the world that need improvement to help autistic people to thrive and prosper with respect and understanding.
The author did not know she was autistic until 42 years of age. Then so much made sense.
.. I had spent 42 years adapting and trying to function in a way that didn’t really work for me.. I’m very capable in certain areas, which constantly obscures my difficulties, and that I have spent a lifetime practicing adaption. This mimicking and performing is more than debilitating, referred to as masking, a common practice to get through life. ‘Learning’ to react as society expects. I had no sense of this pressure and way of living, the author explains so much of this with eloquence.
The more high-functioning you are, the easier it is to study expect behaviours, mask your autism.. And the better you are at ‘acting normal’ the less seriously you will be taken when explaining your difficulties. Something to ponder is this takes away one’s agency and so many women cannot live authentically.
The thing is, the assumption that neurotypical are the normal cohort, but this is from their point of view.
The author’s experience of being bright got in the way of receiving an earlier diagnosis, it doesn’t make sense that a smart person utterly fails at so many other things that are easier for others (in the authors words). This is what presents stumbling blocks and creates a divide and lack of understanding.
An interesting observation is that classrooms can adapt quite well for the noisy boys with ADHD for example, but girls with autism suffering from the effects of high noise levels do not receive the same attention/treatment/understanding. I’d never thought of this.
Girls with autism are often interpreted as ‘sweet’, shy and acquiescent. They don’t take up space in a group or stir up trouble. By adulthood, their masking can be so honed that they become good actresses and social chameleons who blend in seamlessly in any company. By then, the long term suppression of their own true self has often led to exhaustion and depression.
Given the seriousness of the topic I found the book to be an easy read. I’m easily sensory affected, so I hear the message completely. And the last line. I LOVE it. Highly recommended to curious women like me, or anyone really. Compelling, well written and a quality translation. I must not forget to mention the amazing bibliography, this will direct those interested to all the sources cited, this is a great thing for curious minds.
Clara Törnvall, I thank you for telling your story to an audience that needs it. This book was also nice to hold in my hands, the cover was textured and easy on the eye. I am so glad I read this book.
January 17, 2024
3.5 stars
As a fellow autist, I was very much looking forward to forward to reading Clara Törnvall's The Autists. Other than a few issues (that put more of a damper on my reading experience than I wish), which I'm going to touch on, I really enjoyed the overall of this book.
First, what I liked. The Autists is a mixture of a memoir in which the author shares and explores her own background of being autistic and getting a much later-in-life diagnosis, and a book that explores a history of autistic people, art and literature created by autistic people, the science of autism, the treatment of autists, the medicalisation of autism, and more. It explores ideas like feral children, holy fools, and changelings having often been autistic. It looks at numerous women in literary history (Emily Dickinson, Beatrix Potter, Virginia Woolf, Doris Lessing, Patricia Highsmith, Simone Weil, etc) who were most likely autistic. It takes a look at how autism was treated by psychiatrists and society at different points throughout the twentieth century. It deals with some seriously fascinating subjects, that were interesting to read about, especially from an author concerned specifically with autistic women. The memoir aspect was interesting enough, and fairly relatable, but I think I was drawn in more by the history and literature, which are something of special interests of mine.
I also wanted to address a specific critique I read in a number of others' reviews that I find interesting. A number of other reviews I read essentially said that many readers didn't enjoy the way the book was organised and were surprised that it was so disordered considering how much autistic people tend towards preferring things be organised and orderly. This was interesting to me because it's the exact kind of stereotype that stands between autistic people and being recognised as autistic. I really enjoyed the way the book sort of ebbed and flowed, and I felt like things were ordered in a way that felt natural. It felt like an exuberant conversation between myself and a fellow autistic friend.
And for what I didn't like. I wasn't entirely comfortable with the way the book talked about or used functioning labels. It even starts to address this, and then really doesn't do more than scratch the surface of why people have issues with them. I wasn't keen on how the book totally dismissed ongoing struggles faced by LGBTQ+ people, basically acting like the work is done and autistic people should only be so lucky to have the same treatment as LGBTQ+ people, especially in combination with multiple queer women being discussed without their queerness entering into it much, or without discussing the intersection of autism and queerness as a whole. In fact, other than the convergence of autism and being a woman, the book isn't really intersectional at all, and it really focuses on cis able-bodied white women. I also found a little bit of what was said in regards to physical disability, when it was mentioned at all, to just have a weird vibe to it. For example, I didn't care for her comparing being autistic to being deafblind. These little details really put a damper on my experience. Like it could have been a five star book for content for me, but instead it's a three and a half because other than being much less inclusive than it could be, some of it just felt a little bit like progressive-in-a-dated-way vibes.
Overall, I did get a lot out of The Autists, and I enjoyed reading it. I think it's worth the read for anyone willing to get past its flaws because it gives a great personal, historical, and cultural exploration of autism. The translation isn't the first I've read Alice E. Olsson, and I continued to enjoy her work here. It's a flawed book, but one that I enjoyed despite those flaws.
As a fellow autist, I was very much looking forward to forward to reading Clara Törnvall's The Autists. Other than a few issues (that put more of a damper on my reading experience than I wish), which I'm going to touch on, I really enjoyed the overall of this book.
First, what I liked. The Autists is a mixture of a memoir in which the author shares and explores her own background of being autistic and getting a much later-in-life diagnosis, and a book that explores a history of autistic people, art and literature created by autistic people, the science of autism, the treatment of autists, the medicalisation of autism, and more. It explores ideas like feral children, holy fools, and changelings having often been autistic. It looks at numerous women in literary history (Emily Dickinson, Beatrix Potter, Virginia Woolf, Doris Lessing, Patricia Highsmith, Simone Weil, etc) who were most likely autistic. It takes a look at how autism was treated by psychiatrists and society at different points throughout the twentieth century. It deals with some seriously fascinating subjects, that were interesting to read about, especially from an author concerned specifically with autistic women. The memoir aspect was interesting enough, and fairly relatable, but I think I was drawn in more by the history and literature, which are something of special interests of mine.
I also wanted to address a specific critique I read in a number of others' reviews that I find interesting. A number of other reviews I read essentially said that many readers didn't enjoy the way the book was organised and were surprised that it was so disordered considering how much autistic people tend towards preferring things be organised and orderly. This was interesting to me because it's the exact kind of stereotype that stands between autistic people and being recognised as autistic. I really enjoyed the way the book sort of ebbed and flowed, and I felt like things were ordered in a way that felt natural. It felt like an exuberant conversation between myself and a fellow autistic friend.
And for what I didn't like. I wasn't entirely comfortable with the way the book talked about or used functioning labels. It even starts to address this, and then really doesn't do more than scratch the surface of why people have issues with them. I wasn't keen on how the book totally dismissed ongoing struggles faced by LGBTQ+ people, basically acting like the work is done and autistic people should only be so lucky to have the same treatment as LGBTQ+ people, especially in combination with multiple queer women being discussed without their queerness entering into it much, or without discussing the intersection of autism and queerness as a whole. In fact, other than the convergence of autism and being a woman, the book isn't really intersectional at all, and it really focuses on cis able-bodied white women. I also found a little bit of what was said in regards to physical disability, when it was mentioned at all, to just have a weird vibe to it. For example, I didn't care for her comparing being autistic to being deafblind. These little details really put a damper on my experience. Like it could have been a five star book for content for me, but instead it's a three and a half because other than being much less inclusive than it could be, some of it just felt a little bit like progressive-in-a-dated-way vibes.
Overall, I did get a lot out of The Autists, and I enjoyed reading it. I think it's worth the read for anyone willing to get past its flaws because it gives a great personal, historical, and cultural exploration of autism. The translation isn't the first I've read Alice E. Olsson, and I continued to enjoy her work here. It's a flawed book, but one that I enjoyed despite those flaws.
February 22, 2024
This book offers many bursts of insight, but they are cursory and don’t go very in depth. It’s not surprising—the author is 47 now, and she was diagnosed at 42, which means she was diagnosed in 2019. This book was published in Swedish in 2021, meaning she undertook the project of writing a book about the experiences of women on the spectrum less than two years after her diagnosis.
Newly diagnosed people tend to heavily experience the Dunning Kruger effect. We’re so excited to finally have the answers for the questions that have plagued us our whole life about why we feel so different, and we start to spend all our time thinking about autism, reading about autism, scrolling through autism social media posts and chatting with people in the comments. We feel like experts, infodumping about autism to everyone in our lives and diagnosing our friends and family members. We know everything and so can you!
But we don’t actually know everything about autism. Eventually, you start to come down, and realize just how much there is left to learn. You realize that the people you’ve gravitated to on social media are people just like you, whose autistic profiles are similar to your own, and there are a lot of autistic people who experience autism very differently from you and whose autistic traits don’t fit into the schema you’ve created in your head. You realize that you have a LOT to learn.
Tornvall wrote this book before she got to that second stage. She was still falling into the trap of making generalizations about autism based solely on her own experience. She writes, for example, about her own terrible sense of direction, and generalizes that all autistic people struggle to navigate even familiar areas. This isn’t true for me—I have an excellent sense of direction, and that feels like part of my autism to me just as much as getting lost feels like part of autism to her. Both can be true. And this is just one small example of the many ways in which autistic women’s experience differ dramatically, and why a book about “women on the spectrum” written by someone new to autism inevitably portrays only a small part of that spectrum.
And so while Tornvall is clearly intelligent, empathetic, and astute, and this book will certainly make plenty of women feel seen, it’s also going to make a lot of women feel left out, and that’s a problem.
I also feel increasingly despairing that we’ve fixated so much on gender in this. Yes, girls and women are under diagnosed, but so are AFAB men and nonbinary folks, as are AMAB poor people and people of color. They mask in the same ways, they don’t “feel” autistic to clinicians the same way Tornvall describes girls not “feeling” autistic to doctors at the clinic in Gothenburg. The dividing line here is not gender, it is privilege more broadly, and it’s important to understand this.
Newly diagnosed people tend to heavily experience the Dunning Kruger effect. We’re so excited to finally have the answers for the questions that have plagued us our whole life about why we feel so different, and we start to spend all our time thinking about autism, reading about autism, scrolling through autism social media posts and chatting with people in the comments. We feel like experts, infodumping about autism to everyone in our lives and diagnosing our friends and family members. We know everything and so can you!
But we don’t actually know everything about autism. Eventually, you start to come down, and realize just how much there is left to learn. You realize that the people you’ve gravitated to on social media are people just like you, whose autistic profiles are similar to your own, and there are a lot of autistic people who experience autism very differently from you and whose autistic traits don’t fit into the schema you’ve created in your head. You realize that you have a LOT to learn.
Tornvall wrote this book before she got to that second stage. She was still falling into the trap of making generalizations about autism based solely on her own experience. She writes, for example, about her own terrible sense of direction, and generalizes that all autistic people struggle to navigate even familiar areas. This isn’t true for me—I have an excellent sense of direction, and that feels like part of my autism to me just as much as getting lost feels like part of autism to her. Both can be true. And this is just one small example of the many ways in which autistic women’s experience differ dramatically, and why a book about “women on the spectrum” written by someone new to autism inevitably portrays only a small part of that spectrum.
And so while Tornvall is clearly intelligent, empathetic, and astute, and this book will certainly make plenty of women feel seen, it’s also going to make a lot of women feel left out, and that’s a problem.
I also feel increasingly despairing that we’ve fixated so much on gender in this. Yes, girls and women are under diagnosed, but so are AFAB men and nonbinary folks, as are AMAB poor people and people of color. They mask in the same ways, they don’t “feel” autistic to clinicians the same way Tornvall describes girls not “feeling” autistic to doctors at the clinic in Gothenburg. The dividing line here is not gender, it is privilege more broadly, and it’s important to understand this.
October 16, 2021
Från första sida suger Törnvall in läsaren, det är skickligt och personligt berättat. Den autistiska kvinnan för upp en skyddande hand för ögonen och kisar när hon, nästan för allra första gången, kliver ut i rampljuset och synliggörs. Det känns storslaget. Både kulturhistoriens kända kvinnor och personliga berättelser från nutiden får plats.
Törnvall har gjort ett gediget arbete där hon intervjuar ledande forskare i ämnet och andra kvinnor som delar diagnosen autism med henne. Hon har dessutom satt sig in i forskningen själv och kan på ett enkelt men ändå nyanserat sätt återge de viktigaste dragen för att förstå vad autism kan handla om. Det är både intressant och berörande läsning.
Jag har gjort otaliga autismutredningar själv, i mitt yrke. På barn och ungdomar visserligen, men ändå. Jag känner till de test Clara Törnvall gör tillsammans med psykologen, frågeformuläret hon besvarar och har (högst rimlig) kritik på. Föräldrar undrar ibland oroligt efter avslutad utredning hur det ska gå för deras barn i framtiden, kommer de kunna bo själv, ha jobb? Lärare verkar motvilliga att beskriva hur det egentligen går för en elev i skolan när man frågar - av rädsla för att stämpla dem, stigmatisera dem med diagnoser. Ofta tror man helt andra saker ligger bakom svårigheterna (t.ex. ångest, nedstämdhet, emotionellt instabil personlighetsstörning) och behandlingar som helt missar målet sätts in. Det är fortfarande inte helt okontroversiellt med neuropsykiatriska diagnoser och förståelsen, som denna bok vittnar om, är ofta låg. Om så blott en endaste en av de personer jag utrett känner en liknande lättnad som Clara över att få beskedet om autism kan jag vara nöjd med mitt arbete, då vet jag att det trots allt inte varit förgäves.
Törnvall har gjort ett gediget arbete där hon intervjuar ledande forskare i ämnet och andra kvinnor som delar diagnosen autism med henne. Hon har dessutom satt sig in i forskningen själv och kan på ett enkelt men ändå nyanserat sätt återge de viktigaste dragen för att förstå vad autism kan handla om. Det är både intressant och berörande läsning.
Jag har gjort otaliga autismutredningar själv, i mitt yrke. På barn och ungdomar visserligen, men ändå. Jag känner till de test Clara Törnvall gör tillsammans med psykologen, frågeformuläret hon besvarar och har (högst rimlig) kritik på. Föräldrar undrar ibland oroligt efter avslutad utredning hur det ska gå för deras barn i framtiden, kommer de kunna bo själv, ha jobb? Lärare verkar motvilliga att beskriva hur det egentligen går för en elev i skolan när man frågar - av rädsla för att stämpla dem, stigmatisera dem med diagnoser. Ofta tror man helt andra saker ligger bakom svårigheterna (t.ex. ångest, nedstämdhet, emotionellt instabil personlighetsstörning) och behandlingar som helt missar målet sätts in. Det är fortfarande inte helt okontroversiellt med neuropsykiatriska diagnoser och förståelsen, som denna bok vittnar om, är ofta låg. Om så blott en endaste en av de personer jag utrett känner en liknande lättnad som Clara över att få beskedet om autism kan jag vara nöjd med mitt arbete, då vet jag att det trots allt inte varit förgäves.
January 14, 2022
Boken väver samman Clara Törnvalls egna tankar om livet med autism och världen runt omkring henne med fakta om autismens historia. Boken kontextualiserar och reder ut missuppfattning kring autism, och med ett fantastiskt och slående språk blir boken svår att lägga ifrån sig. En bok som alla, oavsett neurotyp, borde läsa om de i någon del av sitt interagerar med personer som är autister.
Personligen, som en vuxen kvinna som väntar på utredning kände jag mig otroligt sedd i sidorna. Genom den information Törnvall redovisar genom sin egen diagnostiseringsresa fick jag titta på mina stortår, och tänka över min reaktion på situationer, och huruvida mossa är någonting negativt eller positivt (efter jag frågat mina föräldrar fick jag veta att mossa är negativt, men en del mossa är ju fridlyst?)
Om ni funderar på att läsa denna bok tycker jag att ni ska det.
Personligen, som en vuxen kvinna som väntar på utredning kände jag mig otroligt sedd i sidorna. Genom den information Törnvall redovisar genom sin egen diagnostiseringsresa fick jag titta på mina stortår, och tänka över min reaktion på situationer, och huruvida mossa är någonting negativt eller positivt (efter jag frågat mina föräldrar fick jag veta att mossa är negativt, men en del mossa är ju fridlyst?)
Om ni funderar på att läsa denna bok tycker jag att ni ska det.
August 29, 2023
I cannot begin to put into words what this book means to me. It felt like someone opened my head and spilt my brain onto book pages. I have never felt so represented. I don't know if this book would necessarily be a good book to read if you are trying to understand women with autism. it jumps around so much in a way that I can totally relate to with the way my brain works, but I think neurotypical readers might find that unhelpful as an educational tool (this is pure speculation, I absolutely recommend anyone gives it a try because I found it so interesting and wonderful).
I will be buying a copy of this and annotating it for my partner so they can see inside my brain :) I cannot thank the author enough for writing this - it has given me a set of vocabulary to explain some of those day-to-day experiences that I have previously found hard to vocalise. I feel like I have been given space to breathe. I truly feel like this book has made me feel better about who I am as an autistic person so thank you Törnvall.
I will be buying a copy of this and annotating it for my partner so they can see inside my brain :) I cannot thank the author enough for writing this - it has given me a set of vocabulary to explain some of those day-to-day experiences that I have previously found hard to vocalise. I feel like I have been given space to breathe. I truly feel like this book has made me feel better about who I am as an autistic person so thank you Törnvall.
February 20, 2024
Ako som si sľúbila začiatkom roka, hneď v januári som siahla po literatúre faktu.
Clare Törnvall diagnostikovali vysokofunčný autizmus v 42 rokoch. U žien je to celkom bežné. Diagnóza si totiž vyžaduje hlbšie znalosti. V mainstreame autizmus vidíme iba u malých chlapcov, ktorí zbierajú figúrky, majú na ušiach slúchadlá a v niektorých prípadoch ani nehovoria. Inokedy ako dospelých nerdov, ktorí sú veľmi inteligentní, no neriadia sa spoločenskými pravidlami. A čo autisky v médiách? Tie takmer vôbec neexistujú. Dievčatá a dospelé ženy s autizmom, ktoré sa časom začnú prispôsobovať neurotypickej spoločnosti, totiž ako títo typickí nerdi nevyzerajú. Aj v tejto kategórii, ako aj v mnohých iných lekárskych odvetviach, treba k diagnóze pristupovať trochu inak a aj s ohľadom na pohlavie.
Autorka v tejto knihe šikovne prelína vlastné skúsenosti s autizmom a procesom získavania diagnózy so skúsenosťami ďalších žien. Píše takisto aj o známych či fiktívnych osobnostiach s autistickými prejavmi ako Emily Dickens či Alica v krajine zázrakov. Dielo teda okrem dôležitých definícii ponúka pútavé čítanie a objavovanie celkom nového sveta.
Podľa mňa ide dôležitú knihu pre všetky ženy na autistickom spektre a verím, že všetky ďalšie snahy v tejto oblasti v budúcnosti len pomôžu.
Clare Törnvall diagnostikovali vysokofunčný autizmus v 42 rokoch. U žien je to celkom bežné. Diagnóza si totiž vyžaduje hlbšie znalosti. V mainstreame autizmus vidíme iba u malých chlapcov, ktorí zbierajú figúrky, majú na ušiach slúchadlá a v niektorých prípadoch ani nehovoria. Inokedy ako dospelých nerdov, ktorí sú veľmi inteligentní, no neriadia sa spoločenskými pravidlami. A čo autisky v médiách? Tie takmer vôbec neexistujú. Dievčatá a dospelé ženy s autizmom, ktoré sa časom začnú prispôsobovať neurotypickej spoločnosti, totiž ako títo typickí nerdi nevyzerajú. Aj v tejto kategórii, ako aj v mnohých iných lekárskych odvetviach, treba k diagnóze pristupovať trochu inak a aj s ohľadom na pohlavie.
Autorka v tejto knihe šikovne prelína vlastné skúsenosti s autizmom a procesom získavania diagnózy so skúsenosťami ďalších žien. Píše takisto aj o známych či fiktívnych osobnostiach s autistickými prejavmi ako Emily Dickens či Alica v krajine zázrakov. Dielo teda okrem dôležitých definícii ponúka pútavé čítanie a objavovanie celkom nového sveta.
Podľa mňa ide dôležitú knihu pre všetky ženy na autistickom spektre a verím, že všetky ďalšie snahy v tejto oblasti v budúcnosti len pomôžu.
February 26, 2025
The Autists by Clara Törnvall was not at all what I expected. Based on the blurb, I thought it would be a memoir about Törnvall’s late autism diagnosis. While she did include some personal experiences, the book mostly consisted of random facts about autism, its history, and women with autism—which I found very boring. There was no real structure or clear throughline, and no connection between the topics. She jumps between subjects so quickly that I often felt confused and struggled to follow along.
I can usually read a 200-page book in one or two days, but this was a chore to get through. One star, sorry.
I can usually read a 200-page book in one or two days, but this was a chore to get through. One star, sorry.
January 25, 2022
4,5! En guidad tur i den autistiska hjärnan och (icke)historien om kvinnlig autism. Väldigt väl skriven med en bra blandning av fakta och personlig berättelse.
April 8, 2023
Dikke 4 ★
Wat een boeiende materie, ik heb dit boek in twee rukken uitgelezen en over veel mijn gedachten laten gaan. Voer voor de geest.
Onderzoek, geschiedenis, haar persoonlijke verhaal en andere verhalen, verschillende visies uit verschillende hoeken en tijden en ook daar weer die van haar zelf... het komt allemaal aan bod in dit persoonlijke essay van Clara Törnvall (Stockholm, 1976). Alles is in balans. Goed geschreven, prima vertaald. Dit soort gelaagde boeken die mij aan het denken zetten zijn erg aan mij besteed.
Wat een boeiende materie, ik heb dit boek in twee rukken uitgelezen en over veel mijn gedachten laten gaan. Voer voor de geest.
Onderzoek, geschiedenis, haar persoonlijke verhaal en andere verhalen, verschillende visies uit verschillende hoeken en tijden en ook daar weer die van haar zelf... het komt allemaal aan bod in dit persoonlijke essay van Clara Törnvall (Stockholm, 1976). Alles is in balans. Goed geschreven, prima vertaald. Dit soort gelaagde boeken die mij aan het denken zetten zijn erg aan mij besteed.
'Taalkundigen zien beeldspraak als een weg die van startbetekenis naar doelbetekenis leidt. Het vermogen metaforen te interpreteren is er op gestoeld dat je de beelden die in je hoofd opduiken herkent en er een verband mee aangaat. Het beeld moet kloppen.
Ik heb soms moeite met metaforen omdat ik vaak vast kom te zitten in de vertaling van beeld naar werkelijkheid, hoe sterk de metafoor ook is. Mijn autistisch brein kan de sprong tussen het concrete en het abstracte niet zomaar laten passeren zonder erover te piekeren.
Ik weet dat het niet uitmaakt of een metafoor waar is of niet, als hij maar wordt ervaren als waar. Toch beoordeel ik het waarheidsgehalte ervan. Als iemand bijvoorbeeld zegt dat 'de hele dag één lange dertigkilometerweg was', vraag ik me af of diegene bedoelt of dat goed of slecht is. Is het niet heel rustgevend om dertig te rijden? Ik begrijp dat de metafoor waarschijnlijk betekent dat de dag saai en sloom was. Daarna raak ik er stiekem geïrriteerd over dat we allemaal geacht worden snelheid te verkiezen boven traagheid.
Zo gaat het als ik als autist blijf hangen in details. Ik moet concretiseren voor ik kan generaliseren.'
April 29, 2023
Minun on vaikea arvioida tätä kirjaa objektiivisesti, koska odotin tätä kuin kuuta nousevaa, ja odotukset olivat ehkä liiankin korkealla. Odotukset eivät kuitenkaan ihan täyttyneet, mikä johtunee enemmän itsestäni kuin kirjasta.
Kirja on kuitenkin hyvä siinä mitä se on. Se valottaa naisten autismia tuoreella tavalla, ja näkökulma on nimenomaan autistin eikä ulkopuolisen neurotyypillisen henkilön. Näkökulma on hyvä, koska autismia ei käsitellä pelkästään ongelmalähtöisesti eikä holhoavalla tavalla, mikä on usein ongelmana esim. mediassa. Kirja tulee ehdottomasti tarpeeseen, ja soisinkin jokaisen asian parissa työskentelevän lukevan sen, koska jopa terveydenhuollon ammattilaisilla on autimista edelleen valitettavan vanhentuneita käsityksiä.
Itse samaistuin kirjassa vahvasti joihinkin osuuksiin ja koin riemua siitä, että joku on sanoittanut minunkin kokemukseni. Kaikkein mielenkiintoisimmiksi koin kuitenkin osuudet historian henkilöistä ja heidän spekuloidusta autismistaan. Kirjan hajanainen rakenne kuitenkin valitettavasti häiritsi minua, sillä paikoin tuli olo, että erinäisiä tekstinpätkiä on peräkkäin ilman, että niistä muodostuu selkeää kokonaisuutta. Olisin jaotellut tekstin toisin, esim. käsitellyt yhdessä luvussa historian henkilöitä ja toisessa kirjoittajan kokemuksia jne. Lisäksi käännöksestä tuli paikoin hätäinen olo, mm. genetiikkaa koskevat osuudet herättivät kysymyksen siitä, ymmärsikö kääntäjä varmasti asiasisällön, sillä jotkut jutut oli ilmaistu melkoisen ympäripyöreästi. Samoin yksityiskohtiin takertuvana lintuharrastajana minua häiritsi varpusen (ruotsiksi gråsparv) kutsuminen harmaavarpuseksi.
Mutta kaiken kaikkiaan kirjassa oli enemmän hyvää kuin huonoa, ja se on tervetullut teos aiheesta, josta ei ole vielä juurikaan julkaistu suomenkielisiä kirjoja.
Kirja on kuitenkin hyvä siinä mitä se on. Se valottaa naisten autismia tuoreella tavalla, ja näkökulma on nimenomaan autistin eikä ulkopuolisen neurotyypillisen henkilön. Näkökulma on hyvä, koska autismia ei käsitellä pelkästään ongelmalähtöisesti eikä holhoavalla tavalla, mikä on usein ongelmana esim. mediassa. Kirja tulee ehdottomasti tarpeeseen, ja soisinkin jokaisen asian parissa työskentelevän lukevan sen, koska jopa terveydenhuollon ammattilaisilla on autimista edelleen valitettavan vanhentuneita käsityksiä.
Itse samaistuin kirjassa vahvasti joihinkin osuuksiin ja koin riemua siitä, että joku on sanoittanut minunkin kokemukseni. Kaikkein mielenkiintoisimmiksi koin kuitenkin osuudet historian henkilöistä ja heidän spekuloidusta autismistaan. Kirjan hajanainen rakenne kuitenkin valitettavasti häiritsi minua, sillä paikoin tuli olo, että erinäisiä tekstinpätkiä on peräkkäin ilman, että niistä muodostuu selkeää kokonaisuutta. Olisin jaotellut tekstin toisin, esim. käsitellyt yhdessä luvussa historian henkilöitä ja toisessa kirjoittajan kokemuksia jne. Lisäksi käännöksestä tuli paikoin hätäinen olo, mm. genetiikkaa koskevat osuudet herättivät kysymyksen siitä, ymmärsikö kääntäjä varmasti asiasisällön, sillä jotkut jutut oli ilmaistu melkoisen ympäripyöreästi. Samoin yksityiskohtiin takertuvana lintuharrastajana minua häiritsi varpusen (ruotsiksi gråsparv) kutsuminen harmaavarpuseksi.
Mutta kaiken kaikkiaan kirjassa oli enemmän hyvää kuin huonoa, ja se on tervetullut teos aiheesta, josta ei ole vielä juurikaan julkaistu suomenkielisiä kirjoja.
May 14, 2023
I’m not so sure what I think of this book. I’m glad I read it and I really dislike criticizing someone else’s hard work, but it just wasn’t my book. It felt kind of incoherent which made me a bit nervous if that makes any sense. Even with books (these type of books, not straight up fiction) I prefer to kind of know what I’ll be reading, but the writer jumped from one story to another and I didn’t see the value of it. Then again, I’m sure many do like it.
November 2, 2023
I read the Dutch version of this book. As a father of two who also had a late diagnosis of autism (and adhd), I could relate to a lot Clara Törnvall's experience, as described in her book.
What I appreciate most is how Törnvall combines personal reflections with a critical overview of the history of autism research, the Swedish health care system, as well as current insights on autism, autism in the lives of people like Simone Weil or Emily Dickinson, and the stories and experiences of other women with autism.
I myself have never felt a lot of affinity with the classic male-oriented autism narrative. Which is probably why it also took so long before my struggles were defined as related to autism. The value of books like those of Clara Törnvall, and other female autist authors, can hardly be overestimated in this regard. By expanding the narrative, these authors provide more opportunities for people to understand the nature of their own difficulties or those of their loved ones.
What I appreciate most is how Törnvall combines personal reflections with a critical overview of the history of autism research, the Swedish health care system, as well as current insights on autism, autism in the lives of people like Simone Weil or Emily Dickinson, and the stories and experiences of other women with autism.
I myself have never felt a lot of affinity with the classic male-oriented autism narrative. Which is probably why it also took so long before my struggles were defined as related to autism. The value of books like those of Clara Törnvall, and other female autist authors, can hardly be overestimated in this regard. By expanding the narrative, these authors provide more opportunities for people to understand the nature of their own difficulties or those of their loved ones.
January 18, 2022
Här bjuder Clara Törnvall de kvinnliga autisterna upp på scenen, de som tidigare varit osynliga (fram till 1980-talet betraktades autism som ett tillstånd reserverat för pojkar). Hon har själv fått diagnosen högfungerande autism (tidigare Aspergers syndrom) i vuxen ålder vilket fick henne att gå från att vara ”en misslyckad neurotypiker till en vanlig autist”. Hon går med brusreducerande hörlurar, äter som en orm (ofta men sällan), går vilse i sin egen hemstad, kan inte läsa mellan raderna utan älskar klarspråk, hon har haft svårt med kvinnlig vänskap och har ett kraschat äktenskap bakom sig.
”Att ha vuxit upp med odiagnostiserad autism är att ha lidit av svårigheter som inte fanns. Kvinnliga högfungerande autister existerade inte som en kategori. Ändå var jag en av dem.”
Med en slående kombination av mycket välskriven sakprosa, intervjuer och personlig essä lyfter Törnvall hur autisterna representerats på film (Alice i underlandet), hon ger en historisk överblick (man trodde det berodde på känslokalla mödrar), hon går igenom myter och inte minst litteraturens framstående (förmodade) autister; Elin Jelinek, Birgitta Trotzig, Virginia Woolf, Emily Dickinson, Doris Lessing, Patricia Higsmith med flera. Det är makalöst intressant och underhållande! Jag tänker mycket på ”vanemässig varseblivning”, som både är en välsignelse med sin automatisering och ett hot då livets företeelser slukas och riskerar att försvinna obemärkta. En stor del av livets mening, tänker jag, är förmågan att förundras.
Trots att jag läst mycket om autism lyckas Törnvall hålla mig intresserad även under faktaavsnitten. Autism är biologiskt och ärftligt, det uppstår under fosterstadiet och är kopplad till hjärnans utveckling. Det finns ingen medicin och terapi hjälper inte, tillståndet är livslångt. Autistiska barn växer upp till autistiska vuxna. 75% har också andra diagnoser. Möjligen har de ett ökat avstånd mellan stortån och tån bredvid (?). Jag får lära mig skillnad på emotionell empati och kognitiv empati, autister har enligt Törnvall ofta svårt för senare. Eftersom flickor från tidig ålder tränas mer i socialt samspel än pojkar blir de ofta väldigt duktiga på att maskera sina tillkortakommanden därför brukar kvinnliga autister inte ha svårare att hitta en manlig partner. Hur det är för lesbiska autister nämns inte.
Därtill infogar hon en adekvat samhällskritik om vår tids normer som tack vare gigekonomi, tillfälliga anställningar, digitalisering etcetera kräver trevliga, multitaskande, strömlinjeformade medborgare. Algoritmer ersätter alltmer mänskligt omdöme vilket gör att utrymmet för olikheter minskar, menar Törnvall.
Det råder inga tvivel om att författaren är nöjd med sin diagnos då den hjälpt henne att förstå sig själv. Diskussionen om var gränsen mellan sjukt och friskt går tillfredsställer dock inte mig. Törnvall jämför autismdiagnosen med att vara 2,30 lång – det är normalt men leder till svårigheter med tanke på hur samhället är utformat. Christian Rück är inne på samma spår i sin bok Olyckliga i paradiset. Han menar också att diagnoser ställs alltför frekvent delvis på grund av att vårdsektorn har privatiserats. Å andra sidan kan autism ligga bakom ätstörningar och depressioner. Autister begår självmord i högre grad och har i genomsnitt 16 års kortare livslängd.
”Jag var autistisk och visste inte om det. Jag förstod inte att likhet inte är detsamma som närhet. Jag förstod inte att en kärleksrelation också är ett skådespel. Jag kunde aldrig lägga band på mig. Jag trodde att jag jämt kunde leva ut mina känslor i hans sällskap, oavsett arten av dem. […] Hur dödstrött man än är måste man ibland klistra på ett leende och knipa igen. Hålla god min och spela lite teater.”
”Att ha vuxit upp med odiagnostiserad autism är att ha lidit av svårigheter som inte fanns. Kvinnliga högfungerande autister existerade inte som en kategori. Ändå var jag en av dem.”
Med en slående kombination av mycket välskriven sakprosa, intervjuer och personlig essä lyfter Törnvall hur autisterna representerats på film (Alice i underlandet), hon ger en historisk överblick (man trodde det berodde på känslokalla mödrar), hon går igenom myter och inte minst litteraturens framstående (förmodade) autister; Elin Jelinek, Birgitta Trotzig, Virginia Woolf, Emily Dickinson, Doris Lessing, Patricia Higsmith med flera. Det är makalöst intressant och underhållande! Jag tänker mycket på ”vanemässig varseblivning”, som både är en välsignelse med sin automatisering och ett hot då livets företeelser slukas och riskerar att försvinna obemärkta. En stor del av livets mening, tänker jag, är förmågan att förundras.
Trots att jag läst mycket om autism lyckas Törnvall hålla mig intresserad även under faktaavsnitten. Autism är biologiskt och ärftligt, det uppstår under fosterstadiet och är kopplad till hjärnans utveckling. Det finns ingen medicin och terapi hjälper inte, tillståndet är livslångt. Autistiska barn växer upp till autistiska vuxna. 75% har också andra diagnoser. Möjligen har de ett ökat avstånd mellan stortån och tån bredvid (?). Jag får lära mig skillnad på emotionell empati och kognitiv empati, autister har enligt Törnvall ofta svårt för senare. Eftersom flickor från tidig ålder tränas mer i socialt samspel än pojkar blir de ofta väldigt duktiga på att maskera sina tillkortakommanden därför brukar kvinnliga autister inte ha svårare att hitta en manlig partner. Hur det är för lesbiska autister nämns inte.
Därtill infogar hon en adekvat samhällskritik om vår tids normer som tack vare gigekonomi, tillfälliga anställningar, digitalisering etcetera kräver trevliga, multitaskande, strömlinjeformade medborgare. Algoritmer ersätter alltmer mänskligt omdöme vilket gör att utrymmet för olikheter minskar, menar Törnvall.
Det råder inga tvivel om att författaren är nöjd med sin diagnos då den hjälpt henne att förstå sig själv. Diskussionen om var gränsen mellan sjukt och friskt går tillfredsställer dock inte mig. Törnvall jämför autismdiagnosen med att vara 2,30 lång – det är normalt men leder till svårigheter med tanke på hur samhället är utformat. Christian Rück är inne på samma spår i sin bok Olyckliga i paradiset. Han menar också att diagnoser ställs alltför frekvent delvis på grund av att vårdsektorn har privatiserats. Å andra sidan kan autism ligga bakom ätstörningar och depressioner. Autister begår självmord i högre grad och har i genomsnitt 16 års kortare livslängd.
”Jag var autistisk och visste inte om det. Jag förstod inte att likhet inte är detsamma som närhet. Jag förstod inte att en kärleksrelation också är ett skådespel. Jag kunde aldrig lägga band på mig. Jag trodde att jag jämt kunde leva ut mina känslor i hans sällskap, oavsett arten av dem. […] Hur dödstrött man än är måste man ibland klistra på ett leende och knipa igen. Hålla god min och spela lite teater.”
November 20, 2023
Po dlouhý době originální koncept pojetí autismu. Zpověď autorky o životě s Aspergerovým syndromem, o tom, jak je těžké se vyrovnat s maličkostmi jako je spoustu lidí v obchoďáku a jak je ještě těžší se poprat s rozvodem a výchovou dětí. Vlastní životní příběh je protkám výpověďmi jiných žen na spektru, historickými vsuvkami a zajímavostmi a přehledným vývojem diagnostiky autismu u dívek.
Doporučuju, je to netradiční, poučný, přehledný a autentický!
Doporučuju, je to netradiční, poučný, přehledný a autentický!
Read
June 13, 2023Jaha, det här var ju jobbigt bekant. Fan också.
November 1, 2023
I received an advance copy via NetGalley.
Like Swedish author Clara Törnvall, I am a woman diagnosed as autistic in my 40s. I appreciated her candor as she explored her lifelong struggles with mental health as she tries to understand herself and the world. She juxtaposes her personal journey with an overview of how women have not historically been diagnosed with autism and why, and how even modern diagnostic measures are more about measuring "masculine" traits than anything. Translator Alice E. Olsson does a great job. The book comes across as conversational in tone, candid without feeling gossipy. It's a fast, breezy read. Chapters discuss famous women such as Temple Grandin and Emily Dickinson.
For me personally, having read several other books on this subject, I was left craving more unique content for the broader discussion of autistic women. That said, I think this would be an enlightening read for others who are just starting to ponder about the diagnosis for themself or a loved one.
Like Swedish author Clara Törnvall, I am a woman diagnosed as autistic in my 40s. I appreciated her candor as she explored her lifelong struggles with mental health as she tries to understand herself and the world. She juxtaposes her personal journey with an overview of how women have not historically been diagnosed with autism and why, and how even modern diagnostic measures are more about measuring "masculine" traits than anything. Translator Alice E. Olsson does a great job. The book comes across as conversational in tone, candid without feeling gossipy. It's a fast, breezy read. Chapters discuss famous women such as Temple Grandin and Emily Dickinson.
For me personally, having read several other books on this subject, I was left craving more unique content for the broader discussion of autistic women. That said, I think this would be an enlightening read for others who are just starting to ponder about the diagnosis for themself or a loved one.
December 12, 2023
skvělá, věcná, ale místy i dojemná knížka autorky, která je sama na spektru a která se diagnózy „vysoce funkční autistky“ dočkala až ve 42 letech. nechybí výlety do historie diagnostiky autismu, rozhovory s jinými autistkami, medailonky autorek a autorů, kteří mohli být podobně neurodivergentní (Emily Dickinson, Patricia Highsmith), pohledy odborníků, vysvětlení toho, proč je autistek údajně méně než autistů (nápověda: není, jen se nediagnostikují, protože holčičky se holt musí a umějí víc přizpůsobit), proč mají vysoce funkční autisti často deprese, a ani osobní pohled – ten přitom dobře ukazuje, že svět formovaný většinou a důrazem na výkon, stejnost a flexibilitu to těm, kteří se jakkoli odlišují, většinou jen nadmíru (a zbytečně) ztěžuje.
(rozhovor s autorkou třeba tu.)
(rozhovor s autorkou třeba tu.)
April 21, 2025
Vill redan lyssna på den igen.
October 23, 2021
Hur många har autism? Kanske 20% landar en expert i. Denna bok skingrar de många missuppfattningar kring autism, som att det är en empatistörning. Tvärtom är autister ofta lojala vänner. Autister förstår också ickeverbal kommunikation - men mest den som kommer från andra autister, som talar samma ickeverbala språk. Här skildras en grupp som sätter ärlighet framför egoism, som kan vara geniala, men också kan ha svårt att lokalisera sig på ett torg.
Det många autister har gemensamt är ett magiskt fokus för ett fåtal intressen. Ibland ger detta fokus upphov till lysande skrifter, konst och uppfinningar. Här briljerar författaren med skarp analys.
Någonstans i mitten går de djupa poängerna förlorade och får ge plats åt ytligt gnäll över samtiden. Jag ryggar tillbaka för delar som doftar offerkofta - där skolan beskylls för att inte vara helt individanpassad. Arbetslivet beskylls för att vara fyrkantigt - samtidigt som fyrkantig rutin är autistens bästa vän. Visst, skolan gör illa de tysta när man daltar med de stökiga, och lägger alla resurser på dem som inte vill ta i en bok med tång. Men poängerna är urvattnade och tama i denna del, och lär inte mana någon till handling.
Det finns en grupp autister som inte syns. De passar inte in i professor-stereotypen. De tar inte plats och är inte savanter. De kanske vårdar en hund ömt, och gör ett utmärkt jobb på ett kontor år efter år. Ibland är de kvinnor, som i denna bok. Ibland är de också män.
Det många autister har gemensamt är ett magiskt fokus för ett fåtal intressen. Ibland ger detta fokus upphov till lysande skrifter, konst och uppfinningar. Här briljerar författaren med skarp analys.
Någonstans i mitten går de djupa poängerna förlorade och får ge plats åt ytligt gnäll över samtiden. Jag ryggar tillbaka för delar som doftar offerkofta - där skolan beskylls för att inte vara helt individanpassad. Arbetslivet beskylls för att vara fyrkantigt - samtidigt som fyrkantig rutin är autistens bästa vän. Visst, skolan gör illa de tysta när man daltar med de stökiga, och lägger alla resurser på dem som inte vill ta i en bok med tång. Men poängerna är urvattnade och tama i denna del, och lär inte mana någon till handling.
Det finns en grupp autister som inte syns. De passar inte in i professor-stereotypen. De tar inte plats och är inte savanter. De kanske vårdar en hund ömt, och gör ett utmärkt jobb på ett kontor år efter år. Ibland är de kvinnor, som i denna bok. Ibland är de också män.
March 28, 2024
Lots of unique and interesting perspectives, especially about the internal experiences of (late diagnosed) autistic women. Worth reading for neurodivergents and neurotypicals✅✅
May 24, 2024
Clara Tornvall tells us about her autism diagnosis at 42 years old, and what it's like living life with undiagnosed autism. I was diagnosed autistic when I was 18 years old, and that was hard enough so I can imagine how hard it must have been to wait so long for answers about why you think the way you do and why you struggle with certain things that others don't. I loved the chapter Lost in thought. She met up with other autistic women and spoke to them about their special interests. I love hearing people talk about things they are passionate about. There was a woman whose special interest was Nordic folklore, and they talked about the mythology of changelings which I enjoyed a lot. My favourite parts of this book were when Clara Tornvall was talking to other autistic women about their experiences, it made me feel less alone. Clara also talks about her own experiences as an autistic woman. In the chapter The autistic brain she talks about masking which I related to completely. "A person wearing a mask can be interpreted as someone who is concealing and pretending, deceitfully misleading those around them. Yet the autistic woman is not masking with the intention of being deceitful. Her true self is invisible to even her own person. She is masking to fit in, and doing so unconsciously. Often, she doesn't even understand that she has been camouflaging herself until she gets her diagnosis. Before that, she thinks her struggle is everyone else's too. At least, that's what it was like for me."
I learnt some new things reading this book that were really interesting and I had fun reading a lot of it. I didn't know that autistic people have an increased blood flow to the cerebellum and parts of the cerebral cortex compared to neurotypicals. That means an increased activity in the brain cells, so the autistic brain is literally working harder. There was also a lot of stories of people that were believed to be autistic throughout history which I loved hearing about. Reading books like these make me realise how much I love learning and non-fiction.
The only issue I have with this book is the way Clara Tornvall uses functioning labels. On page 11 she says that this book is for high functioning autistic women and defines high functioning as an autistic person with average or above average intelligence that can hold down a job and maintain a relatively well functioning life. I personally don't like the use of these labels because they can negatively impact autistic people; being labelled high functioning can be used to dismiss someone's struggles because they can keep up a "normal" appearance so they must be fine, while being
labelled as low functioning also labels you as incapable of anything and autistic people are often infantalised. Functioning labels divide the autistic community and I prefer to talk about support needs instead.
Although Clara uses those labels a lot, she seems to understand on some level that they are harmful because on page 80 she says "The more high-functioning you are, the easier it is to study expected behaviors, mask your autism, and behave on the marjority's terms - in social relationships, in the schoolyard, and on the job market. And the better you are at 'acting normal', the less seriously you will be taken when explaining your difficulties. Masking makes people depressed; it drains them of energy. It deprives them of the possibility of an authentic and true life."
And on page 96 and 97 she says, "it is this new generation of activists who are critical of the terms high functioning and low functioning. Who really has the right to call someone else low functioning simply because they function differently? Why does it matter if a person doesn't speak or write like the majority? We are all equal as autists, these activists argue on social media. Svenny Kopp doesn't agree. Because the autism spectrum is so wide, we need different terms to differentiate between people. Once again, high functioning women risk becoming invisible. 'We have to be able to differentiate based on needs for support, but so as not to degrade or stigmatise.'" So... she said differentiate based on needs of support, but we're still using functioning labels?
A bit annoying to me, to be honest. But apart from this bothering me, I loved the rest of the book.
I learnt some new things reading this book that were really interesting and I had fun reading a lot of it. I didn't know that autistic people have an increased blood flow to the cerebellum and parts of the cerebral cortex compared to neurotypicals. That means an increased activity in the brain cells, so the autistic brain is literally working harder. There was also a lot of stories of people that were believed to be autistic throughout history which I loved hearing about. Reading books like these make me realise how much I love learning and non-fiction.
The only issue I have with this book is the way Clara Tornvall uses functioning labels. On page 11 she says that this book is for high functioning autistic women and defines high functioning as an autistic person with average or above average intelligence that can hold down a job and maintain a relatively well functioning life. I personally don't like the use of these labels because they can negatively impact autistic people; being labelled high functioning can be used to dismiss someone's struggles because they can keep up a "normal" appearance so they must be fine, while being
labelled as low functioning also labels you as incapable of anything and autistic people are often infantalised. Functioning labels divide the autistic community and I prefer to talk about support needs instead.
Although Clara uses those labels a lot, she seems to understand on some level that they are harmful because on page 80 she says "The more high-functioning you are, the easier it is to study expected behaviors, mask your autism, and behave on the marjority's terms - in social relationships, in the schoolyard, and on the job market. And the better you are at 'acting normal', the less seriously you will be taken when explaining your difficulties. Masking makes people depressed; it drains them of energy. It deprives them of the possibility of an authentic and true life."
And on page 96 and 97 she says, "it is this new generation of activists who are critical of the terms high functioning and low functioning. Who really has the right to call someone else low functioning simply because they function differently? Why does it matter if a person doesn't speak or write like the majority? We are all equal as autists, these activists argue on social media. Svenny Kopp doesn't agree. Because the autism spectrum is so wide, we need different terms to differentiate between people. Once again, high functioning women risk becoming invisible. 'We have to be able to differentiate based on needs for support, but so as not to degrade or stigmatise.'" So... she said differentiate based on needs of support, but we're still using functioning labels?
A bit annoying to me, to be honest. But apart from this bothering me, I loved the rest of the book.
February 22, 2024
Autorka miesza własne doświadczenia późnej diagnozy spektrum autyzmu z eseistycznymi wstawkami o słynnych kobietach, głównie pisarkach, artystkach, filozofkach, co do których przypuszcza się, że były autystkami. Sporo dowiadujemy się o tym, dlaczego zauważa się autystycznych chłopców, ale nie dziewczynki, o nieprzystosowaniu osób ze spektrum do społeczeństwa, a wręcz, co sugeruje Törnvall, nieprzystosowaniu neuronormatywnego społeczeństwa do sposobu funkcjonowania autystów.
Fascynująca lektura. Czasami jakbym czytała o sobie.
Fascynująca lektura. Czasami jakbym czytała o sobie.
June 25, 2023
Tämä oli tärkeä teos marginaaliin jääneestä asiasta. Naisilla autismi ilmenee eri tavoin kuin miehillä, minkä vuoksi sitä ei aina tunnisteta. Tärkeää tässä teoksessa oli myös näkökulma: autismista puhuu kirjolla oleva henkilö omasta näkökulmastaan (vs. esim. Kirjolla-sarja, joka kertoo autismista neurotyypillisten näkökulmasta). Opin paljon uutta, mutta rokotin yhden tähden loppua kohti hajoilevasta rakenteesta.
August 2, 2024
A medical memoir that's mixed with narrative, research, and literary criticism; completely original and exactly what I was looking for <3
July 27, 2025
Overall, it was ok. The historical retellings were interesting and I didn't mind the disjointed structure either. I just really wish they included more personal stories from a wider range of women. Like the ones who are actually masking so well that autism as a diagnosis has eluded them their entire lives, but who still experience daily struggles. Instead, most of the women included in the book are clearly very neurodivergent so the personal stories felt very one-note to me.
Still, the novel has some interesting insights and is a welcome addition to the female autism discussion - lord knows we need more of it.
Still, the novel has some interesting insights and is a welcome addition to the female autism discussion - lord knows we need more of it.
December 12, 2022
Intressant och välskriven med många perspektiv på kvinnlig autism. Modigt och uppriktigt skildrande av hennes egen resa till diagnos och vad den inneburit för henne.
September 22, 2023
Meeldis. Autistlik naine jutustab oma teest diagnoosini ja tutvustab teisi, kes samuti autistid on - ja kes pole temaga kuigi sarnased. Autism on spekter, sinna kuulumine ei tähenda, et oled teiste autistidega ühesugune.
Pikemalt https://loterii.blogspot.com/2023/09/...
Pikemalt https://loterii.blogspot.com/2023/09/...
January 13, 2022
SÅ himla bra, lärorik, välskriven och välarbetad. Jag älskade den och känner att jag lärt mig och förstått otroligt mycket mer om autism. Lätt att hänga med även i de svårare delarna och Claras egna erfarenheter berikar otroligt. Snabbläst med bra flyt trots ett seriöst och viktigt ämne och stundtals även skrivet med humor som lättar upp, sätter situationerna i sammanhang och skapar större förståelse. Läs den!!
December 16, 2021
On how some women (and men, actually) function on the autism spectrum. On having to ask the right questions to find out. On how knowing it could change everything.
Displaying 1 - 30 of 333 reviews