Luuletaja ja lastekirjaniku Lotta Olssoni romaani peategelane kaalub oma elu tehtud ja veel tegemata valikuid. Miks me üht või teist asja just nii teeme, kas sellepärast, et tahame, või sellepärast, et peab – sest nii ju tehakse, olgu küsimus siis suhtemustrites või kergkäru kaubamärgis. Veel on see raamat keelest, sellest, kuidas me maailma ja inimesi ja asju nimetades neid määratleme ja vahel ka nägema hakkame.
Raamatu lõpus on tõlkija Aet Variku intervjuu autoriga.
Blev så besviken på denna. Jag har läst det mesta av Lotta Olssons poesi och flera av hennes barnböcker, så jag var taggad på denna hennes första roman.
Ganska tröttsamt lustiga observationer på Stockholms innerstadsliv (ironisk anmärkning på dagis/förskole-debatten, m.m.) och ett budskap som alltför lätt kan tolkas som abortmotstånd. Barnlöshet beskrivs genomgående som ett misslyckande och själva aborten beskrivs nära nog som mord. Texten i sig är okej, men liknande stilgrepp har gjorts bättre av andra - ibland känns stilen som en sämre Stina Stoor och handlingen som en sämre Lena Andersson.
Kanske hade jag inte reagerat så negativt om jag inte redan haft en relation till Olsson och varit så pepp som jag varit.