Den dagen den sorgen

by Jesper Larsson

En man anar att hans tonårsdotter håller på att glida ifrån honom. Är hon till och med i fara? Han försöker ta reda på mer om hennes liv och hennes vänner, hans oro blir till besatthet, hans omsorg till överträdelser och lögner. Överallt söker han förklaringar och alternativ till vad som händer, inför sig själv och omgivningen och slutligen inför polisen.

Den dagen den sorgen är en rå samtidsberättelse om självbedrägeri, ensamhet och villkorad frihet.

Genres: Fiction

130 pages, Hardcover

First published August 12, 2021

Reviews

[John Hatley · Rating 4 out of 5]

I thoroughly enjoyed this book, about a father and his teenage daughter. His wife, girl's mother, has died of cancer. He senses that he is losing contact with his daughter but does not know how to deal with the situation.

[Karenina (Nina Ruthström) · Rating 5 out of 5]

Rakt in mörket ska vi! In i Bengts olyckliga och villrådiga medvetande. Han är 54 år, ensamstående pappa, änkeman, snickare och protagonist i den här berättelsen som utspelar sig helt ur hans perspektiv. Mitt favoritgrepp (som är omöjligt att skriva om utan att spoila).

Hans dotter Melissa är 13 år, med andra ord i TONÅREN. (Därav en tunnel på omslaget kanske.) Det där med att vara förälder till en trettonåring vet jag mycket om. Jag känner igen oron, känslan av kontrollförlust, det sorgliga i att glida ifrån sitt barn, bli allt taffligare i sina försök att uttrycka sin kärlek, att också förlora lite av sig själv och sin idé om hur man ville vara som förälder. På 1177 läser jag att tonåringen kan vara extremt självupptagen, ha en pessimistisk livssyn, låg självkänsla och lida av nedstämdhet. Hen blir mer självständig men behöver givetvis fortfarande sin förälder. Det är nödvändigt för utvecklingen att experimentera och ta risker fast hjärnans bedömningsförmåga är långt ifrån färdig. Inte konstigt att man som förälder ballar ur. Hur fan ska man inte förgås av oro och samtidigt visa tillit och lyckas putta sin lillstora älskling genom tunneln mot ljuset på andra sidan?!

Att läsa den här boken är att få vara tonårsförälder för en stund. Att vara i Bengts huvud innebär att nästan inte veta något alls om vad som händer Melissa vilket är skrämmande realistiskt.

Bengt har dessvärre den nackdelen att han är en trångsynt man och han är dålig på vad han kanske skulle se som ”kärringgöra”. Att axla föräldrarollen ensam blir för övermäktigt för honom. Han vill och försöker det gör han verkligen men hans maskulinitet som innefattar aggressivitet, mindervärdeskomplex, självhat, fördömanden, självupptagenhet, missbruk, främlingfientlighet, kontrollbehov etcetera ställer till det. Hur galet det egentligen går för Bengt och Melissa är oklart. Är han Don Quijote som slåss mot väderkvarnar eller Mattis som faktiskt får tillbaka sitt barn?

”Depression är skryt. Man jobbar på. Det fick i alla fall jag lära mig. Man tar en dag i taget utan att känna efter hela tiden. […] Vår granne var sjukskriven ett halvår när jag var liten. Han var lärare. Vi skrattade åt honom.”

Med en tät och passande monoton prosa skapar Jesper Larsson en klaustrofobisk och manisk stämning. Kapitelindelning saknas vilket förstärker intensiteten. Jag är djupt imponerad av karaktärsbygget Bengt som trots sina tillkortakommanden väcker medlidande. Jag älskar när det finns luckor för läsaren att själv fylla i, här kan läsaren till och med välja sitt eget slut. Det här är en helt fantastisk roman som lämpar sig mycket väl för diskussioner.

Den dagen den sorgen – om den inträffar.

Jag förstår att författaren prisades (med Sverige Radios romanpris 2022) för hur han placerar Bengt tillsammans med läsaren i glappet mellan två världar. Mellan fantasi och verklighet, sundhet och sjukdom, liv och död. I det mellanrummet råder sorg, ensamhet och desperation, ändå ville jag inte därifrån.

[Sonia B. · Rating 4 out of 5]

Boken är kanske kort men väldigt intressant och emotionell

[Tone · Rating 2 out of 5]

Den kändes. Nej jag vet inte. Den va inte bra iaf. Förstår vad den försöker med men jag gillade det inte

[Mikael Lind · Rating 4 out of 5]

En fascinerande bok på många sätt. Intressant skriven ur en förtvivlad pappas medvetande. Mamman är död, och dottern börjar bli stor nog att leva sitt eget liv - drömmer sig bort i mobilen hela dagarna, eller hänger med kompisar som pappan inte litar på. Pappan blir mer och mer frustrerad, och dottern mer och mer frånvarande. Denna korta boks handling kan bäst beskrivas som en långsam, plågsam stegring av just detta växelspel mellan fader och dotter. Inga kapitel, bara pappans monolog, som räcker gott till för att göra denna berättelse både gripande och spännande.

["Robert Ekberg" · Rating 2 out of 5]

Som en blandning mellan en YA-roman ur ett föräldraperspektiv och en Wallander-deckare ur ett anhörigperspektiv. Det är vad det är; som nåt katten släpat in (ur ett husseperspektiv).

[Lo · Rating 3 out of 5]

Är du i eller varit i tiden när en tonåring tar stegen ut? I den här boken finns känslan att vara i fel synk mellan tonåring och förälder, att inte veta hur löst eller hårt ”linan” ska släppas eller vilka frågor som blir rätt för att visa att du bryr dig eller som sänder signalen att du enbart vill ha kontroll.
Skeendet i boken är något som flyter fram genom ett fint språk. Tyvärr är den vuxnes agerande väl (över trovärdighetens gräns i denna kontex) gränslöst och slutet tillför intet utan stör mer.

[Pernilla Lindholm · Rating 4 out of 5]

Riktigt bra bok om en pappas oro över sin dotter.

[Joseflagerkvist · Rating 3 out of 5]

Tyckte första hälfta var riktigt bra. Obehaget över dottern och var jaget/fadern en rimlig orolig far eller var han det inte? Sen tappade boken tyvärr mig lite grann. (Eller tappade jag boken?)

[Liselotte Howard · Rating 4 out of 5]

Det är inte min typ av tonårsdotter (än - inte jinxa!) Larsson skriver om. Det är inte mitt typ av föräldraskap heller, eller ens i närheten av min karaktär.
Men oron - denna ständiga oro - är tydligen universal.
Jag förstår de recensenter som tycker boken "tappar" mot slutet, eller som tröttnar på den täta monologen.
Jag läser snabbt och lätt (pga snyggt språk) och svårt (pga tungt ämne).
Att det är en fyra vet jag relativt omgående.

[Erika · Rating 1 out of 5]

Först tyckte jag att boken hade potential, men sen föll det ganska fort och blev plågsamt dåligt.

[Minnybergy · Rating 3 out of 5]

Bladvändare i sättet inga pauser uppstår i berättelsen, texten är som en flytande dans där nästa händelse tyvärr är ganska förutsägbart. Dryga hundra sidor att leva som ensamstående tonårsförälder där jag dels känner empati för Bengt och irritation för hans dotter Melissa som är mobilberoende. Men känsln av obehag mot honom är också stark och växer som ett äppelträd- irritation varför han inte lyckas ta tag i honom och bättre förstå henne. En kort och läsvärd bok som bidrar med perspektiv på hur en besatthet uppstår

[Jenny Erlandsson]

Mycket handling på få sidor. Om en pappas agerande när hans tonårsdotter spenderar allt mer tid borta och när han inser att hon ljuger för honom om var hon är och vad hon gör. Hela boken består av ett enda långt kapitel vilket är lite jobbigt, men språket och berättarstilen är klockren - känns som oredigerade tankar direkt från huvudpersonens hjärna. En mörk bok som jag har svårt att bestämma om jag gillar eller inte. Boken berör och väcker onekligen känslor. Velar mellan en 2:a och en 4:a i betyg. Någon medelmåttig 3:a är det definitivt inte.

[Jack · Rating 3 out of 5]

En rycks ju med. Och även om jag inte tycker huvudpersonen håller helt hela tiden (eller kanske snarare att hans röst och vad/hur han väljer att berätta inte känns helt träffsäkert rakt igenom) så följer man ändå med. Och ändå är det också det som gör den så spännande och gripande, att vi bara ser hans perspektiv. Läskig för att det är så svårt att veta vad som är sant och vad som kommer hända.
Jag väljer att tro på slutet precis som det berättas. För det känns bäst så

[Anja Hildén · Rating 3 out of 5]

Imponerad över förmågan att skapa en så helt inåtvänd och klaustrofobisk känsla/bild genom text. Å andra sidan blir det givet (händelse)förutsättningarna då omöjligt att fortsätta berättelsen. Den har liksom ingenstans att ta vägen.

[Jonas Toftefors · Rating 3 out of 5]

Kluven kring boken - jag gillar tempot, blandning mellan verklighet och fantasi. Men jag blir genuint irriterad på berättarjaget, så lite vilja att förstå dottern och hennes sits och så mycket självömkan.

[Inger Sandsten · Rating 3 out of 5]

3,5⭐️

[Torbjörn Nilsson · Rating 3 out of 5]

Läste i denna i våras och blev då förtjust. När jag nu fortsätter och läser klart tappar jag intresset mer och mer för den tätskrivna monologen.

[My Ottosson · Rating 4 out of 5]

Gripande historia om en relation mellan en far och en dotter, där man i slutet sitter med fler frågor än svar. Man kommer rakt in i huvudkaraktärens huvud och undrar vad som är sant och inte.

[Simon Rajala · Rating 4 out of 5]

Intensiv och vacker 👌🏼

[Malva · Rating 5 out of 5]

Aj så jobbig

[silje · Rating 5 out of 5]

‘ Det märkliga var att jag samtidigt hörde pianomusik från en högtalare i gallerian. Jag gick närmare. Dom kanske spelar klassisk musik för att få ungdomarna att lugna ner sig och begå färre brott.’

[Therese Hellström · Rating 4 out of 5]

Läste

[Alva · Rating 4 out of 5]

Så fin men så hemsk på samma gång