Tre kvinnor. En hel värld av dömande människor. ko substantiv ~n ~r • ett stycke kött; avsedd för avel; har bäst-före-datum; en del av flocken
Vad händer när man slutar att följa flocken? Eller när man sparkas ut ur den? Med en katapults kraft skjuts Tara – fullständigt oförberedd – ut i ökändhet i sociala medier. En filmsnutt på några sekunder – där hon är huvudpersonen och, tja … bryter ett tabu på tunnelbanan – blir viral. Verkligt viral … Inom loppet av ett par dygn är hennes liv en fullständig katastrof.
Tara, Cam och Stella är tre mycket olika kvinnor som inte känner varandra. När deras världar möts uppstår både vänskap och hårt anklagande. I en värld som tycks besatt av att döma och fördöma kämpar de med att hitta sina egna röster och följa egna vägar. I stället för att följa flocken.
Kossor är en väldigt aktuell och modern berättelse. Här möter vi till exempel en bloggare, som riktar sig på hur det är att vara kvinna som är utan barn och nöjd med att vara det. Dessutom visar det på vad som kan hända om en video blir viral, något som många inte tänker på när de delar hej vilt. Vad händer egentligen med den som är med i videon, och vad händer när den inte vet om att den är filmad och inte gett sin tillåtelse till att filmas och ändå blir det i ett väldigt privat ögonblick? Och vad händer med kvinnan som förlorat sin andra hälft och plötsligt kommer på att det enda som krävs är att bli gravid för att bli lycklig, och tänker göra vad som helst för att bli det?
Boken är normbrytande på det sätt olika kvinnoroller kommer i fokus, hur kvinnor utan barnönskan tar plats och dessutom den kvinnliga sexualiteten får ta rejäl plats.
Persongalleriet är lagom stort, och eftersom alla kvinnors liv på något sätt nästlar ihop sig med varandra och vi får följa händelseförloppet från tre olika håll blir det lättare att lära känna dem och alla omkring dem. Tara, Cam och Stella är verkligen olika personligheter och det är väldigt roligt att följa deras väg och utveckling. Någon blir mer självsäker, någon ser världen mindre svart och vitt och någon går lite mer åt det galna hållet, men balansen dem emellan behövs för att göra det hela mer intressant.
Det tog ett tag för mig att komma in i den här boken, men när det väl tar ordentlig fart ville jag inte lägga ner den utan sträckläste den så ofta jag kunde. Jag gillar alla vändningar och även om slutet in är exakt vad jag ville, tycker jag om det just därför.
Språket är bra och flyter på fint, översättningen av Molle Kanmert Sjölander är väldigt bra.
Förutom ett sjukt snyggt omslag, berör boken även aktuella teman. Vi får följa med tre kvinnor som är väldigt olika och som inte känner varandra.
Under berättelsens gång växlar man perspektiv mellan dessa kvinnor, och jag älskar att följa dem lika mycket. De känns äkta, och jag gillar hur O´Porter inte ursäktar eller förskönar något. Det är bokens styrka, att karaktärerna har brister och att det är det kvinnliga perspektivet som styr berättelsen. Den är också väldigt aktuell.
Samtidigt löser sig saker och ting väldigt fort, och det blir lite för gulligt för min smak. Det hände något på slutet som också var oväntat och inte kändes “rätt” för berättelsen. Men summa summarum, jag gillar boken och älskar att det är olika kvinnoroller som är i fokus.
Jag vet inte om den egentligen är värd en fyra men i sammanhanget feelgood är det en av de bättre jag läst. Den är rolig, har ett på riktigt viktigt tema och är inte sådär mjäkig, präktig och tillrättalagd som många svenska FG är (eller vad vet jag jag läser dem ju inte men aja). Kanske lite mkt viktnojja osv men oh well.
Jag har svårt för att ge bara ett betyg, därför får det bli mittemellan, en trea. Kanske säger detta mer om mig än om boken? Innehållet är verkligen intressant men det var emellanåt omöjligt för mig att ”bara läsa på” utan behövde pausa eller ”för-skumläsa” vissa avsnitt. Jag blir så oerhört stressad av när människor blir missförstådda eller inte reder ut saker utan agerar helt orationellt trots att de vet vad det kommer innebära. Hade boken varit en film hade jag suttit med en kudde framför ögonen, eller antagligen till och med lämnat rummet. Man insåg tidigt att i den här boken lurade katastrofer bakom varje hörn. Något i den fick mig ändå att inte lägga undan den, utan jag ville ändå läsa vidare. Den fick mig också att fundera över vad som gör mig upprörd på sociala medier, vilka förhastade slutsatser som jag drar och vilka jag låter mig influeras av. Ytlig och tänkvärd, bra och dålig, dock läsvärd.