Nita och Vo bor med morfar intill berget, vid världens ände. Morfar jobbar i gruvan som alla andra i plåtstaden. Men en morgon stiger morfar inte upp, och när han hostar kommer det blod. På hospitalet säger de att det finns mörka fläckar på morfars lungor. Men vad är det för mörker som har tagit sig in i morfar? Är det koldamm från arbetet med att bryta skimmer i gruvan? Eller är det ... något annat? I morfars rum hittar Nita en stjärnkompass, som enligt morfar pekar på motsatsen till mörker. Kan det rädda morfar? Och kan Nita och Vo hitta det?
En bra bok som nästan kändes poetisk. Betyget dras ner av lite för myccket upprepningar under vandringen. Men boken har en fin historia som slutar på ett mycket bra sätt.
Ehm sry I’m from Sweden so I read this book in school, and I thought it was really boring and I did not understand anything that was happening 😭 so I don’t know if I consider this a read 😭