What do you think?
Rate this book
Hanne Wilhelmsen #11
Det ellevte manus
Hanne Wilhelmsen er tilbake!
En pandemi har slått inn over verden. Hanne Wilhelmsen, for lengst pensjonert fra politiet, har levd i indre eksil i leiligheten sin i en årrekke. Da Norge stenges ned, opplever hun endelig å ta den folketomme byen sin tilbake.
Politibetjent Henrik Holme sliter samtidig med et drap ingen synes å bry seg nevneverdig med. En kvinne er funnet naken i bagasjerommet på en tilfeldig bil. Kroppen er intakt, bortsett fra at ansiktet er knust. Ingen har meldt henne savnet. Ingen vet hvem hun er. Han må ty til sin gamle mentor Hanne Wilhelmsen for hjelp.
På Norges største forlagshus har den unge redaktøren Ebba Braut bare vært fire dager i ny jobb da pandemien rammer for fullt. Fra et trangt hjemmekontor blir hun satt til å jakte på et svært verdifullt, forsvunnet manus fra en av forlagets bestselgende forfattere. Hun må også tvinge seg på Hanne Wilhelmsen, som nettopp har levert sin første kriminalroman uten å være videre interessert i å bli redigert.
Det ellevte manus er en historie om familiehemmeligheter og bedrag, om identitetstyveri og svindel, om forfattere og bokbransje, og om hvordan virkelighetslitteratur kan være livsfarlig. Bokstavelig talt.
En pandemi har slått inn over verden. Hanne Wilhelmsen, for lengst pensjonert fra politiet, har levd i indre eksil i leiligheten sin i en årrekke. Da Norge stenges ned, opplever hun endelig å ta den folketomme byen sin tilbake.
Politibetjent Henrik Holme sliter samtidig med et drap ingen synes å bry seg nevneverdig med. En kvinne er funnet naken i bagasjerommet på en tilfeldig bil. Kroppen er intakt, bortsett fra at ansiktet er knust. Ingen har meldt henne savnet. Ingen vet hvem hun er. Han må ty til sin gamle mentor Hanne Wilhelmsen for hjelp.
På Norges største forlagshus har den unge redaktøren Ebba Braut bare vært fire dager i ny jobb da pandemien rammer for fullt. Fra et trangt hjemmekontor blir hun satt til å jakte på et svært verdifullt, forsvunnet manus fra en av forlagets bestselgende forfattere. Hun må også tvinge seg på Hanne Wilhelmsen, som nettopp har levert sin første kriminalroman uten å være videre interessert i å bli redigert.
Det ellevte manus er en historie om familiehemmeligheter og bedrag, om identitetstyveri og svindel, om forfattere og bokbransje, og om hvordan virkelighetslitteratur kan være livsfarlig. Bokstavelig talt.
410 pages, Hardcover
First published January 1, 2021
8 people are currently reading
236 people want to read
About the author
Anne Holt
57 books641 followersAnne Holt was born in Larvik, grew up in Lillestrøm and Tromsø, and moved to Oslo in 1978. She graduated with a law degree from the University of Bergen in 1986, and went on to work for The Norwegian Broadcasting Corporation (NRK) and then the Oslo Police Department, earning her right to practice as a lawyer in Norway. In 1990 she returned to NRK, where she worked one year as a journalist and anchor woman for the news program Dagsrevyen.
Holt started her own law practice in 1994, and served as Minister of Justice in Cabinet Jagland for a short period from November 25, 1996 to February 4, 1997.
In 1993 Holt made her debut as a novelist with the crime novel Blind gudinne, featuring the lesbian police officer Hanne Wilhelmsen. The two novels Løvens gap (1997) and Uten ekko (2000) are co-authored with former state secretary Berit Reiss-Andersen.
Holt is one of the most successful crime novelists in Norway. She has been published in 25 countries.
Librarian Note: There is more than one author in the GoodReads database with this name. See this thread for more information.
Holt started her own law practice in 1994, and served as Minister of Justice in Cabinet Jagland for a short period from November 25, 1996 to February 4, 1997.
In 1993 Holt made her debut as a novelist with the crime novel Blind gudinne, featuring the lesbian police officer Hanne Wilhelmsen. The two novels Løvens gap (1997) and Uten ekko (2000) are co-authored with former state secretary Berit Reiss-Andersen.
Holt is one of the most successful crime novelists in Norway. She has been published in 25 countries.
Librarian Note: There is more than one author in the GoodReads database with this name. See this thread for more information.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 63 reviews
January 6, 2022
Det er et helt tiår siden sist Anne Holt skrev en roman som ble nominert til Rivertonprisen. (2011 for «Flimmer» sammen med broren Even Holt). For 2021 vil det nesten være en skandale om hun ikke blir det. Jeg klarer iallfall ikke å komme opp med fem norske krimromaner som har vært bedre enn «Det ellevte manus» blant de 24 aktuelle jeg har lest fra fjoråret. Det har rett og slett vært en fryd å lese Anne Holt tilbake i sprudlende storslag med Hanne Wilhelmsen bak rattet. Romanen gnistrer av energi og overskudd, og en merker at forfatteren har storkost seg mens hun skrev. Både nye og gamle karakterer er så knivskarpe og særegne i Holst måte å portrettere dem på, at det er en studie for alle dem som sliter med å skrive gode karakterer som ikke skal være sjablonger.
«Det ellevte manus» er utvilsomt Anne Holt på sitt aller, aller beste. Her krydres et sammensatt plott med mysterier, topp spenning, slentrende humor, og menneskeskildringer som tar pusten fra deg. Samtidig så er det definitivt det mest vellykkede jeg har lest av krimromaner som har forsøkt å gi et bilde av Norge under pandemien. Der andre ikke tør å la koronaen være så framtredende at den krever sin plass i romanen, så gjør Anne Holt det stikk motsatte. Pandemien gjennomsyrer hver eneste scene med akkurat så voldsomme inntrykk som det faktisk var å leve i Norge i disse marsdagene i 2020. Og hun leverer oss et humoristisk, gjennomsiktig og selvironisk bilde på norsk forlagsindustri som det slår gnister av. For oss forfattere er det hysterisk morsomt å lese disse sekvensene, for selv om Holt tidvis drar strikken langt, så er det også mye som er svært gjenkjennbart.
Denne godbiten havner utvilsomt på pallen over de beste norske krimromanene fra 2021 i min bok.
«Det ellevte manus» er utvilsomt Anne Holt på sitt aller, aller beste. Her krydres et sammensatt plott med mysterier, topp spenning, slentrende humor, og menneskeskildringer som tar pusten fra deg. Samtidig så er det definitivt det mest vellykkede jeg har lest av krimromaner som har forsøkt å gi et bilde av Norge under pandemien. Der andre ikke tør å la koronaen være så framtredende at den krever sin plass i romanen, så gjør Anne Holt det stikk motsatte. Pandemien gjennomsyrer hver eneste scene med akkurat så voldsomme inntrykk som det faktisk var å leve i Norge i disse marsdagene i 2020. Og hun leverer oss et humoristisk, gjennomsiktig og selvironisk bilde på norsk forlagsindustri som det slår gnister av. For oss forfattere er det hysterisk morsomt å lese disse sekvensene, for selv om Holt tidvis drar strikken langt, så er det også mye som er svært gjenkjennbart.
Denne godbiten havner utvilsomt på pallen over de beste norske krimromanene fra 2021 i min bok.
May 26, 2023
Questo è il primo libro di Anne Holt che leggo, nonostante siano anni che sono tentata di leggerla. Il mio intuito non si sbagliava, perché questa scrittrice mi ha conquistata per la storia e per la scrittura.
“Il manoscritto” è l’undicesimo volume della serie dedicata alla detective Hanne Wilhelmsen. E anche la storia narrata ruota attorno a un undicesimo volume, quello della scrittrice bizzarra Kate Howe. Siamo in Norvegia, a marzo 2020, durante il primo lockdown: non si sapeva quasi niente della pandemia da Sars-Cov2. Hanne Wilhelmsen è costretta sulla sedia a rotelle e decide di mettersi in gioco come scrittrice, spedendo il suo manoscritto alla stessa casa editrice di Kate Howe.
Accanto al mistero dell’undicesimo manoscritto scomparso, c’è anche un altro caso da risolvere. Il detective Henrik Holme deve scoprire di chi è il corpo della donna dal volto sfigurato rinvenuto privo di vita in un’auto e per questo chiede aiuto a Hanne Wilhelmsen.
E quando tutto il mondo ha il fiato sospeso perché nessuno sa ancora con certezza quanto durerà il lockdown e la pandemia, Hanne ritorna a sentirsi viva, respirando a pieni polmoni quella calma surreale che abita le città.
“Aveva quasi sessant’anni e, probabilmente a detta di molti, conduceva una vita limitata. Per quanto la riguardava, non si era mai sentita tanto soddisfatta. La pandemia che si era abbattuta sul mondo aveva costretto la primavera in ginocchio.
– Finalmente, – sussurrò nella notte vuota.
Finalmente, Oslo era tornata a essere la città di Hanne Wilhelmsen.”
Henrik Holme e Hanne Wilhelmsen sapranno sciogliere tutti i nodi e arrivare alla verità:
“Continua cosí, si ammoní da solo. Dimentica il presente. Scava nel passato. Lasciala parlare.”
Un intreccio ben costruito che toglie il fiato! E adesso non mi resta che recuperare gli altri dieci libri della serie!
“Il manoscritto” è l’undicesimo volume della serie dedicata alla detective Hanne Wilhelmsen. E anche la storia narrata ruota attorno a un undicesimo volume, quello della scrittrice bizzarra Kate Howe. Siamo in Norvegia, a marzo 2020, durante il primo lockdown: non si sapeva quasi niente della pandemia da Sars-Cov2. Hanne Wilhelmsen è costretta sulla sedia a rotelle e decide di mettersi in gioco come scrittrice, spedendo il suo manoscritto alla stessa casa editrice di Kate Howe.
Accanto al mistero dell’undicesimo manoscritto scomparso, c’è anche un altro caso da risolvere. Il detective Henrik Holme deve scoprire di chi è il corpo della donna dal volto sfigurato rinvenuto privo di vita in un’auto e per questo chiede aiuto a Hanne Wilhelmsen.
E quando tutto il mondo ha il fiato sospeso perché nessuno sa ancora con certezza quanto durerà il lockdown e la pandemia, Hanne ritorna a sentirsi viva, respirando a pieni polmoni quella calma surreale che abita le città.
“Aveva quasi sessant’anni e, probabilmente a detta di molti, conduceva una vita limitata. Per quanto la riguardava, non si era mai sentita tanto soddisfatta. La pandemia che si era abbattuta sul mondo aveva costretto la primavera in ginocchio.
– Finalmente, – sussurrò nella notte vuota.
Finalmente, Oslo era tornata a essere la città di Hanne Wilhelmsen.”
Henrik Holme e Hanne Wilhelmsen sapranno sciogliere tutti i nodi e arrivare alla verità:
“Continua cosí, si ammoní da solo. Dimentica il presente. Scava nel passato. Lasciala parlare.”
Un intreccio ben costruito che toglie il fiato! E adesso non mi resta che recuperare gli altri dieci libri della serie!
December 18, 2021
Dette året har eg nesten ikkje lest krim. Det kom til et punkt der eg fikk nok av politi, etterforskning og blodige beskrivelser. Når Anne Holt endelig kom med en fortsettelse på sine krimbøker, kunne eg likevel ikkje motstå fristelsen. Det er eg glad for, for denne krimboka likte eg virkelig. Historia var vel gjennomtenkt og spennende, og dei tilsynelatende tilfeldige parallelle handlingene fikk en tilfredsstillende forklaring på slutten av boka. Absolutt leseverdig!
July 26, 2022
Slukte meg totalt (selv om jeg på slutten, jaja, den slukte meg!)
November 17, 2021
Jepp, liker fortsatt Hanne Wilhelmsen. God krim og nesten litt Agatha Christie-følelse over plottet.
January 11, 2025
Denne leste jeg på en dag! Var syk:/ menn bra bok, litt annerledes, men lik i måten mye ulikt henger sammen og er viktig for at mysteriene løses. Hanne Wilhelmsen har også (spoiler) klart innen boken er ferdig å endelig få seg en venn, noe som sjokkerte mest kanskje egentlig
January 31, 2024
DNF.
da quest'anno ho deciso di segnare anche gli abbandonati (di solito non li segno perché li considero "non letti", in quanto non terminati).
non ho intenzione di proseguire con la lettura perché la storia è piatta e non mi dá alcun tipo di sensazione/emozione/pensiero. il libro è scritto anche piuttosto bene ma, per come sono fatta io, non basta solo quello.
nota positiva, ho apprezzato i primi quattro capitoli dove vengono presentati i personaggi.
da quest'anno ho deciso di segnare anche gli abbandonati (di solito non li segno perché li considero "non letti", in quanto non terminati).
non ho intenzione di proseguire con la lettura perché la storia è piatta e non mi dá alcun tipo di sensazione/emozione/pensiero. il libro è scritto anche piuttosto bene ma, per come sono fatta io, non basta solo quello.
nota positiva, ho apprezzato i primi quattro capitoli dove vengono presentati i personaggi.
March 2, 2024
Efter att ha läst halva boken tyckte jag inte den var bra helt enkelt. Kom inte in i berättelsen i boken. Tyckte det var en hel del onödig text. Det var ingen spännande deckare.
September 10, 2023
Noioso, scontato, freddo e maniacalmente così politically correct da risultare stucchevole. L’ultimo libro della Holt che avrò l’ingenuità di leggere
July 20, 2022
Det finns författare och så finns det FÖRFATTARE. Anne Holt är en av mina absoluta favoritförfattare, oavsett vilken av sina olika karaktärer hon skriver om. Men böckerna om Hanne är det ändå något speciellt med. Bara att hon funnits med i mitt liv sedan 1993 och hur sanslöst bra alla böcker om henne varit. Känslan när det kommer en ny bok, numer med många års mellanrum, är svår att beskriva. Förväntningarna på böckerna är därmed skyhöga och ändå blir man inte besviken. Den här boken är inget undantag. Så sjuuukt bra, med en story så unik som det går att få till. Oförutsägbar i alla delar men sig precis lik i andra, så att man känner igen sig. Dialogen mellan de olika karaktärerna och Hannes lätt otrevliga sätt i kombination med allt som händer och hur olika trådar vävs ihop är top notch. Jag är så så avundsjuk på er som inte läst Holts böcker och då särskilt de om Hanne. Tack #anneholt för all läsglädje genom åren 🙏🏻
August 6, 2022
Betyg: 4 av 5 - Den norska författaren Anne Holt har skrivit drygt ett tjugotal böcker. Och jag har tidigare läst sju böcker av henne. Jag har tyckt om dom som jag har läst förut, och den här boken var inget undantag. Hon kanske inte tillhör mina allra främsta favoritförfattare inom deckargenren, men i alla fall snäppet under. Jag kan varmt rekommendera den här boken, som absolut kan läsas fristående även om den tillhör bokserien om Hanne Wilhelmsen.
December 27, 2021
Nydelig bygd opp og nydelig skrevet.
Plottet er godt bygd opp, man aner konturene av noe rett under overflaten
Setter også søkelyset på det to veldig forskjellige reaksjoner på lockdown i Mars
Plottet er godt bygd opp, man aner konturene av noe rett under overflaten
Setter også søkelyset på det to veldig forskjellige reaksjoner på lockdown i Mars
March 23, 2024
Taas dekkari tietokirjojen välissä. Tämä oli toisaalta todella epäuskottava, paikoin junnaava, toisaalta sijoittui kiinnostavasti kustannusmaailmaan. Ja korona-ajan kuvaus tuntui esihistorialliselta. Mutta viihdepläjäyksenä paikallaan.
September 8, 2022
När vi äntligen får träffa Hanne Wilhelmsen och Henrik Holme igen pågår pandemin för fullt. Det är mycket snack och lite verkstad men på slutet blir det full rulle när de ger sig ut i verkligheten för att lösa fallet.
June 24, 2022
(Inneholder mulig spiller spoiler)
Holt: Det ellevte manus
Jeg likte boka veldig godt - helt til jeg var ferdig med den. Leste med stor spenning og intensitet og gjorde alt jeg kunne for å holde tunga rett i munnen.
Her var det mange tråder å holde orden på, og de skiftet like fort som jeg trodde jeg hadde fått kontroll på dem. Under lesingen var jeg ellevilt imponert over Holts skriveevne. Formidabelt elegant komposisjon. Språksprudlende. For et driv! For et persongalleri! For en detaljrikdom. For en oppfinnsomhet. Humor. Variasjon i hopp og sprett og stadige overraskelser. Jeg lot meg rive med mot den løsningen som måtte komme, selve forløsningen. Anne Holt drev meg i jakten fram til siste side. Til jeg satt der, ferdiglest og forpusta og begynte å nøste i mine egne tråder, de jeg hadde viklet meg inn i og lengtet etter å få orden på. Og hva fant jeg? Veldig, veldig lite, og aller mest irritasjoner. Eller en skuffende bekreftelse på irritasjoner jeg hadde kjent på hele veien, men ikke hadde tatt på alvor fordi jeg var beintrygg på at Holt skulle befri meg fra dem, det var ikke så gærent, hun mente det ikke sånn, alt skulle bli så meget bedre. Så ble det ikke det.
For denne historien hang ikke på greip. Ikke i det hele tatt. Plottet var crazybanalt, skildringen av forlagsverdenen med forfattere og ansatte så karikert og tøysete og romanens karakterer dekket hele skalaen fra fjollete og intetsigende til direkte hensynsløse, på grensen til ondsinnete:
Ebba Braut: Fikk vi noen gang vite hvorfor hun spratt foran 240 andre søkere til jobben som ny forlagsredaktør etter sin forgjenger, den høyt elskede, hyperfantastiske Eli Schwartz? Gjennom boka synes jeg Braut fungerer mest på andres, les forfatterens premisser. Hun har ingen egen agenda og blir derfor ganske uinteressant. Hvorfor har forfatteren gjort henne til prest, for eksempel? Dette kunne vært utnyttet på en mye mer interessant måte. Ebbas personlighet henger heller ikke på greip. Her synes jeg Holt har helt barnet ut med badevannet og skapt en potensielt spennende person til en skuffelse.
Hanne Wilhelmsen: Dubiøs personlighet, til de grader hensynsløs. Skalter og valter med alle rundt seg. Huff. Hun som skal være verdens mest fantastiske etterforsker som på toppen av det hele har levert et nærmest genialt krimmanus til samme forlag. Gjennom boken har dette manuset ingen funksjon utover at det bringer Wilhelmsen i forbindelse med Ebba Braut så hun får vite om det forsvunne manuset. Her oser det av grandiositet.
Henrik Holme: For en nedlatende beskrivelse av et medmenneske. Det får da holde at han er en tomsing som adlyder sine overordnede og er mildt sagt fomlete overfor kvinner, om han ikke også skal se nærmest vanskapt ut. Fy. Heldigvis får han sin revansj mot slutten. Heia Henrik!
Marion Kovig: Finnes det sånne mennesker? Kan et menneske klare å eksistere både som forlagssjef, som hemmelig tobarnsmor (oppdaget ingen oppe i dalen at hun kom og besøkte Elspeth en gang i året?), samt å late som om hennes søster/datter var den egentlige forfatteren til en annen forfatters ti geniale bøker - her igjen oser det av grandiositet. Det fortelles aldri hvorfor romanserien er så fantastisk. Og hvorfor greide Elspeth, som hadde levd isolert hele sitt liv, å skrive så innlevd og litterært elevert? Skal vi tro på det? Jeg gjorde det ikke.
Kate Howe: Jeg tror ikke ett øyeblikk på at det er mulig for en forfylla dame som Kate å reise rundt i hele verden og promotere bøker hun ikke har skrevet uten å avsløre seg selv. Tror ikke på det. Ikke ett sekund.
Graveren: Eneste sympatiske, interessante og helstøpte karakteren i boka. Synd han strøyk med. RIP.
Konklusjon: Jeg leste boka som besatt fordi jeg trodde jeg leste en langt bedre bok enn jeg faktisk gjorde. Nå skjønner jeg mer enn noen gang hvorfor jeg ikke bryr meg om krim.
Holt: Det ellevte manus
Jeg likte boka veldig godt - helt til jeg var ferdig med den. Leste med stor spenning og intensitet og gjorde alt jeg kunne for å holde tunga rett i munnen.
Her var det mange tråder å holde orden på, og de skiftet like fort som jeg trodde jeg hadde fått kontroll på dem. Under lesingen var jeg ellevilt imponert over Holts skriveevne. Formidabelt elegant komposisjon. Språksprudlende. For et driv! For et persongalleri! For en detaljrikdom. For en oppfinnsomhet. Humor. Variasjon i hopp og sprett og stadige overraskelser. Jeg lot meg rive med mot den løsningen som måtte komme, selve forløsningen. Anne Holt drev meg i jakten fram til siste side. Til jeg satt der, ferdiglest og forpusta og begynte å nøste i mine egne tråder, de jeg hadde viklet meg inn i og lengtet etter å få orden på. Og hva fant jeg? Veldig, veldig lite, og aller mest irritasjoner. Eller en skuffende bekreftelse på irritasjoner jeg hadde kjent på hele veien, men ikke hadde tatt på alvor fordi jeg var beintrygg på at Holt skulle befri meg fra dem, det var ikke så gærent, hun mente det ikke sånn, alt skulle bli så meget bedre. Så ble det ikke det.
For denne historien hang ikke på greip. Ikke i det hele tatt. Plottet var crazybanalt, skildringen av forlagsverdenen med forfattere og ansatte så karikert og tøysete og romanens karakterer dekket hele skalaen fra fjollete og intetsigende til direkte hensynsløse, på grensen til ondsinnete:
Ebba Braut: Fikk vi noen gang vite hvorfor hun spratt foran 240 andre søkere til jobben som ny forlagsredaktør etter sin forgjenger, den høyt elskede, hyperfantastiske Eli Schwartz? Gjennom boka synes jeg Braut fungerer mest på andres, les forfatterens premisser. Hun har ingen egen agenda og blir derfor ganske uinteressant. Hvorfor har forfatteren gjort henne til prest, for eksempel? Dette kunne vært utnyttet på en mye mer interessant måte. Ebbas personlighet henger heller ikke på greip. Her synes jeg Holt har helt barnet ut med badevannet og skapt en potensielt spennende person til en skuffelse.
Hanne Wilhelmsen: Dubiøs personlighet, til de grader hensynsløs. Skalter og valter med alle rundt seg. Huff. Hun som skal være verdens mest fantastiske etterforsker som på toppen av det hele har levert et nærmest genialt krimmanus til samme forlag. Gjennom boken har dette manuset ingen funksjon utover at det bringer Wilhelmsen i forbindelse med Ebba Braut så hun får vite om det forsvunne manuset. Her oser det av grandiositet.
Henrik Holme: For en nedlatende beskrivelse av et medmenneske. Det får da holde at han er en tomsing som adlyder sine overordnede og er mildt sagt fomlete overfor kvinner, om han ikke også skal se nærmest vanskapt ut. Fy. Heldigvis får han sin revansj mot slutten. Heia Henrik!
Marion Kovig: Finnes det sånne mennesker? Kan et menneske klare å eksistere både som forlagssjef, som hemmelig tobarnsmor (oppdaget ingen oppe i dalen at hun kom og besøkte Elspeth en gang i året?), samt å late som om hennes søster/datter var den egentlige forfatteren til en annen forfatters ti geniale bøker - her igjen oser det av grandiositet. Det fortelles aldri hvorfor romanserien er så fantastisk. Og hvorfor greide Elspeth, som hadde levd isolert hele sitt liv, å skrive så innlevd og litterært elevert? Skal vi tro på det? Jeg gjorde det ikke.
Kate Howe: Jeg tror ikke ett øyeblikk på at det er mulig for en forfylla dame som Kate å reise rundt i hele verden og promotere bøker hun ikke har skrevet uten å avsløre seg selv. Tror ikke på det. Ikke ett sekund.
Graveren: Eneste sympatiske, interessante og helstøpte karakteren i boka. Synd han strøyk med. RIP.
Konklusjon: Jeg leste boka som besatt fordi jeg trodde jeg leste en langt bedre bok enn jeg faktisk gjorde. Nå skjønner jeg mer enn noen gang hvorfor jeg ikke bryr meg om krim.
December 3, 2021
Holt er best når hun skriver om Hanne Wilhelmsen. Spennende om familie og bokbransjen.
July 2, 2022
När maken inte ens orkar se en film, den yngsta dottern spelar datorspel med en vän och den äldsta dottern ska gå på 21-årskalas... får jag hitta egna kompisar. Gamla trygga sådana, förslagsvis. Om jag ska vara ärlig är jag lite trött både på Hanne och Anne (jag blandar ihop dem i huvudet ibland, ska erkännas), och den här pandemiplacerade intrigen är lite väl seg... men... det här fyller sin funktion. Till bokens fördel är förlagsvärlden alltid lite kul (om än lite väl trendig att hålla sin handling i numera), och jag gillar Ebba och Henrik (de känns lite som jag: övergivna och i behov av Hanne).
Att "pennan gnistrar" som VG Oslo påstår syns inte i översättningen jag läser, men jag blir inte särskilt irriterad över lovorden - kanske eftersom jag själv också envisas med att komma tillbaka.
Tack för sällskapet, tjurtanten, mvh din like.
Att "pennan gnistrar" som VG Oslo påstår syns inte i översättningen jag läser, men jag blir inte särskilt irriterad över lovorden - kanske eftersom jag själv också envisas med att komma tillbaka.
Tack för sällskapet, tjurtanten, mvh din like.
September 14, 2022
min første krim !! bedre enn forventet og jeg misliker å lese nåtid men denne..EHOOO eventyrlig
December 19, 2025
Deze recensie werd eerder gepubliceerd op mijn blog GraagGelezen.
Anne Holt bewijst met Het elfde manuscript waarom zij al decennia de koningin van de Noorse misdaadliteratuur wordt genoemd. In dit elfde deel rond de iconische Hanne Wilhelmsen weeft Holt op meesterlijke wijze twee schijnbaar ongerelateerde werelden aaneen: de rauwe realiteit van een gruwelijke moord en de gesloten, soms pretentieuze wereld van de Noorse uitgeverij.
De roman opent mysterieus met een proloog die vier personages introduceert: De oude, De jonge, De nieuwe en De oudste. Deze intrigerende start zet direct de toon voor een puzzel die de lezer langzaam moet ontrafelen.
Wanneer er een vrouw met een volledig verminkt gezicht wordt gevonden in een kofferbak, tast de politie volledig in het duister. Politieagent Henrik Holme, een personage dat door zijn onzekerheden en scherpe geest steeds meer diepgang krijgt, ziet geen andere uitweg dan aan te kloppen bij zijn oude mentor; de gepensioneerde politielegende Hanne Wilhelmsen.
Ondertussen maken we kennis met Ebba Braut, een verfrissend nieuw personage. Als jonge redacteur bij een prestigieuze uitgeverij krijgt zij de onmogelijke taak om een verdwenen manuscript van een bestsellerauteur terug te vinden. Haar zoektocht leidt haar – via een omweg – ook naar de deur van de inmiddels gepensioneerde en nog altijd even nukkige Hanne Wilhelmsen.
Wat dit boek zo sterk maakt, is de evolutie van Hanne. Ze is nog steeds de eigenzinnige, vaak sociaal ongemakkelijke vrouw die we kennen, maar in dit deel zien we haar in een nieuwe rol: die van (tegenstribbelend) auteur. De interactie tussen de cynische Hanne, de enthousiaste Ebba en de loyale Henrik zorgt voor een boeiende dynamiek die de spanning constant houdt.
Holt vangt de sfeer van Oslo en de literaire wereld perfect.
Ook de wisseling tussen de moordzaak en de zoektocht naar het manuscript zorgt ervoor dat het tempo hoog blijft. De auteur snijdt tussen de regels door subtiele maatschappelijke thema's aan zonder belerend te worden.
De ontknoping is slim geconstrueerd; de manier waarop de lijnen uit de proloog samenkomen is uiterst bevredigend.
Het elfde manuscript is een gelaagde thriller die zowel die-hard fans als nieuwe lezers zal bekoren. Een intelligente pageturner die laat zien dat Anne Holt haar scherpte nog lang niet is verloren. Een absolute aanrader voor fans van Scandinavische thrillers.
Het is een ode aan het schrijverschap, verpakt in een duister en spannend mysterie.
Anne Holt bewijst met Het elfde manuscript waarom zij al decennia de koningin van de Noorse misdaadliteratuur wordt genoemd. In dit elfde deel rond de iconische Hanne Wilhelmsen weeft Holt op meesterlijke wijze twee schijnbaar ongerelateerde werelden aaneen: de rauwe realiteit van een gruwelijke moord en de gesloten, soms pretentieuze wereld van de Noorse uitgeverij.
De roman opent mysterieus met een proloog die vier personages introduceert: De oude, De jonge, De nieuwe en De oudste. Deze intrigerende start zet direct de toon voor een puzzel die de lezer langzaam moet ontrafelen.
Wanneer er een vrouw met een volledig verminkt gezicht wordt gevonden in een kofferbak, tast de politie volledig in het duister. Politieagent Henrik Holme, een personage dat door zijn onzekerheden en scherpe geest steeds meer diepgang krijgt, ziet geen andere uitweg dan aan te kloppen bij zijn oude mentor; de gepensioneerde politielegende Hanne Wilhelmsen.
Ondertussen maken we kennis met Ebba Braut, een verfrissend nieuw personage. Als jonge redacteur bij een prestigieuze uitgeverij krijgt zij de onmogelijke taak om een verdwenen manuscript van een bestsellerauteur terug te vinden. Haar zoektocht leidt haar – via een omweg – ook naar de deur van de inmiddels gepensioneerde en nog altijd even nukkige Hanne Wilhelmsen.
Wat dit boek zo sterk maakt, is de evolutie van Hanne. Ze is nog steeds de eigenzinnige, vaak sociaal ongemakkelijke vrouw die we kennen, maar in dit deel zien we haar in een nieuwe rol: die van (tegenstribbelend) auteur. De interactie tussen de cynische Hanne, de enthousiaste Ebba en de loyale Henrik zorgt voor een boeiende dynamiek die de spanning constant houdt.
Holt vangt de sfeer van Oslo en de literaire wereld perfect.
Ook de wisseling tussen de moordzaak en de zoektocht naar het manuscript zorgt ervoor dat het tempo hoog blijft. De auteur snijdt tussen de regels door subtiele maatschappelijke thema's aan zonder belerend te worden.
De ontknoping is slim geconstrueerd; de manier waarop de lijnen uit de proloog samenkomen is uiterst bevredigend.
Het elfde manuscript is een gelaagde thriller die zowel die-hard fans als nieuwe lezers zal bekoren. Een intelligente pageturner die laat zien dat Anne Holt haar scherpte nog lang niet is verloren. Een absolute aanrader voor fans van Scandinavische thrillers.
Het is een ode aan het schrijverschap, verpakt in een duister en spannend mysterie.
December 21, 2024
Hanne W # 11. Hanne fortsätter sitt frilans: på pappret pensionär, men hemifrån jobb (hobby), fångad i rullstolen i lägenheten på Kruses gate. Storyn kombinerar en bok hon skrivit, o skickat in till förlag Storkhöj. En annan bok, som också skrivits (men tappats bort till samma förlag ( som är del 11 i en framgångsrik svit).
( Lite roliga referenser till Fru Holts egen svit kanske, o dessutom hennes goda vän Janne G? , kanske speciellt den i Inger Johanne-serien, där författaren själv var ute o tog livet av folk))
Det är lite väl långrandigt om livet i bokbranschen, redan ett par år efter boken skrives känns det lite otidsenligt med mäktiga o stora bokförlag, med enorma ekonomiska resurser.
Men det ramar in berättelsen, o Hannes kontakt med förläggaren för hennes egen bok, involverar henne indirekt i jakten på den försvunna pappersbunten.
Författaren som är excentrisk, håller inte riktigt masken, förlagschefen ( hennes syster - på pappret) dyker upp i lite oväntade sammanhang -
Dessutom håller Hannes partner in crime, Henrik Holme , på att gräva fram identitet på en avliden okänd kvinna - som på nåt sätt vuxit upp i vildmarken.
Som vanligt vävs trådarna sakta men säkert ihop, o man lyckas nätt o jämnt hålla intresset uppe - men lite för glorifierade intryck av bokbranschen, samt att det hela ska vara i pandemi -miljö, gör att miljöerna inte riktigt åldrats så bra. Hanne beter sig ganska irrationellt, hennes karaktär tycks ändras lite genom böckerna. Här är hon på ganska soligt humör ibland?
Well well. Serien rullar på.
( Lite roliga referenser till Fru Holts egen svit kanske, o dessutom hennes goda vän Janne G? , kanske speciellt den i Inger Johanne-serien, där författaren själv var ute o tog livet av folk))
Det är lite väl långrandigt om livet i bokbranschen, redan ett par år efter boken skrives känns det lite otidsenligt med mäktiga o stora bokförlag, med enorma ekonomiska resurser.
Men det ramar in berättelsen, o Hannes kontakt med förläggaren för hennes egen bok, involverar henne indirekt i jakten på den försvunna pappersbunten.
Författaren som är excentrisk, håller inte riktigt masken, förlagschefen ( hennes syster - på pappret) dyker upp i lite oväntade sammanhang -
Dessutom håller Hannes partner in crime, Henrik Holme , på att gräva fram identitet på en avliden okänd kvinna - som på nåt sätt vuxit upp i vildmarken.
Som vanligt vävs trådarna sakta men säkert ihop, o man lyckas nätt o jämnt hålla intresset uppe - men lite för glorifierade intryck av bokbranschen, samt att det hela ska vara i pandemi -miljö, gör att miljöerna inte riktigt åldrats så bra. Hanne beter sig ganska irrationellt, hennes karaktär tycks ändras lite genom böckerna. Här är hon på ganska soligt humör ibland?
Well well. Serien rullar på.
This entire review has been hidden because of spoilers.
July 20, 2025
Die Geschichten von Anne Holt sind ja irgendwie immer haarsträubend (das gilt aber, glaube ich, für viele Krimis), aber sie unterhalten mich nachhaltig gut. Das elfte Manuskript ist schön komponiert, es ist ein ruhiges, in sich stimmiges Buch. Hanne Wilhelmsen ist grässlich wie eh und je, und vielleicht mag ich sie deshalb so gern. An ihrer Beziehung zu Nefis scheint Anne Holt allerdings das Interesse verloren zu haben - sie kommt im ganzen Buch nur als Abwesende vor. Schade, Nefis war eine spannende Figur, und ich hätte gerne mehr davon gewusst, was sie eigentlich bei Hanne Wilhelmsen hält - oder gehalten hat. Ich hab mir jedenfalls den nächsten Hanne Wilhelmsen-Roman schon - auf norwegisch, zur Übung - als Ebook heruntergeladen, weil auf deutsch erscheint das Teil erst im September, und dafür bin ich zu ungeduldig ;)
August 19, 2022
Intressant bok som utspelar sig i förlagsbranschen som jag väl känner till. Mycket spännande berättelse med oväntad upplösning. Ja, man kan nog säga att det var några vändningar innan boken var slut.
Anne Holt har alltid förmågan att fånga läsaren, göra skarpa personporträtt och är en mästare att skildra miljöer. Rekommenderar dig varmt att läsa boken!
Anne Holt har alltid förmågan att fånga läsaren, göra skarpa personporträtt och är en mästare att skildra miljöer. Rekommenderar dig varmt att läsa boken!
July 16, 2023
En solid Holtdeckare. Bra berättat men något störde mig lite. Kanske det att boken inte alls var spännande förrän alldeles i slutet. Och att Hanne Wilhelmssens person och livsomständigheter är lite väl tillskruvade. Och så var själva mordgåtan också något over the top. Men trots detta en helt underhållande bok. Välskriven räcker långt.
October 6, 2024
Nautittava dokkari. Kaksi näennäisen erillistä tapahtumaa on nivottu toisiinsa tavalla, jota edes vannoutuneen rikoskirjallisuuden ystävän on vaikea aavistaa. Henkilöt ovat mukavan inhimillisiä, ja dialogi toimii.
Tarina sijoittuu koronasulun alkuaikojen Osloon. Epäuskoinen, epävarma tunnelma on hyvin kuvattu.
Tarina sijoittuu koronasulun alkuaikojen Osloon. Epäuskoinen, epävarma tunnelma on hyvin kuvattu.
August 6, 2022
En av Holts bättre på senaste tiden. Jag var ganska trött på Wilhelmsen, men eftersom det inte kretsade så mycket kring hennes person funkade det bättre. Inte så mycket action, men kanske därför jag gillade den.
December 19, 2022
Þetta er alveg frábær bók. Full af góðri persónusköpun, spennu, mannlegri hlýju, húmor og undir öllu er harmsaga og dularfullt leyndarmál sem leysist ekki fyrr en í lokin og maður hefur ekki grænan grun um hvernig þetta fer. Bravó Anne Holt!
August 6, 2023
Good thriller, loved the return of Hanne Wilhemsen’s grumpiness and no nonsense approach to life. It was all a bit spoiled by the bland typo-littered Italian translation though, too bad (usually read them in English, but it isn’t available). TW: set in 2020 during the Covid pandemic.
Read
October 8, 2025Hanne Wilhelmsen är på många sett en riktigt hemsk människa. Nästan så att jag drar mig för att läsa böckerna. Tur att Anne Holt är så mycket bättre. Även om hon verkar ha slagit på autopiloten en aning i den här boken skriver hon fortfarande engagerande och med stor fantasi.
May 4, 2022
Denne boken er god. Anbefales
May 29, 2022
Glimrende!
Displaying 1 - 30 of 63 reviews