Serien om polisen Malin Fors i Linköping är en klassiker inom svensk spänningslitteratur. Här är den fjortonde rafflande delen. Det är bitande vinter i Linköping. Ett gammalt fall med en mördad pojke gäckar Malin Fors och de andra utredarna på våldsroteln. Vem är pojken? Hur hamnade han ensam på en äng, med vartenda ben i kroppen krossat? Så en dag ger sig en kvinna i Algeriet till känna: Jag är hans mamma. Malin Fors jagas av sina demoner, och ett nyligen kraschat förhållande. När fallet med pojken tätnar dras hon i en värld där hon inte ens vet vem hon själv är och tvingas inse att till och med den egna blicken kan vara en bedragare: ingenting är vad det först synes vara. I ”Blickfångarna”, som är den fjortonde boken i serien om kriminalinspektör Malin Fors, rör sig hotet allt närmare henne personligen och det hela utvecklas till en konkret fråga om att vara jägare eller villebråd.
After being awarded the Swedish equivalent to the Whitbread Award for his debut novel Pesetas, Mons Kallentoft chose to give his own unique take on the classic Scandinavian crime novel. His success was immediate. The first book in the series about superintendent Malin Fors received unanimous praise from the national critics; it also conquered the bestseller charts and has today sold more than 300,000 copies in Sweden alone.
Was Mons Kallentoft born to be a storyteller? Yes, perhaps. Because, considering his upbringing, literature was not the obvious path in life. Mons grew up in a working-class home in the provincial town of Linköping, Sweden. Books were a rare phenomenon in his house; instead the young author spent his time playing football and ice hockey.
He discovered literature when he was about fourteen, and bedridden following a severe sports injury. Kafka, Hemingway and George Orwell introduced the young man to a whole new world.
The path to his own authorship led him through the advertising business, journalism and the shady side of Madrid. His debut, Pesetas, which was awarded the Swedish equivalent to the Whitbread Award, takes place among cocaine dealers and bankrobbers in the Spanish capital.
Following another couple of critically acclaimed novels (Marbella Club and Attractive, Healthy & Spontaneous), as well as an well-regarded travelogue/food essay (Food Noir), Mons Kallentoft chose to give his own unique take on the classic Scandinavian crime novel. His success was immediate.
The first book in the series about Superintendent Malin Fors received unanimous praise from the national critics; it also conquered the bestseller charts and has today sold more than 220 000 copies in Sweden alone. The novel recently appeared on the Norwegian bestseller charts and the series about Malin Fors will soon be published by leading publishing houses in nine countries.
Through the series about Malin Fors, Mons Kallentoft re-establishes his connection to his childhood home – a place that the truly cosmopolitan Kallentoft has spent all his life running from. The result is an innovative series of crime novels that are both poignant and packed full of suspense.
Critics and readers agree: Mons Kallentoft was born to tell the story about Malin Fors. Series: * Malin Fors
Kallentoft har tappat det eller är det Malin Fors som tappat det? Handlar det om en mordutredning eller om Malins sexliv och alkoholmissbruk?! Sämsta hitintills...mycket besviken
Det jag gillar med böckerna om Malin Fors är att de är så mörka och destruktiva. Hon gör inte alltid de smartaste valen och man skakar på huvudet åt hur hon beter sig. MEN det är trovärdigt och hur en människa med alkoholproblem antagligen gör. Det är lätt att stå bredvid och säga hur hon borde göra, men att ha det där beroendet i kroppen är nog inget som någon som inte själv varit med om kan förklara. Jag känner hur Malin kämpar och det är inte alltid hon vinner. Ingen människa är perfekt och Malin är väl helt enkelt ett levande bevis på det. Inte bara när det gäller alkohol utan även andra saker i sitt privatliv och på arbetet.
Handlingen är spännande och obehaglig. Boken går fort att läsa och är svår att lägga ifrån sig. Mycket är nog för att man känner igen karaktärerna bra vid det här laget och så är det korta kapitel och ett språk som inte är för krångligt.
Men så trött man blir på Malin. 14 böcker in och lika destruktiv som någonsin, med fel beslut på en lång, läsar-prövande rad. Och ja: jag blir trött på Mons också. Han har lite för kul själv faktiskt. Med sina ödesmättade meningar och samhällskritiska gliringar. Linköping nedmonteras i vanliga ordning, tillsammans med en allmän världstrött inställning till mänskligheten (och DN:s kulturredaktion.) Det är inte särskilt skarpt, men jag vet inte om han ens tänker sig det, faktiskt. Det känns mest som han har kul (och lutar mer och mer åt Arne Dahl:ig meta:ighet). Någonstans får jag ändå respektera det. Som inflyttad vill-bo (eget ord, jag kan också) i stan tar jag såklart gruvligt illa upp över all hans barndsomsstadsförakt, men gillar ändå att läsa om välkända gator. Och både han och Malin hänger sig ju kvar. Så också hos mig. (Mordhistorien denna gång? Inget pulshöjande, men konstruerat på ett sätt jag vant mig vid och på grund av - eller trots? - det fortfarande vill haka på.)
Betyg: 4 av 5 - Blickfångarna är den fjortonde delen i bokserien av Mons Kallentoft om polisen Malin Fors i Linköping. Jag har läst dom allihopa, och jag har tyckt om alla. Och det var inget undantag med den här. Jag tyckte även om den, och jag kommer nog att följa den här bokserien så länge den skrivs. Betygen har varierat mellan 4 och 4,5 för böckerna i serien, och den här boken får en 4. Böckerna är lättlästa, spännande och jag tycker om att följa dom olika polisernas liv. Rekommenderas.
Med tanke på att jag köpte denna bok i en mataffär kunde jag väl egentligen inte förvänta mig något bättre.
Den var ju minst sagt intressant, men inte på det sätt man skulle kunna tro. På baksidan står det att den handlar om en mordgåta. Det var ju lögn. Händelsen kommer inte in förrän 30 sidor av läsning där de första 30 sidorna mestadels handlade om huvudpersonens sexliv och alkoholism.
Det var inget vidare fokus på mordutredningen heller, utan nämndes lite här och var. Från ingenstans kommer det helt plötsligt in ett annat mord också? Jag fattade ingenting. Den röda tråden var inte så röd och var nog mer en sönderklippt garntuss än en tråd. Det största problemet var dock att gåtan inte ens blev löst i slutet?
Ger den ändå 2,5/5 stjärnor då den var så dålig att den blev bra.
Malin, jag tycker synd om dig (Måns. Vafan.)
This entire review has been hidden because of spoilers.
Det enda som får Malin att sticka ut som polis är sin kåthet, och sin förmåga att sätta sig själv i skiten. Malin Fors kan absolut vara nymfoman, alkoholist och dålig på att hantera alla former av relationer men låt henne i alla fall vara någorlunda vettig som polis! Att få all bevisning och slutsatser av sina kollegor och sina kontakter gör henne inte till "den bästa", det gör bara henne tursam.
En bra Malin-bok, man får vad man förväntar sig, helt enkelt. Den var avskakad, inte många sidohistorier men det kändes bra ändå. Den var inte så tjock, så jag befarade att handlingen skulle kännas tunn, men så var det inte.
På flera sätt en rätt spretig bok, Malin Fors sätter sig själv i klistret ännu en gång men säga vad man vill, Mons Kallentoft är en lysande författare som aldrig sviker sina läsare. Beroendeframkallande läsning.
De första böckerna om Malin Fors var bättre. Känns lite som att författaren ger upp lite eller inte har gnistan kvar för denna serie. Även en person får ett nytt namn🤔
I min Finish That Series-utmaning så har jag då kommit till senaste delen i serien om den alkoholiserade polisen i Linköping, Malin Fors. Blickfångarna är den fjortonde delen. Huruvida den också är den sista vet jag inte. Den kom i alla fall hösten 2021 och än så länge syns det inte till någon ny bok.
Den utveckling som Malin har gjort i de senare böckerna är inte en jag uppskattar. Hon har själv blivit den person som hon alltid tidigare har avskytt och nästan hånat. Full av dubbelmoral. Precis den sorts moral som jag inte alls tycker om.
Om Blickfångarna är den sista boken om Malin Fors, vilket den faktiskt skulle kunna vara, så är det ett passande slut. Ett bra slut som är lagom öppet. Ska jag vara riktigt ärlig så hoppas jag nog att det är så. Jag är nog faktiskt lite osäker på hur jag ska göra om det blir fler. Det känns som att det bara är hardcore-fans kvar som läser och till och med dem (nej, jag räknar mig inte dit) har börjat ge lägre betyg.
OBS! Detta är en kraftigt förkortad text. Hela finns på min blogg
En typisk Malin Fors bok som är lättläst och med mycket spänning, framförallt på slutet. Kanske lite mer spretig än vanligt men inget som störde för mig. Har läst resterande böcker innan och tycker om att man får följa upp och nergångarna i hennes liv. Lite besviken på motiven och avslutet dock!
3,5 en ég vildi ekki hækka í 4. Mér leiðist allt þetta fyllerísröfl í Malin. þetta er í fyrsta sinn sem ég set aukinn hraða á lesturinn því ég nennti ekki að hlusta á þetta væl. En sagan sjálf er skemmtileg.