"Saddam Hussein går bredvid mig och berättar om sin nya roman. Han är tacksam för feedback och kritik."
Så börjar denna poesidebut av Ali Derwish. Men det här är inte poesi som jag är van att läsa. Här blandas fakta med fiktion i en slags absurd, mörk humor som inte riktigt faller mig i smaken. Det finns meningar som slår an något i mig, men som helhet känns det som om det här går över mitt huvud.
"Han är en vålnad som lämnar fotspår i snön."
"Enbart efter sin död får han liv."
"I ett rum med skuggor bär skuggorna på mindre rum."
"Om varje människa är en värld, hur många världar har då utplånats?"
Ali Derwish använder en del ovanliga, lite svårare, ord, som på något vis känns aningen malplacerade. Eller snarare som om han medvetet valt dessa ord för att framhäva något, men jag vet inte vad. Hur ofta stöter man på ord som "groteskeri", "postulerar", "pregnanta", "ockultationer", "vortex"? Jag uppskattar välskrivet språk, men här blir det helt enkelt lite för mycket av det goda.
* Jag erhöll ett recensionsexemplar av förlaget och detta är mina ärliga tankar. *
Saddam Husseins nya roman av Ali Derwish består av poesi som blandar fiktion med dokumentärt material. Ali lever med diktatorn Saddam Hussein vid sin sida, som både är fruktansvärd men samtidigt mänsklig, vålnad men också faktisk person. Ali skapar vännen Samir för att kunna stå ut med den fruktansvärde diktatorn, och hos Samir kan Ali lägga allt sitt tvivel. . Saddam Husseins nya roman är en debut som griper tag i en från första stund, vilket kanske delvis bero på bokens titel. Det finns en drömsk underton i poesin samtidigt som den är full av sårbarhet och osäkerhet vilket gör boken både intressant och tänkvärd. Saddam Husseins nya roman är en mycket vacker bok som får en att vilja fortsätta läsa då storyn är tydlig genom hela boken.