What do you think?
Rate this book
Monikatrilogi #2
Bära och brista
Efter ett mindre sammanbrott på jobbet åker Monika på en terapeutisk skrivarkurs i Arvidsjaur. På kursen samlas en brokig grupp deltagare, och det blir en omvälvande vecka. Parallellt kliver Monikas förfäder fram ur det förflutna: Lisa, som kom till Stockholm för att söka upp sin fästman; Sten, som med sin storlek dödade sin mor; Sara-Maria, som skulle ha farit till Amerika – deras berättelser får liv och blir bitar i det pussel som Monika lägger.
Speltid: 9tim 42min
Speltid: 9tim 42min
10 pages, Audiobook
First published October 25, 2021
6 people are currently reading
81 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 39 reviews
October 27, 2021
Betyg: 5 av 5 - Som titeln anger så är det här den andra boken i romanserien om Monika. Som jag har förstått så kommer det en bok till. Jag älskade den första boken, och jag älskade den här boken. (Jag älskar i och för sig alla böcker av Sara Lövestam, och kan rekommendera alla hennes böcker). Mycket välskriven, gripande, rolig, intressant, och väldigt bra. Älskar när det handlar både om nutid och om förr i tiden. Rekommenderar varmt denna serie, men läs den första boken, Ljudet av fötter, först. Högsta betyget från mig.
November 24, 2021
Hej hej Monika! Det är kul att mötas igen. Du är ju en intelligent och rolig en, som väger ord och uttrycker dig underfundigt. Dig hänger jag gärna med. Du pratar inte gärna om dina bekymmer, men för oss läsare blottar du ditt mörker. Tack för det (Sara Lövestam), det betyder guld inte minst för ofrivilligt barnlösa, tror jag.
Monika har efter 46 försök (11 år) bestämt sig för att acceptera ett liv utan barn. Det är förstås mycket svårt. Hennes källa till endorfinkickar är släktforskning, hon söker efter bland annat sin farmors mor Lisa.
Och så växlar berättarperspektivet från jag-form till tredje person och Lisa blir vår protagonist. Året är 1933 och under smeknamnet Nattavaara tvingas hon försörja sig som ”glädjeflicka” i Stockholm. Hon frågar sig om lyckan så småningom kommer ifatt den saktmodiga? Vi får också – i omvänd kronologisk ordning – följa Lisas far Sten som jobbade som rallare på 1800-talet. En välbehövlig uppfriskning av svensk historia. Sten är en sån där Karl Oskar typ som jag är löjligt förtjust i; stor, stark, tystlåten och rättrådig.
Monika som lever i modern tid, går skrivkurs i Arvidsjaur för att återhämta sig och för att komma igång med en bok utifrån släktforskningens resultat. Diegesen inbegriper en slags metadiskussion när den handlar om skrivprocessen; jag läser en bok som handlar om att skriva en bok. Det är kul.
Lövestam stil är bred, den implicerar poetisk prosa, den stimulerar språkutveckling, är undervisande samt klämkäck och humoristisk. Tyvärr framstår några av karaktärerna aningen platta. Dialogen är bitvis osannolik vilket är mest tydligt när det kommer till Ranka. Lite mer gestaltning och mindre övertydlig dialog hade jag önskat.
”…på gården satt Per-Olov med Jova Påggis huvud vilande i knät. Helt öppet. Så var det, i student av overklighet då någon klarat sig från döden, att människor för en stund kunde vara som de aldrig var annars. Yppa ord de annars höll inne, visa sådan ömhet som annars doldes. Bara den stunden, när dörren mellan liv och död stod på glänt.”
Samtidigt gläds jag över att Lövestam i den här romanen låter karaktärerna korsa gränsen för önskvärt beteende. Det enda jag inte älskar med Lövestams tidigare böcker är karaktärernas perfektion. De är ofta normbrytande eller tillhörande en minoritet, men i övrigt (kanske just därför?) beter de sig exemplariskt. Det är tråkigt och stämmer inte med min bild av riktiga människor. Det finns en underton av feelgood som säkerligen många av hennes läsare älskar, men inte jag. Att Monika tänker dömande tankar om andra gör att jag gillar henne mer och jag längtar redan efter att få möta henne och hennes förfäder igen.
Monika har efter 46 försök (11 år) bestämt sig för att acceptera ett liv utan barn. Det är förstås mycket svårt. Hennes källa till endorfinkickar är släktforskning, hon söker efter bland annat sin farmors mor Lisa.
Och så växlar berättarperspektivet från jag-form till tredje person och Lisa blir vår protagonist. Året är 1933 och under smeknamnet Nattavaara tvingas hon försörja sig som ”glädjeflicka” i Stockholm. Hon frågar sig om lyckan så småningom kommer ifatt den saktmodiga? Vi får också – i omvänd kronologisk ordning – följa Lisas far Sten som jobbade som rallare på 1800-talet. En välbehövlig uppfriskning av svensk historia. Sten är en sån där Karl Oskar typ som jag är löjligt förtjust i; stor, stark, tystlåten och rättrådig.
Monika som lever i modern tid, går skrivkurs i Arvidsjaur för att återhämta sig och för att komma igång med en bok utifrån släktforskningens resultat. Diegesen inbegriper en slags metadiskussion när den handlar om skrivprocessen; jag läser en bok som handlar om att skriva en bok. Det är kul.
Lövestam stil är bred, den implicerar poetisk prosa, den stimulerar språkutveckling, är undervisande samt klämkäck och humoristisk. Tyvärr framstår några av karaktärerna aningen platta. Dialogen är bitvis osannolik vilket är mest tydligt när det kommer till Ranka. Lite mer gestaltning och mindre övertydlig dialog hade jag önskat.
”…på gården satt Per-Olov med Jova Påggis huvud vilande i knät. Helt öppet. Så var det, i student av overklighet då någon klarat sig från döden, att människor för en stund kunde vara som de aldrig var annars. Yppa ord de annars höll inne, visa sådan ömhet som annars doldes. Bara den stunden, när dörren mellan liv och död stod på glänt.”
Samtidigt gläds jag över att Lövestam i den här romanen låter karaktärerna korsa gränsen för önskvärt beteende. Det enda jag inte älskar med Lövestams tidigare böcker är karaktärernas perfektion. De är ofta normbrytande eller tillhörande en minoritet, men i övrigt (kanske just därför?) beter de sig exemplariskt. Det är tråkigt och stämmer inte med min bild av riktiga människor. Det finns en underton av feelgood som säkerligen många av hennes läsare älskar, men inte jag. Att Monika tänker dömande tankar om andra gör att jag gillar henne mer och jag längtar redan efter att få möta henne och hennes förfäder igen.
February 27, 2023
Andra boken i serien om Monika.
Vi är tillbaka med Monika. Hon är fortsatt ofrivilligt barnlös men börjar sakta förlika sig med tanken på att livet inte kommer bli som hon tänkt sig. Ämnet är dock fortfarande känsligt och det känns som att hon alltid omges av människor som vill ge råd hon inte bett om och som trycker sin egen barnlycka i hennes ansikte.
Efter ett sammanbrott på jobbet erbjuds Monika terapi. Istället väljer hon en skrivarkurs i Arvidsjaur. Kanske kan hon med hjälp av det skrivna ordet påbörja en inre läkningsprocess? Vem är hon om hon inte är en sån som försöker skaffa barn?
Parallellt får vi följa Monikas förfäder, hur levde människorna i roten av hennes släktträd? Från första boken känner vi igen Lisa som reste till Stockholm för att hitta mannen som övergav henne. Vi får också läsa om Sara-Marias långa kärlekshistoria och Sten som dödade sin mor när han kom till världen.
Sara Lövestam gestaltar på ett nästan magiskt sätt både Monika, människorna i hennes liv och hennes förfäder. Det känns som att det går att ta på karaktärerna, så verkliga känns dem.
Serien om Monika undersöker ofrivillig barnlöshet lika mycket som generationstrauman, släktforskning och svensk historia med fokus på norra Norrland. En bok för alla som vill läsa om kvinnors problem i modern och äldre tid.
Vi är tillbaka med Monika. Hon är fortsatt ofrivilligt barnlös men börjar sakta förlika sig med tanken på att livet inte kommer bli som hon tänkt sig. Ämnet är dock fortfarande känsligt och det känns som att hon alltid omges av människor som vill ge råd hon inte bett om och som trycker sin egen barnlycka i hennes ansikte.
Efter ett sammanbrott på jobbet erbjuds Monika terapi. Istället väljer hon en skrivarkurs i Arvidsjaur. Kanske kan hon med hjälp av det skrivna ordet påbörja en inre läkningsprocess? Vem är hon om hon inte är en sån som försöker skaffa barn?
Parallellt får vi följa Monikas förfäder, hur levde människorna i roten av hennes släktträd? Från första boken känner vi igen Lisa som reste till Stockholm för att hitta mannen som övergav henne. Vi får också läsa om Sara-Marias långa kärlekshistoria och Sten som dödade sin mor när han kom till världen.
Sara Lövestam gestaltar på ett nästan magiskt sätt både Monika, människorna i hennes liv och hennes förfäder. Det känns som att det går att ta på karaktärerna, så verkliga känns dem.
Serien om Monika undersöker ofrivillig barnlöshet lika mycket som generationstrauman, släktforskning och svensk historia med fokus på norra Norrland. En bok för alla som vill läsa om kvinnors problem i modern och äldre tid.
August 7, 2022
I andra delen av serien får vi följa Monikas sorgeprocess parallellt med fler berättelser om människorna som gått före henne. Jag gillade skrivkursen i den nutida tidslinjen även om skildringen av den ibland balanserar på gränsen till det raljanta. Kursen och de andra deltagarna blir ett skickligt använt grepp för att få Monika att komma vidare i sorgeprocessen.
February 9, 2024
Andra boken i serien om Monika.
Vi är tillbaka med Monika. Hon är fortsatt ofrivilligt barnlös men börjar sakta förlika sig med tanken på att livet inte kommer bli som hon tänkt sig. Ämnet är dock fortfarande känsligt och det känns som att hon alltid omges av människor som vill ge råd hon inte bett om och som trycker sin egen barnlycka i hennes ansikte.
Efter ett sammanbrott på jobbet erbjuds Monika terapi. Istället väljer hon en skrivarkurs i Arvidsjaur. Kanske kan hon med hjälp av det skrivna ordet påbörja en inre läkningsprocess? Vem är hon om hon inte är en sån som försöker skaffa barn?
Parallellt får vi följa Monikas förfäder, hur levde människorna i roten av hennes släktträd? Från första boken känner vi igen Lisa som reste till Stockholm för att hitta mannen som övergav henne. Vi får också läsa om Sara-Marias långa kärlekshistoria och Sten som dödade sin mor när han kom till världen.
Sara Lövestam gestaltar på ett nästan magiskt sätt både Monika, människorna i hennes liv och hennes förfäder. Det känns som att det går att ta på karaktärerna, så verkliga känns dem.
Serien om Monika undersöker ofrivillig barnlöshet lika mycket som generationstrauman, släktforskning och svensk historia med fokus på norra Norrland. En bok för alla som vill läsa om kvinnors problem i modern och äldre tid.
Vi är tillbaka med Monika. Hon är fortsatt ofrivilligt barnlös men börjar sakta förlika sig med tanken på att livet inte kommer bli som hon tänkt sig. Ämnet är dock fortfarande känsligt och det känns som att hon alltid omges av människor som vill ge råd hon inte bett om och som trycker sin egen barnlycka i hennes ansikte.
Efter ett sammanbrott på jobbet erbjuds Monika terapi. Istället väljer hon en skrivarkurs i Arvidsjaur. Kanske kan hon med hjälp av det skrivna ordet påbörja en inre läkningsprocess? Vem är hon om hon inte är en sån som försöker skaffa barn?
Parallellt får vi följa Monikas förfäder, hur levde människorna i roten av hennes släktträd? Från första boken känner vi igen Lisa som reste till Stockholm för att hitta mannen som övergav henne. Vi får också läsa om Sara-Marias långa kärlekshistoria och Sten som dödade sin mor när han kom till världen.
Sara Lövestam gestaltar på ett nästan magiskt sätt både Monika, människorna i hennes liv och hennes förfäder. Det känns som att det går att ta på karaktärerna, så verkliga känns dem.
Serien om Monika undersöker ofrivillig barnlöshet lika mycket som generationstrauman, släktforskning och svensk historia med fokus på norra Norrland. En bok för alla som vill läsa om kvinnors problem i modern och äldre tid.
May 23, 2025
Sällan bok två blir bättre än ettan men här skedde det. Riktigt bra. De historiska delarna är så bra att de känns som enda rimliga scenariot, de känns som sanningen. Humorn i Monikadelarna är fortfande underbar. Gör en omlyssning av ettan nu faktiskt, inför trean. Vill inte ha missat något i det här läget.
Ser nu oxå att jag inte är ensam om denna åsikt. 3,85 för ettan, 4,03 för tvåan.
Ser nu oxå att jag inte är ensam om denna åsikt. 3,85 för ettan, 4,03 för tvåan.
October 30, 2021
Tidigare i år läste jag "Ljudet av fötter" som jag tyckte väldigt mycket om och såg nu framemot att läsa del två "Bära och brista"
Jag blev inte besviken!
Monika har allt svårare att hantera situationen och hamnar på ett terapeutisk skrivarkurs i Arvidsjaur. Hon ger sig av mot Norrland och träffar en väldig individuell skara deltagare och en lite excentrisk kursledare, alla med sina egna anledningar till att komma bort ett tag.
Samtidig forskar Monika vidare om sin släkt och börja fylla namn med historier. Vi träffar Lisa igen och får veta hur det gick för henne i Stockholm och därmed samtidig varför det blev som det blev med Stinas barndom. Men vi får även mer inblick i Lisas uppväxt genom att följa två av hennes släktingar in i 1800talets Norrland och livet där. Deras drömmar och livsverkligheter.
Och det är något som jag tycker är väldigt spännande att följa. Att gå flera generationer tillbaka i tiden och få veta hur de hade det och hur deras föräldrar innan. Jag tycker mycket om historiska tillbakablickar för de lär oss en del om varför vi är som vi är nu och varför det var som det var då. Det finns så mycket att avläsa angående människosyn, kvinnosyn och nedärvt trauma.
Men allt det tunga med släktingarnas liv, Monikas trauma och sorg och funderingarna kring vad hennes synopsis av livet egentligen är luckras upp med en stor dos humör och Monikas ironiska sätt (och hennes dialoger med Texas). Vilket ger en kontrast i boken och gör det roligt att läsa och tar till sig det tunga men också det ibland lite skurrila och vips har man läst hela boken.
Nu när jag har läst båda Monikaböcker börja Monika kännas mer och mer som en levande person och någon som jag verkligen vill veta hur det går för, speciellt efter de sista sidorna och jag vill definitivt veta mer om hennes släktingar
Rekommenderar varmt och ser fram emot nästa del
Jag blev inte besviken!
Monika har allt svårare att hantera situationen och hamnar på ett terapeutisk skrivarkurs i Arvidsjaur. Hon ger sig av mot Norrland och träffar en väldig individuell skara deltagare och en lite excentrisk kursledare, alla med sina egna anledningar till att komma bort ett tag.
Samtidig forskar Monika vidare om sin släkt och börja fylla namn med historier. Vi träffar Lisa igen och får veta hur det gick för henne i Stockholm och därmed samtidig varför det blev som det blev med Stinas barndom. Men vi får även mer inblick i Lisas uppväxt genom att följa två av hennes släktingar in i 1800talets Norrland och livet där. Deras drömmar och livsverkligheter.
Och det är något som jag tycker är väldigt spännande att följa. Att gå flera generationer tillbaka i tiden och få veta hur de hade det och hur deras föräldrar innan. Jag tycker mycket om historiska tillbakablickar för de lär oss en del om varför vi är som vi är nu och varför det var som det var då. Det finns så mycket att avläsa angående människosyn, kvinnosyn och nedärvt trauma.
Men allt det tunga med släktingarnas liv, Monikas trauma och sorg och funderingarna kring vad hennes synopsis av livet egentligen är luckras upp med en stor dos humör och Monikas ironiska sätt (och hennes dialoger med Texas). Vilket ger en kontrast i boken och gör det roligt att läsa och tar till sig det tunga men också det ibland lite skurrila och vips har man läst hela boken.
Nu när jag har läst båda Monikaböcker börja Monika kännas mer och mer som en levande person och någon som jag verkligen vill veta hur det går för, speciellt efter de sista sidorna och jag vill definitivt veta mer om hennes släktingar
Rekommenderar varmt och ser fram emot nästa del
January 25, 2022
Nu har jag fått följa Monika ytterligare några väl värda lyssningstimmar av mitt liv.
Monika-trilogin faller mig väldigt väl i smak och Lövenstams språk skickar mig in i en värld jag gärna befinner mig i. Världen känns så verklig. Så nära. Så relaterbar.
I bära och brista får vi fortsatt följa Monika i hennes ofrivillige barnlöshet och i exponeringen hon utsätts för i det bekanta pro-kids-samhället som vi människor skapat.
Vardagen brister och Monika hamnar i Arvidsjaur för att söka sina rötter. Vi får då följa några av hennes anmödrar och anfäder i flera olika historiska tillbakablickar.
Dessa känns väldigt tidsenliga och trovärdiga.
Hur som helst! Jag gillar dessa böcker STARKT och ser fram emot tredje boken som jag planerar att läsa efter att ha lyssnat till de två första.
Monika-trilogin faller mig väldigt väl i smak och Lövenstams språk skickar mig in i en värld jag gärna befinner mig i. Världen känns så verklig. Så nära. Så relaterbar.
I bära och brista får vi fortsatt följa Monika i hennes ofrivillige barnlöshet och i exponeringen hon utsätts för i det bekanta pro-kids-samhället som vi människor skapat.
Vardagen brister och Monika hamnar i Arvidsjaur för att söka sina rötter. Vi får då följa några av hennes anmödrar och anfäder i flera olika historiska tillbakablickar.
Dessa känns väldigt tidsenliga och trovärdiga.
Hur som helst! Jag gillar dessa böcker STARKT och ser fram emot tredje boken som jag planerar att läsa efter att ha lyssnat till de två första.
June 1, 2022
Den här andra boken i serien om Monika är lika bra som den första. Jag dras in i sökandet efter hennes förfäder och känner med Monika. Sara Lövestam har verkligen förmågan att göra sina karaktärer levande och det är lätt att leva sig in och liksom känna det som att man är med där i rummet/ skogen/ stugan...oavsett det är Monika i nutid eller någon av släktingarna i sin tid. Jag har själv inte kämpat för att få barn och har lärt mig mycket av att läsa de här böckerna om Monika. Jag hoppas att jag nu kommer vara mindre klumpig i vad jag säger till andra om att få och ha barn och att vara mamma. Tack Sara för att du skrivit så att vi som inte varit där kan förstå lite mer.
February 20, 2022
Den här stackars boken träffade mig mitt under januari, min sämsta lästid. Hur många böcker jag läst i januari? Inga! Knappt en sida. Samma sak varje år, januari är verkligen ingen läsmånad för mig. Glor på teve och på telefonen. Alltså har jag gnetat mig igenom boken under två månader så kanske är det orättvist att ge ett betyg. Men kändes som en mellanbok för mig, utan att något riktigt spännande hände. Gillade första boken dock och gillar hennes ton, så läser säkert sista delen också.
September 28, 2022
I mean... It was good? Just not that special. I like the way Sara Lövestam writes, how specific she is, and this book was a bit better than the first one in the series. The best parts are when the members at the writing retreat are all together, and how they clash over and over again, until their shells begin to crack and you get to see what's hidden underneath the conflicts. Looking forward to the third and final book.
March 31, 2023
3.5ish, mycket samma som i min recension av den första boken. Bra bok att lyssna på när jag kör bil. Karaktärerna i nutid är lite ensidiga i bland och jag skulle gärna haft ett släktträd att titta på för att komma ihåg kopplingarna mellan personerna i dåtid, eftersom tidshoppen går bakåt i tiden. Många snygga formuleringar och sätt att knyta ihop olika delar av berättelsen. Jag sparar trean till en annan bilkörarresa.
August 19, 2022
Många gånger tänkte jag att den här inte når upp till den första bokens nivå. Men mot slutet fick jag nästan ge med mig. Åter en briljant läsning. Så vackra formuleringar att det knyter sig i strupen på mig.
Började på den här som ljudbok men fick byta. När man lyssnar går så mycket förbi.
Att hoppas på det bästa är att leva.
Började på den här som ljudbok men fick byta. När man lyssnar går så mycket förbi.
Att hoppas på det bästa är att leva.
September 22, 2025
Mer driv i nutidshistorien än första boken och färre sidohistorier gör att denna andra del håller mig mer i sitt grepp. Eller är det kanske att jag börjar bli bekant med hela Monikas släktträd och känner mig mer nyfiken? Det blir i alla fall en spännande livsväv och fokus även bortom barnafödandet och mer på livets helhet.
April 6, 2022
Läs lyssna njut! Denna del två om Monika, andra Monikabok är lika välskriven och meddragande som del ett! Språket är otroligt, storyn bra och ”spännande”. Humor, melankoli, sorg, skratt. Relationer och kommunikation. Känner för och med Monika!
July 10, 2022
Gillar när berättelsen går över till att handla om hennes släkt via släktforskningen. Möten med hennes "levande" släkt är dystra.Klart läsvärt. Men böckerns bör läsas i ordning.Det är tre böcker som handlar om Monika.
August 5, 2022
Fullkomligen slukar dessa så väl skrivna böcker, det enda jag stör mig på är att uppläsaren inte har pluggat in uttal på de ganska vanligen förekommande ortsnamnen. Sticker i mina lappländska öron och då är det gott att vila i Saras läsning. Fint också hur läsningen är ihopvävd.
October 3, 2022
Aningen svagare än den första Monikaboken - på grund av att kursledaren, Sören och Ranka känns mer som karikatyrer än helgjutna personer. Ranka provocerar och väcker känslor, men samtidigt känner jag sympati för hennes synsätt.
February 4, 2023
En hel serie av Sara som jag missat! Börjar med tvåan, av slump. Innerligt, lätt, svårt, tydligt, dimmigt. Kluriga karaktärer och livets förgänglighet. Norrländsk skog blandat med gammal skam. Precis lagom mycket allvar och vardaglig ironi för min smak.
October 31, 2021
Precis som Första Monikaboken så är den här andra lika fantastisk!
Fantastiskt språk
Fängslande berättelse
Smärta
Svärta
Humor
Fantastiskt språk
Fängslande berättelse
Smärta
Svärta
Humor
November 24, 2021
Känslosamt, spännande, smart och roligt - som vanligt med Sara Lövestam.
December 4, 2021
Inte fullt lika bra som den förra, men vad som var bäst var de historiska tillbakablickarna från Norrland.
January 5, 2022
Bara en väldigt bra berättelse om mänskligt beteende. Man både gillar och irriterar sig på Monika men förstår henne.
January 16, 2022
Roligt och allvarligt om barnlöshet och släktled.
February 26, 2022
En välskriven andra del i Monikatrilogin. Gillar att den utspelar sig i dåtid och nutid.
June 6, 2022
Historierna från förr fängslade mig, samtidigt som det var.färgstark personligheter i nutid. Lövestam skriver både underfundigt och medryckande.
July 9, 2022
Den är charmig och välskriven men storyn är inte den bästa. Fast ändå väl och förtroendeingivande skildringar av livet på 1800-talet. Vad jag tycker.
July 19, 2022
Vilket underbart språk . karaktärer bra beskrivna .en bok som berör.
July 25, 2022
Fin och fängslande. Härliga personbeskrivningar. Älskade boken!
November 30, 2022
Sara Lövestam - en njutning att läsa! Som alltid. HÖgsta betyg
Displaying 1 - 30 of 39 reviews