Havet omsluter det hem som är Åland, och allt sedan stenåldern har man begett sig ut på det. I sin nya roman berättar Karin Erlandsson Ålands historia ur nya perspektiv: kvinnornas och barnens, och pappornas.
Hem är en kollektivroman där många olika människors livsberättelser avlöser varandra, och där berättelserna blir ett oratorium om hur det är och har varit att leva på Åland. Alltid är det någon som måste bege sig ut på havet, det är alltid någon annan som stannar kvar och är tvungna att förhålla sig till frånvaron. Längtan, oro, lättnad, åtrå, otro och självständighet. Oavsett tidsperiod genomgår ålänningarna samma känslor, har i grunden samma utmaningar och glädjeämnen. Och i alla tider är hemmet och människorna själva förutsättningen för sjöfarten, den som fött och format det självstyrande samhälle som är en unik del av Finland.
Efter succén med fantasyserien Legenden om ögonstenen är Karin Erlandsson tillbaka med en episk, historisk roman, där viktiga episoder i Ålands historia berättas genom skeenden där hemmet står i centrum.
Tyckte mycket om den här kollektivromanen som skildrar olika skeden i Ålands historia. Tuulas berättelse kröp under huden på mig och har varit svår att skaka av sig. Hem är också en bok jag kommer att minnas mycket länge eftersom det råkade vara den som med öppningskapitlets förlossningsscen gjorde mig sällskap först hemma med de tilltagande värkarna och senare på BB där jag läst den nyförlöst i små snuttar.
Mega fedt koncept med at blande historie med fiktion (især over så mange år) men historierne er simpelthen for korte til at man kan få noget ud af dem, de stopper lige der hvor de begynder at være spændende. Der er desuden også en del stavefejl, så oversættelsen af bogen føles lidt forhastet.
Hon är havets författare Karin Erlandsson. Det visade hon redan med Pärlfiskaren. Jag vet ingen annan som skriver så vackert och träffande metaforiskt om havet. Den här romanen skulle man kunna läsa bara för naturbeskrivningarna. Därtill får läsaren lära sig om Ålands historia ur ett kvinnligt perspektiv.
In media res börjar den här berättelsen år 800, med att Lia föder Ragnar. I nästa avsnitt bygger Ragnhilds pappa Birger en medeltida kyrka. På 1700-talet tvingas Karla fly undan ryssarna. Berta flyr undan svenskarna på 1800-talet. Berättelserna fortsätter in i modern tid.
Hem är en lättläst kollektivroman/novellsamling som bjuder på korta nedslag hos några åländska kvinnor genom tiderna. Nästan oavsett vilket århundrade vi landar i är kvinnorna kvar i land, väntande på männen som via havet lämnat familjen och härden. Erlandsson centrerar handlingen runt vikten av hemmen där kvinnorna arbetar med omsorg av barn, män och gamla. De odlar, bakat bröd, berättar sagor, tröstar och stödjer. Någon tvingas uthärda slag, en annan övergrepp, en tredje sorgen efter ett omkommet barn.
En grå sten med en vit ring är vårt ankare som återkommer i varje berättelse. Den har en utzoomande effekt som påminner om hur havet, stenen, naturen finns kvar och vi människor byts ut. Vi andas samma luft, tittar på samma sol och simmar i samma vatten som tidigare generationer. Normer, kultur och levnadsvillkor ändras men de grundläggande behoven är bestående.
Det här är en jättefin episk roman med bra balans mellan mänskliga relationer, historiska fakta och miljöbeskrivningar. Jag tycker mycket om Erlandssons språk men anser ibland att hon skriver med lite väl stora bokstäver som täpper till alla mellanrum. Det är fint att hon är lojal med och vill hylla kvinnorna men jag hade önskat att de var lite mer komplexa. Flera av karaktärerna skulle jag vilja läsa mer om. Hur gick det till exempel för Ragnar som föddes slapp som en vedklabb på vikingatiden? Den här romanen kunde gärna ha varit längre.
Ei vitsit miten rakastan Karin Erlandssonin tekstejä! Unohdan sen aina ja sitten kun taas luen niitä, niin olen mykistyä sen kaiken taidon äärellä. Erlandsson on yksi parhaita tämän hetken kaunokirjallisuuden kirjoittajia. Olen nauttinut kaikista hänen kirjoittamistaan kirjoista, niin lastensaduista kuin näistä aikuisten romaaneistakin.
Koti kertoo elämästä Ahvenanmaan saaristossa. Kirjassa on useita kertomuksia. Ensimmäinen on 800-luvulta ja viimeinen 2019-luvulta. Väliin mahtuu monta historiallisesti tärkeää vuotta, ja hetkeä. Tarinoissa rakennetaan kirkko, paetaan sodan alta, saadaan suru-uutisia mereltä ja ilouutisia toisaalta. Tarinoiden keskiössä on naiset. Monet heistä jääneet yksin syystä tai toisesta. Meri antaa ja ottaa, mutta se ei palauta ketään, jonka se on ottanut.
Pidin tarinoista. Ne kytkeytyvät historiaan (ja kirjan loppuosassa on avattu jokaista tarinaa historian kautta), mutta ovat silti fiktiivisiä. Saaristoelämän kauneus ja karuus tulee tarinoissa esiin. Pidin kuitenkin erityisesti siitä, miten tarinan naiset ovat toimijoita. Myös naisilla on historiansa, vaikka siitä harvemmin kirjoitetaan. Valitettavasti.
Kirjan kaksi viimeisintä vuosiin sidottua tarinaa, lähemmäs nykyaikaa tulevaa tarinaa tavallaan alleviivasivat sen muutoksen, joka saaristossakin on käyty läpi. Tarinat olivat kiinnostavia, mutta samaan aikaan ehkä kokonaisuuden vähiten kiinnostavat. Nyt historia kiinnosti enemmän.
Jag börjar det här läsande året med en helt underbar kollektivroman. En otrolig bok!!! Jag har inte för vana att läsa så många historiska romaner, men denna var verkligen i min smak.
Boken bygger på ett flertal berättelser som alla utspelar sig på olika platser på Åland där den första berättelsen sker på 1200-talet och den sista 2019. I fokus är kvinnorna och barnens berättelser med havet som kuliss. Någon går hemma väntandes på en man som mönstrar, en annan berättelse berör moderskapet och att våga släppa taget och en tredje om hur kriget tar en familjemedlem. Jag skulle säga att alla berättelser berör, men vissa stannar längre i hjärtat. Erlandsson binder ihop alla berättelser på ett ömsint sätt med hjälp av en vacker sten som figurerar i alla berättelse som en påminnelse om de andra kvinnornas öden.
Är så himla glad att jag fick chansen att läsa denna underbara lilla pärla. Jag fick hela tiden googla historiska händelser och platser och kände att det därmed blev en autentisk upplevelse. Jag lärde mig massvis nytt och grät flera tårar.
Läs även källorna och författarens tack - där beskriver hon hur hon gått tillväga och tänkt när hon skrivit boken.
PS! Blir endast en fyra och inte en femma på grund av att boken är för kort. Jag hade velat ha MER!
Jag var lite skeptisk till upplägget av denna kollektivroman innan jag började läsa, då jag funderade över hur mycket man kan variera temat ”kvinnan hemma, mannen till sjöss”, men min skepsis kom på skam. Perspektiven är så många, och livsödena har en stadig förankring i historiens gång. Mitt i läsningen var jag och såg nyfilmatiseringen av Utvandrarna och såg starka beröringspunkter då en nyckelreplik för Kristina är ”Vad är ett hem?” Den frågan ställs mer implicit i romanen, men finns där hela tiden.
Jag gillar också motivet med stenen med den vita ringen som går igen i alla berättelserna. Den skapar en röd tråd och symboliserar för mig identitet och tillhörighet.
Språket var enkelt men så väl avvägt. Väckte en lust att läsa, veta mer, höra mer vilket gjorde att det gick fort men inte utan att varje berättelse hann göra avtryck. En rad av kvinnoöden, fint sammanlänkade och med den historiska fonden som en extra nivå. Så mycket av den kvinnliga erfarenheten som går igenom historien, så mycket av den mänskliga känslan. Alla möjliga tankar och känslor väcktes och ändå kändes den aldrig tung. Som små tittar in genom fönster, en scen, en stund i ett liv.
Kirja tarttui mukaan herätelainoista. Mukana oli pari koskettavaa meriaiheista novellia, ja useampi jotensakin ennalta-arvattava tarina emansipaation ja ei-niin-kepeän chick-litin välimaastosta. Erikoinen kivi kulkee kankeasti mukana niin kuin koru siinä yhdessä kirjassa, joka kertoi matkasta orjuuteen, Amerikkaan ja takaisin taas Afrikkaan. (Lisäys: Kirja oli nimeltään Matkalla kotiin.)
4,5. Väldigt nära att bli en femma men jag tror att jag jämförde med Maria Turtschaninoffs Arvejord och då räckte den inte riktigt hela vägen fram. Men helt klart topp 5 i år!
4,5 Ett pärlband av berättelser från Åland med kvinnor i huvudrollen och deras liv i fokus med havet som fond. Gillade särskilt detaljen som återkom i de olika texterna. Språket kändes väl avvägt och flöt så fint!
Hem av Karin Erlandsson är en historia om Åland. Den börjar på 800-talet och avslutas 2019. Genom nedslag i tiden följer vi olika kvinnor och deras öden som i noveller. Berättelsen är fiktiv men ger en inblick i Ålands verkliga historia.
"Hem" var en bok jag fastnade för. Flera av berättelserna är väldigt starka och lämnade avtryck i mig som läsare. Känslan Erlandsson lyckas förmedla håller i sig boken igenom. Det är en bok fylld av vemod, om att kämpa sig igenom livets sorger, där vattnet alltid är närvarande och påverkar allas liv. Där män lämnar för att finna lycka och rikedom via havet och kvinnor stannar kvar och stöttar. Tar hand om hem och föder barn.
Genom kvinnornas historia ser vi berättelsen om Åland, om sjöhandel, om kristendomen som införs, om ryssar som invanderar och svenskar som väljer att bränna marken, om traditioner, om andra världskriget och sist om färjor och nöjesresor. Genom boken följer vattnet som en visare, för livet som öbo. Genom historien följer också en vacker sten, som förenar och binder samman de olika kvinnoödena.
En novellbok där olika hjältinnor äger varsitt kapitel. Jag äter inte alls förtjust i denna berättarteknik så en trea är för mig ett väldigt starkt betyg för denna typ av berättelse. En fin vinkling då boken ger röst till kvinnorna på Åland genom historien.
Käännös oli kuin sulaa voita lämpimällä vaalealla leivällä! Tarinat olivat vetäviä ja surullisia, mutta olisin kaivannut lisää yhdistäviä tekijöitä kertonusten välille.
Underbar bok! Som med alla novellsamlingar/kollektivromaner engagerar vissa berättelser mer än andra, men blev djupt gripen av denna urfina skildring av åländska kvinnoliv genom seklerna.
Vacker och finstämd. Denna kolleltivroman tar sig in på djupet i ditt hjärta och alla personer i boken är väldigt realistiska och deras liv riktigt intressanta. Författaren kan verkligen skriva inlevelsefullt och boken hade verkligen fallit platt om författaren inte hade en så bra dkrivteknik. Helt underbar och kommer rekomendera denna bok till var och varannan person jag möter.
Karin Erlandssonin Koti yllätti minut muodollaan. Ahvenanmaalaisten historiaa 800-luvulta nykyaikaan valottava romaani ei ollutkaan paksu ja tiivis järkäle, vaan alle 300-sivuinen ja ilmavasti taitettu. Kymmenestä tarinasta koostuva teos on mosaiikkimainen ja helppolukuinen.
Maailmanmeno on muuttunut vuosisatojen varrella, mutta moni seikka on säilynyt: ahvenanmaalaiset saavat elinkeinonsa pitkälti merestä ja merenkulusta, ja kotiin odottamaan jäävän osa on raskas. Kaikki eivät palaa, jotkut palaavat muuttuneina. Ikiaikaisen kalastuksen rinnalle ovat tulleet työt auto- ja matkustajalautoilla.
Uteliasta lukijaa lämmittää kirjan lopun lähdeluettelo ja listaus siitä, mihin historiallisiin faktoihin mikäkin novellimainen tarina pohjaa.
Aivan kuten Petra Rautiaisen samoihin aikoihin ilmestyneessä Meren muisti -romaanissa, tässäkin meri on kiinteä osa yksittäisen ihmisen ja yhteisön elämää, se ottaa ja antaa. Meri on koti, se mahdollistaa asumisen rakkaassa ympäristössä. Meri kantaa historiaa, se muistaa ja sillä on ihmistä syvempää viisautta.
Naisia, jotka jäävät rannalle, lapsia, joiden isät lähtevät merille, poikia, joita vanhemmat jäävät odottamaan. Elämä meren rannalla ei ole vain auringon kimmellystä ja aavan ulapan ihailemista, vaan luopumista ja kaipuuta - tai oman elämän rakentamista.
Erlandsonin eri aikakausiin 800-luvulta tähän päivään sijoittuvissa pienissä kuvissa tapahtuu vähän ja puhutaan paljosta. Aikojen halki kulkee tietty kivi - joka saa kussakin luvussa oman merkityksensä. Tulee mieleen Pirkko Saision Passio, jossa aikoja ja tapahtumia sitoo yhteen muotoaan muuttava koru, mutta kirjat ovat mittakaavaltaan toistensa vastakohdat. Koti on pieni, Ahvenanmaalla liikkuva teos, Passio laukkaa Euroopan historian halki.
Pidin Erlandsonin tarinoiden arkisuudesta. Minua ei häirinnyt se, ettei kirjoittaja pyrkinyt erityiseen historialliseen tarkkuuteen. Sama meri ja samat rannat - naisten kokemus piirtyi esiin samaistuttavana ajasta ja paikasta riippumatta.
Mera novellsamling än roman, om än mycket välskriven. Gemensam nämnare kvinnoöden på Åland + stenen som återkommer i varje kapitel (/novell). Stenen känns närmast lite fånig.
3.5 stjärnor - har aldrig läst en liknande bok förut, gillade verkligen upplägget och den var väldigt välskriven. de första var bäst, de från 800- och 1200-talen, men de nyaste var också bra.
En ole hyvä novellien lukija ja vaikka kirjailija ja kustantaja ihan kannessa asti mainitsevat kirjan olevan romaani, niin tuntuu se enemmän paikkaan sidorulta novellikokoelmalta. Erlandssonilla on mahtava kyky näyttää tunteita, ei kertoa puhki kuten joillakin dramaattista sisältöä tuottavilla kirjailijoilla. Monenlaiset naisten kohtalot on hienosti kirjoitettu, joskin olisin toivonut yhdessä tarinassa kertojana olleen kotiin jäänyt mies/isä.
Lyhyitä kurkistuksia saariston historian eri aikakausiin, joita yhdistää isot ja pikkuiset asiat. Pidän tosi kovasti tällaisesta vähitellen laajenevasta rakenteesta, pienistä tarinoista rakentamassa suurta kertomusta.
Meri on yksi päähenkilö, ehkä se tärkein. Ja tietysti rakkaus - lapsen ja vanhemman, parisuhteellinen, petollinen, vieras, houkuttava, pelastava, uhratutuva, raastava, lämmin ja turvallinen.
Tästä tuli mieleen Jää ja Myrskyluodon Maija, ja samoilla seuduillahan ollaankin. Tarinat olivat kiinnostavia, vaikkakin päällimmäiseksi jäi kertomusten naisten elämän ankaruus, ehkä ankeuskin, ja kodin merkitys. Joka tarinan kohdalla piti kaivaa kartta ja vähän tutkia kyseistä paikkaa. Kivi oli kiehtova.
Jätte intressant och ett vackert enkelt språk. Tyckte om att den rörde sig i olika tidsperioder. Temat havet kändes vackert och var en klar tråd mellan berättelserna. Vissa berättelser var bättre, som den första, och andra var förgömligare.
Pidän kirjoista, jotka käsittelevät ihan tavallista ja elettyä elämää. Tämäkin kertoi siitä lyhyin kertomuksin nais- ja yllättäen myös rakkaus- sekä seksinäkokulmasta. Toki historiallakin oli osuutensa.