Peter Jöback artisten, musikern och skådespelaren berättar för första gången om sitt liv i scenens tjänst, och om en pojke vars barndom slogs i spillror.
På ett rehab utanför London tvingas den då 35-årige Peter att konfrontera sig själv. Det blir uppenbart att missbruket är symptom på något annat. Pusslandet leder honom tillbaka till barndomshemmet, trettonrumsvillan i Täby, där Peter växte upp med den sex år äldre brodern, pappan en alkoholiserad entreprenör, och mamman en före detta nattklubbssångerska som fått ge upp sina drömmar.
Peter lär sig tidigt att det finns saker som ska förtigas. Sådant som är skamligt och förbjudet. När föräldrarna har fullt upp med att lappa ihop sig själva finner Peter ett sammanhang och en familj på teatern då han som elvaåring tas upp i en ensemble. Teatern blev hans värld, men det var en vuxenvärld och en fantasivärld.
I ATT BÄRA SIG SJÄLV berättar Peter Jöback för första gången heltäckande och ocensurerat om hur den knubbiga pojken med den sensationella sopranen lyckas bli en av Sveriges största artister, trots sitt bagage av mörka familjehemligheter, skuldkänslor och skam. Det är en självbiografi om att komma till insikt och försoning men också en lustfylld kärleksförklaring till livet med musiken.
Peter Jöback är en av Sveriges största artister. Här berättar han om vägen dit, som inte alltid varit rak. Han växer upp i en 13-rumsvilla i Täby och utåt sett är familjen framgångsrik och välbärgad. Men skenet bedrar. Pappan är en alkoholiserad entreprenör och mamman en före detta nattklubbssångerska som gett upp sina drömmar. Brodern är 6 år äldre och Peter hittar istället sitt hem på teatern.
Peter Jöback är en fantastisk artist, men jag hade nog inte läst boken om det inte varit en bokklubbsbok. Jag får i alla fall veta väldigt mycket, eftersom det är självutlämnande, naket och ärligt. Jöback skyggar inte för att berätta om "dåliga" saker han gjort och blivit utsatt för. Som övergreppet som skedde på teatern när han var 13 år. Trots att han vet att det är fel så får han beröm och uppskattning, något han inte är bortskämd med. Ett övergrepp som sätter långt fler spår än han är medveten om vid tidpunkten.
Något som förvånade mig var att Jöback länge kände sig obekväm med att erkänna att han var gay, till och med inför sig själv. Jag har nog alltid sett honom som säker i sig själv, även om han inte velat dela med sig så mycket av privatlivet.
Det förekommer mycket name-dropping, men det är förstås inte så konstigt med tanke på vilka Jöback träffat och jobbat med. Han har verkligen hunnit med mycket i sin karriär, mycket på grund av att han hela tiden ville vidare, ville toppa det han precis gjort. Kanske inte så oväntat att det blev fester, droger och slutligen rehab. Rehab i London när han var 35 år verkar ha blivit en vändpunkt i Jöbacks liv, både karriärmässigt och på ett personligt plan. Nu, som 50-åring, verkar Jöback befinna sig precis där han vill vara - på alla plan. Kanske såg han in i framtiden när han som barnskådespelare blev intervjuad av en tidning och sa "Jag ska peaka när jag är 50"?!
Peter Jöbacks bok ”Att bära sig själv” är en riktigt vacker bok. Jag har läst boken som innehåller fina illustrationer och foton både från hans liv, på scen och utanför den. Sista veckan har jag också lyssnat på Peters inläsning av boken. Det är starkt att höra honom själv berätta om hur allt började, vilka vägar livet tog honom med på, genom en barndom där han kämpade för att bli sedd och levde för prestationer, stora framgångar på scen, men ledsen inuti. Nu är han 50 år, är grundad och har hittat sin väg i livet. Han drivs av nyfikenheten och lusten att lära sig nya saker tar honom vidare framåt.
”Musiken och mina fjorton skivor är berättelsen om mig. Det är soundtracket till mitt liv, varje album en skildring av den jag var då.”, skriver han. Musiken är fortfarande en viktig del av hans liv och idag är han också skådespelare, men vill göra mer film och teater.
”Jag sjunger inte längre för att överleva, jag sjunger för att jag lever.”
I boken delar han verkligen med sig av stora delar av sitt liv, bjuder på många anekdoter och jag tycker att boken är väldigt bra. Visst kände jag till mycket om Peter Jöback innan, men det var också mycket jag inte hade en aning om. Det vackra omslaget är tydligt, han har spelat och haft många roller genom livet. Alla bär vi på vår historia.
De här var en av de mest rörande självbiograferna jag läst på länge! Helt fantastiskt! Men fick pausa flera gånger då de var tungt o läsa allt som hänt en och samma person...
Jag såg Peter Jöback på scene i Malmö när han spelade Jean Valjean i Les Misérables. Han var helt fantastisk och man fick kalla kårar när man lyssande för så bra är hans röst. Jag förstår äntligen varför min mamma och gamla faster pratar så varmt om Jöback o hans sånger. Pausade flera gånger o lyssnade. De är fantastiskt.
Nu efter att jag läst boken i samband med att jag såg Jöback Les Miz fick jag både massor med respekt och förståelse för honom. Om jag skulle kunna förklara Peter Jöback med ett enda ord skulle de vara engelska ordet "resilience". Trots utmaningarna och tragedierna i hans liv har han kommit ut som en stark och bra person. De är tufft!
Allt som allt, de var en bra och rörande självbiograf. Och jag har nu blivit ett stort Peter Jöback fan.
Då jag vet sedan tidigare att Peter är ett maskrosbarn så förväntade jag mig en tung, utlämnande men också oerhört ödmjuk och vacker berättelse, så upplevde jag tyvärr inte att det blev. Jag upplevde snarare att guldet de sa poff istället för att det blev till sand.
Inget vackert och ödmjukt här inte. Snarare en oerhört pretentiös titta på mig jag är bäst bok. Lite bättre än alla andra faktiskt.
Jag saknar oerhört mycket djup i Peters berättelse. Jag hade gärna sett att den handlade mer om hans uppväxt, tid på behandlingshemmet, kampen efter och känslorna och bearbetningen kring det. Istället beskriver han och namedroppar typ alla kändisar i hela Sverige som sina bästa vänner samt att jag får upplevelsen att han skryter lite väl mycket om sin karriär och sina framgångar.
Även om min upplevelse eller snarare förväntan av boken inte riktigt blev som jag tänkt så är det en helt okej biografi. Den håller väl inte riktigt vad den lovar men den har ett lättsamt och trevligt språk.
En ganska ytlig och tillrättalagd (spökskriven) "självbiografi". Stor bok (bokstavligen), snyggt designad, men märkligt intetsägande. Man får som läsare aldrig något riktigt grepp om vem Peter Jöback är och vill man ha en biografi där ärlighet, raka puckar och lite skitighet får utrymme så ska man nog läsa något annat.
Dock snabbläst och någorlunda intressant under ca 2/3 där man som läsare fick en del insikter om en traumatisk barndom och de första åren som artist men slutet var mest ett rabblande av olika jobb och en massa name dropping. Svag trea.
Personlig och fin bok som ger en djupare inblick i vem Peter är och hur han arbetat för sin framgång. Bitvis blir det ganska mycket en uppräkning av prestationer och kontakter vilket tar bort lite av den djupare upplevelsen, blir lite repetitivt. Men jag tycker om Peter, och ännu mer nu, så det gör inget. Jag lyssnade på den här som ljudbok, inläst av honom själv, och det kan jag rekommendera för en ökad känsla av närhet till hans historia.
Naket, lättläst och så modigt. Stör mig lite på "namedropping" och att alla svenska artister nämns i boken som vän eller kompis följt av namnet. Även om jag inser att självklart är han god vän med många svenska artister eftersom de umgås nästan bara med varandra i och med diverse jobb etc. Trots detta en bra biografi.
Jag läste den mest för att den fanns i hyllan hemma och blev inte så imponerad av hur den var skriven.. det kändes mest som en katalog över personer som Peter känner och gjorde att de berättelser som nog hade varit gripande utan dessa ifyllnadssidor föll lite platt för mig
Ljudbok Inser att jag har svårt för memoarer och biografier och borde inte lyssna på dom. Även fast jag vet lite om Jöback så var den ändå lite bättre än många andra i denna kategori eftersom han berättade om sig själv och det inte bara var ett upprabbling av framgångar så den får ändå en tvåa.
Började lyssna på denna som ljudbok, men Peters röst blev i mina öron lite tröttsam att lyssna på, så då bytte jag till den fysiska boken och läste klart. En väldigt lättläst bok med korta kapitel och fina bilder och illustrationer. Själva historien blir dock lite jobbig, för tempot är så högt, precis som det var i hans liv. Han öser på i 110 och stannar liksom aldrig upp, vilket verkligen når ut genom boksidorna. Man förstår också att han värnar sitt privatliv, men lite stör det mig att denna bok blir en uppräkning av kända personer som han jobbat med, regissörer, låtskrivare, artister o.s.v., medan privatlivet bara kommer in som små historier nu som då, och då gäller det nästan enbart hans föräldrar, bror och sin släkt bakåt i tiden. Men dessa historier är fina i sig och det som berör mig allra mest är historierna om familjehemligheterna, och hur de till slut fått komma ut.
Historien i sig får en trea, "skrytdelarna" drar ner lite. Men sedan finns det de där små guldkornen, de fina historierna, som ändå gör att betyget landar på en fyra.