Stolta och blyga på samma gång, bära det bästa de ensamt. Så beskrev poeten Oscar Levertin svenskarna kring förra sekelskiftet. Men våren 2020, när coronaviruset svepte in över världen, visade det sig att ensamheten inte bara gällde det bästa. Även det sämsta ville svenskarna helst bära ensamt. Medan land efter land stängde ned samhället för att stävja smittspridningen valde Sverige en annan väg. Ansvaret för att inte sprida ett lömskt och dödligt virus lades i stället på den enskilde.
Sverigebilden har länge präglats av välfärdsstaten, tryggheten och kollektivet. Men så kom coronaviruset. Plötsligt, mitt i en av de största internationella kriserna i modern tid, slöt svenskarna upp kring en högriskstrategi som lade ansvaret på individen. Varför?
Mot bakgrund av sin forskning om nationell identitet menar statsvetaren Gina Gustavsson att pandemin aktiverade en sårad svensk stolthet. Vi är smygpatrioter och statsindividualister som söker självförverkligande. Vi vill inte framstå som auktoritära men tyr oss gärna till en trygg landsfader när det stormar. Vi föraktar oron och dyrkar barndomen. Vi är, helt enkelt, långt ifrån det rationella, känslobefriade och identitetslösa folk vi tror oss vara.
Årets och decenniets, och kanske millenniets bästa bok. Den förklarar vad som hände i Sverige under pandemin, och en del annat om Sverige - och världen - också. Skriven av den skarpa och kunniga docenten i statsvetenskap Gina Gustavsson.
A very helpful, insightful and thorough analysis on why and how Sweden's catastrophic pandemic response undermined the very same principles of democracy that the Swedes are so proud of. Highly recommended reading (hopefully we'll get an English translation soon)!
Att skriva om ett ämne så tråkigt som Covid är svårt, men här lyckas Gina Gustavsson ganska väl ändå. Frånsett de första 100 sidorna (en upprepning av vad Covid är för de som levt under en sten) är boken en intressant kulturell reflektion. Den handlar om Sveriges unika form av patriotism (svenskars villighet att slåss för sitt land och ett ogillande av kritik riktat mot staten, myndigheter och svenskar, samtidigt som de vägrar säga sig vara stolta över Sverige), svenskars självuppfattning som frihetskämpar under pandemin (medan andra ansåg svenskarna att vara hedonister med laissez-faire mentalitet), och hur media såväl som forskare kuvades för att bibehålla lugnet och tilliten för folkhälsomyndigheten och machomannen Anders Tegnell som beskrivs ha "big dick energy". Jag uppskattar även inslagen med John Stuart Mill gällande öppna debattkulturer, något som fogliga svenskar inte tenderar att anamma särskilt ofta. Överlag en givande bok, men tyvärr lider den av att den tar upp något som de flesta vill ska förbli i det förflutna.
This book was libverating and a relief to read. I am an Anglo-Swede, with strong connections to both. I currently live in the UK, but visit Sweden very often. I have frequently encountered this thing that you must not, must not be ever suggest some things is not so very good in Sweden. I have also been attacked for sharing information if it doesn't fit in to the majority Swedish pandemic view, so I have gone silent. It is certainly far easier to be critical of Britain (often with good reason) while also loving this place, but the same does not seem to work in Sweden, or only rarely. I am so glad to have read a book by someone who also thinks while Sweden is good, it certainly isn't perfect - just like many other places.
Stort tack till Gina för att du skrev den här boken! Rekommenderar den varmt till alla, men speciellt de som liksom jag undrar vad som egentligen hände i Sverige under pandemin.