What do you think?
Rate this book
Konsten att tänka klart
Människan har en unik superkraft: förnuftet. Hon är förmögen att både förstå, förklara och förändra världen. Men när tankelättja breder ut sig tenderar hon att halka sig fram till sina slutsatser. Behovet av att tro på förnuftet och att åter blåsa liv i upplysningens ideal är större idag än på många år.
I "Konsten att tänka klart" presenterar Christer Sturmark och Douglas Hofstadter en uppsättning enkla tankeverktyg för alla som vill bemästra konsten att tänka klart och få en djupare förståelse för sanning, vetenskap, förnuft och moral.
Boken är ett samarbete mellan två tänkande vänner och kan läsas som en vidareutveckling av Christer Sturmarks "Upplysning i det 21:a århundradet". Douglas Hofstadter är författare till kultboken "Gödel, Escher, Bach: an Eternal Golden Braid" (1979)
I "Konsten att tänka klart" presenterar Christer Sturmark och Douglas Hofstadter en uppsättning enkla tankeverktyg för alla som vill bemästra konsten att tänka klart och få en djupare förståelse för sanning, vetenskap, förnuft och moral.
Boken är ett samarbete mellan två tänkande vänner och kan läsas som en vidareutveckling av Christer Sturmarks "Upplysning i det 21:a århundradet". Douglas Hofstadter är författare till kultboken "Gödel, Escher, Bach: an Eternal Golden Braid" (1979)
455 pages, Hardcover
First published January 1, 2021
23 people are currently reading
158 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 12 of 12 reviews
August 10, 2022
Jag brukar läsa den här typen av böcker ibland, tyvärr med lägre ställda förväntningar för varje gång. Om dessa böcker verkligen var precis det de utgav sig för, en sorts handbok i rationellt tänkande, klar och koncis och ofärgad av vilja eller ego, hade de ju i sanning varit något mycket beundransvärt.
Jag var bara några kapitel in i denna när jag tittade upp ur min läsning, och hoppade till av förvåning. Bredvid mig satt en man av jättelika proportioner, helt och hållet gjord av halm.
- Vem är du? utropade jag.
- Du kan kalla mig Alexander, sa halmmannen.
- Men du är ju enorm!
Halmgubben nickade.
- Alexander den Store.
Jag granskade honom ingående. Alexander fortsatte obekymrat att läsa vidare över min axel.
- Ursäkta, men vad gör du här? vågade jag mig på att fråga efter en stund. Alexander tittade upp.
- Jag är bokens tilltänka läsare.
- Aha! sa jag, för det var något jag faktiskt hade undrat över. Alexander nickade och fortsatte:
- Jag är en hårdnackad abortmotståndare och har en djup gudstro. Detta är naturligtvis samma sak som att anse all moral som av Gud given. Det kommer om några kapitel. Samtidigt är jag nyandlig, vilket innebär att jag tror på själavandring, astrologi, tecken från Universum, samt avfärdar all vetenskap och söker upp och anklagar alla som inte håller med mig för trångsynthet.
- Det låter inte så trevligt, Alexander.
- Nej, sannerligen inte.
Jag tänkte lite.
- Varför är du på det viset då?
Alexander ryckte på axlarna. Jag hade börjat fatta en viss sympati för honom, så halmgubbe han var.
- Det står i boken.
Jag kände hur jag blev något harmsen.
- Alexander, sa jag allvarligt, det låter faktiskt en smula arrogant.
Alexander nickade sorgset.
- Tyvärr är jag mycket arrogant.
Jag blinkade.
- Är du arrogant?
- Ja. Det bevisas om och om igen i boken.
- Jag måste erkänna att jag inte förstår.
- Nej, det är naturligt. Du tillhör inte den Förtryckta Minoriteten.
- Det är sant, medgav jag ödmjukt (eller möjligen arrogant; vid det här jaget hade jag blivit tämligen förvirrad kring begreppen). Jag är vit, välbärgad, kommer från den globala Norden –
- Nej, nej, avbröt Alexander. Inte den sortens minoriteter. Jag menar den Verkligt Förtryckta Minoriteten. Vita Vetenskapsintresserade Män Som Riskerar Att Kallas Arroganta.
- Jaså.
Alexander nickade.
- Som du förstår måste de skyddas från detta öde till varje pris. Det är därför jag finns.
- Stackars dig Alexander!
- Åh, det är ingen fara.
Han klappade mig vänligt på axeln.
- Ska du inte läsa vidare i din bok?
- Kanske senare.
Jag var bara några kapitel in i denna när jag tittade upp ur min läsning, och hoppade till av förvåning. Bredvid mig satt en man av jättelika proportioner, helt och hållet gjord av halm.
- Vem är du? utropade jag.
- Du kan kalla mig Alexander, sa halmmannen.
- Men du är ju enorm!
Halmgubben nickade.
- Alexander den Store.
Jag granskade honom ingående. Alexander fortsatte obekymrat att läsa vidare över min axel.
- Ursäkta, men vad gör du här? vågade jag mig på att fråga efter en stund. Alexander tittade upp.
- Jag är bokens tilltänka läsare.
- Aha! sa jag, för det var något jag faktiskt hade undrat över. Alexander nickade och fortsatte:
- Jag är en hårdnackad abortmotståndare och har en djup gudstro. Detta är naturligtvis samma sak som att anse all moral som av Gud given. Det kommer om några kapitel. Samtidigt är jag nyandlig, vilket innebär att jag tror på själavandring, astrologi, tecken från Universum, samt avfärdar all vetenskap och söker upp och anklagar alla som inte håller med mig för trångsynthet.
- Det låter inte så trevligt, Alexander.
- Nej, sannerligen inte.
Jag tänkte lite.
- Varför är du på det viset då?
Alexander ryckte på axlarna. Jag hade börjat fatta en viss sympati för honom, så halmgubbe han var.
- Det står i boken.
Jag kände hur jag blev något harmsen.
- Alexander, sa jag allvarligt, det låter faktiskt en smula arrogant.
Alexander nickade sorgset.
- Tyvärr är jag mycket arrogant.
Jag blinkade.
- Är du arrogant?
- Ja. Det bevisas om och om igen i boken.
- Jag måste erkänna att jag inte förstår.
- Nej, det är naturligt. Du tillhör inte den Förtryckta Minoriteten.
- Det är sant, medgav jag ödmjukt (eller möjligen arrogant; vid det här jaget hade jag blivit tämligen förvirrad kring begreppen). Jag är vit, välbärgad, kommer från den globala Norden –
- Nej, nej, avbröt Alexander. Inte den sortens minoriteter. Jag menar den Verkligt Förtryckta Minoriteten. Vita Vetenskapsintresserade Män Som Riskerar Att Kallas Arroganta.
- Jaså.
Alexander nickade.
- Som du förstår måste de skyddas från detta öde till varje pris. Det är därför jag finns.
- Stackars dig Alexander!
- Åh, det är ingen fara.
Han klappade mig vänligt på axeln.
- Ska du inte läsa vidare i din bok?
- Kanske senare.
July 20, 2022
Christer Sturmark is a Swedish musician, mathematician, computer entrepreneur, and publisher. Douglas Hofstadter is an American scholar of cogitative science, physics, and comparative literature; his 1979 book Gödel. Escher, Bach won both the Pulitzer Prize for general nonfiction and a National Book Award. The two are friends, and the title page credits Hofstadter for contributions and a forward to the book, which is subtitled Clear Thinking for the Twenty-First Century.
To Light the Flame of Reason is an argument for secular humanism, a science-based tolerance of people of all races, lifestyles, cultures, and belief systems, a belief in benevolence toward all humans, not for religious reasons but out of a belief in the power of tolerance and clear thinking, and also out of a sense of our collective fragility on earth. It is an argument for atheism, which means that in some countries the author could be killed for publicly promoting such views.
Sturmark argues that never has scientific progress been as impressive as today nor has it been so easy to find information and knowledge. Never has it been so difficult for totalitarian regimes to keep their populations ignorant. (Consider that the Russian who wants to about the conflict in Ukraine can, apparently, get a good idea even as the government tries to control the news.) “Never,” he writes, “has it been so simple to make oneself be seen, heard, or read by a global audience.”
Yet, “On a daily basis, homosexual people are being killed or imprisoned, thanks to certain people’s interpretations of God’s will. Women are dying because they have been denied abortions. People are being stoned to death, or are having their hands chopped off, because of the way they happen to conceive of divine laws. Religious fundamentalists post videos of beheadings on the internet, urging viewers to join them in their holy war. People are hoodwinked into thinking that God can cure deadly diseases through miracles.”
True, all too true.
Part I of the book is titled “The Art of Thinking Clearly,” and describes the author’s own efforts to understand reality and to avoid the traps in thinking. It asks basic questions: What is knowledge? Is what seems to be real really real? What is truth? Is belief in science a kind of faith?
He points out that one may believe something is true because you have good reasons to think it is so. “When I say that I ‘know’ that the earth is round or that Paris is in France,” he writes, “all I mean is that I believe it, am convinced of it, have faith in it, and have lots of very good grounds for believing it.” One may still be mistaken in your belief, but the more you know about yourself, other people and cultures, and the quality of evidence on which you base your beliefs, the less likely you are to question them.
Faith however means “I accept this as true without any proof or evidence.” If one believes in something merely because you want to believe in it—because it makes you feel good or because it gives you hope for the future—this is not sufficient reason to call your belief knowledge. What are the grounds for your belief? A holy book? A spectacular sunset? A mysterious creak? A charismatic speaker? A suspicion of all authority? Do these grounds carry the same weight as the grounds you have for believing the earth is round or that Paris is in France?
Sturmark has an interesting discussion about agnosticism (withholding belief) and atheism (not believing in a god). He asks whether atheists can be moral, which leads to an entire chapter about being good without needing God. Spoiler alert: Atheists can be moral actors.
Part II of the book, “The Pathway to a New Enlightenment,” has chapters on religion, evolution, and the roots of secular enlightenment. For example, what is religious freedom? Should people be allowed to do anything they please in the name of their religion? Adult Jehovah’s Witnesses, should be able refuse to accept a blood transfusion for themselves, but should they be able to prevent their children from receiving life-saving blood transfusions? Moreover, what is a religion? I once attended a wedding officiated by a minister (priest?) of the Church of the Flying Spaghetti Monster.
To Light the Flame of Reason is a thoughtful and heartful attempt to do just what the title says. Until I reached the last chapter in which Sturmark discusses changes Swedish education in more detail than I care to learn, I found myself nodding and approving one page after another. This is a book written of me. It describes clearly so many things I have thought, believe, and wondered about, and it discusses them far better than I am able.
Unfortunately, I believe Sturmark and Hofstadter are—you will excuse the religious metaphor—preaching to the choir. The readers who believe they should meet the world with an open mind and question what they know and how they know it probably don’t need this book unless they want to be reassured they have the right attitude.
I suspect that those readers who believe in God or Allah, in ghosts and spirits, in astrology and homeopathy are not interested in a book that might cause them to question what they know. Most of the time, of course, that’s harmless. Sometimes, it’s not, as the dying Covid-19 patient begged for an earlier-rejected and now useless vaccine shot learned. What you believe can kill you just as what you don’t believe can, in some societies, get you killed. If only the flame of reason were enough to liberate the world. I would like to hope that Sturmark’s candle makes a positive contribution, but, I’m sorry, I’m skeptical.
To Light the Flame of Reason is an argument for secular humanism, a science-based tolerance of people of all races, lifestyles, cultures, and belief systems, a belief in benevolence toward all humans, not for religious reasons but out of a belief in the power of tolerance and clear thinking, and also out of a sense of our collective fragility on earth. It is an argument for atheism, which means that in some countries the author could be killed for publicly promoting such views.
Sturmark argues that never has scientific progress been as impressive as today nor has it been so easy to find information and knowledge. Never has it been so difficult for totalitarian regimes to keep their populations ignorant. (Consider that the Russian who wants to about the conflict in Ukraine can, apparently, get a good idea even as the government tries to control the news.) “Never,” he writes, “has it been so simple to make oneself be seen, heard, or read by a global audience.”
Yet, “On a daily basis, homosexual people are being killed or imprisoned, thanks to certain people’s interpretations of God’s will. Women are dying because they have been denied abortions. People are being stoned to death, or are having their hands chopped off, because of the way they happen to conceive of divine laws. Religious fundamentalists post videos of beheadings on the internet, urging viewers to join them in their holy war. People are hoodwinked into thinking that God can cure deadly diseases through miracles.”
True, all too true.
Part I of the book is titled “The Art of Thinking Clearly,” and describes the author’s own efforts to understand reality and to avoid the traps in thinking. It asks basic questions: What is knowledge? Is what seems to be real really real? What is truth? Is belief in science a kind of faith?
He points out that one may believe something is true because you have good reasons to think it is so. “When I say that I ‘know’ that the earth is round or that Paris is in France,” he writes, “all I mean is that I believe it, am convinced of it, have faith in it, and have lots of very good grounds for believing it.” One may still be mistaken in your belief, but the more you know about yourself, other people and cultures, and the quality of evidence on which you base your beliefs, the less likely you are to question them.
Faith however means “I accept this as true without any proof or evidence.” If one believes in something merely because you want to believe in it—because it makes you feel good or because it gives you hope for the future—this is not sufficient reason to call your belief knowledge. What are the grounds for your belief? A holy book? A spectacular sunset? A mysterious creak? A charismatic speaker? A suspicion of all authority? Do these grounds carry the same weight as the grounds you have for believing the earth is round or that Paris is in France?
Sturmark has an interesting discussion about agnosticism (withholding belief) and atheism (not believing in a god). He asks whether atheists can be moral, which leads to an entire chapter about being good without needing God. Spoiler alert: Atheists can be moral actors.
Part II of the book, “The Pathway to a New Enlightenment,” has chapters on religion, evolution, and the roots of secular enlightenment. For example, what is religious freedom? Should people be allowed to do anything they please in the name of their religion? Adult Jehovah’s Witnesses, should be able refuse to accept a blood transfusion for themselves, but should they be able to prevent their children from receiving life-saving blood transfusions? Moreover, what is a religion? I once attended a wedding officiated by a minister (priest?) of the Church of the Flying Spaghetti Monster.
To Light the Flame of Reason is a thoughtful and heartful attempt to do just what the title says. Until I reached the last chapter in which Sturmark discusses changes Swedish education in more detail than I care to learn, I found myself nodding and approving one page after another. This is a book written of me. It describes clearly so many things I have thought, believe, and wondered about, and it discusses them far better than I am able.
Unfortunately, I believe Sturmark and Hofstadter are—you will excuse the religious metaphor—preaching to the choir. The readers who believe they should meet the world with an open mind and question what they know and how they know it probably don’t need this book unless they want to be reassured they have the right attitude.
I suspect that those readers who believe in God or Allah, in ghosts and spirits, in astrology and homeopathy are not interested in a book that might cause them to question what they know. Most of the time, of course, that’s harmless. Sometimes, it’s not, as the dying Covid-19 patient begged for an earlier-rejected and now useless vaccine shot learned. What you believe can kill you just as what you don’t believe can, in some societies, get you killed. If only the flame of reason were enough to liberate the world. I would like to hope that Sturmark’s candle makes a positive contribution, but, I’m sorry, I’m skeptical.
July 14, 2023
Det var mindre filosofi än jag trodde. Mer matte och schack och liknande.
July 24, 2022
Sturmark är och förblir en av mina intellektuella förebilder. Boken påminner väldigt mycket om Carl Sagans The demon haunted world från 1995 (vilket i sig är ett otroligt stort plus).
I dagens tidsanda är det nästan obeskrivligt viktigt att tänka klart - både att tänka färdigt och att undvika att tänka grumligt. Det vetenskapliga tänkandet får aldrig besegras.
I dagens tidsanda är det nästan obeskrivligt viktigt att tänka klart - både att tänka färdigt och att undvika att tänka grumligt. Det vetenskapliga tänkandet får aldrig besegras.
April 11, 2022
Många exempel
February 5, 2023
О ЧЕМ КНИГА:
Шведский писатель и предприниматель показывает в своей книге, как важно мыслить критически в нашу эпоху постправды и информационного шума. Стурмарк дает нам набор подходов, чтобы мы смогли оценить истинность и разумность всего, что нас окружает.
Книга хорошо заходит в аудиоверсии. Рекомендую также дать прочитать её своим детям(18+). Слишком уж много у них в раннем возрасте догм и заблуждений, которые они успели получить из школы и от социума.
ГЛАВНАЯ МЫСЛЬ КНИГИ:
Критическое мышление - важный и необходимый инструмент для любого мыслящего человека. Воспитать его в себе - это большая и непростая задача.
ЗАЧЕМ ЧИТАТЬ ЭТУ КНИГУ?
Чтобы выработать собственную систему оценки достоверности событий, фактов и установок, с которыми мы сталкиваемся в окружающем мире.
МЫСЛИ И ВЫВОДЫ ИЗ КНИГИ:
- Интеллектуально нечестно считать что-то истинным, потому что тебе так хочется.
- Нужно уметь обосновывать то, во что вы верите. У вас должны быть веские основания считать что-то истиной.
- Мудрость понятие более многогранное, чем рационализм. Мудрость включает в себя рационализм. Мудрость соотносит, что хорошо с точки зрения морали, а что нет. Мудрость требует рациональности, но рациональность не требует мудрости.
- Мудрое рассуждение рационально, но рациональное рассуждение не всегда мудро.
- Рациональное рассуждение - механическая последовательность логически правильных шагов. Тогда как мудрость включает в себя моральные суждения и пристальное внимание к тому, к чему приводят сделанные выводы.
- Мы не должны логически безупречно опровергать абсурдные и сумасшедшие идеи, которые нам часто транслируют. Принцип интеллектуальной честности - «В идею следует верить тогда и только тогда, когда есть веские причины считать, что она истинная».
- Максима Карла Сагана - «Экстраординарные утверждения требуют экстраординарных доказательств».
- Во всех случаях, когда разгорается спор о существовании или не существовании каких-то гипотетических сущностей, бремя доказательства всегда лежит на том, кто утверждает, что нечто действительно существует.
- Доверяйте себе и полагайтесь на свой опыт. Если относительно какого-то жизненного вопроса вы достаточно осведомлены и опытны, нужно чувствовать себя уверенно, чтобы отклонять благие идеи и пожелания. Как в шахматах гроссмейстер отклоняет предложения зеленого юнца.
- «Я не верю, что бог существует», говорит агностик. «Я верю, что бог не существует», говорит атеист. Агностицизм - это не позиция, а отсутствие позиции.
- С точки зрения истории, исключением является неверие в бога.
- Следует различать религию, как личную жизненную философию и религию, как социальный институт.
ЧТО Я БУДУ ПРИМЕНЯТЬ:
Не буду доказывать неправоту других, когда мне говорят абсурдные идеи и утверждения. Пусть они сами попытаются доказать мне истинность своих утверждений.
ЕЩЕ НА ЭТУ ТЕМУ:
Дэниел Левитин "Путеводитель по лжи. Критическое мышление в эпоху постправды".
Эту книгу мы обсуждали на декабрьской встрече моего книжного бизнес-клуба «12».
Шведский писатель и предприниматель показывает в своей книге, как важно мыслить критически в нашу эпоху постправды и информационного шума. Стурмарк дает нам набор подходов, чтобы мы смогли оценить истинность и разумность всего, что нас окружает.
Книга хорошо заходит в аудиоверсии. Рекомендую также дать прочитать её своим детям(18+). Слишком уж много у них в раннем возрасте догм и заблуждений, которые они успели получить из школы и от социума.
ГЛАВНАЯ МЫСЛЬ КНИГИ:
Критическое мышление - важный и необходимый инструмент для любого мыслящего человека. Воспитать его в себе - это большая и непростая задача.
ЗАЧЕМ ЧИТАТЬ ЭТУ КНИГУ?
Чтобы выработать собственную систему оценки достоверности событий, фактов и установок, с которыми мы сталкиваемся в окружающем мире.
МЫСЛИ И ВЫВОДЫ ИЗ КНИГИ:
- Интеллектуально нечестно считать что-то истинным, потому что тебе так хочется.
- Нужно уметь обосновывать то, во что вы верите. У вас должны быть веские основания считать что-то истиной.
- Мудрость понятие более многогранное, чем рационализм. Мудрость включает в себя рационализм. Мудрость соотносит, что хорошо с точки зрения морали, а что нет. Мудрость требует рациональности, но рациональность не требует мудрости.
- Мудрое рассуждение рационально, но рациональное рассуждение не всегда мудро.
- Рациональное рассуждение - механическая последовательность логически правильных шагов. Тогда как мудрость включает в себя моральные суждения и пристальное внимание к тому, к чему приводят сделанные выводы.
- Мы не должны логически безупречно опровергать абсурдные и сумасшедшие идеи, которые нам часто транслируют. Принцип интеллектуальной честности - «В идею следует верить тогда и только тогда, когда есть веские причины считать, что она истинная».
- Максима Карла Сагана - «Экстраординарные утверждения требуют экстраординарных доказательств».
- Во всех случаях, когда разгорается спор о существовании или не существовании каких-то гипотетических сущностей, бремя доказательства всегда лежит на том, кто утверждает, что нечто действительно существует.
- Доверяйте себе и полагайтесь на свой опыт. Если относительно какого-то жизненного вопроса вы достаточно осведомлены и опытны, нужно чувствовать себя уверенно, чтобы отклонять благие идеи и пожелания. Как в шахматах гроссмейстер отклоняет предложения зеленого юнца.
- «Я не верю, что бог существует», говорит агностик. «Я верю, что бог не существует», говорит атеист. Агностицизм - это не позиция, а отсутствие позиции.
- С точки зрения истории, исключением является неверие в бога.
- Следует различать религию, как личную жизненную философию и религию, как социальный институт.
ЧТО Я БУДУ ПРИМЕНЯТЬ:
Не буду доказывать неправоту других, когда мне говорят абсурдные идеи и утверждения. Пусть они сами попытаются доказать мне истинность своих утверждений.
ЕЩЕ НА ЭТУ ТЕМУ:
Дэниел Левитин "Путеводитель по лжи. Критическое мышление в эпоху постправды".
Эту книгу мы обсуждали на декабрьской встрече моего книжного бизнес-клуба «12».
August 20, 2023
For starters this book convinced me to approach life from a more secular humanist perspective. I enjoyed reading from someone who thinks the way I do when talking about the bunch of nonsense filled in todays world. I feel connected to secular humanism now and I am grateful to have found that from this book.
However, the book really had no well-developed ideas. It felt like Sturmark just wanted to rant about the things that he doesn't like in this world. It is true that I felt the same way about what he was saying, but his ideas really were not explored in enough depth. He also did not draw upon...I think any?... counter arguments. Honestly, a lot of the stuff he said I had already thought deeper about in my first year philosophy class. If he is writing a philosophy book, he actually needs to be educated on the topics, rather than just stating his uneducated view and leaving it at that. So in that sense, it was painful to read.
It was also frustrating how he spent such a long time at the start of the book just explaining some well known concepts. EG a whole page devoted to basic questions about life - as if we've never thought of them? Explaining JTB (and not crediting anyone??? If I had not heard of JTB before reading this, I would have thought this was his genius idea?? And this was another great example of where he does not explore any (of the vast) counter arguments or ideas related to the topic. Makes me think he just doesn't know, which makes me think, why am I reading a book from someone who knows less than me??)
Anyway, that is my only criticism of the book. I did enjoy reading this, and I have definitely gained a new outlook on life. It really helped to put what I was already thinking into words, especially around astrology, religion etc. My favourite part was the retrograde chess problem, that was a fun thought experiment. But yeah, just overall poorly researched and written.
However, the book really had no well-developed ideas. It felt like Sturmark just wanted to rant about the things that he doesn't like in this world. It is true that I felt the same way about what he was saying, but his ideas really were not explored in enough depth. He also did not draw upon...I think any?... counter arguments. Honestly, a lot of the stuff he said I had already thought deeper about in my first year philosophy class. If he is writing a philosophy book, he actually needs to be educated on the topics, rather than just stating his uneducated view and leaving it at that. So in that sense, it was painful to read.
It was also frustrating how he spent such a long time at the start of the book just explaining some well known concepts. EG a whole page devoted to basic questions about life - as if we've never thought of them? Explaining JTB (and not crediting anyone??? If I had not heard of JTB before reading this, I would have thought this was his genius idea?? And this was another great example of where he does not explore any (of the vast) counter arguments or ideas related to the topic. Makes me think he just doesn't know, which makes me think, why am I reading a book from someone who knows less than me??)
Anyway, that is my only criticism of the book. I did enjoy reading this, and I have definitely gained a new outlook on life. It really helped to put what I was already thinking into words, especially around astrology, religion etc. My favourite part was the retrograde chess problem, that was a fun thought experiment. But yeah, just overall poorly researched and written.
September 7, 2025
För en humanist som ibland förtvivlar i denna värld av snurrig new age och förvirrade religiösa är det så klart skönt att läsa om de tänkare som genom historien gett alternativ och fört vetenskapen framåt, trots guds motstånd.
Man får också många lärdomar kring hur lätt det är att tanken hamnar snett.
Frågan är bara för vem boken är skriven. För mig slår den mest in öppna dörrar, för de flesta är den för avancerad och några motståndare tror jag inte han vinner över på sin sida.
Man får också många lärdomar kring hur lätt det är att tanken hamnar snett.
Frågan är bara för vem boken är skriven. För mig slår den mest in öppna dörrar, för de flesta är den för avancerad och några motståndare tror jag inte han vinner över på sin sida.
March 30, 2022
Intressant men ojämn.
November 23, 2022
En bok alla borde läsa.
January 30, 2023
A great primer on critical thinking, Skepticism, and secular ethics for current issues in the world.
October 13, 2025
Spretig men de delar som är bra är riktigt bra
Displaying 1 - 12 of 12 reviews