Aliide, Aliide

by Mare Kandre

Med ett tiofaldigt nej inleds romanen, ett porträtt av en åttaårig flicka som konfronteras med världen. Hennes känsloliv är vidöppet för alla intryck och därför blir varje upplevelse så betydelsemättad och stark att det knappt kan uthärdas.

Genres: Swedish Literature, Roman

271 pages, Paperback

First published January 1, 1991

About the author

Mare Kandre was a Swedish writer of Estonian descent. She was born on May 27, 1962 in Söderala, a small place in mid-Sweden and grew up in Gothenburg and Stockholm. Between 1967 and 1969, she lived with her family in British Columbia, Canada, a period which made a very deep impression on her and later in life had an impact on her writing. She died on 24 March 2005 of a prescription drugs overdose, aged 42.

Mare Kandre achieved considerable acclaim in Scandinavia and her works have been translated into more than eight languages. Her novels, short stories and prose poetry often deals with children's, in particular girls', development to adulthood; women's roles; and marginalized and traumatized individuals who opt to break with society's expectations.

Mare Kandre's stories have a marked metaphysical dimension which is strengthened by her poetical language and representation, with existential themes paired with contemporary social issues. In her writing she often returns to issues like the expectations placed on women, how alienation develops, and the significance of instincts. Several of her books were influenced by Gothic fiction.

Before Mare Kandre entered onto the path of writing, she was the frontwoman for the music group Global Infantilists (1983).

Reviews

[Eva · Rating 3 out of 5]

3,5/5 - Skicklig språkbehandling, är värt 4 stjärnor, liksom gestaltande av barnets känslovärld, hur hon finner världen helt obegriplig.
Men detta är en dystopisk djupdykning, en orgie i negativitet, som jag inte kan ta till mig som möjlig. Ingen intrig, eftersom intriger är intellektuella, fjärran från barnets skräckvisioner.
Men helt klart en text som stannar i minnet.

[Otto Lundin · Rating 2 out of 5]

På tok för uttrycksfull!

[Karenina (Nina Ruthström) · Rating 4 out of 5]

Det mörkaste jag någonsin läst.

[David Karlsson · Rating 4 out of 5]

Att försöka sammanfatta och beskriva den här boken är inte helt enkelt, och kanske görs det bäst med ett citat direkt ur den: "en lång och smärtsam men ändå motsägelsefull berättelse utan riktigt slut och utan verklig början".

Det handlar om åttaåriga Aliides liv, en flicka som försöker hitta en plats och växa upp i en omgivning som ofta ter sig något skev och vagt hotfull. Det är barnets blick som präglar berättandet, men ett brådmoget sådant som också präglas av ett inneboende mörker som färgar hur hon ser på världen och de situationer hon hamnar i.

Scenerna och berättandet är ofta utdraget med mycket gestaltning av inte tillstånd vilket i vissa passager gör det till en ganska krävande läsning, men det är väl också det som är lite av poängen. För även om läsupplevelsen alltså inte hela tiden var så njutningsfull stannar flera scener kvar väldigt tydligt i minnet och den känsla som Kandre skickligt skriver fram hänger också kvar.

Den enda av Kandres romaner jag läst sedan tidigare är "Bestiarium" och intressant nog tycker jag mig fånga upp ett mindre spår här som hon utvecklade desto mer i den boken: monstret som döljer sig i sjön. Kanske är det en övertolkning, men jag väljer ändå att se det som en koppling böckerna emellan.

Som sagt, en bok svår att sammanfatta och göra rättvisa och som jag nog behöver lite tid för att smälta.

[Mina Widding · Rating 5 out of 5]

Den blev svår i mitten och ett tag kändes den tungläst. Men jag lägger det på mig själv som läsare, jag skulle ha stannat upp, läst långsammare då, när jag väl gjorde det kunde jag stanna kvar i läsningen och den blev större för mig. Mäktigt att kunna skildra ett barns så förvridna och mörka verklighetsuppfattning, när det krånglar till sig i huvudet och hon inte förstår sig själv och omvärlden. Barnets magiska tänkande, men på den negativa skalan. Starka bilder, särskilt när Aliide möter våldet i sig själv.

[Emil Nilsson-Mäki · Rating 5 out of 5]

Fantastisk bok som kryper under huden! Jag kommer på nått knasigt sätt att tänka på Yvesands ”Häng city”, att den är en uppväxtskildring sett ur en pojkes perspektiv. Detta är sett ur en flickas perspektiv, eller snarare sagt, ur Aliides perspektiv. Den är så mörk och så full av magiskt tänkande så man hissnar åt alla möjliga håll när man läser den. Det är både bland det mörkaste jag läst och samtidigt bland det mest färgfyllda jag läst (trots att alla färger går i svart, brunt och grått). Det är rått, ärligt och fasansfullt. Men magnifikt!

[Sanna · Rating 4 out of 5]

Utsökt språk och närvaro. Uppskattar de trasiga gamla Göteborgsmiljöerna. Det bästa jag läst av Mare Kandre, men i vanlig ordning är det lite för mycket av det goda, eller snarare onda. Förtvivlan är hela tiden på högsta volym och det slår oundvikligen över i parodi när allt, allt tolkas som undergång och hot. Då skjuter jag berättelsen ifrån mig. Början är bäst, där fascination är lika närvarande som rädsla, vilket känns som en sannare barnskildring.

[Sofie · Rating 5 out of 5]

Svår att sätta betyg på. Det är en tung bok, på mer än ett sätt. Den beskriver en åttaårig flickas perspektiv på världen, skrivet med en vuxen persons ord. Ganska tidigt i boken blir Aliide, som flickan heter, våldtagen och författaren beskriver den ångest, rädsla, ilska och de fixidéer som detta leder till. Det är ett mörkt tema, och språket är rikt, nära mättat med väldigt målande beskrivningar av vad som pågår i Aliides huvud. Boken är inte spännande som sådan eftersom att den egentligen inte har en klassisk handling och upplösning. Den är inte heller en egentligen trevlig läsning eftersom att handlingen är hemsk och överhängande delen av boken behandlar ångest och andra mörka delar av ett barns psyke.
Däremot är den gripande och vacker i allt sitt mörker. Jag är glad att jag har läst den, men kommer nog inte läsa om den från pärm till pärm. Däremot kan jag tänka mig att läsa om vissa kapitel som om de vore noveller. Jag rekommenderar den, men inte som strandläsning.

[Martin · Rating 1 out of 5]

Av en författare som uppenbarligen hade ett svartsynt perspektiv på omvärlden. Språket är rikt och briljant men berättandet och historien är bara svärta, ångest, mörker, samt vildsinta fantasier utan någon särskild röd tråd att följa förutom behovet av att kräkas på sin omvärld.

[Lisepyssel · Rating 3 out of 5]

kandre skriver ju onekligen väldigt vackert, och boken är en kusligt realistisk skildring av barndom och så (tror jag, ingen kommer väl på riktigt ihåg sin barndom?) - men den gjorde mig såååå sömnig

så även om jag kan tillstå att den är bra, tyckte jag inte alls om att läsa den

[Erik Orefelt · Rating 5 out of 5]

Skickligt skildrat utifrån ett barns perspektiv. Diskrepansen mellan Aliides förståelse av omvärlden och det språk Kandre använder kan dock ibland upplevas som alltför stor. Annars en (dock oerhört mörk) barndomsskildring av högsta rang!

[Sandra · Rating 2 out of 5]

2 stjärnor för berättelsen, 4 stjärnor för författarens unika språk. I en mera sammanhängande berättelse hade jag kanske älskat boken.

[Anna Jegorova · Rating 5 out of 5]

en blick i blicken! den sjunde blicken! och döden som bebor våra kroppar, som väntar på att få slå ut .. glömmer inte Aliide-

[Erik Olsson · Rating 2 out of 5]

Väldigt udda. Ingenting särskilt dramatiskt händer men det finns ett sådant mörker i texten. Allt luktar illa och är intensivt grumligt, smutsigt och obehagligt i Aliides värld.

[Ro Nowak · Rating 5 out of 5]

Obskur, komplex, bedrückend – das sind drei Worte, mit denen man Aliide, Aliide von Mare Kandre beschreiben könnte. Viel über den Inhalt würde das nicht verraten, doch das tut auch das Buch selbst nicht. Es erzählt die Geschichte von Aliide, einem schwedischen Mädchen, das in Übersee aufgewachsen ist, und sich nun wieder in Schweden einfinden muss – das Land gefällt ihr jedoch nicht, vor allem die Sprache scheint ihr dem Englischen gegenüber unbehaglich und wenig aussagekräftig: „jedes Wort [war] matt und hart wie ein grauer, gewöhnlicher Stein, und mit diesen Wörtern im Mund pflanzte sich die Schwere im restlichen Körper wieder fort, der sich deswegen wieder komisch anfühlte, schwer und plump.“

Aliide hat wenige Freunde. Die meiste Zeit verbringt sie mit K, einem Mädchen aus der Nachbarschaft. Die beiden könnten gegensätzlicher nicht sein. Während Aliide wild und mutig ist und auch mal vorlaut sein kann, ist K eher brav, sauber und ordentlich. Dennoch verstehen sie sich gut, bis es Aliide immer schlechter geht und sie sich immer weniger unter Kontrolle hat. Denn eines Tages, durch nur grob umschriebene Ereignisse, beginnen, verdrängte Erinnerungen in ihr wieder hoch zu kommen, die Allides Verhältnis zu sich selbst und ihrer Umwelt komplett auf den Kopf stellen.

Die Welt, die man immer durch ihre Augen sieht und in ihren Worten erlebt ist von da an durchtränkt von einem Gefühl von Furcht und Bedrohung. Sie entwickelt einen Ekel vor sich selbst, vor anderen, vor allem Körperlichen, der sie zu reinigenden und letztendlich nutzlosen Ritualen treibt. Am Schlimmsten ist, dass sie mit niemandem darüber reden kann. Obwohl sie oft verzweifelt um Hilfe bitten möchte, ist wieder und wieder ihre Überzeugung stärker, ihre Eltern vor den Schlechten Dingen in ihr und in der Welt beschützen zu müssen. In ihrem Drang, die heile Welt nicht zu zerstören, schweigt sie also, und leidet.

„Dass man da sitzen und sterben konnte, umgeben von seinen eigenen Familienmitgliedern, tief im Innern fürchterlich verletzt, von Schmerz und Angst fast zugrundegerichtet, ohne dass es denen überhaupt auffiel, dass man das so vollständig verbergen konnte. Dass man damit allein war. Mutterseelenallein musste man das mit sich herumtragen!“

Das Buch ist in einem unglaublich dichten Schreibstil geschrieben. Reale Ereignisse gehen in Träume über, Beobachtetes in Gefühltes. Und wie der Stil den Inhalt verbirgt, so ist der Grund für Aliides Leiden vor ihr selbst verborgen. Weil ein Kind dafür noch keine Worte hat und auch nicht brauchen sollte.

Aliide, Aliide ist ein beeindruckendes Buch. Beim Lesen zwischenzeitlich so eindrücklich, dass ich es kurz bei Seite legen musste, um durchzuatmen, möchte ich es doch noch viele Male lesen, um all die Sätze, mit denen der wort- und hilflose Schrecken eines Kindheitstraumas so gut es geht verbalisiert wird, würdigen zu können. Leichte Kost ist etwas anderes, dennoch empfehle ich es uneingeschränkt allen, die sich auch an schwere Themen wagen. Kindheit ist hier kein Paradies der Geborgenheit, sondern eine Hölle, aus der man nicht entkommen kann, weil man sie in sich trägt.

Rosa: Blog | Instagram | Twitter | Website

[Eli · Rating 5 out of 5]

Fantastisk läsupplevelse, men också kluven. Läs min recension: http://elilaserochskriver.se/aliide-a...

[Evilynn · Rating 3 out of 5]

3.5 stjärna om man kunde välja det. Kanske. Det var en bra bok, men en som jag inte vill läsa igen, någonsin. Halvt sedd genom ögonen på en åttaåring, som en tredjedel in i boken blir tafsad på av sin skolläkare och sedan faller ner i OCD, gör inte munter läsning.

[Annika · Rating 2 out of 5]

Extremt jobbig och besvärlig bok även om vissa scener kommer att stanna kvar i huvudet. Svårt att sätta betyg men jag fick verkligen kämpa mig igenom. (Bokcirkelbok)

[Fräulein Klingstedt · Rating 5 out of 5]

Kraftvoll, erschütternd, unverschämt und zärtlich - eines der eindrucksvollsten Bücher, die ich je gelesen habe