What do you think?
Rate this book
Kamalas bok
En ung kvinna som borde kunna vara nöjd. Hon har arbete, våning och pojkvän. Men hon vet inte vem hon är. Inger Edelfeldts skildring av kvinnan som riskerar att försvinna i sprickan mellan det yttre och det inre kom ut 1987 och har bildat skola i samtidslitteraturen.
136 pages, Paperback
First published January 1, 1987
1 person is currently reading
121 people want to read
About the author
Inger Edelfeldt
70 books46 followersInger Edelfeldt (born 1956 in Stockholm) is a Swedish author and translator, as well as the illustrator of many books. She made her debut in 1977 with the book Duktig pojke ("Good Boy"). She has written around 20 books since then, most of which are novels, short stories, poetry books, and books for children and young people. She won the Deutscher Jugendliteraturpreis in 1987.
She is internationally known as a Tolkien illustrator through her paintings for the 1985 Tolkien Calendar. She has also painted the covers of several Swedish editions of J.R.R. Tolkien´s books in the seventies and eighties.
She is internationally known as a Tolkien illustrator through her paintings for the 1985 Tolkien Calendar. She has also painted the covers of several Swedish editions of J.R.R. Tolkien´s books in the seventies and eighties.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 19 of 19 reviews
October 28, 2021
”Jag kunde höra Hungern ryta inombords, akta dig betydde det, om du inte blidkar mig blir jag något ännu värre. Jag kände mig som en papperspåse med en varg inuti.”
Men snälla nån! Varför har jag nu inte läst det här lilla mästerverket tidigare? Den kom 1986, men har funnits på min att-läsa-lista i ganska många år efter att jag undervisats av Maria Margareta Österholm som skrivit en avhandling som inkluderar Kamala. Den här borde jag ju läst som ung, den handlar delvis om den unga Ninas katastroftankar.
Som (ung) kvinna (människa) kan man i perioder ha självföraktande tankar som insinuerar att man är fet, ful och misslyckad, att ingen kommer att älska en och att man kommer att vara ensam för alltid. Det är svårt att växa upp i ett samhälle där narrativet går ut på att en kvinna aldrig duger som hon är.
Att vara ung kan vara att gå i väntans tider. Problemet är att det man väntar på kanske aldrig kommer att inträffa (se Vuxna människor av Marie Aubert), eftersom det man drömmer om ofta är präglat av normer och romantiska fantasier som man fått från filmer. Det kan vara riktigt rysligt att ha allt det avgörande framför sig och det skriver Edelfeldt fram med bravur i den här korta och franka berättelsen.
”Min mamma frågar mig jämt om jag Mår Bra. Hon har säkert rätt i att jag borde ”ta tag i mitt liv”. Jag vill ju en massa saker och är inte särskilt dum men problemet är att jag inte kan vilja någon enskild sak tillräckligt starkt. Jag antar att man borde bestämma sig för att låtsas vilja något, välja ut något som man fixerar all sin vilja vid. Låtsas man tillräckligt bra så glömmer man till slut bort att man låtsas. Det är det underliga med att vara vuxen: allt är på blodigt allvar men det känns som om det vore på låtsas. När man var liten var allt på låtsas men det kändes som om det var på allvar.”
Att vara ung kan också vara att ha hopp och kraft att forma sina egna mål och drömmar. Det går att konsternera normen. Jaget i boken fantiserar om att ta sig runt regelverket genom att måla ansiktet grönt. Det finns unga människor som hittar egna vägar och det finns numera massor med litteratur att inspireras av (Vänta på vind, Fula tjejer, Kvinnor jag tänker på om natten, Flicka, kvinna, annan, Aldrig godnatt med flera).
Kamalas bok handlar om en kvinna på 22 år som mår skit. Vi får ta del av hennes isolerade mörka medvetande. Hon dömer ut sig själv och andra. Kvinnor är rivaler. Drömmen är att någon ska älska henne, vilket Stefan – som hon har ett öppet förhållande med – inte gör. Hon går inte utanför dörren utan att sminka sig. Hon beter sig exemplariskt i förhållande till vad man förväntar sig av henne. De trånga skorna med klack skaver på hennes fötter och är metafor för hur en kvinna måste passa in i könsnormer. Vara smal, vacker och attraktiv för män, men samtidigt inte bry sig om dessa utan vara självständig och stark i sig själv. Absolut inte vara klängig, sur eller jobbig på något annat sätt.
”Och jag vet att jag inte ser med mina egna ögon. Det är Hans ögon jag ser med. Jag har inga egna ögon.”
Myten om Kamala bygger på en händelse som skedde i Indien i början av 1900-talet. En pastor vid namn Singh hävdade att han hittade två barn (Kamala och hennes syster Amala) som uppfostrats av vargar och betedde sig därefter. De gick på alla fyra, ville vara utomhus, klöstes och åt helst rått kött. Kamalas djuriska morrande som avviker från det som människor socialiseras till måste ha inspirerat författaren. Jag tolkar Kamalas bok som ett sätt för Edelfeldt att ryta ifrån.
”Men är man ful så blir det ju bara ännu värre om man försöker göra sig vacker. Då är man inte ödmjuk. Då blir man ännu löjligare.
Man kan ju vara snäll förstås, snäll och duktig. Trevlig och humoristisk. Snäll måste man nog vara om man är ful. Till och med ringaren i Notre Dame var snäll.”
Kamalas obehagliga bok har ett mycket behagligt språk, en humor och fantasifullhet som imponerar. Jag tror tyvärr inte att den har tappat i relevans. Läs den, om du inte redan gjort det.
Men snälla nån! Varför har jag nu inte läst det här lilla mästerverket tidigare? Den kom 1986, men har funnits på min att-läsa-lista i ganska många år efter att jag undervisats av Maria Margareta Österholm som skrivit en avhandling som inkluderar Kamala. Den här borde jag ju läst som ung, den handlar delvis om den unga Ninas katastroftankar.
Som (ung) kvinna (människa) kan man i perioder ha självföraktande tankar som insinuerar att man är fet, ful och misslyckad, att ingen kommer att älska en och att man kommer att vara ensam för alltid. Det är svårt att växa upp i ett samhälle där narrativet går ut på att en kvinna aldrig duger som hon är.
Att vara ung kan vara att gå i väntans tider. Problemet är att det man väntar på kanske aldrig kommer att inträffa (se Vuxna människor av Marie Aubert), eftersom det man drömmer om ofta är präglat av normer och romantiska fantasier som man fått från filmer. Det kan vara riktigt rysligt att ha allt det avgörande framför sig och det skriver Edelfeldt fram med bravur i den här korta och franka berättelsen.
”Min mamma frågar mig jämt om jag Mår Bra. Hon har säkert rätt i att jag borde ”ta tag i mitt liv”. Jag vill ju en massa saker och är inte särskilt dum men problemet är att jag inte kan vilja någon enskild sak tillräckligt starkt. Jag antar att man borde bestämma sig för att låtsas vilja något, välja ut något som man fixerar all sin vilja vid. Låtsas man tillräckligt bra så glömmer man till slut bort att man låtsas. Det är det underliga med att vara vuxen: allt är på blodigt allvar men det känns som om det vore på låtsas. När man var liten var allt på låtsas men det kändes som om det var på allvar.”
Att vara ung kan också vara att ha hopp och kraft att forma sina egna mål och drömmar. Det går att konsternera normen. Jaget i boken fantiserar om att ta sig runt regelverket genom att måla ansiktet grönt. Det finns unga människor som hittar egna vägar och det finns numera massor med litteratur att inspireras av (Vänta på vind, Fula tjejer, Kvinnor jag tänker på om natten, Flicka, kvinna, annan, Aldrig godnatt med flera).
Kamalas bok handlar om en kvinna på 22 år som mår skit. Vi får ta del av hennes isolerade mörka medvetande. Hon dömer ut sig själv och andra. Kvinnor är rivaler. Drömmen är att någon ska älska henne, vilket Stefan – som hon har ett öppet förhållande med – inte gör. Hon går inte utanför dörren utan att sminka sig. Hon beter sig exemplariskt i förhållande till vad man förväntar sig av henne. De trånga skorna med klack skaver på hennes fötter och är metafor för hur en kvinna måste passa in i könsnormer. Vara smal, vacker och attraktiv för män, men samtidigt inte bry sig om dessa utan vara självständig och stark i sig själv. Absolut inte vara klängig, sur eller jobbig på något annat sätt.
”Och jag vet att jag inte ser med mina egna ögon. Det är Hans ögon jag ser med. Jag har inga egna ögon.”
Myten om Kamala bygger på en händelse som skedde i Indien i början av 1900-talet. En pastor vid namn Singh hävdade att han hittade två barn (Kamala och hennes syster Amala) som uppfostrats av vargar och betedde sig därefter. De gick på alla fyra, ville vara utomhus, klöstes och åt helst rått kött. Kamalas djuriska morrande som avviker från det som människor socialiseras till måste ha inspirerat författaren. Jag tolkar Kamalas bok som ett sätt för Edelfeldt att ryta ifrån.
”Men är man ful så blir det ju bara ännu värre om man försöker göra sig vacker. Då är man inte ödmjuk. Då blir man ännu löjligare.
Man kan ju vara snäll förstås, snäll och duktig. Trevlig och humoristisk. Snäll måste man nog vara om man är ful. Till och med ringaren i Notre Dame var snäll.”
Kamalas obehagliga bok har ett mycket behagligt språk, en humor och fantasifullhet som imponerar. Jag tror tyvärr inte att den har tappat i relevans. Läs den, om du inte redan gjort det.
April 4, 2024
3.5, min första bok läst på svenska! jag kunde relatera till några delar för huvudkaraktären var i samma ålder som jag men några tankar var lite barnsliga. i alla fall var boken en hel del komisk och ironisk, vilket jag gillade
October 5, 2023
Önskar jag läst denna när jag va yngre
November 20, 2021
Kõige imelikum raamat, mida kunagi lugenud olen...
Sellegipoolest äärmiselt hea viis rootsi keele oskuse arendamiseks.
Sellegipoolest äärmiselt hea viis rootsi keele oskuse arendamiseks.
January 5, 2022
Ironiskt och svart komisk, ibland poetisk och filosofisk. Kan läsas i ett nafs. Mitt något yngre jag hade nog nafsat i sig den ännu glupskare.
May 9, 2012
Jag gillade Kamalas bok väldigt mycket för dess rättframhet och protagonistens djupa självförakt, som naket släpps fram. Hur är det att vara fången i en och kropp man inte vill ha och ett liv man inte vill leva? Boken ger inga svar men bjuder på bra läsning!
November 29, 2020
Obehaglig bok. Det känns som att den tar sig in närmast huden och visar dina värsta, mest småaktiga sidor för hela världen. Men också de allra klarast lysande fantasierna som man gömmer.
June 19, 2019
Hade jag läst den här boken när den kom hade betyget varit mer solklart.
Eller, mitt fyraåriga jag hade förmodligen inte upplever särskilt mycket igenkänning med den skavande unga kvinnans introspektioner, eller imponerats av det rättframma sätt de skrivs fram på - men ni fattar poängen. Det känns som att det hade känts (är ni med?) nytt och tidsenligt och modigt där under 80-talets andra halva.
Och frågan är om det faktiskt inte är ännu mer tidsenligt idag; tvekande, sökandet, ensamheten i den individualiserade samtiden...? Men det gör också att det har skrivits fler böcker med samma ingång, och varken känslan av nyhet eller språket står riktigt upp mot tidens tand. Och igenkänningen, som jag tänker är bokens stora styrka, fallerar faktiskt lite också för mig som 36 också - huvudpersonen är fortfarande för långt bort från mig i ålder, samtidigt som jag själv inte alls befann mig i det limbot hon gör som 22 (eftersom jag vid det laget levde i en stadgad relation med barn, al a 1800-tals standard ;-) ).
Men det är omständigheter; boken är fortfarande härligt ärlig och jag är glad att jag tog mig (den korta som krävdes) tid att läsa den, så här 30 år efter faktum. Det landar i en - inte solklar, men ändå ofrånkomlig, fyra.
Eller, mitt fyraåriga jag hade förmodligen inte upplever särskilt mycket igenkänning med den skavande unga kvinnans introspektioner, eller imponerats av det rättframma sätt de skrivs fram på - men ni fattar poängen. Det känns som att det hade känts (är ni med?) nytt och tidsenligt och modigt där under 80-talets andra halva.
Och frågan är om det faktiskt inte är ännu mer tidsenligt idag; tvekande, sökandet, ensamheten i den individualiserade samtiden...? Men det gör också att det har skrivits fler böcker med samma ingång, och varken känslan av nyhet eller språket står riktigt upp mot tidens tand. Och igenkänningen, som jag tänker är bokens stora styrka, fallerar faktiskt lite också för mig som 36 också - huvudpersonen är fortfarande för långt bort från mig i ålder, samtidigt som jag själv inte alls befann mig i det limbot hon gör som 22 (eftersom jag vid det laget levde i en stadgad relation med barn, al a 1800-tals standard ;-) ).
Men det är omständigheter; boken är fortfarande härligt ärlig och jag är glad att jag tog mig (den korta som krävdes) tid att läsa den, så här 30 år efter faktum. Det landar i en - inte solklar, men ändå ofrånkomlig, fyra.
January 23, 2024
Jättebra!! Man fick verkligen gå in i huvudkaraktären tankar och det var jätteintressant, det var inte mycket som hände men hon reflekterar över livet på så sätt som får en själv att också börja reflektera över sitt liv. Jag kände igen mig i henne väldigt mycket, ni borde verkligen läsa!!!
March 3, 2024
Bästa boken jag läst! Helt klart en favorit. Många säger att man ska läsa denna bok som ung och det har jag nu gjort. Så vulgärt språk men så sann. Älskar hennes sätt att beskriva patriarkatet som fortfarande hemsöker oss! 10/10!!!!!!!
June 24, 2022
En bok jag verkligen kan relatera till! Vartenda ord beskrev mig. Jag kanske också är Kamala?
March 13, 2024
mörk och komisk! om att längta efter något annat men att inte veta vad. att vara inlåst i livet. den var bra! lättläst och enkelt men fint språk.
March 27, 2024
Hon har verkligen lyckats fånga ångesten, självhatet, kroppshatet, längtan efter kärlek och att bli sedd.
Tyckte om språk och stil. Den var alldeles lagom lång (kort).
Tyckte om språk och stil. Den var alldeles lagom lång (kort).
August 23, 2024
Läst många gånger. Så roligt, bra och enkelt om att vara ung och tjej! Denna bok är vad många unga kvinnliga författare vill kunna skriva idag, tidlös på det sättet!
August 6, 2017
LÄS! ville aldrig att den skulle ta slut
July 20, 2023
Omläsning, läst i ungdomen nån gång. Om en ung kvinna som inte vet vad hon vill, och som inte kan ta hand om sig själv när ramarna försvinner (semester och hennes kille är på tågluff utan henne). Hungern drar i henne, tvingar henne att äta sånt hon inte borde äta, hon känner sig fet och ful och väntar på Honom som ska förändra allt. Killen verkar hon inte ens särskilt intresserad av, och han håller henne på avstånd. Ganska sent kommer bilden av Kamala in, som något slags starkare inre jag, som ändå inte vet vad hon vill. Jag känner att det hade gått att göra mer av den bilden, och tidigare. Det börjar brännas då hon målar sitt ansikte grönt och går ut på stan som en fjäril (är det också Kamala? Kopplas inte) men sen visade det sig att hon inte gjort det, hon tvättade bort färgen. Och hon gör inte slut, hon fortsätter att gläfsa efter kärlek hos töntkillen, och det gör mig beklämd.
Det finns en mycket barnslig ton i berättandet här, som gör att hon känns snarare tretton än tjugotvå. Naiviteten.
Dessa vilsna unga kvinnor har vi sett många exempel på nu, men jag tror att Edelfeldt var bra tidig med skildringen. Om man inte tänker på Godmorgon midnatt förstås, med liknande drag, djupare och mörkare och skriven 1939. Men den här är mer lättillgänglig helt klart.
Det finns en mycket barnslig ton i berättandet här, som gör att hon känns snarare tretton än tjugotvå. Naiviteten.
Dessa vilsna unga kvinnor har vi sett många exempel på nu, men jag tror att Edelfeldt var bra tidig med skildringen. Om man inte tänker på Godmorgon midnatt förstås, med liknande drag, djupare och mörkare och skriven 1939. Men den här är mer lättillgänglig helt klart.
Read
April 12, 2014Den namnlösa berättaren i Kamalas bok tar med oss på en deppresa utan dess like! Står vi pall? Klarar vi av att som vanligt avsluta avsnittet med ett leende och en klackspark? Bokpalt vs. Inger Edelfeldt del 2, alltså.
http://bokpalt.wordpress.com/2014/03/...
https://itunes.apple.com/se/podcast/b...
http://bokpalt.wordpress.com/2014/03/...
https://itunes.apple.com/se/podcast/b...
April 25, 2008
Hard to understand why I should care for the main character, also a little hard to find it humourous. But the observations and the "clues" in this story are exquisite.
It does invite to read more of this author.
It does invite to read more of this author.
March 23, 2017
całe szczęście że to już koniec
Displaying 1 - 19 of 19 reviews