Detta är den tredje av Rut Hillarps böcker med dikter och bilder. Här har hon lånat sin mytologiska dräkt från den gamla sagan om Tristan och Isolde, ett tidlöst tema om kärlek och död. Samlingen rymmer också dikter om jordgudinnan Gaias återkomst till en värld på väg mot sin undergång.
Älskar i regel Rut Hillarp, även om denna inte kändes lika stark som tex Penelopes väv, både dikter och fotografier. Men jag tycker mycket om konceptet att ikläda sig en myt eller saga och skrivi inifrån den, men ändå ge utlopp för något allmänmänskligt. Det tycker jag hon lyckas med här, och några rader är som vanligt helt lysande.