Katarina Wennstam är en av Sveriges mest lästa författare med en bakgrund som kriminaljournalist i SVT. Som frontfigur i den svenska debatten om kvinnors rättigheter och lika villkor har Wennstam varit avgörande för flera viktiga lagändringar, bland annat den nya samtyckeslagen som trädde i kraft 2018. Sekelskiftesmorden innebär en vändning i Wennstams författarskap, utan att skifta fokus från kvinnofrågorna.
Efter två decennier som journalist, författare och debattör i feministiska och kriminalpolitiska frågor har Katarina idag en hög trovärdighet och en stor plattform på sociala medier. Hennes böcker har älskats av läsare och litteraturkritiker och hennes första bok, Flickan och skulden, betraktas idag som en kultbok.
Oj. Jag kunde inte lägga ifrån mig boken. Jag behövde få svar, många svar. Jag tyckte särskilt om de korta kapitlen, de olika berättarperspektiven, det verkliga som griper tag i en. När jag började läsa ”Djävulens advokat” hade jag som avsikt att lära mig mer om brott mot griftefriden, särskilt då jag följt Katarina Wennstams arbete på sociala medier. Istället fick jag en stor berättelse jag bär med mig länge!
Betyg: 5 av 5 - Djävulens advokat är den elfte boken i den så kallade Justitiaserien. Jag har läst dom alla, och har tyckt väldigt mycket om dom allihopa. Katarina Wennstams böcker tycker jag är mycket speciella. Dom är lättlästa, engagerande, och spännande. Men dom är också väldigt lärorika och tar alltid upp viktiga ämnen. Högsta betyget helt klart från mig. Rekommenderas varmt.
Ännu en riktigt bra bok av Wennstam! Hennes styrka i den här bokserien är de mångbottnade, trovärdiga karaktärerna, relationerna och den otroliga kunskap hon förmedlar. Som läsare blir man inte bara underhållen utan får även lära sig otroligt mycket. Jag känner mig alltid en aning klokare efter att ha läst en av Wennstams böcker.
Boken igenom väcks misstankar och funderingar. Man får följa flera olika personers perspektiv och de har alla med varandra att göra på något sätt. Dramaturgin är spännande, otäck och som alltid ytterst verklig. Vi får lära oss om konsekvenserna av föråldrad lagstiftning.
Spänningen trappas upp ytterligare ett snäpp i sista delen. Dock blev jag något snopen av slutet, jag hade önskar mig något mer, oklart vad. Men oj vilken jäkla bra bok detta är och jag längtar efter nästa!
Den bästa kriminalroman som jag har läst hitills, kan inte beskriva mina känslor som jag fick av denna bok medans jag läste. Så himla bra att fallet faktiskt höll sig hela boken och att den inte gav upp mitt i, gjorde boken så mycket intressantare, särskilt när man alltid fick reda på något nytt varje gång det togs upp. Att ha så många karaktärer POV skulle nog kunna ha ändrats, det är nog mer för att jag ogillade vissa en del då jag mer ville få reda på fallet, men utan dom så skulle jag nog tappat intresse för boken sen länge då man ändå fick variera mellan karaktärerna. Man anar inte några misstankar där heller vilket gör boken så bra, allt bara kommer från ingenstans och det är liksom värsta stora grejen. Tyckte verkligen om denna bok, helt klart en bok som är värd att läsa! 4/5 stjärnor 🌟🌟🌟🌟
3,5 rounded down. As usual with Wennstam, well written, a tad too didactic, but interesting. The interpersonal relationships did not move much in this installment to the detriment of the series as a whole, but the crime plot and the thesis it drives made it well worth a read.
Detta är inte bara en väldigt spännande och gripande deckare. Det är även en bok med ett viktigt budskap som verkligen öppnade mina ögon för stora, återkommande problem inom rättsväsendet.
Alltid lika träffsäkert, intresseväckande, upprörande och sakligt. Wennstam är expert på att skriva om mäns våld mot kvinnor utan att göra det till smaskiga mordgåtor och vulgära detaljorgies.
Att ifrågasätta och kritisera en bristande lagstiftning genom att väva in realismen i fiktionen ger boken både djup och tyngd. Ser fram emot arbetet med en skärpt syn på griftefridsbrott.
Djävulens advokat av Katarina Wennstam är den elfte i hennes Justitia-serie och i denna bok är det lagen om griftefriden som debatteras. Hur kan någon som mördat en människa, stycka kroppen, gömt den, och endast bli dömd till fängelse i två år för brott mot griftefriden? Jo, går det inte att fastställa att det är ett mord, går det alldeles utmärkt att hävda till exempel att det skedde en olycka, personen kan ha ramlat och slagit sig så illa att han/hon dog, och den andra personen som befann sig i rummet, styckade kroppen istället för att ringa 112, av rädsla för att bli anklagad för mord. Det finns även massor av andra ursäkter, den ena märkligare än den andra, och flera av liknade brott har tagits upp av tv-programmet Efterlyst.
Katarina Wennstam jobbar för kvinnans rättigheter och nu har hon gjort en ordentlig research om lagen om griftefriden, som endast ger fängelse i två år, och det har gjort henne mycket upprörd. Jag har lyssnat till hennes muntliga föreläsningar i ämnet och nu även lyssnat på boken Djävulens advokat. Dramaturgin kring ämnet är strålande som alltid i Wennstams böcker. Språket är rakt på sak, dialogerna rappa och karaktärerna verklighetstrogna. Jag har läst alla Katarina Wennstams böcker och de har varit lika läsvärda men på olika sätt, beroende vad ämnet handlar om. Alexandra Rapaport gjorde som vanligt en strålande uppläsning.
Boken handlar främst om att en kvinna blev mördad och styckad för 14 år sedan. Man hittade dock inte alla kroppsdelar och mannen hävdade att hon dött av misstag och att han fick panik och styckade henne eftersom ingen skulle tro honom. Han kunde således inte dömas för mord och fick enbart 2 år för griftefridsbrott. Nu 14 år senare så är hans senaste flickvän också försvunnen… Som vanligt när en bok är skriven av Wennstam så är det inte bara bra och spännande, utan lyfter även fram viktiga delar i samhället! Denna gång aktualiseras problemet vi har i Sverige med det extremt låga straffvärdet för griftefridsbrott (exempelvis styckning, Max 2 år, men finns faktiskt lagförslag just nu på hårdare straff).
A larger number of characters that, in the beginning, are difficult to keep separated. And a structure that I found irritating, at least the beginning. Each chapter is devoted to a particular person ( or persons) and a specific issue. The following chapter moves on the someone else and something else without any transition. ( What ever happened to “ meanwhile, back at the ranch”)?
But there are a number of issues presented in the novel, both private issues and social issues. And these issues need to be discussed and debated.
And read Wennstam’s closing few pages! The story, horrible as it is, is not fiction!
Väldigt bra berättelse där man ständigt undrade vem som egentligen låg bakom brottet. Samtidigt som det blev väldigt tydligt att det är något fel med lagarna - för oberoende om man är skyldig till mord eller inte borde man inte få gå fri efter att ha skurit en kropp i bitar. Boken gjorde mig både arg över hur världen ser ut och glad över att det ändå finns folk som ständigt försöker trots att vissa av karaktärerna valde mindre bra metoder för detta arbete. Dessutom var det intressant att följa utvecklingen i Charlottas å Shirins (obefintliga) relation.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Som alltid när Wennstam skriver är det spännande och intressant. Det är ett stort persongalleri och visst ska jag erkänna att det är lite kämpigt att hålla isär alla i början. Det underlättar att ha läst tidigare böcker i serien, även om de alla är fristående blir de en grund till att förstå alla karaktärer.
Hon berättar en intressant historia som jag har svårt att släppa. Det är verkligen en bladvändare, även om det är med viss bävan jag läser eftersom karaktärerna är så levande att jag inte kan låta bli att känna med dem.
Jag är lite trött på det tillrättalagda, undervisande, pedagogiskt förklarande. Man tappar liksom känslan för karaktärer och skeende när det emellanåt blir som att läsa en artikel, en bloggtext eller en lärobok om journalistik, om mäns våld mot kvinnor eller om rättsväsendet. Mycket blir skrivet på näsan eller en smula konstlat. Så har det varit i de senaste böckerna i denna serie. Men jag gillar dem ändå, och de är snabblästa. Jag berörs dock inte av det som händer, blir inte upprörd eller frustrerad eller ledsen - vilket är ganska skönt. Att inget gräver sig in under huden.
Samma viktiga tema som i tidigare böcker: mäns våld mot kvinnor. Till skillnad från de senare böckerna finns det mer intrig i den här boken, det är flera parallella spår som inte bara handlar om hur rättsstaten fungerar. Trots att förövaren i boken i princip skrivs på läsarens näsa så är det en spännande bok.
Boken ingår i en serie och då jag inte har läst de andra böckerna, känns det unfair att ge händelsen en bedömning. Kan tycka att den var stundvis något långsam och händelsen gick inte framåt. Lite för mycket relationsdrama som inte gav händelsen något extra… Men Katarina som författare är som vanligt helt outstanding! Jag lär mig alltid något när jag läser hennes böcker.
Lite mera intrig och inte bara ett malande om rättsstaten, som det tenderat bli i de senaste böckerna. Yay! OBS ändå att jag är glad över att Wennstam framför dessa viktiga ämnen om framför allt kvinnovåld.
Det här är andra boken jag lyckats ta mig igenom sen mamma gick bort. Katarina skriver som vanligt om viktiga ämnen, intressant och lärorikt. Samtidigt får man följa några personer från bok till bok vilket ger ett fint sammanhang!
Build up was excellent but a 3/5 because I really did not like the ending, I think it doesn’t fully support the afterwords where the author was highlighting an existing lacuna in the law. Rather just creates disproportionate trust for journalism
Funkar fortfarande. Lite för många personer som förklarar saker för varandra som ett sätt att ge kontext till berättelsen. Men som alltid fungerar ilska som en bra drivkraft för en författare.