Magnificat

by Linnea Axelsson

När jag vaknade i rummet i dunklet och tystnaden satt pojken på sängkanten. Ögonen var större och sorgsnare, märkta av vad de sett, och han var både bestruken av någonting åldrat och skrämmande och annorlunda än jag mindes honom, och precis samma nittonåriga pojke som då han försvann.

Hon bor utanför Paris med mannen och deras flicka. En morgon, i ett hotellrum som hennes vän bokat, sitter pojken som dog när han var nitton år där. Vännen har bett om en ofattbar tjänst. Under vandringen hem har hon pojken med sig, liksom allt som hon lämnat i Sverige.

Magnificat är en både konkret och mytiskt färgad berättelse om förälskelse och sorg. Om att söka ett hem i en värld som förblir främmande.

Genres: Swedish Literature

150 pages, Hardcover

First published March 2, 2022

About the author

Linnea Axelsson är född 1980 i Porjus, Norrbotten, men bor nu i Stockholm. Hon har studerat humaniora vid Umeå universitet och disputerade 2009 på en avhandling i konsthistoria. 2010 debuterade hon med Tvillingsmycket.

Reviews

[Lisa · Rating 3 out of 5]

This book reminded me of the highly personalinteraction that takesplace between any reader and any writer.

It is not only about good storytelling, stylistic brilliance or important messages. It is also about whether the specific voice in the novel reaches the specific eye-ear or the reader, if there is chemistry between those two.

Linnea Axelsson is doubtless a deep and caring author who puts her soul into her writing. I have nothing negative to say about this book.

But it does not reach me as an individual reader. Possibly it is to quiet and slow and physical for my impetuous reading self that craves passion and enthusiasm and quixotic battles on an intellectual rather than practical level.

[Mari · Rating 3 out of 5]

En kvinna bor utanför Paris med sin man och dotter. Hon spenderar en natt på ett hotell, en födelsedagspresent från en vän. När hon vaknar på morgonen sitter hennes första stora kärlek på sängkanten, han som dog när han var 19 år.

När hon sedan vandrar hemåt den morgonen får vi följa hennes liv i olika återblickar, till ungdomen, till tiden då hon gifte sig och fick barn och till närmare nutid. Allting flyter på i ett jämnt tempo och i stort sett varje stycke är ett nytt tidshopp, vilket tar ett litet tag att vänja sig vid. Dessutom används inga namn, vilket för mig känns lite ovant till en början.

Jag känner mig dock hemma i författarens sätt att uttrycka sig, och det känns igen sedan den förra boken jag läste av henne. I den boken tror jag att det var både språket och textens formgivning som gav mig den bästa behållningen.

[Julia Eriksson · Rating 4 out of 5]

Dåtid och nutid skildras i korta fragment som varvas med varandra. Här saknar karaktärerna namn och allting bär på ett drömskt skimmer eller historiens otydlighet, ändå känns texten tät och sammanhållen.

[Karenina (Nina Ruthström) · Rating 3 out of 5]

Man kan tänka sig att en av alla röster, som hördes i den fantastiska Ædnan, här fått en egen roman. Det namnlösa berättarjaget i Magnificat härstammar från en stam i nordligaste Sverige. Under en kväll, dag och morgon följer vi henne, dels på den vandring hon gör genom den nuvarande hemstaden Paris, dels via inre reflektioner och återblickar. Med sig på promenaden har hon sin sedan länge döda pojkvän, eller minnet av honom i alla fall. Vi får veta att hon nu har en fransk man och en dotter. Hon jobbar som städerska och hon har blivit tillfrågad av en vän om hon kan tänka sig att vara surrogatmoder.

Det är en mängd bilder som Linnea Axelsson försöker binda ihop här med hjälp av bibliska allusioner. Berättarjaget och titeln för tankarna till jungfru Maria. Sen har vi vandringen, pojken som uppstått och vännen som påminner om Elisabet. Det höga tonläget gifter sig väldigt fint med det köttsliga fokus författarens prosa har. Det handlar om kroppar, urin, skavande menskopp och p-piller.

Det är en suggestiv och osentimental skildring, som tyvärr inte riktigt bjuder in mig. Jag känner mig distanserad och uttråkad faktiskt. Kanske är det mina höga förväntningar som ställer till det. Kill your darlings brukar man säga, och det har hon sannerligen gjort vår augustprisade författare. Jag brukar uppskatta det, men här har hon gått väl hårt fram. Helheten blir karg, likgiltig och tystlåten. Och när de gråtonade pusselbitarna tillsammans utgör hela bilden, känner jag; var det hela rubbet? Kanske borde jag väl läsa den en gång till men jag har faktiskt inte lust.

Jag önskar mig mer av allt! Inte minst surrogatmoderskapstemat. Varför bara snudda vid det så?

[Mina Widding · Rating 5 out of 5]

Kom direkt in i en underbar stämning, det känns som att berättelsen genom språket och tonen direkt skapar en särskild atmosfär. När sedan elementet med pojken manifesteras, blev jag smått lyrisk, så underbart med ett slags magisk realism-grepp i en annars realistisk berättelse, som känns i sig hyfsat "enkel". Det blev en fin krydda. Gillade också greppet att följa jaget en begränsad tid, egentligen främst tiden mellan vännens fråga om surrogatmödraskap, som är omvälvande för jaget, till att hon kommer hem, och genom den rörelsen bearbetar hon vännens fråga, som kastat henne bakåt i tiden till minnen både av hennes första pojkvän som omkommit när de var unga (han som manifesteras för henne i boken) och relationen till hennes nuvarande man, deras barn, hennes vän, och hennes uppväxt och ursprung, att hon flyttat ifrån byn i norra Sverige till Paris och lämnat/förändrat genom det. Att hon kommer från ett ursprungsfolk är en del av, men inte det centralaste eller viktigaste i berättelsen. Tyckte oerhört mycket om denna och vill läsa den igen, vilket jag kanske hinner innan jag ska samtala med författaren om boken på Pilgatan i Umeå 6 september.

[Marta Johansson · Rating 2 out of 5]

2,5

Många historier. Hade ibland svårt att hålla koll på alla trådar och personer. Handlar om många aktuella och intressanta teman - tex graviditet, sorg, relationer och social klass. Kände mig distanserad från historien, tänkte ofta ”k bry”.

[Stina Jonsson · Rating 2 out of 5]

Lite snålt med två stjärnor, snarare 2.5. Tycker man stundvis verkligen känner av kraften i Axelssons språk, men tempot som jag tidigare fastnat helt för i hennes epos hade jag tyvärr svårt att komma in i när det översattes till en roman. Ribban var hög från Ædnan!

[Eva Gustafsson · Rating 3 out of 5]

3,5

[Emelie Talledo · Rating 3 out of 5]

Älskade ”Aednan” men blev lätt besviken på denna. Intressant tematik men den uppehåller sig för länge på detaljer utan uppenbar relevans, jag blev uttråkad.

[Clara Ced · Rating 3 out of 5]

Väldigt stark trea. Men så många spår på så få sidor och även om jag kan se tanken med det blir läsningen inte så njutbar som den hade kunnat bli. Nästan så att betyget dras ner bara för att jag vet att det kunnat bli en fullträff.

[Heidi K · Rating 2 out of 5]

Skulle ge den 2,5 om det gick. Bitvis mycket bra men som helhet tyckte jag att den var spretig och saknade driv framåt i berättelsen.

[Berit Lundqvist · Rating 3 out of 5]

Efter Ædnan väntade jag mig storverk. Så blev det dessvärre inte, utan en ganska medelmåttig historia som aldrig berörde mig särskilt mycket. Vackert skriven är den förstås, men det räcker inte. Tror det gick snett för mig vid den döde återuppståndne pojkvännen. För mycket symbolik kanske?

[Tea Unnebäck · Rating 3 out of 5]

Hm. Kom som inte riktigt underfund med denna. Fin och känslig och jag borde älskat den men jag känner mig lite neutral och kan inte beskriva varför. Kanske kan jag inte relatera till det huvudsakliga temat, eller faktiskt egentligen inte till något av de två huvudsakliga teman.

[Tabita · Rating 3 out of 5]

3,5. Bra, men blir alltid besviken över att hennes böcker inte är Ædnan som jag fullkomligen älskade.

[Alice · Rating 3 out of 5]

Den var väl okej. Lite pretentiöst poetisk för min smak, men berättarens inre konflikter framgår ju tydligt. Livet verkar rätt trist.

[wilma · Rating 3 out of 5]

Det går inte att förneka att hon skriver o-tro-ligt träffsäkert och plockar upp små detaljer från vardagen, vrider och vänder på dem, så att texten levandegörs framför ens ögon.
Problemet med den här romanen för mig är att dessa detaljbilder tar upp en så stor del av boken, att de intressanta teman som boken snuddar vid inte får det utrymmet de förtjänar. Boken känns vag, väldigt välskriven förvisso, men vag. Allt som har varit utsvävningar eller mer djupgående resonemang verkar ha strukits från texten och kvar blir bitar som ger mig en tydlig känsla och förståelse för berättarjaget men inte mer än så.
Jag måste ändå säga att jag läser boken med behållning, just för att den är imponerande skriven och jag tycker om när språket är så träffsäkert. Men det blir, till skillnad från Ædnan, inte en bok som stannar med mig efter läsning