Ingen har hört något. Ingen har sett något. Ändå har två personer blivit brutalt mördade i Torshammarskolans nyrenoverade bildsal. Utsänd av lokaltidningen råkar frilansjournalisten Jennifer Sundin kliva rakt in på brottsplatsen. Innan hon larmar tar hon närgångna bilder av de sargade kropparna.
Snart inträffar ytterligare ett mord i ett stillsamt radhusområde i närheten. Finns det ett samband? Handlar det om ett våldsamt svartsjukedrama eller uppgörelser i den undre världen?
Fallen väcker den gamla kriminalreportern inom Jennifer. De innebär också en chans att tjäna snabba pengar och att slippa tänka på sitt havererade privatliv. Hon är nyligen stelopererad och äter mer smärtstillande än hon borde. Hennes man har träffat en annan och lagt beslag på huset. Jennifer tvingas fly till sin pappas gamla båt vid Drömmarnas kaj, i Göteborg. Medan hon blir allt djupare indragen i mordgåtan kämpar hon för att vinna tillbaka sitt hem och sin älskade dotter.
Syndoffer är den första delen i spänningsserien om Jennifer Sundin.
Bitvis rörig och det tog sin tid att komma in i boken och handlingen. Väntade på att den skulle bli svår att släppa ifrån mig som aldrig kom. Spänning. Helt ok men inte mer än så tyvärr.
Detta är författarens debutroman men hon har tidigare skrivit ungdomsböcker samt en bok om hundträning.
Boken börjar med att en journalist hittar två personer döda i en skola, de har båda blivit mördade på ett brutalt sätt. Detta är starten på en spännande privatutredning som journalisten gör i jakten på sanningen och mördaren.
Vi möter här en rätt så trasig person i journalisten, både mentalt och fysiskt. Hon har ständiga smärtor efter en foglossning, hon har precis genomgått en operation som skall förhoppningsvis återställa henne. Samtidigt så har hennes man lämnat henne och han ställer till med saker när det kommer till äktenskapet och barnen. Hon går mer eller mindre på tomgång när det kommer till jobbet, men detta mordfall får fart på henne igen.
Detta är en deckare där i stället för en polis som skall lösa fallet så är det en privatperson som gör det. Fokuset ligger lika mycket på huvudkaraktärens privatliv som hennes yrkesliv som journalist.
Det var när jag läste efterorden som jag började misstänka att författaren har tagit mycket av sin egen erfarenhet och gett den till sin huvudkaraktär. Hon tackar en läkare som har skruvat ihop henne samt en fysioterapeut. Bitarna i boken där huvudkaraktären kämpar mot sin smärta kändes så äkta så jag anade att de var självupplevda och jag fick svaret i tack-orden.
Att författaren sedan även är journalist känns också. Vi får även uppleva hur det kan gå till bakom kulisserna till nyhetslöpen som vi läser dagligen.
Genom boken så kunde jag inte låta bli att tänka på en annan författare. Delvis så tycker jag att handlingen och dess huvudkaraktär påminner om Liza Marklunds böcker om Annika Bengtzon. Även i Marklunds böcker så fick vi ta del av journalistlivet samt att huvudkaraktären där hade bitvis problem med privatlivet, i denna bok är det dock större problem. Båda författarnas huvudkaraktärer är två som har skinn på näsan och vågar ge sig in i det farliga för att få fram sanningen.
Nu menar jag inte att Bergenstav har kopierat Marklund, tycker absolut att hon står bra på egna ben, men jag har mina aningar att hon absolut är inspirerad av henne och haft henne som en av sina förebilder när hon skulle skriva sin bok. Jag ser henne mera som en värdig arvtagare (om man redan nu kan börja prata om arvtagare) till Marklunds journalist-deckare.
En spännande och bra start på en ny deckarserie, rekommenderar den till alla som vill ha deckare där fallet och karaktärernas privatliv får ta lika stor plats i handlingen. Skall bli kul att se hur denna serie utvecklar sig.
Betyg: 4 av 5 - Boken Syndoffer är författaren Jeanette Bergenstavs debutroman. Och jag tycker att det var en riktigt bra debut, och jag kommer definitivt läsa fler böcker av henne i framtiden. Så jag kommer att följa den planerade bokserien om journalisten Jennifer Sundin, och jag kan varmt rekommendera spänningsromanen Syndoffer.
Storyn går inte riktigt ihop, men helt okej bok. Tyvärr avslutas inte storyn helt i denna bok, utan blir start inför nästa, vilket drar ner mitt betyg.
Ända sedan jag läste den första boken av Jeanette Bergenstav är jag fast. Författaren har ett sätt att skriva som gör att det känns som om man är med i handlingen, man är där och upplever allt personerna gör.
Att Jeanette dessutom är en förträfflig hundtränare och har god kännedom om hundars beteende gör boken ännu mer trovärdig.
Att möta en ny huvudperson, denna gång även i ett nytt format, en deckare, var en mycket trevlig överraskning. Jag blev mer än nöjd med hur författaren har utvecklats.
Född och uppväxt i Göteborg känner jag mycket väl till platserna som beskrivs i boken, något som gör det desto roligare att läsa. Men även om så inte hade varit fallet hade jag inte kunnat lägga ifrån mig boken. För det här är en riktig bladvändare, helt omöjlig att lägga ifrån sig.
Den oväntade vändningen i boken är något jag älskar och det lyfte boken ännu ett snäpp. En bok jag varmt rekommenderar dig att läsa. Jag väntar med spänning på nästa bok av Jeanette Bergenstav.
Berättelsen börjar dramatiskt med huvudpersonen, Jennifer Sundin, frilandsjournalist, som ska besöka Torshammarskolan för att göra ett reportage. Istället kliver hon rakt in på en brottsplats. Innan hon larmar polisen fotograferar hon de sargade kropparna. Dessutom gör hon något mer som kommer att få allvarliga konsekvenser för hennes liv.
Jennifer går med kryckor efter en förlossningsskada. Hennes man har slängt ut henne ur huset, eftersom han inte orkar med hennes problem. Han har skaffat en ny kvinna och vänt hennes dotter emot henne. Räddningen är Jennifers fars båt, där hon och sonen får en fristad. Men det dröjer inte länge förrän det hon gjort når även in till hennes bedrägliga lugna tillvaro på båten.
Frilansjournalisten Jennifer Sundin snubblar över ett brutalt mordfall när hon ska skriva en artikel och dras in i ett alltmer förbryllande fall. Samtidigt kämpar hon med kronisk smärta, har blivit utkastad av sin exman och tvingas bo på sin pappas båt tillsammans med sin son och hund.
Det tog en liten stund för mig att komma in i boken och lära känna huvudkaraktären Jennifer, men när jag väl gjorde det fastnade jag verkligen för henne. Hon är impulsiv, rolig och har rejäl kämparglöd. Jag uppskattar att boken hade karaktärer med funktionsnedsättningar av olika slag och författaren gjorde ett bra jobb med att skapa förståelse för karaktärernas olika svårigheter.
Ytterligare ett plus är att boken utspelar sig i min hemstad Göteborg, på många välkända platser. Det gjorde att handlingen kom till liv ännu mer.
Trots att Jennifers liv är kämpigt känns boken inte alltför tung. Det är högt tempo, många skruvade händelser och färgstarka personligheter. Kanske hade boken kunnat vara lite kortare, men samtidigt gillar jag att den är så pass karaktärsfokuserad och att man verkligen får lära känna karaktärerna. Jag ser fram emot att läsa mer om Jennifer Sundin i framtiden!
Journalist Jennifer Sundin är på Torshammarskolan för att gör en intervju. När hon kliver in i den nyrenoverade slöjdsalen möts hon av en fruktansvärd syn. Två personer är brutalt mördade och en tredje svårt skadad. Chockad lyckas hon larma efter hjälp.
Snart inträffar ytterligare ett mord inte långt från skolan. Är det bara en tillfällighet eller är morden sammankopplade på något sätt?
Privat kämpar Jen med sin separation och saknaden efter sin dotter, som valt att bo hos sin pappa. Dessutom bråkar kroppen och hon tvingas äta smärtstillande. En glädje i tillvaron blir dock när barndomsvännen som bott i USA i många år, återvänder och de kan prata och skratta som förr.
Wow vilken story! ”Syndoffer” är första boken i en serie om reportern Jennifer Sundin. Ett riktigt kriminaldrama med hemska händelser och kluriga svängar. Var först lite tveksam till det ”polisarbete” vår reporter utövar, men det växer och är riktigt bra. Vill definitivt fortsätta läsa!
En grymt bra bok! Alltså hur har jag kunnat missa denna serien? Den är ju riktigt bra!
Redan i första kapitlet i "Syndoffer" känner man hur snaran dras åt och sen sitter den på plats resten av boken. Det är en brokig skara karaktärer som alla är väl gestaltade med alla sina fel och brister. Det märks att vissa karaktärsdrag är självupplevda för de känns väldigt genuina. Det är som sagt en riktigt spännande bok och trots tunga ämnen finns det en underliggande humor som lättar upp när det känns som tyngst. Det är en del tvära kast och vändningar men den berömda säcken knyts ihop på ett mycket skickligt sätt.
Detta är Jeanette Bergenstavs debutroman, vilket är mycket svårt att tro. Hon har skrivit en engagerande och välskriven bladvändare som är helt omöjlig att lägga undan. Bergenstav håller mig på halster och det tog långt tid innan jag lyckades räkna ut hur allt hängde ihop. Jag gillar att man får lära känna några av de andra karaktärerna lite extra, det skapar ett djup åt intrigen. Jennifer Sundin är en komplex och lite trasig karaktär som jag absolut vill läsa mer om.
Ruotsalaisen Jeanette Bergenstavin esikoisdekkari Syntiuhrit aloitti todella kiinnostavan uuden dekkarisarjan, jonka päähenkilönä toimi freelance-toimittaja Jennifer Sundin. Jennifer oli vammautunut ja kulki kainalosauvojen varassa ja kovien kipujen vuoksi käytti vahvoja kipulääkkeitä. Hän asui poikansa kanssa isän omistamassa veneessä. Jennifer joutui kaikenlaisiin kiipeleihin kirjan tarinassa, joista selvisi aina lopulta, mutta jännitystä piisasi.
Jennifer oli tehnyt voimiensa mukaan pieniä haastattelujuttuja paikallislehteen. Eräällä juttukeikalla hän kohtasi jututettavat kuoliaaksi tapettuina, ja silloin heräsivät entisen rikostoimittajan vaistot eloon. Kuinka ollakaan surmapaikalta löytyi myös rahakassi. Arvaa, ottiko Jennifer kassin mukaansa, ennen kuin poistui paikalta odottamaan poliiseja?
451 sisdor, vilket jag gillar, ogillar dessa 300sidors.....alltid gjort, att sätta en fet tjock ok i händerna, la 700 sidor, som är grymt bra, är en av de bästa läsupplevelserna jag kan ha. Man glömmer inte boken heller. Läst flera korta, sen några år senare läsr en bo, jag "tänkt" läsa, och ser sen här att va 17, jag har redan läst den o betygsatt den, intressantaste med det är att hitintills har det inte blivt samma betyg
Intressant deckardebut där en journalist under rehab har huvudrollen istället för polisen som nästan är osynlig, orecis som i del andra deckarserier. Den här gränsar till thriller så vi får se hur den blir som serie.
Om inte historien varit så osannolik hade den fått tre stjärnor. Men jag har svårt för historier som inte skulle funka utan en massa sammanträffanden. Annars skriver författaren bra, med ett driv som för handlingen framåt. Det gjorde att jag ändå läste ut hela boken.
Läser man en del deckare så klurar man ganska snabbt ut vem gärningspersonen är. Men det blir inte ett problem, för boken håller ändå. Helt okej underhållning och ska strax ge mig på nästa del i serien.
Det är lite för mycket av allt men positivt att hunden heter Goblin, att den utspelar sig i Göteborg och det måste vara första gången jag läser om en huvudperson med svår foglossning.
Bra början på en serie. Jag gillar när det handlar om personer som inte är perfekta men ändå inte är extremer i sin operfekthet (läs alkoholist/psykopat/sociopat).