För tre år sedan startade journalisten Amat Levin Instagram-kontot Svart historia. Intresset för kontot exploderade, idag har det nästan 70 000 följare. Uppenbarligen var det många som saknade en mångfacetterad bild av Afrikas och svarta människors historia.
Få delar av världshistorien är lika försummade som svarta afrikaners och den tillhörande diasporan runt om i världen. Fram till för bara sex decennier sedan ansågs den inte ens vara värld att studera. Bilden av Afrika som en kontinent vars historia börjar med ankomsten av européer har på många sätt överlevt fram till idag. Fortfarande finns de som ser på Afrika som mer eller mindre samma land, ett mörkt hörn av världen dominerat av ändlösa krig och utbredd fattigdom, eller de som tänker att kontinenten har kolonialismen att tacka för de framsteg som skett. Att kasta nytt ljus över den sortens tankegångar var utgångspunkten för Amat Levin när han startade kontot och nu ger ut boken Svart historia. I Svart historia blandas en stor mängd personer, fenomen, händelser och skeenden: från uråldriga folkvandringar med massiva konsekvenser, skapandet av världens kanske första kristna stat och den trans-sahariska slavhandeln, till den karibiska frihetskampen, Angelas Davis motstånd och Sister Rosetta Tharpe – rock’n’rollens gudmoder.
Boken försöker inte ge en komplett eller slutgiltig bild av Afrikas, eller svarta människors, historia, utan är en serie nedslag, en samling breda penseldrag som ger en introducerande inblick. Kärnfull utan att vara för förenklande fungerar den som ett verktyg till att bättre förstå världen vi lever i idag.
Den här snygga, informativa, spännande och underhållande Augustnominerade boken fyller en kunskapslucka bred som Sahara. Jag gillar extra mycket att Amat Levin har valt att skriva om ganska många kvinnor. Exempelvis nobelpristagaren Wangarĩ Maathai (miljöaktivist), drottning Njinga (Angolas moder), Harriet Tubman (abolitionist), Fela Kutis mamma Funmilayo Ransome-Kuti (suffragett), Assata Shakur (står på USAs lista över mest eftersökta människor) och de hundratals kvinnor som efter många års oroligheter i Liberia drev igenom fred och fick Ellen Johnson Sirleaf som president (2005).
Det är rent makalöst hur mycket svart historia Amat Levin får med på drygt 450 sidor. Det är nästan hundra essäer som tillsammans bildar ett spretigt litet uppslagsverk. Del ett börjar lite träligt, tycker jag, med nedslag 3000 år före Kristus, men resterande tre delar intresserar mig mycket. Somligt känner jag igen, mycket är nytt. Det är brutalt och våldsamt men också hoppfullt och upplyftande. Jag föredrar personporträtten framför avsnitten om krig och kupper, men förstår att värdesätta den nyanserade bild som helheten bidrar med.
Människans vidrigheter tycks tyvärr aldrig sluta förvåna. Olusten byggs upp under bokens tre första delar för att explodera i ett crescendo med George Stinney, blott fjorton år när han av en helvit jury dömdes till döden, oskyldig. Sen kommer del fyra som handlar om den svårköpta friheten. Det var efter att drygt en miljon afrikaner deltagit i andra världskriget många av dem ansåg att de hade förtjänat vissa rättigheter. Ghana var det första landet att frigöra sig ur västerländska klor, 1957. Namibia sist, 1990. I Mauretanien avskaffades slaveriet först 1981, det kriminaliserades 2007. 2-18% av landets 4,6 miljoner invånare uppskattas leva ofria. Det är precis så grymt och brutalt som man kan föreställa sig, Game of Thrones framstår som en godnattsaga i jämförelse. Värst är kanske Belgiens kung Leopold II som i sin jakt på bland annat gummi orsakade folkmord i Kongo. I Belgien restes statyer till hans ära. Ännu 2010 kallades han ”visionär” och ”hjälte” av utrikesministern. 2020 fick Black Lives Matter-protester bort vissa av statyerna, men de flesta står tyvärr ännu kvar. Jag älskar avsnittet om Lumumba (som jag blivit bekant med tidigare tack vare Kayo Mpoyi), och hur han rev ner applåder för sina tal där han sa sanningen om Belgiens många brott.
”Diskussionen om tillbakalämning har varit obekväm för amerikanska och europeiska museer eftersom den väcker den naturliga följdfrågan om varför objekten överhuvudtaget finns i västvärlden – en fråga som inte kan besvaras utan att gå in på grymheterna som begicks i kolonialismens namn.”
Det bränner i bröstet när Levin framför hur imperialism, postkolonialism och förtryck fortsätter in i vår tid och det bränner i ansiktet av skam när jag läser om den svarta diasporan och Sverige. Gustav Badin, en svart hovtjänare, kom till Sverige i form av slav/gåva till Sveriges drottning Lovisa Ulrika 1760. Mazahr Makatemele togs till Kalmar på 1800-talet av kristna svenska missionärer som sjöng psalmer om ”ett fattigt n***barn som blir vit och skär i livet efter detta”. För att inte tala om ”Senegalbyn” i Stockholm 1931, man baxnar. Människoutställningen, skriver en recensent i DN, är rolig om man står ut med den skarpa n***rdoften.
Men låt dig inte luras av mina deppiga nedslag, Svart historia är inte bara elände. Den är bättre än guld och diamanter eftersom den finns tillgänglig för alla och dessutom på instagram.
Ni vet känslan när man gick i mellanstadiet och satt som trollbunden framför vetenskapens värld? Helt frälst över mesopotamien, celler, eller vad det nu kunde vara. Så är det när jag läser början i denna bok. Fler ascoola antika dynastier samtida, innan och efter antikens Egypten?! Så intressant och kul att läsa om. Så mycket man inte har en aning om! Såklart är det inte bara solsken i denna bok men det är oavbrutet intressant och förvånansvärt lättläst. Luftigt uppdelat med källhänvisningar efter varje kapitel så man själv kan läsa vidare på just det som intresserar en. 100 pluspoäng för formateringen, glöms ofta bort men är viktigt.
This book was 10/10! Touched upon the history of many parts of Africa, and leaving me wanting to dig deeper in the history. With the knowledge I have now, I finally feel ready to take a crack of my dad’s bookshelf to learn more haha.
I definitely felt what Amat wrote in the epilogue that he hoped his book would spark: curiosity and desire to learn more!
Förra bokcirkelboken är nog den första jag inte läst klart till vår diskussionsträff. 🙂 Det var inte för att den var dålig, tvärtom, utan för att den är fullpackad med information och fakta som behövde tas in i mindre doser.
I relativt korta kapitel berättar Levin om det sub-sahariska Afrikas historia: en del saker uppdelade i flera kapitel; vissa kapitel om ett folkslag, andra om ett land(område) och ytterligare andra om specifika personer. Varje kapitel kommer med källhänvisningar.
Bokcirkeln konstaterade att det är mycket intressant läsning och vi lärde oss massor, men ibland hade det behövts någon form av tidslinje för att visuellt se var i tiden vi befinner oss. Likaså hade kartor varit till hjälp (även om Google Maps ställde upp utan knot 😉). Kanske finns det i den fysiska boken, men i eboksform saknades det.
Ögonöppnande. Känns som de skyndat att publicera boken för den är fylld av stavfel och konstigt diaponerad. Antar att varje kapitel kommer direkt ifrån Instagramkontot, utan redigering. Önskar att författaren fokuserat på ett fåttal händelser som haft en tydligare röd tråd än att bara skrapat på ytan. Oavsett så är jag glad att boken finns och jag lärde mig mycket. Helt klart att svenska skolan har många ämnen här som kan tas upp.
Jätteintressant och givande. Lärde mig enormt mycket nytt. Skulle dock ha föredragit längre kapitel och kanske färre ämnen för att undvika känslan att det blev väldigt hackigt, men det är nog bara en smaksak :)
Riktigt intressanta inslag och väldigt lärorik. Levin har tvingats summera ganska brutalt för att få med allt vilket tyvärr gör en del kapitel avhuggna och abrupta. Tycker även det är ett litet underligt upplägg när han har fler kapitel som är uppdelade i del 1, 2, 3 osv, men kan komma ca 100 s ifrån varandra. Tycker oxå han förmedlar lite ensidig bild av Afrika 1950- framåt, enligt boken finns det knappt en enda positiv händelse på kontinenten under den perioden.
Jag har följt instagramkontot Svart Historia ett tag nu och när jag såg att Levin skulle ge ut en bok med samma namn blev jag väldigt glad och nyfiken.
Det här är en bok om svart historia. Om händelser och personer som varit med och skapat världen vi lever i idag. Om berättelser som undangömts och ignorerats men som äntligen får ta större plats i skildringen av allas historia.
Jag älskar upplägget i boken. Den är relativt kronologisk men lite hoppande geografiskt. Berättelserna följs åt och påverkar varandra. Precis så som historia faktiskt är, man kan inte förstå historia på djupet i en enda linjär tidslinje. Bra och kort sammanfattande texter med mycket referenser till att kunna läsa vidare om ämnet återkommer vid varje kapitel. Den går absolut att använda som stöd till undervisning i skolan och perfekt sätt att skapa intresse och nyfikenhet för unga med hjälp av instagram-kontot och även podden.
Boken och Amat Levin är lätt värd en Augustnominering för det här jättejobbet och ingen är kanske förvånad att den mest historiemättade boken bland de nominerade är min favorit.
Korta kapitel, mycket intressant bit historia som många historieböcker sorterat bort. Mycket referenser tyder på gedigen research. Mycket intressant läsning!
Come scritto dall'autore nell'introduzione, il libro non è una storia dell'Africa ma una storia dei Neri. Si fa anche storia dell'Africa, naturalmente, in particolar modo quella dell'ovest, dal Senegal alla Namibia, partendo nel passato da dove si può fino ai tempi odierni con le drammatiche storie di dittatori e genocidi, dal Congo al Burkina Faso, dal Mali alla Liberia e al Ruanda. A questa storia Levin aggiunge quella dei tantissimi neri della diaspora, come dice il sottotitolo, gli Africani portati schiavi nelle Americhe e in Medio Oriente e dei loro discendenti, passando per il bisnonno di Puskin e arrivando ad Angela Davis.
Känns som att det är omöjligt att sammanfatta och betygsätta en sådan här bok. Det går nog inte att ta till sig allt i den här boken, men den är ändå ett mycket bra och intressant hjälpmedel för att öppna ögonen för hur mycket man aldrig fått höra tidigare och även om det var tuff läsning så var den väldigt fascinerande!
Ger fyra stjärnor för att jag tror att det hade kunnat gå att göra mer och läsupplevelsen var inte riktigt 5/5 stjärnor, men är ändå riktigt imponerad.
Non è propriamente una storia dell'Africa ma una storia delle razze africane, anche di chi è forzatamente emigrato in altri continenti. Indubbiamente interessante anche se a mio avviso dispersivo, si vuole parlare di troppe cose, in alcuni casi i personaggi sono appena accennati in mezza paginetta e non a caso i capitoli più riusciti sono quelli più lunghi.
Lärt mig mängder och fått kontext till ord/personer jag känt till sen tidigare. Lite mycket afroamerikanskt och lite för lite om länderna söder om ekvatorn. Absolut en bok värd att ta sig igenom.