Ester och Leon Rytz var bara barn när de tvingades till några av de mest ökända koncentrationslägren under andra världskriget, som Treblinka, Auschwitz och Bergen-Belsen. De miste allt: sina familjer, sitt land, sin ungdom. Mot alla odds lyckades de överleva avrättningar, slavarbete, sjukdomar, svår svält och till och med dödsmarschen från lägret.
De kom så småningom till Sverige som flyktingar, svårt präglade av sina upplevelser. Men när de träffades i Borås, där båda hade hamnat i den framväxande textilindustrin, visste de inte vad den andra gått igenom. Leon såg Ester på stan och blev blixtförälskad, utan att veta om att hon bar på samma slags trauma som han själv. Två polskjudiska ungdomar förenades i en beslutsamhet att skapa sig ett nytt liv tillsammans. Att gå vidare och leva - inte bara överleva.
Det här är berättelsen om paret Rytz, några av de sista rösterna från Förintelsen, som ännu kan vittna om vad deras ögon såg.
”Vad dina ögon såg” är en riktigt viktig, stark, berörande och tankeväckande roman om två människor som kan vittna om vad deras ögon såg. Ester och Leon Rytz var bara barn när Nazityskland invaderade Polen under andra världskriget. De tvingades lämna sin trygga värld, se sina familjer skingras och uppleva det hårda livet i flera koncentrationsläger som Treblinka, Auschwitz och Bergen-Belsen. Mot alla odds överlevde de nazisternas massutrotningar, slavarbete, sjukdomar, svält och såg människor dö framför deras ögon. De tog sig till Sverige med de vita båtarna. Ester och Leon med samma bakgrund träffades i Borås, blev stormande förälskade och byggde sig ett nytt liv i Sverige.
Det här är en riktigt, riktigt bra bok som jag hoppas så många som möjligt läser. Det är en så viktig historia. Vi får aldrig glömma vad som faktiskt hände och aldrig låta historien upprepa sig.
Författaren Snezana Bozinovska är journalist och bor själv i Borås. Hon kom i kontakt med paret och hälsade på dem en gång i veckan för att samtala om deras minnen. I boken skildrar hon deras barndom, den svåra tiden i förintelselägren och hur de mot alla odds tog sig till Sverige och fick en ny chans att starta ett nytt liv. Ett nytt land där de möttes med vänliga ögon, riktiga leenden, värme och frihet. Om dråpliga händelser att ta till sig en ny kultur och om hur de båda möttes och skapade sig ett gott liv i Borås. Leon arbetade målmedvetet och kunde starta sitt egna företag. Det väcker också tankar om dagens migranter.
Det är alltid svårt att betygsätta en biografi. Man tar liksom ställning till någon annans livshistoria.
Det är tufft att läsa den första delen av boken och det ska det vara. Man vet ju att både Ester och Leon ska klara sig, men det mildrar i te smärtan man känner av hur de behandlas.
Det här är en så otroligt viktig del av mänsklighetens historia att vi aldrig, aldrig får glömma. Det som hände under andra världskriget får inte upprepas. Det ska vara en engångsföreteelse och inget annat. Det är därför denna och andras berättelser av hur det var är så viktiga.
Ester och Leon berättar om sina upplevelser före, under och efter Andra världskriget. De berättar hur deras korta barndom var, hur den slogs i spillror och hur de tillsamman lyckades bygga upp ett nytt liv.
När jag läser sådana här berättelser så lämnas jag alltid med två frågor: 1)Hur kan man beskylla grupper av människor för något bara för att de har en annan tro, hudfärg eller något annat ovidkommande? 2) om världen lovade att det aldrig skulle hända igen, VARFÖR gör det då det? Varför tillåter vi det att det händer igen och igen?
Berättelsen om Ester och Leon överlevde förintelsen under andra världskriget. Det är en viktig bok om grymhet och hur det går att överleva. Det är också en bok om vänskap och kärlek.