O helga natt är en fristående fortsättning på Du glädjerika sköna och jag var orolig för att det skulle kännas som om jag hade missat något genom att inte lösa första delen först utan ge mig direkt på andra boken. Det behövde jag inte vara orolig för utan jag tycker att Olsson har skrivit sin fortsättning på ett sådant sätt att man själv kan hoppa in i berättelsen och ändå fatta vad som händer genom att gå en del av bakgrunden återberättar för sig. Jag tror inte heller att den som läst första delen innan skulle tycka att det blir för mycket återblickar.
Något jag gillar med O helga natt är att det är kvinnorna som är i fokus och att de dessutom porträtteras, oftast i alla fall, som väldigt starka och självständiga kvinnor. Tyvärr, kan tyckas, trallar de in i det typiskt kvinnliga och är upp över öronen förälskade eller helt beroende av en man, som det till exempel står i boken ”kände ingen hunger, hon levde på hans kärlek”. Det är väl kanske också en av fällorna med genren. Jag gillar specifikt Johanna, som är sådär spontan som jag önskar att jag var ibland men som Jag ändå är väldigt glad för att jag inte är. Något jag kan bli arg över är hur Mårten hanterar saker men jag vill inte säga för mycket , utifall att någon inte läst boken än. Jag kan bara säga som så att om min sambo hade gjort liknande grejer hade jag inte varit lika förstående och förlåtande.
Det här är en bok med flyt. Det händer saker hela tiden, men inget orimligt. Det är också något jag gillar med den här boken, det är en hemmabok. Det behöver inte alltid vara himlastormande resor och äventyr, saker kan faktiskt utspela sig hemmavid också. Språket är lättsamt och lättläst och till och med jag som har svårt att hålla i böcker längre stunder pga tvillingarna läste ut den här på ungefär en dag.