Stella Rodin, motvillig arvtagerska till anrika Rodins auktionshus, tvingas överge Edinburgh och sitt jobb som expert på konstförfalskningar och återvända till familjehemmet i Stockholm. Hennes pappa ligger i koma, auktionshuset är i kaos och Stella är den enda som kan återupprätta dess forna glans. Samtidigt skakas Stockholm av rasistiska mord utförda med SS-dolkar.
När Stella upptäcker att hennes far handlat med nazistiska föremål inser hon att familjen Rodin kan ha kopplingar till morden. Jakten på sanningen leder henne ut på farlig mark bakom överklassens polerade fasader.
Den svarta dolken är första delen i Veronica Sjöstrands nya serie om Stella Rodin, en av världens främsta konstexperter, med en faiblesse för vintageklänningar, varm vänskap och svårlösta mysterier.
Jag har sällan läst en bok med så många klyschor inklämda, de fullkomligt haglade i tid och otid. Huvudpersonen, Stella, är kurvig, men ingen klassisk skönhet, introvert men modig, smart, har lyckats med två utbildningar samt fått minst fem års arbetslivserfarenhet inom båda trots att hon bara är max 35 år, dansar pole dance, är bisexuell och grym i sängen. Hon gör dessutom aldrig några fel, har en 100% korrekt moralisk kompass och bara översköljs av lovord rakt igenom. Nog för att jag alltid önskar mig starka kvinnliga karaktärer, men detta är ju löjeväckande och noll trovärdigt. Lägg sedan till att hon kommer från en rik familj, där hon revolterat mot sin far, patriarken, men tvingats hem igen pga en familjekris och nu är den enda som kan rädda situationen är återigen klyschigt, nåt man läst tusen gånger förut och trist.
Tyvärr är boken också förutsägbar rakt igenom. Så fort den skotska lorden nämndes under de förutsättningar han nämndes var det uppenbart att han skulle vara förfalskaren. Var riktigt ledsen när jag hade rätt, men noll förvånad.
Det som gör mig mest irriterad är att själva grundidén, med auktionshuset i fokus och personerna kring det, är nåt jag faktiskt gillar och tror att skulle ha kunnat bli riktigt bra, men detta slutförande är tyvärr bara sorgligt och platt.
This entire review has been hidden because of spoilers.
En bok med hjärtat på rätt ställe, som dock aldrig riktigt fångade mig. Den var mysig men samtidigt oväntat mörk på ett sätt som jag inte helt köpte; konstinslagen var dock väldigt intressanta. Ett skäl till att jag aldrig fann mig helt engagerad var språket, som var lite platt i sin enkelhet. Boken försökte också göra väldigt mycket på kort tid: den inkluderade en romans, ett mysterium med antikhandlande nazister, en konstförfalskare, ett auktionshus som håller på att gå under, komplicerade familjerelationer, och så vidare. Det gjorde att den aldrig kändes tråkig: samtidigt var det lite mycket som hände på samma gång. Gillade den ändå på det stora hela.
Det här är en bok full med upprepningar. Hur många gånger kan någon vara bister? Hur många gånger kan nån "stampa iväg" nånstans? Hur många gånger kan en person dricka grönt te? För många, är svaret efter att ha läst ut boken.
Handlingen är tunn. Personporträtten bleka. Dialogen styltig. Jag har också svårt att köpa att en polisutredning och -insats skulle skötas på det sättet som beskrivs i handlingen.
Det största pluset med den här boken var att den gick snabbt att läsa, men det beror kanske mest på de många tomma sidorna och sidorna med datum.
En kvinna ställs inför stora utmaningar på kort varsel och tvingas samtidigt möta gamla konflikter både i arbetslivet och privat. Utspelas på ett auktionshus i Stockholm, men historien tar oss även till Amsterdam, Skottland och Edinburgh.
det var lite för mycket som hände på samma gång för min smak, men det kan ju också vara så att mitt betyg utgår ifrån att jag ofta inte läser svenska deckare. ville endast läsa denna för ska ge den till killens pappa som älskar deckare och läser ca 3 böcker i veckan!
Jag älskade den här boken. Atmosfären, karaktärerna, miljöbeskrivningarna och alla antika föremål och klänningar. En mysig deckare med mörka inslag. Kommer helt klart att läsa resterande böcker i serien.
Detta är nog den första bok jag läst två gånger direkt efter varandra. I December blev jag så glad, jag älskar verkligen atmosfären med auktionshus och konstintresse. Stella är en härlig karaktär som jag upplever som mycket behaglig trots att hon kommer från en familj med fina anor. I Januari läste jag om den ihop med en vän för att se om min femma sedan tidigare verkligen höll eller om den sattes dit i rena glädjeyran. Men jag tycker verkligen att den håller måttet för en omläsning.
Ett litet mysterium finns ju med...eller två stycken bör jag väl säga. Det stora är morden med rasistiska tecken som utförs med anrika SS-dolkar. Stella blir involverad i detta då de som utför morden vill att hon hjälper till att skaffa fram fler, äkta dolkar. Det andra mysteriet är lite mer vagt då det handlar om konstförfalskning, något som Stella arbetat med i Edinburgh. Jag känner mig inte helt nöjd med utvecklingen mot slutet men tycker ändå att det ger en hint om något jag kommer att gilla att följa vidare.
Perfekt ljudbokslyssning. Lite klyschigt och tillrättalagt, javisst, men också underhållande och med högt driv. Gillar verkligen att få följa med auktionshuset och svängarna i konstvärlden och ser fram emot nästa del i denna serie.
Vem kan motstå en huvudkaraktär som älskar vintageklänningar och anser att fickor på dessa är en mänsklig rättighet? Och dessutom delar sin tid mellan Edinburgh, Skottland, och Stockholm, Sverige - två av Europas vackraste huvudstäder.
Veronika Sjöstrands böcker om Rodins Auktionshus och konstexperten Stella Rodin var en riktigt trevlig upptäckt som jag föll pladask för, efter att ha plöjt bok I (denna) - Den svarta dolken, gick jag direkt över till bok III - Den blodiga tiaran.
Tyvärr är bok II utlånad på bibblan till i april. Även om böckerna kan läsas fristående ogillar jag verkligen att läsa okronologiskt eftersom det blir ett evigt hoppande i den personliga tråden som flödar genom bokserier. Men tja, det är väl ett ilandsproblem…
Visst, det finns både kvarstående frågetecken och fantasifulla kullerbyttor i historierna - exakt hur enormt är det fiktiva auktionshuset på Strandvägen som kan rymma både stora arbetslokaler, kontor, café, lager och många lägenheter för olika familjemedlemmar och övernattande gäster/delägare? Hur stort är egentligen Stellas klimatavtryck men tanke på de enormt frekventa flygresorna (och köttätande)? - det har inget att göra med intrigen eller flytet i skrivandet, det är en personlig reflektion som trots all ger ger en besk eftersmak), om Stella är 37 år, hur går det ihop med ålder på hennes föräldrar respektive väldigt, väldigt spänstiga farmor/farfars bror? Etc.
Och nej, visitkort är inte ute, tvärtom vad Stella uttrycker.
Visst lever och verkar hon i ett priviligierat sammanhang, som jag inte kan relatera till (förutom klänningar, fickor och fika) men kombinationen av mysterielösande, trassliga familjerelationer och vackra miljöer är rätt oemotståndlig.
Dessutom: Älskar tanken på att ha ett café på bottenvåningen i huset man bor/arbetar i. Och ha ett vindsutrymme ovanför sovrummet med vidsträckt utsikt över Stockholm. Närhet till promenader på Djurgården. Att ha hittat sin passion och nisch i livet.
Nr 8 i #läshögen2023! Påskens återhämtning blir läsning i skog. Inbäddad i filtar, jacka på, i en solfläck. Med en kopp te. Då går det undan. Särskilt när läsningen är lättsmält. Här möter vi den motvilliga auktionshusarvtagerskan Stella Rodin, tidigare polis och fortfarande konstexpert och expert på restaurering, som ibland gör jobb åt Interpol. Den här boken har allt jag inte brukar ta i. Det är en svensk deckare med feelgoodsmak. Doften av små bagerier och bokhandlar känns liksom i vinden. Men det här var helt okej. Efter ett par sidor sv irritation över en puttrig inre monolog bestämde jag mig för att tänka på det som en miniserie för tv. Då satt den plötsligt som en smäck. Det är lätt att gilla den kompetenta och självständiga huvudpersonen och hennes vänner. Hon rör sig i exklusiva överklassmiljöer men är ändå jordnära. Hon har en närvarande moralisk kompass. Hennes vardag är som ett bättre avsnitt av Antikrundan. Och så medverkar hon till att lösa både mord med nazistiska förtecken och konstförfalskning. Perfekt för en påskledigheten, och gick att klämma på en dag. Det var inte igår! 📖📖📖Jag blir alltid orolig när jag läser på svenska, för jag litar inte på förlagens förmåga att ta in kompetenta språkgranskare. Den här är iaf mycket väl korrad, men en skarpare granskning hade fångat en mängd sneaky anglicismer. Jag är på väg mot en hypotes om att många svenska författare primärt läser på engelska och därför har massor med engelska förlagor för dialog och fasta fraser som de sen tar med sig in i det egna skrivandet. Troligen är jag också yrkesskadad.
Klart nöjsam, men originell, nä knappast. Det känns lite som en Homandeckare, fast med betydligt mer puls. Det flängs över hela Europa - alla resor med flyg får mig att känna skam för Stellas anbelangande - enorma kriser, nazister, konstförfalskare, lite kärlek, familjedrama, auktioner och så klämma in en massa god mat och dryck. Stressande? Ja, något. Stella som karaktär kan jag köpa till viss del. Här finns tillräckligt med trauma för att engagera. Att hon, såklart, kommer från pengar och är så satans välutbildad att man baxnar kan jag också acceptera. Men ska det bli att läsa vidare i serien så vill jag ha lite mer känslomässigt djup för att det inte ska kännas för pastischartat. För det gör det nu nämligen. Men jag läste färdigt boken, och som bladvändare funkar den alldeles utmärkt.
Det är sällan jag läser deckare, ännu mer sällan nya titlar. Veronica Sjöstrand är för mig en ny bekant och hennes problemlösare, Stella Rodin, konstexpert och kriminaltekniker i skön förening, en bekantskap jag gärna fortsätter. Ser redan fram till nästa bok om auktionshuset Rodin. Enda minuset, som konservator kunde jag önska mig att det inte verkar så himla enkelt att ta bort fernissa och avslöja ett fräscht original (eller en skicklig förfalskning). Lite större ödmjukhet önskas inför yrket. Även väldigt duktiga restauratörer behöver tid till en sådan genomgripande behandling. Annars fina konsthistoriska betraktningar och kul att just Churchill och hans pudel Rufus kom med som en viktig ingrediens bland obehagliga rasistiska mord.
Mysdeckare; perfekt att lyssna på när man utför hushållssysslor eftersom man inte måste koncentrera sig; den puttrar liksom på i bakgrunden och man måste inte bry sig om att spola tillbaka om man missar något. Bra driv i berättelsen och spännande, dock några ologiska händelseförlopp och kanske något för endimensionella och klyschiga karaktärer (som någon nämner i en av recensionerna här!). Gillar konst- och historiereferenserna mycket; ger en extra dimension till den intresserade.
Jag är så imponerad av det här äventyret. Boken vacklar lite mellan att vilja vara en mysdeckare och en betydligt mörkare dito men det gör inte så mycket. Det vägs upp av starka karaktärer som känns moderna och en handling med flera bilhistorier där alla känns lika viktiga. Ett moderna språk och massor av spänning gör att jag inte kunde sluta läsa. En av årets bästa läsupplevelser hittills för min del.
Det var intressant att stifta bekantskap med en helt annorlunda värld, visst, fortfarande en deckare/thriller, men jösses vad mycket som händer! Det är en mörk värld som vi får se, det är våldsamma krafter i rörelse. Auktionsrörelsen och dess ägare/medlemmar blir brutalt utnyttjade av nynazister. Vi hinner även med lite kärlek, lite familjebekymmer, ja faktiskt lite mer av allt! Måste få ge uppläsaren en eloge, hon är helt fantastisk!!! Jag ger denna bok 4 av 5 möjliga❤️
Det är inte en så jätteorginell bok (mord, polishistorer, lite kärleksliv, folk som inte är vad man tror, hjältinna som är klok medans hennes familj beter sig) och själva mordhistorian griper inte tag i mig (även om den teoretisk sett är hemsk). Jag gillar ändå drivet i boken och jag kommer säkert läsa andra böcker i serien.
Historien var mycket bra och intressant. Jag gillade alla scener och boken tog fort slut. Jag tyckte dock inte om språket, det var tråkigt och forcerat. Framförallt i konversationerna kändes det oäkta, jag tänkte hela tiden att så här pratar inga människor på riktigt. Ibland var inte meningarna ens fullständiga. Men som sagt en intressant och spännande historia.
Spännande bok om mord som sker i Stockholm med antika dollar från andra världskriget. Dom är sålda på rodins auktonshus. Där dom är nära konkurs när dottern får komma hem o tan hand om auktionhuset pga att pappan är sjuk. Vill läsa nästa riktigt underhållande
En glädjens dag! Har hittat en författare jag kan läsa utan att det blir pinsamt ens ett ögonblick. Totalt njutbar bok som utspelas i en högintressant miljö. Tack bästa Veronica Sjöstrand för att du finns! Best friends forever.... M Lindeman Finland
Jag gillar den miljö som handlingen utspelas i, men inte romanens upplösning och de icke trovärdiga morden och eller personporträtten. Som konstintresserad är jag nyfiken på fortsättningen.