Kattvännen

by Malin Eriksson Sjögärd

Lo tvingas flytta till Töre mot sin vilja och blir först lite skadeglad när mamma och mammas sambo Sam får problem. De ska nämligen starta ett pensionat i den nyss nerlagda skolan vilket inte uppskattas av byborna. Men så händer allt mer konstiga saker, duschvattnet blir smutsigt och geggigt, det dyker upp katter på gästernas bilar och brödet är förgiftat. Med hjälp av den mystiska granngubben Ove, som bor med alldeles för många katter, får Lo veta att det inte bara är människor som är emot pensionatet. I skogen finns väsen som levt i Töre i hundratals år och de är arga över att ”utbölingarna” tagit över skolan. Allt blir värre när Ove får skulden för olyckorna och riskerar att bli av med katterna. Kan Lo rädda både pensionatet och katterna?

Genres: Fantasy

158 pages, ebook

First published January 12, 2021

Reviews

[Amanda · Rating 2 out of 5]

Jag ville väldigt gärna tycka om denna. Att den är inspirerad av svensk folktro talade till mig, och jag tyckte att den lät som en bra berättelse. Tyvärr levde inte boken upp till mina förväntningar.

Vad jag tyckte om:
- svensk folktro
- ensamstående förälder, dock med partner.
- huvudpersonen kändes realistiskt skriven

Vad jag inte tyckte om:
- Karaktären Ove i stort, men också de andra tomtarna. Jag antar att det faktum att de ständigt pratar om sig själva i tredjeperson ska få läsaren att undra vad de kunde vara för listiga filurer, men för min del så blev jag bara irriterad. Boken hade tjänat på att inte inkludera den här aspekten IMO.
- Namnen på tomtarna. När man har möjligheten att döpa dem till precis vad som helst så ser jag inte poängen med att döpa dem till "Blad", "Bär", "Nypon" osv. Jag förstår att de ska ha naturinspirerade namn, men det känns som att detta hade kunnat uppnås på något annat sätt.
- många gånger kändes inte karaktärernas handlingar särskilt realistiska. Ett exempel är hur "vresiga" karaktärer helt gör en 180 efter att någon är snäll mot dem en (1) gång. Att huvudpersonen sedan tänker "är det möjligt att X har förändrats så här snabbt?" gör det inte bättre i mina ögon.
- Jag hade gärna velat att vi som läsare fått se Los resa mot att tycka om Sam mer utförligt. Nu kändes det som att hon hatade honom fram tills dess att han blev okej, och sen älskade hon honom plötsligt och ville jättegärna bo med honom. Jag antar att jag gärna hade velat ha något mer nyanserat.

[Björndotter · Rating 2 out of 5]

Läst för jobbet. Inget speciellt o upplevde den lite för upprepade för min smak.

[KSena · Rating 4 out of 5]

Awwww.... This was such a cute little story.

Here in Sweden gnomes that lived in farms and kept a watchful eye on the animals and the farmer with his family was something EVERYONE believed in.

And this story really took that belief to heart. And made a modern gnome-story off it. Involving parents that meet a new love, and the turbulant feelings that gives for the kid.

The lead, a young kid. Say... 8-9 years old sorta, they were such a nice character! Conflicted about mom's new boyfriend. Sad about a big move from the city to the countryside. And curious at all the strange things happening (which later proves to be the work of gnomes).

And also, a HUGE bonus in this story, which I didn't really reflect over until I'd come halfway through it....

The sex of the main character is NEVER revealed!!!! The kid got a name that works on both boys and girls, and the writer use words like "kid", "kiddo", "they", "them" or just their name. It's brilliantly done, so smoothly I didn't even reflect over it for half a book!

Anyway, nice little book to read! Escpecilly if you love cats and gnomes!

[Stephan · Rating 2 out of 5]

Mamma och Sam har köpt en gammal skola ute på landet, för att förvandla den till ett pensionat, och nu tvingas Lo flytta från Göteborg till lilla Törerud. Lo sätter sig på tvären från första början, det här var knappas Los idé. Lo saknar tiden då det bara var Lo och Mamma. Nu är det bara renoveringen av den gamla skolan och jämt ska Sam vara där och ta plats. Inte får Mamma och Sam mycket stöd från byborna heller. De saknar den gamla skolan och ser de nyinflyttade som utbölingar som inte har där att göra.
När pensionatet börjar utsättas för mystiska sabotage börjar Lo förstå att det finns något ute i skogarna som inte heller vill ha dem där. Något gammalt, magiskt och mycket farligt...

På det hela taget är Kattvännen en väldigt ojämn berättelse. Det är svårt att känna för de relativt ytliga karaktärerna. Att Lo sätter sig på tvären känns aldrig riktigt bra. Det pratas inte om saknade kompisar, fritidsintressen eller skola. Efter de första två sidorna känns det som Lo lagt det gamla boendet bakom sig och vi tänker aldrig mer på det. Så varför sätter lo sig på tvären? Sam är dum! Nej. Sam är väldigt förstående och gör sitt bästa för att passa in i familjen. Det är faktiskt lite svårt att sympatisera med Lo, både vad gäller flytten och Mammas pojkvän.

Språkligt har jag lite svårt för vi aldrig får veta Los kön. En löjlig sak kan tyckas, men när alla andra i berättelsen är tydligt benämnda som han eller hon. Oavsett om det är mellan människor eller tomtar. Att då Lo sticker ut känns väldigt udda. Hade Lo uttryckligen inte identifierat sig som pojke, flicka eller ingetdera, så hade jag kunnat förstå det språkliga valet. Nu är det bara Lo, och jag förstår inte varför.

Så. Jag har en massa att klaga på. men vad var då bra?
Miljöerna! Skogarna är gamla och mossiga, bondgårdarna är fulla av ljud och husen av lukter. Jag kanske inte tyckte att karaktärerna var så bra, men platserna är vackra och fantasifulla. Teckningarna förhöjer bara känslan av en fornnordisk mystik och bara det gör att man blir sugen att läsa.

Nej, boken kanske inte föll mig helt i smaken, men jag kan tänka mig massor av barn på 7-8+ som kommer älska att gotta ner sig i den här mystiska och vackra berättelsen om familj, vänskap och en gnutta magi.

[Bibliotekarien läser · Rating 4 out of 5]

Kattvännen är en spännande berättelse som förutom de folkloristiska inslagen också tar upp ämnen som utanförskap och bonusföräldrar. Lo är kanske inte den trevligaste ungen, men hon är nog ändå ganska typisk för sin ålder och situation. Min favoritkaraktär är gubben Ove, underlig och lite spännande på samma gång.

Att väva in karaktärer från folktron är ett välkommet tillskott till all den litteratur som, de senaste 10-15 åren, i princip enbart handlat om vampyrer, zombies och spöken. Några andra böcker som också handlar om naturväsen är Glömskan, Nu är det Julia och Den som vaktar gården.

Enligt min mening behöver vi fler böcker som den här. Mer tomtar och troll! Mer älvor och lyktgubbar!

[Teolinda Stark · Rating 3 out of 5]

På ett sätt tyckte jag att det var en söt liten historia det här.
Å andra sidan började jag tänka med min vuxenhjärna och störde mig på en del detaljer.
Ingen är egentligen särskilt trevlig här, utom möjligen mammas nya sambo. Han vill verkligen alla väl hela tiden.
Alla andra är rätt tjuriga, människor som tomtar.
Och det gör att jag faktiskt funderar på att lägga ner boken och liksom avsluta den en gång för alla.

Nu gjorde jag inte det och resultatet av det är väl fortfarande efter några timmar ”mjää”.
Boken hade vunnit på att vara lite längre och svarat på frågor som uppstår istället för som nu tvinga en att bara acceptera och gå vidare.

Betyg: 3 kast över taket av 5

[Sanna Bergkvist · Rating 2 out of 5]

Trodde verkligen denna skulle vara bra, men blev besviken. Tycker också den skiftar mycket i språk så i min yrkesroll skulle jag nog ha svårt att avgöra vilken ålder den passade för och skulle nog i så fall eventuellt hellre rekommendera den som högläsningsbok för en blandad klass.
Dock en ganska klassiska historia om barn som ogillar sin förälders nya partner och sätter sig på tvären i allt. Men tillsammans med lite folktro och tomtar.
Men mycket fina bilder.

[Mikaela · Rating 5 out of 5]

Underbart läskigt.