What do you think?
Rate this book
När våra vägar korsas
I norr har Lucan länge planerat att återskapa Terazurs forna imperium, men när det visar sig att hans lönnmördare döljer livsavgörande hemligheter tvingas han tänka om.
Victor är hängiven tempelriddare i södern. Han söker ständigt efter demoner och farliga magiker. När ett samband mellan en kraftfull alvisk relik och hans förflutna uppenbarar sig riskerar Victor allt för att möta det själv.
Långt ifrån människornas ärelystna intriger lever skogsalverna Meí och Saya. De två systrarna har fundamentalt olika syn på människorna, men finner snart att vem som helst kan vara fiende och den mest osannolika en vän.
Samtidigt växer ett motstånd i skuggorna och gränsen mellan rätt och fel tynar bort.
När våra vägar korsas är den första delen k ett skoningslöst fantasyepos där karaktärerna offrar allt i kampen om framtiden.
Victor är hängiven tempelriddare i södern. Han söker ständigt efter demoner och farliga magiker. När ett samband mellan en kraftfull alvisk relik och hans förflutna uppenbarar sig riskerar Victor allt för att möta det själv.
Långt ifrån människornas ärelystna intriger lever skogsalverna Meí och Saya. De två systrarna har fundamentalt olika syn på människorna, men finner snart att vem som helst kan vara fiende och den mest osannolika en vän.
Samtidigt växer ett motstånd i skuggorna och gränsen mellan rätt och fel tynar bort.
När våra vägar korsas är den första delen k ett skoningslöst fantasyepos där karaktärerna offrar allt i kampen om framtiden.
954 pages, Paperback
Published January 1, 2021
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 3 of 3 reviews
March 8, 2022
Detta är författarens debutbok och det är den första i en serie. Genren är fantasy och då mera av den episka slaget, den riktar sig till unga vuxna och uppåt.
Det är en riktig tegelsten till bok, den är nästan på tusen sidor. Jag vet inte varför, tror det är lite psykologiskt, att det för många tar emot att ge sig på en så här tjock bok. Knepet som jag kommit på för att komma ifrån denna spär är att tänka att det är två eller tre böcker som man läser i stället. De som är vana vid genren är dock mera förlåtande till tjocka böcker och slänger sig gärna över dessa då det inte är ovanlig med långa serier som är som en enda gigantisk bok. Tjockleken behövs ofta för att kunna bygga grunden för världen vi möter när det kommer till varelser, magi och bakgrundshistoria till själva världen.
Denna är absolut inget undantag. Vi dyker rätt in i en värld och situationen i den, det är en rätt så mörk och rå värld vi möter. En del av historien utgör i korta drag att alverna utnyttjas av människorna till att vara deras slavar, människor ser dem som något mindre värt. Självklart är det mera komplext än så, men det lämnar jag till de som läser boken att själva upptäcka.
Tillsammans med detta så är berättelsen full av maktspel och intriger, det vill säga det mesta man kan önska sig av en episk fantasyberättelse. En av sakerna som jag gillade med denna var att vissa av karaktärerna till en början ger ett sken av att vara endimensionella, med detta menar jag rent onda eller goda, men ju längre man kommer in i berättelsen så visar det sig att allt inte är så. Karaktärerna får en mera mångbottnad utstrålning och även om de är kanske de onda så får man en förståelse för dem. Allt blir ur vilken synvinkel man ser det.
Till en början så följer vi de olika karaktärerna, som vi lär känna genom boken, ungefär lika mycket. Men en bit in i boken så börjar handlingen att fokusera på några utvalda karaktärer ut gallerian av karaktärer. Till en början så kändes det som de, som för mig, var mest intressanta hade tagit ett steg tillbaka. Men jag fann att de som författaren fokuserade på blev i slutändan en intressant tråd att följa, senare i boken så fick de som jag hade fastnat för lite mera komma fram i ljuset igen så jag blev nöjd med båda sakerna.
Språket är lättsamt och flyter på riktigt bra. När det kommer till handlingen så är den också lätt att följa med samtidigt som den känns att den har ett djup, man kan lätt koppla händelser till liknande i vår värld, som slaveri till exempel.
När det kommer till själva världen så känns det verkligen som att författaren har lagt ner mycket på att få den att känna levande när det kommer till de olika bitarna som världsbygget består av. Det var dock en sak som jag hade lite svårt för och det var magin i denna värld, den kändes ibland som att den kanske blev lite för mycket och det blev lite svårt att få grepp om den när det kom till magistriderna. Skall dock tillägga att under tiden som jag läste boken så var jag förkyld och febrig så det kan vara det som gjorde att min hjärna inte riktigt kunde greppa detta.
Slutresultatet blir ett stabilt och intressant bidrag till den svenska fantastiken. Det skall bli intressant att se hur denna serie och författare kommer att utveckla sig i nästa bok.
http://hakanshylla.blogspot.com/
Det är en riktig tegelsten till bok, den är nästan på tusen sidor. Jag vet inte varför, tror det är lite psykologiskt, att det för många tar emot att ge sig på en så här tjock bok. Knepet som jag kommit på för att komma ifrån denna spär är att tänka att det är två eller tre böcker som man läser i stället. De som är vana vid genren är dock mera förlåtande till tjocka böcker och slänger sig gärna över dessa då det inte är ovanlig med långa serier som är som en enda gigantisk bok. Tjockleken behövs ofta för att kunna bygga grunden för världen vi möter när det kommer till varelser, magi och bakgrundshistoria till själva världen.
Denna är absolut inget undantag. Vi dyker rätt in i en värld och situationen i den, det är en rätt så mörk och rå värld vi möter. En del av historien utgör i korta drag att alverna utnyttjas av människorna till att vara deras slavar, människor ser dem som något mindre värt. Självklart är det mera komplext än så, men det lämnar jag till de som läser boken att själva upptäcka.
Tillsammans med detta så är berättelsen full av maktspel och intriger, det vill säga det mesta man kan önska sig av en episk fantasyberättelse. En av sakerna som jag gillade med denna var att vissa av karaktärerna till en början ger ett sken av att vara endimensionella, med detta menar jag rent onda eller goda, men ju längre man kommer in i berättelsen så visar det sig att allt inte är så. Karaktärerna får en mera mångbottnad utstrålning och även om de är kanske de onda så får man en förståelse för dem. Allt blir ur vilken synvinkel man ser det.
Till en början så följer vi de olika karaktärerna, som vi lär känna genom boken, ungefär lika mycket. Men en bit in i boken så börjar handlingen att fokusera på några utvalda karaktärer ut gallerian av karaktärer. Till en början så kändes det som de, som för mig, var mest intressanta hade tagit ett steg tillbaka. Men jag fann att de som författaren fokuserade på blev i slutändan en intressant tråd att följa, senare i boken så fick de som jag hade fastnat för lite mera komma fram i ljuset igen så jag blev nöjd med båda sakerna.
Språket är lättsamt och flyter på riktigt bra. När det kommer till handlingen så är den också lätt att följa med samtidigt som den känns att den har ett djup, man kan lätt koppla händelser till liknande i vår värld, som slaveri till exempel.
När det kommer till själva världen så känns det verkligen som att författaren har lagt ner mycket på att få den att känna levande när det kommer till de olika bitarna som världsbygget består av. Det var dock en sak som jag hade lite svårt för och det var magin i denna värld, den kändes ibland som att den kanske blev lite för mycket och det blev lite svårt att få grepp om den när det kom till magistriderna. Skall dock tillägga att under tiden som jag läste boken så var jag förkyld och febrig så det kan vara det som gjorde att min hjärna inte riktigt kunde greppa detta.
Slutresultatet blir ett stabilt och intressant bidrag till den svenska fantastiken. Det skall bli intressant att se hur denna serie och författare kommer att utveckla sig i nästa bok.
http://hakanshylla.blogspot.com/
January 2, 2022
Vid första anblick av denna bok blev jag rädd. För det är en jäkla tegelsten. Men efter att ha börjat läsa så släppte den där rädslan, då språket är lätt och historien är följsam.
Det här är den typ av fantasy som jag egentligen inte är van att läsa men jag gillade det! Här finns massor av karaktärer, släktband och vänskapsband att hålla koll på. Ett påhittat språk (Alviska) som på något vänster framstår som helt solklart.
Boken är väldigt dialog-styrd, dialoger är något jag vanligtvis uppskattar men stundtals kändes det dock som att det blev lite för mycket dialog och lite för lite gestaltning och miljöbeskrivningar.
Jag tror att jag hade fallit mer om miljöerna beskrevs djupare och det därmed hade funnits en stadigare grund liksom. (Vet inte hur jag ska förklara på ett annat sätt.)
Dock kommer jag garanterat att läsa uppföljaren som jag vet att författaren arbetar med just nu.
Och jag vill ge en stor eloge för alviskan och för karaktärernas vackra namn!
Det här är den typ av fantasy som jag egentligen inte är van att läsa men jag gillade det! Här finns massor av karaktärer, släktband och vänskapsband att hålla koll på. Ett påhittat språk (Alviska) som på något vänster framstår som helt solklart.
Boken är väldigt dialog-styrd, dialoger är något jag vanligtvis uppskattar men stundtals kändes det dock som att det blev lite för mycket dialog och lite för lite gestaltning och miljöbeskrivningar.
Jag tror att jag hade fallit mer om miljöerna beskrevs djupare och det därmed hade funnits en stadigare grund liksom. (Vet inte hur jag ska förklara på ett annat sätt.)
Dock kommer jag garanterat att läsa uppföljaren som jag vet att författaren arbetar med just nu.
Och jag vill ge en stor eloge för alviskan och för karaktärernas vackra namn!
December 24, 2025
Summering
Jag vill sammanfatta min recension här först då jag går in rätt så på djupet och finner det viktigt för de som vill ha en snabb uppfattning att inte behöva läsa igenom så mycket, och jag är långrandig.
Jag tyckte om boken och berättelsen i dess helhet. Världen är verkligen förverkligad hos författaren och jag tyckte mig tidigt finna att tempot ser ut att spegla en episodisk kronologisk struktur med tydliga kopplingar ur ett rollspels-tempo. Och som en rollspelare av sedan 30 år tillbaka kändes det påtagligt.
Karaktärerna och händelseutvecklingen i boken var bra, men det var lite för mycket exposition och förklaringar som kändes lite malplacerade stundvis. Däremot är det förståeligt och väldigt uppskattat då världen är så stor och uppbyggd och berättelsens ark inte hade kunnat förklaras utan vissa av dessa detaljer. Men det märktes även i boken hur författaren blev bättre på att visa istället för att berätta saker.
Var väldigt många "Åhå!!" och "Ursäkta mig?!" med vändningar som var oväntade men inte på något vis alls dåliga. Detta är väldigt ovanligt för mig att se när jag läser en bok, och jag läser i regel främst engelska Episk Fantasy eller Science Fiction och fann det väldigt fräscht.
Styrkor
Karaktärerna är levande, utvecklande och man vet aldrig riktigt var man har dem,
Världen är intressant och varierande med kraftiga brister hos alla, känns häftigt
Berättelsen tar inga genvägar, du vet aldrig vad som kan hända eller i vilken hastighet
Väldigt många fina, riktiga moment med känslor och personliga investeringar och band
Svagheter
För mycket dialoger och förklaringar, som hade varit bättre att visa än att berätta
Strukturen av boken hade behövt vara uppdelad i 3, längden är inte problemet är händelsekurvan
På tok för många karaktärer, färre karaktärer hade skapat en större investering hos läsaren, så som det var nu, slutade jag "heja på" någon karaktär utan läste berättelsen efter 1/3 mer som en observatör
Jag ser fram emot nästa bok, och jag kommer läsa om denna bok igen, men mest troligen kommer jag läsa om den genom att bara läsa en karaktär per genomläsning. Hoppandet mellan så många karaktärer var ett problem för mig.
Utförlig recension
I vanliga fall när jag läser brukar jag läsa en bok i en sittning, även om den är 1000+ sidor lång. Tyvärr kunde jag inte det med denna av diverse olika anledningar och nu nar jag avslutat den inser jag att även om externa faktorer varit annorlunda hade jag inte heller klarat av det. Återkommer till varför.
När jag började läsa boken var alviskan ett enormt problem. Den avbröt lästempot. Jag har däremot upplevt liknande i andra böcker, som Sagan om Ringen. Men jag anpassade mig snabbt och själva faktumet över att författaren inkluderar sitt eget språk och använder det aktivt i sin bok finner jag väldigt fascinerande och en positiv sak i helhet, även om det för läsningens skull inte fungerar så bra för mig. Men det är bara att hoppa över dessa fraser som dyker upp här och var och vill man veta kan man hoppa till ordboken i början, inga problem där. Det stör däremot lästempot för de som vill verkligen djupdyka i en bok. Att behöva bläddra tillbaka är inte det bästa.
När storyn börjar så blev man snabbt indragen och tempot för etableringen av vad som skedde och dom kulturella ögonblicken av fann jag exemplariskt bra att ge ett perspektiv från en karaktär som är i världen och vet vad som ska ske, men sedan skumma igenom händelsen då karaktären inte är lika investerad i det. Som författare och idog läsare av fantasy var detta en av de snyggaste sätt jag sett någon författare göra detta på och att utöva principen "show, don't tell" på. Däremot blev det mycket mindre av det senare och meningar och kommentarer i alla olika PoV började dyka upp förklaringar som borde varit självklara för karaktärerna, där jag tror författaren var så investerad i själva händelserna att förklaringen bara hamnade med istället för att göra det lika bra som i början.
Och detta är definitivt bara en liten bieffekt av bokens positiva sida i hur tempot sakta eskalerar. Början av boken börjar lugnt, som en klassisk fantasy och målar upp lite antagonister och protagonister innan tvisten som sätter igång boken börjar.
Förvarning för kraftigare spoiler från detta stycke och framåt då jag inte kan diskutera och förklara mina åsikter utan att dra upp saker som är milda spoilers.
I början utav boken så sätts ett tydligt mål upp, protagonisten och karaktärerna runt påbörjar detta, men när hela den plotten kommer mot sitt slut, så verkligen exploderar boken med vy-karaktärer och plotter inom plotter presenteras i hög takt. Här blir man lite åksjuk till en början. Och just detta gör att jag aldrig hade klarat av att läsa boken i en sittning då det är väldigt ovanligt att ha i en första bok så frekventa hopp mellan vypunkter och händelser. Det gör det svårt att hänga med. Men det fyller sitt syfte i denna bok. Det är tydligt att författaren vill skapa en bild av att: "alla är goda från sitt eget perspektiv", vilket är bra och viktigt. Där exempelvis böcker som Harry Potter totalt misslyckas med att göra en trovärdig antagonist då Voldemort bara är löjligt "ond" utan att egentligen ha några realistiska motiv.
Här så är det nästan så att har karaktären en roll i berättelsen, så får du vid minst ett tillfälle se saker ur denne karaktärs ögon och författaren gör ett väldigt bra jobb i att lägga upp deras problem, aspirationer, och motiveringar på ett sådant sätt om du har uppmärksamheten med dig inser att ingen är ond. Utöver min "åksjuka" så resulterade detta att jag tog ett steg längre bort från berättelsen än vad jag är van vid. Jag kunde inte investera mig lika djupt som jag hade velat då det var lite för korta stycken och för mycket hoppande mellan karaktärer. Detta är lite av en negativ punkt för mig och den största anledningen i slutänden till varför jag inte känner att jag kan ge denna bok en 4. Jag behöver känna mig investerad i händelseförloppet och någon karaktär.
Dialogerna blev längre, och längre ju längre boken skred. Och där finner jag det gick för långt till slut. En dialog behöver ha ett syfte för läsarens skull, men de flesta dialoger vi observerade efter ett tag var många utav dem faktiskt inte helt nödvändiga. Vi hade klarat oss med kortare dialoger och mer överraskningar, eller att en karaktär återger dess uppfattning av en dialog. Men det var inte alltid ett problem, men det blev mer av ett problem ju mer politiskt invecklade berättelsen blev. Jag tror mycket av de politiska diskussionerna hade gjort sig bättre som resultat mer än att man behövde se diskussionerna också.
Utöver det så fann jag att boken hade ett litet strukturellt problem med den dramaturgiska berättarkurvan. Ibland är det ju bra att avvika från den, men den är definitivt något man borde tänka på då det skapar en tillfredställelse hos läsaren. Denna bok, är som tre eller kanske fyra böcker (jag måste läsa om mer noga för att kunna avgöra) och hade den följt kurvan lite bättre och varit just 3 böcker, tror jag att många utav de stora ögonblicken, och tvisterna och climax, hade de slagit hårdare. Då boken har vissa stycken mellan tre huvudsakliga sluthändelser som är väldigt utdragna.
Men som en förvånande och väldigt intressant not så tror jag att många rollspelare, skulle känna igen tempot i denna bok från rollspel. Det känns väldigt tydligt, tycker jag, att det går i samma "beat" som i rollspel mycket av karaktärernas händelseförlopp. Detta var väldigt intressant och fick mig att fantisera över hela boken som en TV-serie eller något annat episodiskt format. Det hade även det löst den Dramaturgiska kurvan för min del.
Så, karaktärerna och deras relationer. Detta är otvivelaktigen bokens absolut starkaste punkt. Utöver att alla karaktärer byggs upp med motivationer, svagheter, bakgrunder och medverkan så är deras känsloliv och händelser det mest välbeskrivna och levande i boken. Alla känns som dysfunktionella varelser, men det får alla att kännas verkliga och påtagliga. I ett fall i boken lite väl mycket (en karaktär tycker jag skulle detta ha minskats med, men förstår att skapa sympati och förståelse för även denne karaktär är relevant).
För att vara en första bok så tycker jag den var fantastiskt bra, även om jag hellre hade velat den var lite omstrukturerad, kanske typ 2 böcker (där man grupperar upp perspektiven) eller något sådant.
Jag är väldigt taggad nu på att låta boken vila i mitt sinne nu någon månad och sedan läsa om den, men en karaktär i taget.
Jag rekommenderar detta för folk som gillar invecklade fantasy berättelser med mer "realistiskt känsloaktiva" karaktärer!
Jag vill sammanfatta min recension här först då jag går in rätt så på djupet och finner det viktigt för de som vill ha en snabb uppfattning att inte behöva läsa igenom så mycket, och jag är långrandig.
Jag tyckte om boken och berättelsen i dess helhet. Världen är verkligen förverkligad hos författaren och jag tyckte mig tidigt finna att tempot ser ut att spegla en episodisk kronologisk struktur med tydliga kopplingar ur ett rollspels-tempo. Och som en rollspelare av sedan 30 år tillbaka kändes det påtagligt.
Karaktärerna och händelseutvecklingen i boken var bra, men det var lite för mycket exposition och förklaringar som kändes lite malplacerade stundvis. Däremot är det förståeligt och väldigt uppskattat då världen är så stor och uppbyggd och berättelsens ark inte hade kunnat förklaras utan vissa av dessa detaljer. Men det märktes även i boken hur författaren blev bättre på att visa istället för att berätta saker.
Var väldigt många "Åhå!!" och "Ursäkta mig?!" med vändningar som var oväntade men inte på något vis alls dåliga. Detta är väldigt ovanligt för mig att se när jag läser en bok, och jag läser i regel främst engelska Episk Fantasy eller Science Fiction och fann det väldigt fräscht.
Styrkor
Karaktärerna är levande, utvecklande och man vet aldrig riktigt var man har dem,
Världen är intressant och varierande med kraftiga brister hos alla, känns häftigt
Berättelsen tar inga genvägar, du vet aldrig vad som kan hända eller i vilken hastighet
Väldigt många fina, riktiga moment med känslor och personliga investeringar och band
Svagheter
För mycket dialoger och förklaringar, som hade varit bättre att visa än att berätta
Strukturen av boken hade behövt vara uppdelad i 3, längden är inte problemet är händelsekurvan
På tok för många karaktärer, färre karaktärer hade skapat en större investering hos läsaren, så som det var nu, slutade jag "heja på" någon karaktär utan läste berättelsen efter 1/3 mer som en observatör
Jag ser fram emot nästa bok, och jag kommer läsa om denna bok igen, men mest troligen kommer jag läsa om den genom att bara läsa en karaktär per genomläsning. Hoppandet mellan så många karaktärer var ett problem för mig.
Utförlig recension
I vanliga fall när jag läser brukar jag läsa en bok i en sittning, även om den är 1000+ sidor lång. Tyvärr kunde jag inte det med denna av diverse olika anledningar och nu nar jag avslutat den inser jag att även om externa faktorer varit annorlunda hade jag inte heller klarat av det. Återkommer till varför.
När jag började läsa boken var alviskan ett enormt problem. Den avbröt lästempot. Jag har däremot upplevt liknande i andra böcker, som Sagan om Ringen. Men jag anpassade mig snabbt och själva faktumet över att författaren inkluderar sitt eget språk och använder det aktivt i sin bok finner jag väldigt fascinerande och en positiv sak i helhet, även om det för läsningens skull inte fungerar så bra för mig. Men det är bara att hoppa över dessa fraser som dyker upp här och var och vill man veta kan man hoppa till ordboken i början, inga problem där. Det stör däremot lästempot för de som vill verkligen djupdyka i en bok. Att behöva bläddra tillbaka är inte det bästa.
När storyn börjar så blev man snabbt indragen och tempot för etableringen av vad som skedde och dom kulturella ögonblicken av fann jag exemplariskt bra att ge ett perspektiv från en karaktär som är i världen och vet vad som ska ske, men sedan skumma igenom händelsen då karaktären inte är lika investerad i det. Som författare och idog läsare av fantasy var detta en av de snyggaste sätt jag sett någon författare göra detta på och att utöva principen "show, don't tell" på. Däremot blev det mycket mindre av det senare och meningar och kommentarer i alla olika PoV började dyka upp förklaringar som borde varit självklara för karaktärerna, där jag tror författaren var så investerad i själva händelserna att förklaringen bara hamnade med istället för att göra det lika bra som i början.
Och detta är definitivt bara en liten bieffekt av bokens positiva sida i hur tempot sakta eskalerar. Början av boken börjar lugnt, som en klassisk fantasy och målar upp lite antagonister och protagonister innan tvisten som sätter igång boken börjar.
Förvarning för kraftigare spoiler från detta stycke och framåt då jag inte kan diskutera och förklara mina åsikter utan att dra upp saker som är milda spoilers.
I början utav boken så sätts ett tydligt mål upp, protagonisten och karaktärerna runt påbörjar detta, men när hela den plotten kommer mot sitt slut, så verkligen exploderar boken med vy-karaktärer och plotter inom plotter presenteras i hög takt. Här blir man lite åksjuk till en början. Och just detta gör att jag aldrig hade klarat av att läsa boken i en sittning då det är väldigt ovanligt att ha i en första bok så frekventa hopp mellan vypunkter och händelser. Det gör det svårt att hänga med. Men det fyller sitt syfte i denna bok. Det är tydligt att författaren vill skapa en bild av att: "alla är goda från sitt eget perspektiv", vilket är bra och viktigt. Där exempelvis böcker som Harry Potter totalt misslyckas med att göra en trovärdig antagonist då Voldemort bara är löjligt "ond" utan att egentligen ha några realistiska motiv.
Här så är det nästan så att har karaktären en roll i berättelsen, så får du vid minst ett tillfälle se saker ur denne karaktärs ögon och författaren gör ett väldigt bra jobb i att lägga upp deras problem, aspirationer, och motiveringar på ett sådant sätt om du har uppmärksamheten med dig inser att ingen är ond. Utöver min "åksjuka" så resulterade detta att jag tog ett steg längre bort från berättelsen än vad jag är van vid. Jag kunde inte investera mig lika djupt som jag hade velat då det var lite för korta stycken och för mycket hoppande mellan karaktärer. Detta är lite av en negativ punkt för mig och den största anledningen i slutänden till varför jag inte känner att jag kan ge denna bok en 4. Jag behöver känna mig investerad i händelseförloppet och någon karaktär.
Dialogerna blev längre, och längre ju längre boken skred. Och där finner jag det gick för långt till slut. En dialog behöver ha ett syfte för läsarens skull, men de flesta dialoger vi observerade efter ett tag var många utav dem faktiskt inte helt nödvändiga. Vi hade klarat oss med kortare dialoger och mer överraskningar, eller att en karaktär återger dess uppfattning av en dialog. Men det var inte alltid ett problem, men det blev mer av ett problem ju mer politiskt invecklade berättelsen blev. Jag tror mycket av de politiska diskussionerna hade gjort sig bättre som resultat mer än att man behövde se diskussionerna också.
Utöver det så fann jag att boken hade ett litet strukturellt problem med den dramaturgiska berättarkurvan. Ibland är det ju bra att avvika från den, men den är definitivt något man borde tänka på då det skapar en tillfredställelse hos läsaren. Denna bok, är som tre eller kanske fyra böcker (jag måste läsa om mer noga för att kunna avgöra) och hade den följt kurvan lite bättre och varit just 3 böcker, tror jag att många utav de stora ögonblicken, och tvisterna och climax, hade de slagit hårdare. Då boken har vissa stycken mellan tre huvudsakliga sluthändelser som är väldigt utdragna.
Men som en förvånande och väldigt intressant not så tror jag att många rollspelare, skulle känna igen tempot i denna bok från rollspel. Det känns väldigt tydligt, tycker jag, att det går i samma "beat" som i rollspel mycket av karaktärernas händelseförlopp. Detta var väldigt intressant och fick mig att fantisera över hela boken som en TV-serie eller något annat episodiskt format. Det hade även det löst den Dramaturgiska kurvan för min del.
Så, karaktärerna och deras relationer. Detta är otvivelaktigen bokens absolut starkaste punkt. Utöver att alla karaktärer byggs upp med motivationer, svagheter, bakgrunder och medverkan så är deras känsloliv och händelser det mest välbeskrivna och levande i boken. Alla känns som dysfunktionella varelser, men det får alla att kännas verkliga och påtagliga. I ett fall i boken lite väl mycket (en karaktär tycker jag skulle detta ha minskats med, men förstår att skapa sympati och förståelse för även denne karaktär är relevant).
För att vara en första bok så tycker jag den var fantastiskt bra, även om jag hellre hade velat den var lite omstrukturerad, kanske typ 2 böcker (där man grupperar upp perspektiven) eller något sådant.
Jag är väldigt taggad nu på att låta boken vila i mitt sinne nu någon månad och sedan läsa om den, men en karaktär i taget.
Jag rekommenderar detta för folk som gillar invecklade fantasy berättelser med mer "realistiskt känsloaktiva" karaktärer!
Displaying 1 - 3 of 3 reviews