Die Schlachthaus-Tagebücher

by Lina Gustafsson, Maike Barth (Translator)

Wer dieses Buch liest, wird nie wieder Fleisch essen!

Die Tierärztin Lina Gustafsson beginnt, auf einem Schlachthof zu arbeiten, um dort die Tierschutzrichtlinien zu überwachen und die Tiere auf Krankheiten zu untersuchen. Was sie erlebt, ist eine endlose Aneinanderreihung von Tierquälerei. Mit einem genauen Blick auf die Tiere beschreibt sie die Brutalitäten, denen die Schweine beim Verladen, Transport, Aufbewahren und Schlachten ausgesetzt sind. Entstanden ist ein erschütterndes Plädoyer, das sich für die Rechte der Lebewesen einsetzt, die in der Nahrungskette ganz unten stehen.

»Die Schlachthaus-Tagebücher sind das Eindringlichste und Intelligenteste, das ich seit langem gelesen habe.« Helsingborgs Dagblad

Über den Autor und weitere Mitwirkende
Lina Gustafsson studierte Tiermedizin, um das Leben von Tieren zu verbessern. Nachdem sie einige Jahren in einer Tierklinik gearbeitet und dort vor allem Hunde und Katzen behandelt hatte, wuchs ein Gedanke in ihr: Sie wollte lieber für die Tiere arbeiten, die das größte Leid ertragen müssen und die niemanden haben, der sich für sie einsetzt. Deshalb bewarb sie sich bei der schwedischen Lebensmittelaufsichtsbehörde als Veterinärin und begann im Oktober 2017, auf einem Schlachthof zu arbeiten.

Genres: Nonfiction, Audiobook, Swedish Literature, Animals

240 pages, Perfect Paperback

First published March 13, 2020

Reviews

[Ebba · Rating 4 out of 5]

Det här var seriöst jättejobbigt och jag grät massor men så måste det vara. Jag har varit vegan i lite över tre år men min ingång var klimat och miljö till att börja med, inte djurrätt. Det är något som sakta växt fram över tid i och med att jag fått mer kunskap, men jag kan vara ärlig med att jag undvikit en del skildringar av djurindustrin för jag tycker det är så jobbigt och på något sätt svårt att kognitivt ta till sig. Hur fan kan vi göra så här mot grisar, kor, kycklingar etc medan vi gosar med katter och hundar?? Det är så jävla sjukt.

Men asså vilken viktig bok, jag önskar verkligen alla kunde läsa den här, framför allt för att förstå att det vi kallar "djurskydd" verkligen inte skyddar någon individ från ett brutalt öde. Den här boken är också mycket mer än en djurrättsbok, utan på ett respektfullt sätt så skildrar Lina Gustafsson även de människor som av olika anledningar tvingats in i några av samhällets mest föraktade yrken. Slakteri är också en klassfråga.

LÄS!

[Björn Schagerström · Rating 5 out of 5]

Jättebra, starkt och personligt reflekterande reportage och en inblick i en plats som sällan belyses. Alla, särskilt köttätare, borde läsa.

[Emma Andersson · Rating 5 out of 5]

Mitt hjärta är i bitar. Alla detaljer finns här. Läs, lär och tänk om. Att äta djur är inte etiskt försvarbart.

[Karenina (Nina Ruthström) · Rating 4 out of 5]

Proffsigt framfört. Jag gillar att författaren har en tydlig åsikt (det har ju alla som bestämmer sig för att göra ett reportage) men att hon ändå lyckas skapa förståelse för enskilda människors beteenden som avviker från hennes övertygelse. Slakteriet är för grisarna den innersta kretsen av infernot dit de kommer oskyldigt dömda. Där väntar satans utsände i form av slaktare som använder paddlar, knivar och gas. Djurindustrin borde förbjudas! Som så många andra företeelser orsakade av den giriga människan.

[Dariusz Gzyra · Rating 5 out of 5]

Bardzo dobrze napisany reportaż z rzeźni. Ciekawe połączenie drobiazgowości i realizmu z powściągliwością, wrażliwości ze zniuansowaniem krytyki. Wiele zdań zostaje na dłużej. Czytelna i znamienna struktura książki - poszczególne, krótkie części to opis kolejnych dni zatrudnienia w rzeźni. Podkreśla to monotonnię i powtarzalność dramatu, ale również pozwala czytelnikom/czytelniczkom w dowolnym momencie się zatrzymać i odłożyć książkę. To nie jest łatwa lektura. Gdyby tylko dało się przekonać wiele osób, że należy ją przeczytać...

[Alex · Rating 5 out of 5]

Otroligt starkt, naket och modigt reportage om en industri som forfarande jobbar bakom dolda ridåer. En bok som behandlar fakta och riktiga upplevelser som många väljer att vända ett blint öga emot och som många besvarar med ilska och hat när dem känner sig träffade.
Det är en bok som är mycket självutlåtande, och jag kan bara inbilla mig vad Lina har fått genomgå i form av respons, inte bara från gemene man, utan också från kött- och djurhållningsindustrin vid utgivningen. Rapport från ett slakteri förskönar ingenting, den berättar hur saker är, utan vackra ord och sockrade påstående. Den lämnar läsaren med en ordentlig tankeställare och många skuldkänslor utan att rikta direkt kritik mot läsaren eller de medverkande i boken. Lina vet att det är en självgående industri som är byggd på vana och allt hon vill få sagt med boken är att alla som läser den ska ha de verkliga faktum som sker varje dag i baktanke när dem konsumerar massproducerat kött.

Jag växte själv upp på en bondgård och ett jordbruk. Jag kommer från en lång rad av jordbrukare och djuruppfödare. Jag har sätt djurslakt på nära håll, både boskap och vilt, men den här boken fick mig ändå att vingla till. Den fick mig att fysiskt må illa. Att ha sett hur "human" slakt går till i liten skala till att få en inblick i massproduktionen av djurslakt var inte bara sorglig utan brutalt påtaglig. Nu äter jag mycket sällan kött och nästan aldrig fläskkött, men den här boken gav mig en stark motivation att sluta helt och hållet.

Jag rekommenderar boken till alla och skulle säga att det är ett läsmåste, framför allt, till alla som förtfarande är i förnekelse om att sveriges kött-och djurhållningsindustri inte är korrupt!

Snälla, läs den.

[Mikko Saari · Rating 4 out of 5]

Ruotsalainen eläinlääkäri Lina Gustafsson lähti sijaiseksi teurastamoon, vaikka on itse kasvissyöjä. Teurastamoon hakeutumisen taustalla oli kiinnostus eläintensuojeluun ja halu auttaa eläimiä kuolemaan arvokkaasti. Gustafsson on nyt kirjoittanut kokemuksistaan kirjan, joka näyttää, millaista työskentely ruotsalaisessa sikojen teurastamiseen keskittyneessä suuressa teurastamossa on.

Raakaa hommaahan se on, mikä ei varmasti tule kenellekään lihansyönnin konkretiaan tarkemmin perehtyneelle yllätyksenä. Eläimiä kohdellaan välinpitämättömästi, jopa väkivaltaisesti. Gustafsson saa jatkuvasti olla huomauttelemassa työntekijöille, jotka ajavat sikoja lyömällä niitä ajomeloilla. Ei saisi lyödä, mutta silti lyödään, osin siksi että työntekijät haluavat, osin siksi että teurastamon kulkureitit ovat hankalia, sikoja on paljon ja työssä on kiire.

Kiire ja teurastamisen teollinen mittakaava ovatkin selvästi isoja tekijöitä tässä. Gustafssonin tehtävänä teurastamon eläinlääkärinä on valvoa, että eläimet ovat riittävän hyväkuntoisia ja että tuloksena syntyvä liha on elintarvikkeeksi soveltuvaa. Nopeasti käy kuitenkin ilmi, että ongelmiin puuttuminen on vaikeaa ja kovin perinpohjaisesta perehtymistä eläinten tilaan voi vain haaveilla. Jos kuljetusautosta kömpii ontuva sika, joka näyttäisi olevan sellaisessa kunnossa, ettei sitä olisi saanut lastata kyytiin alunperinkään, kuski sanoo että sika oli ihan kunnossa, kun se nousi kyytiin, eikä asialle voi oikeastaan sen enempää tehdä.

Tapahtumat sijoittuvat Ruotsiin. Kirjaa värittää näkemys siitä, että Ruotsissa teurastaminen on sentään huolella säänneltyä ja menetelmät maailman eettisimpiä. Jos siis Ruotsissakin on tällaista, millaista on sitten muualla? Eettisyydestäkin voi tietysti olla monta mieltä. Kuinka eettistä eläinten tappaminen teollisessa mittakaavassa voi loppujen lopuksi olla? Tässä teurastamossa siat tainnutetaan hiilidioksidihissillä, joka kuulostaa suoraan sanottuna hirvittävältä – ja se on humaaneinta, mitä on.

Aika raaka kirjahan tämä on ja herkimpiä varmasti hirvittää. Toisaalta – kyllähän lihaa syövän ihmisen olisi ihan terveellistä olla ainakin jollain tasolla perillä siitä, mitä lihansyönti noin eläinten näkökulmasta tarkoittaa. Tässä on oiva keino vilkaista teurastamon elämään eläinlääkärin näkökulmasta. Vaikka Gustafsson itse kasvissyöjä onkin ja eläinsuojelunäkökulmasta asiaa lähestyy, kirja on sävyltään toisaalta aika neutraali, lähinnä turhautunut.

[Anna Widman · Rating 5 out of 5]

Ett riktigt bra reportage! Trots att läsningen är gripande, och fruktansvärd vid tillfällen, lyckades Gustafsson hålla en professionell ton genom hela boken när hon berättar om sin upplevelse när hon jobbade på ett slakteri.

[Marko Suomi · Rating 4 out of 5]

Tappavan tehokas, puuduttava, turruttava. Sekä kirjan kuvaama maailma että jälkifiilis. Ajaa hyvin pointtinsa läpi, ja vertautuu hienosti Mengelen patologina Auschwitzissa -kirjan tylyyn ilmaisuun. "me suljimme kaasukammion oven"

[Philip · Rating 3 out of 5]

"Report from a Slaughterhouse: A Veterinarian's Story"

The book truly is a report. Nothing superfluous, simply a recording in diary form of the author's experience working as a veterinarian/government inspector at a few Swedish slaughterhouses. She describes the crap worker's conditions, the maltreatment of animals (both the systematic and the sadistic kinds), the skirting of regulations, the inhumanity of the regulations themselves (seriously, when the anesthesia hurts more than the slaughter...), the complacency within and towards an industry that is directly responsible for a lot of people's food, and she does it all while chronicling her own slide towards numbness.

I realize that a lot of people are appalled by this book and books like it, as we should be - especially in countries like Sweden where the marketing/propaganda is all about how good and how much better we are than other countries when it comes to animal welfare. However, I'm always shocked by how many people are shocked by exposés like this one; how is this still a surprise!?

Nevertheless, I think the high ratings are partly due to this shock-and-appalled factor. And yes, in terms of just the importance of shining a light on shady businesses and dirty secrets, this book is definitely worth high praises. But as a book it definitely has its shortcomings. Part of that is due to the diary format. Another part is that it doesn't try to tell a complete and structured story, it's a visceral portrayal of a proverbial sh*t-sandwich from a single set of eyes - and that's all it is.

Shortcomings aside though, I highly recommend it as part of a more comprehensive reading list about how the food industry operates, and the abuses within it.

[Manna · Rating 4 out of 5]

Den här boken var fruktansvärd att lyssna på. Det är också viktigt att veta hur det fungerar i ett slakteri. Det som gjorde det ännu värre var när jag sedan också tittade på en norsk dokumentär om samma ämne och att se det var tussen gånger värre.

Varning för känsliga tittare
Video: https://www.svtplay.se/video/25859680/dokument-utifran-grisarnas-hemliga-liv
Videon kan ses till den 8 mars 2021

[lklauduw · Rating 4 out of 5]

Mocna, bardzo ciężka pozycja! Czytanie tej książki przyniosło mi dużo refleksji ale i bólu, dlaczego istota myśląca jaka jest człowiek robi coś takiego innym istotom? Język bardzo prostu, reportaż ważny, dziękuje księgarni Animi, ze mogłam przeczytać! Wam wszystkim polecam się zapoznać z tym raportem, a dla osób myślących o przejście ma wegetarianizm aż narzucam jako książkę must read!

#klayudiarecenzuje2021

[Felix Eder · Rating 4 out of 5]

Väldigt läsvärd bok, speciellt för köttätare. Stundvis repetitiv och rent av långsam ibland, men det känns som att det är poängen, visa upp hur arbetet på ett slakteri går till, det är repetetivt och långsamt. Gris ska bli mat, dag in och dag ut. Har gett mig en ny insyn i industriellt slakteri och får mig att tänka om lite om mina matvanor.

[Lale Svensson · Rating 4 out of 5]

Väl medveten om att djur lider och vi utnyttjar dem för våra egna behov blev jag ändå så starkt berörd av denna krassa korta rapport. Förra gången jag läste en liknande rapport "Äta djur" av Jonathan Safron Foer slutade jag äta kött och blev så småningom vegan. Nu vet jag inte hur jag ska kanalisera min ilska över människans grymhet. Viktig bok. Lättläst och lättbegriplig. Läs den.

[Anni · Rating 4 out of 5]

Varsin kiinnostava ja nopealukuinen teos teurastamon arjesta. Veljeni lainasi minulle tämän kirjan todeten, että jokaisen, sekasyöjänkin, pitäisi tietää mistä liha tulee. En voisi olla enemmän samaa mieltä ja tämä teos on tarkoitukseen erinomainen.

[Johannes · Rating 5 out of 5]

Lyssnade via Bokus Play. Bra skildring för någon som vill förstå men ej kan ta in det grafiska.

[Oscar · Rating 4 out of 5]

För alla köttätare. Överallt.

[Maria Hernius · Rating 5 out of 5]

En bok som alla bör läsa!

[Erika Sääksvuori · Rating 5 out of 5]

Ei mikään hyvän mielen kirja. Rehellinen kuvaus teurastamon arjesta. Koukuttava ja ajatuksia herättelevä.

[Carolina Carlberg · Rating 4 out of 5]

Väl skriven. Ögonoppnande. Fler bör läsa

[Guido Kühntopp · Rating 5 out of 5]

Erschütternd

[Josefine Sjöholm · Rating 5 out of 5]

Jag kunde inte läsa klart den för blev så illa berörd, som vanligt om detta ämne! Tycker alla borde läsa denna innan man går och köper industriellt kött från butiken för en påminnelse att Sverige kanske inte är så bra på etik för djur som vissa tror.. man blir kräkfärdig!

[Mira Kreivilä · Rating 4 out of 5]

Pystyin siihen!

[Shirin · Rating 5 out of 5]

Som ett slag i magen. Fruktansvärt viktigt om lidandet och den nästan ofattbara verkligheten i köttindustrin. Gustafsson skildrar så uttryckligt avtrubbningen och maktlösheten som uppstår när grymhet sker i industriell skala.

[Emelie Granbom · Rating 4 out of 5]

Om ni ser mig någonsin äta svinkött igen så SLÅ NED MIG

[Kettu · Rating 4 out of 5]

Book CW: (non-human) death, gore

"Uusia kananpoikalaatikoita kipataan hihnan alkupäähän keskeytyksettä, hihna on jatkuvasti enemmän kuin täynnä. Yksi kananpojista putoaa lattialle. Se seisoo siinä ihan hiljaa. Hetken päästä yksi miehistä kumartuu noukkimaan sen, tarttuu jaloista ja ripustaa. Työntekijät hoitavat tehtäväänsä persoonattomalla, kasvottomalla vauhdilla kuin olisivat liukuhihnan automatisoituja osasia."

4,5 The book is mainly focused on pigs, but there's also a snapshot into a chicken slaughterhouse.

I found the stories to be impacted with so much, that sometimes it feels like it's definitely too much, but that it's definitely important to keep reading. There are so big numbers at hand, but Lina does a great job with stopping to look at their existence as individual sentient beings like us. There are harsh facts and lil bit of statistics, a lot of blood, the reality in a slaughterhouse. The book is formatted in a way that chapters are relatively short "DAY 1" etc. The physical book is light, easy to read, but the actual content of the text is very much the opposite - I feel like this is a really good approach, it doesn't sugarcoat things, keeps it simple and words well written, whilst the content itself is unsurprisingly really heavy. IMO this book does a really good job portraying it all from a point of personal experience.

"Meillä on samantapainen sydän kuin sioilla, eikä", Gunnar sanoo. En tiedä, onko lausahdus kysymys vai toteamus.
"On", sanon ja ajattelen äidinäitiäni, jolla oli sian sydänläppä elämänsä kymmenen viimeistä vuotta. Sydämemme muistuttavat niin paljon toisiaan, että lääketieteessä tutkitaan ihmisen sydämen korvaamista sian sydämellä.

[Ninjakicalka · Rating 5 out of 5]

Dzisiaj odstawiamy na bok kwestie zdrowotne i środowiskowe i skupiamy się na zwierzętach, gdyż Lina Gustafsson poszła pracować do rzeźni. "Zawsze interesował mnie dobrostan zwierząt, a od wielu lat czułam, że chcę zrobić coś bardziej konkretnego dla zwierząt hodowlanych". To taki typ człowieka, który myśli, że coś może zmienić. Pracując w rzeźni. I podpisując co chwilę wyroki śmierci. No cóż, przynajmniej sama przyznaje, że jest naiwna.

Wspomina również jakie pranie mózgu przechodzą studenci, ucząc się o świniach – aktywnych, socjalnych, eksploracyjnych zwierzętach, żeby potem uznać, że hodowanie ich w zamkniętych pomieszczeniach na betonie jest okej.

Reportaż traktuje głównie o tych istotach, jak spędzają swoje ostatnie chwile, jak bardzo są poganiane nawet wtedy kiedy wszystkie biegną do przodu razem. Zero jakiegokolwiek szacunku. A to przecież jeszcze dzieci. Empatia opuściła to miejsce już dawno temu, nawet bicia nie uznaje się tam za bicie. Ciało to już nie ciało, tylko tusza. Wszystko po to, żeby pogrzebać wyrzuty sumienia, zanim się pojawią. Żebyś przypadkiem nie zaczął samodzielnie myśleć.

Ludzie tam odłączyli się od siebie samych. Sfrustrowani, nie chcą wziąć życia w swoje ręce, zmienić cokolwiek.

Rozdziały w książce są w formie dni. Po ilu z nich autorka będzie miała dość? I czy w ogóle? A może sama, po zobaczeniu tylu okropieństw, straci resztki własnego człowieczeństwa?

To nie jest łatwa lektura, bo pokazuje prawdę. Krwawą prawdę. Dodatkowo życie tak ustawiło wydarzenia wokół mnie, że podczas spacerów po mojej miejscowości widziałam te piękne damy w ciężarówkach jadące w swoją ostatnią podróż :(

[Sanna]

Erittäin suositeltavaa luettavaa joulukinkun ostajalle. Kuin myös luomulihan kannattajille, kanan syöjille, söpöjen eläinten rapsuttelijoille.

Vaikka olen itse kasvissyöjä, niin tämä ahdisti silti. Ehkä kuitenkin reilusti vähemmän kuin jos olisin jonottamassa pikaruokamestaan halvan lihahampurilaisen perässä. En tiedä Suomen käytännöistä teurastamoilla, mutta ne tuskin ovat ainakaan paljoa parempia kuin länsinaapurissamme. Possujen hissimatkan kuvailu mustaan helvettiin oli kirjan oikeutetusti ahdistavin kohta.

Kirja kertoo paitsi eläinten kamalasta kohtelusta, myös miten byrokratian rattaissa oleminen vaikuttaa ihmisiin sekä eläimiin. Kirjan kertoja ei ole superihminen joka voisi ratkaista vuosikymmenien ongelmat, eivätkä teurastamon muu henkilöstö mustavalkoisia tarinan pahoja hahmoja.

Raskas, mutta helposti (pienissäkin osissa) luettava kokonaisuus.

[Victoria · Rating 5 out of 5]

Jag har varit vegan i 5+ år vilket är ett beslut jag aldrig ångrat. Efter att ha sommarjobbat min första sommar i en matbutik och sett hur mycket ätbart kött som slängdes varje vecka var beslutet att sluta äta djur enkelt. Min veganism har alltid grundat sig i en instinktiv medkänsla för djuren. Jag har inte haft en vilja eller känt ett behov att se videos, filmer eller läsa texter om djurrätt för att inse att veganismen är rätt väg för mig. Trots det är jag väldigt glad att jag till slut tog mig för att läsa denna bok och känna mig än mer stärkt i denna övertygelse. Författaren gjorde ett fantastiskt jobb i att skildra sina samvetskval samtidigt som hon inte la skulden på sina kollegor utan på systemet/industrin. Det är så många individer som dör dagligen i vårt land helt i onödan för att bli mat. Jag hoppas verkligen att boken läses av fler än oss som ”redan är frälsta”.

[Pipsa Vuori · Rating 5 out of 5]

Luin tän kirjan Helmet-lukuhaasteen kohtaan 11. Tietokirja, joka on julkaistu 2020-luvulla.

Mielestäni kaikkien, etenkin ihmisten, jotka syövät lihaa, tulisi lukea tämä kirja. On tärkeä ymmärtää, millaisten asioiden varassa omat elämän tottumukset on, ja miten pohjoismaissakin tuotantoeläimet kärsivät valtavasti.

Kirjassa on raakaa, anteeksiantamatonta kuvailua erityisesti sikojen kohtelusta teurastamolla. Kirja ei syyllistä teurastamotyöntekijöitä, vaan tuo ennemminkin esiin vahingollisia tottumuksia, lainsäädännön puutteita ja sen, miten tiettyjen eläinten arvo on huomattavasti huonompi verrattuna toisiin.

Päiväkirjamainen, helposti luettavissa oleva teksti ei kuitenkaan edennyt nopeasti, sillä jatkuvasti piti pysähtyä miettimään, pari kertaa kyynelehtimään ja välillä oksettikin. Pala totuutta, joka jokaisen pitäisi ymmärtää.