Gle nas sad

by Geir Gulliksen

Seks milliarder mennesker står bak Geir Gulliksens nye diktsamling.
Åpningsdiktet tar utgangspunkt i et telleverk på internett. Hver gang et nytt barn kommer til jorden, oppdateres telleverket - resultatet er en endeløs tallrekke som aldri lar seg fiksere.
Diktenes jeg overveldes av verden og de store sammenhengene han tar del i og er nødt til å forholde seg til: menneskeheten, språket,.dagene som går.og pengenes kretsløp. Samtidig forsøker han å plassere seg som individ og å avgrense seg mot omverden.
Gulliksens språk røper en veldig varhet overfor dette at menneskets bevissthet er grenseløs og kan ta inn over seg alt, men at menneskets aksjonsradius på samme tid er begrenset av livet her og nå... Resultatet er vakkert.

Genres: Roman, Fiction, Contemporary

Paperback

First published January 1, 2018

About the author

Geir Gulliksen, a Norwegian author and publisher, is from Kongsberg and resides in Oslo.

He studied writing at Bø in 1985 and has worked as an editor at the publishing house Tiden Norsk Forlag. He has also helped popularize several important younger Norwegian authors, including Karl Ove Knausgaard.

Reviews

[Jennopenny · Rating 3 out of 5]

Innan jag börjar skriva om denna, vill jag bara nämna att jag varken är gift eller har varit. Inte har barn och har aldrig själv varit otrogen eller haft en partner som har varit det mot mig.
Jag har inte heller haft en medelålderskrig och har ett -väldigt- lågt bekräftelsebehov.

Men det skrivet, ska jag också skriva att jag verkligen älskade "Berättelser från ett äktenskap" av Gulliksen som jag, fun fact, läste på tåget med Karl Ove Knausgård snett bredvid mig för något år sedan.

Den här skaver dock inte för mycket i min smak. Kan vara att jag lyssnade på ljudboken, men tror inte att det är där det ligger.
Hans, en av huvudkaraktärerna, träffar Harriet på ett bröllop, en nybliven mamma som är 20 år yngre än Hans, och hjälper henne med hennes mjölkstockning på en toalett. För det skulle vilken kvinna som helst göra, och han vill inte vara sämre. Han har ju dessutom två barns far (plus ett bonusbarn) och hans fru Ingunn upplevde samma sak när de hade barn.
Hans avskyr Harriet och tycker inte att de har något gemensamt och kan inte förstå varför hon hör av sig till honom några veckor senare och vill ses.

Ingunn känner sig fast i sin roll som kvinna, som om hon har gett upp något för det hon ändå är glad att hon har. Så tolkar jag henne i alla fall.
När hon märker att Hans börjar prata mer och mer om Harriet, om att Hans har en nära vänskap med henne, så anar hon att han är på väg att förälska sig i henne och kanske till och med redan ligger med henne.
Ingunn överraskar sig själv med, även om hon verkligen vill vara med Hans och inte vet vem hon är utan honom, att försvara Hans och Harriet på olika sätt.

Så det skaver. Det skaver mellan Hans och Ingunn, som säger allt till varandra men samtidigt inget alls. Ibland ljuger de rakt ut. Hans nästan vill att Ingunn ska förstå vad som händer med Harriet, för han vill ju ha Ingunn och det skulle vara så mycket lättare om hon gjorde det svårt för honom att vara med Harriet. För han kan ju inte hindra sig själv.
Harriet är för speciell, utmanar honom och tar med honom på museer och pratar om filmer som Hans inte hört om tidigare. Allt hon säger är så annorlunda och får Hans att se på saker på ett nytt sätt, samtidigt som Hans fäster sig vid hennes lilla dotter och trivs med tanken att om folk ser dem på stan så skulle de tro att Hans var pappan.

Det skaver för allt det där som det pratas om i cirklar men inte säger något. Hur de ser igenom varandras lögner. Hur de undrar hur de hamnade här, vad som har hänt med deras ungdom med mera. På många sätt vill tycker jag att denna bok var jobbig att läsa för att allt finns där, de båda ser det, men vill nästan inte titta på det.

Samtidigt så orkar jag inte med Hans som definitivt går igenom en medelålderskris, försöker vara den där goda feministen och pappan, men vem är han att säga nej när en yngre kvinna (SOM HAN INTE TYCKER OM, mind you) erbjuder sig till honom. Det är så han tolkar det i alla fall. Han vet att det är fel, men han kan inte hålla sig borta. Han är hela tiden på väg bort från henne, sista gången och så vidare. Det blir jobbigt att läsa alla de gånger han försvar sitt beteende för sig själv för att träffa Harriet.
Utan att spoila, även om det kanske är ganska självklart vad som kommer hända till slut? Så känner sig Hans så ensam genom hela boken på ett eller annat sätt. Samtidigt som har inte ser de runt omkring sig.

Det finns flera sidohistorier i denna, om norsk politik, andras kärleksrelationer, jobb och annat i vardagen.

Jag kände dock ofta att jag suckade. För att det var jobbigt men också för att detta ständiga "tycka synd om sig själv" aldrig tog slut.
Och även Ingunn som försöker göra saker känns så desperat på ett annat sätt än Hans, för att inte vara ensam. Ingen av dem kan tänka sig att vara ensamma när de har varit gifta så länge.

Det kanske är lite svamligt detta, men jag måste tyvärr skriva att jag inte tyckte så mycket om denna. Jag ville absolut avsluta den och se hur det går, även om det är ganska självklart, men jag blev nästan lättad när den var över.
Oavsett är känner jag mig ganska besviken på denna.
Kanske för att jag inte klarar av speciellt män som vill bli bekräftade hela tiden. Och som också blir det. Kommunikation tycker jag är bland det mest spännande att läsa som men denna nådde inte fram. Jag förväntade mig att sugas in i denna precis som jag gjorde av "Berättelse från ett äktenskap", som också är jobbig på många sätt, men jag också tyckte var mycket bättre än denna. Och egentligen gillar jag väl när det skaver men jag kunde inte sluta sucka eller rulla på ögonen på flertalet ställen genom denna.

Ikväll ska jag ser Gulliksen prata om boken och då kanske jag kommer förstå bättre vad Gulliksen ville få fram med denna bok, så lämnar stjärnorna till senare.

[Annika Kronberg · Rating 4 out of 5]

Välskriven! Skicklig författare! Har hört folk säga att den är likadan som Berättelse om ett äktenskap, jag tycker dock att den här är mycket bättre: smartare, mer nyanserad, mer kompakt. Kanske inget revolutionerande men himla läsvärd!

[Marléne Ärlemalm Dahlin · Rating 2 out of 5]

”Se på oss nu” heter den men boken signalerar snarare ”se på mig, Geir Gulliksen, alltid”. Gulliksen försöker vara kontroversiell men det blir bara patetiskt. Trots detta sträckläste jag den. Två av fem.

[Clara Dahlgren · Rating 2 out of 5]

Stort MÄH. Vad säger det att i de tre senaste böckerna jag har läst har det funnits inslag av amningsfetisch? Lite lökigt att medelåldersman skrivit om det men det kanske är sexnegativt av mig. 0% intresserad av plotline om politikern Salomon.

[Els · Rating 3 out of 5]

Gulliksen is op zijn sterkst wanneer hij de intieme onderhuidse spanningen beschrijft tussen zijn personages. Hij weet met verve een relatie of relatiecrisis aan te brengen vanaf het prilste stadium. Ook in deze ‘Kijk ons nu eens’ demonstreert hij met ingehouden pen over dit onderwerp.

De nevenpersonages Olof en Salomon en hun liefjes en vriendinnen zijn er wat mij betreft in deze roman wat teveel aan. Liever had ik het wat uitgepuurder gezien en de verhaallijn mocht wat mij betreft beperkt blijven tot hoofdpersonage Hans, zijn nieuwe verovering Harriet en zijn ex en kinderen in wat tegenwoordig een nieuw samengesteld gezin heet.

Blijft over: een intelligente roman die zich afspeelt in de betere intellectuele kringen van hedendaags politiek correct Noorwegen. Hoofdpersonage Hans Kaasajordet (ik las het steevast als Hans Kaaskroket) komt in een midlife- en dito relatiecrisis terecht en loopt zijn pik achterna. Hij loopt over van medelijden met zichzelf - Ove Knausgard lijkt nooit ver weg. Wat hij niet wil, gebeurt. Schuinsmarcheerderij staat in de sterren geschreven. De stijl is licht en prettig, sec humoristisch (eco-borstvoedingsmaffia-moeders zijn nooit ver weg). Het is literatuur die je de kans biedt in het hoofd van een ander te kruipen zonder dat je daarvoor het bed met een ander hoeft te delen. Makkelijk zat.

“Maar kijk ons nu eens. Wij waren toch de aardige generatie? Wij zouden toch rechtzetten wat krom was, wij zouden de wereld toch iets nieuws bieden? Nu zijn we van die mensen geworden over wie mensen praten, over wie mensen het hoofd schudden. Ik kan het zien in de blikken die ik krijg, ik kan het horen. De mensen praten met zachte, verongelijkte, wantrouwende stem over ons.”

[Ruben · Rating 4 out of 5]

There are few writers who write so well and so openly about infatuations, crushes, the urge to try something new, the end of relationships, reinventing one self, the loss of control. Also the narrative around it, about a married man and a younger married woman who start an affair, was interesting and extremely easy to read. It didn’t have the same impact on me as his previous novel (history of a marriage), but I thoroughly enjoyed this as well.

[Frøy · Rating 3 out of 5]

Må sei eg likte konseptet til denne mykje betre enn sjølve utføringa. Gulliksen presterer godt språkleg, og til tider kunne eg ikkje legge boka frå meg, men tematikken og karakterane som gjennomsyrar romanen gjorde meg til tider kvalm. Eg opplevde ei synkande kjensle fleire gongar enn eg er komfortabel med - og kven veit, det er kanskje det Gulliksen prøvde på. I så fall, godt jobba!

[Madelene Alfinson · Rating 1 out of 5]

Detta är den tredje av Gullikssons böcker som jag läser. Jag har väldigt svårt att tycka om dessa böcker då jag upplever att han inte tar hand om sina karaktärer. Min uppfattning är att böckerna speglar en krass människosyn och att Gulliksen vinklar karaktärerna i konstant dålig dager. Jag saknar en mer nyanserad bild och karaktärsutveckling. Det behövs någon positiv aspekt som bryter av den deppiga stämningen som följer genom hela boken.

[Mari · Rating 4 out of 5]

Slukte denne boka på bussen til og fra jobb en uke. Da jeg ikke leste, lurte jeg på hva som ville skje med personene i boka. Ganske intens leseropplevelse for meg. Mulig også farga av at dette var første leste bok etter svangerskap og permisjon.

God bok.

[Bianca · Rating 4 out of 5]

Medryckande, speciell berättelse om relationer med fint utmejslade karaktärer. Jag hade gärna fortsatt läsa om de andra personerna kring Hans. Hade också gärna velat att vissa att trådarna i berättelsen fortsatte lite till och knöts ihop. Ibland var det så snabba hopp framåt i tiden.

[Heidi Höglund]

Näe, jag erkänner att den här orkade jag inte läsa till slut. Efter 70 sidor ville jag inte läsa mer. Det var för tillrättalagt, för självömkande och helt enkelt för ointressant.

[Peony · Rating 3 out of 5]

Kiinnostava kuvaus keski-iän kriiseilystä. Vielä on aikaa muuttaa elämänsä suuntaa ja kokeilla uutta tietä ja ihastua uusiin ihmisiin. Ja siitä, miten arki tulee kuitenkin aina vastaan. 3,5 tähteä.

[Mindy Svenlin · Rating 1 out of 5]

Ugh, nej verkligen inte i min smak. Det är överdrivet och snudd på parodiskt trtos att handlingen inte alls manar till det. Gulliksen försöker framställa en medelåldersman i en ny fräsch dager som är feminist och lite ”hipp” men ändå blir det gubbsjukt och bara otrovärdigt. Sällan jag helt ratar en bok men det gör jag med denna.

[Saskia · Rating 3 out of 5]

Leest vlot maar is wat ongeloofwaardig op sommige punten. Over een man die als spin doctor de lijn en boodschap voor anderen verzint maar zijn eigen rode draad kwijtraakt.

[Louise Persson · Rating 2 out of 5]

Medioker handling men språket gör att det skulle kunna vara 2,5.
2-2,5.

[Maria Strale · Rating 3 out of 5]

Kanske lite för snabb uppföljare. Realistisk och idiotisk. Personer som känns verkliga, vardagliga och gör allting fel. Om jag kunde hitta någon att identifiera mig med hos alla i "Arv och miljö" så hittade jag ingen här. Otroligt antipatiska och självupptagna människor men ändå så bra beskrivna att det känns trovärdigt. Tyvärr.

[Sanna · Rating 3 out of 5]

Skarpa iakttagelser av relationer och vad som får dem att röra på sig, men betydligt spretigare och mindre intensiv än Berättelse om ett äktenskap, vilken är den bättre romanen. Särskilt alla partier om Salomon o co tycks mig så överflödiga och träliga. Romanen blir mindre drabbande än den kunde ha varit.

[Ingrid P · Rating 2 out of 5]

En självgod medelåldersman - senare självömkande - som inbillar sig att han förstår sig på kvinnor och som trasslar till livet för sig eftersom han inte kan se sina egna tillkortakommanden.
Hade jag läst pappersversionen hade jag gett upp halvvägs, men uppläsaren Johan Holmberg gjorde med sin ganska entoniga röst det lättare att uthärda. Men bra är boken inte.

[Jukka Häkkinen · Rating 5 out of 5]

Romaanissa viisikymppinen mies pettää vaimoaan nuoremman naisen kanssa. Teksti kuvaa hienovireisesti ja aidosti päätöksenteon ja kokemuksen suhdetta, sitä tapaa, jolla päätökset oikeutetaan jälkikäteen ja niihin rakennetaan narratiivi, joka tukee positiivista minäkokemusta. Myös muuten ajattelun ja ihmissuhteiden kuvaus on todella osuvaa. Tämä on parhaita tänä vuonna lukemiani kirjoja.

[Ingalill · Rating 3 out of 5]

For lite parodi. For lite virkelig.
Smått morsom likevel, på den pinlige can't look away måten.

[Sanna Halt · Rating 3 out of 5]

Lite besviken, speciellt över första halvan av boken som är astråkig. Men den tar sig, jag gillar framförallt när man får Igunns perspektiv på saker och ting.

[Hans van der Veeke · Rating 4 out of 5]

Het boek had ook ‘anatomie van een overspel’ kunnen heten. Of wat er gebeurt als een man zijn p?k achterna loopt. De hoofdpersoon heeft een goed huwelijk. Maar het gras lijkt groener aan de overkant en hij wordt verliefd op een ander. Of beter, geobsedeerd. Terwijl hij vanaf het begin blijft zeggen dat hij dat beter niet kan doen, gaat hij toch telkens een stap verder. Zijn vrouw weet beter en hij blijft ontkennen. Zo zie je langzaam twee werkelijkheden afbrokkelen. Hij verdiept zich in zijn maîtresse. Zijn vrouw kiest eieren voor haar geld en gaat de scheiding aan nadat ze intens contact krijgt met een jeugdvriend. Maar daarna fladdert ze snel naar een andere man. Door zijn eigen gedrag verliest hij zijn liefde en eindigt alleen in een flatje.
Het boek is vanuit de verschillende standpunten geschreven. Van hem, zijn vrouw en ook vanuit de nieuwe vlam. De schrijfstijl is zodanig dat het eng dichtbij komt. Bij langer lezen vervaagt de grens tussen mezelf en de personen en dompel ik erin onder. Het speelt zich af in Noorwegen. Het lijkt daar de norm dat mensen meerdere keren trouwen en scheiden. Tenminste, alle hoofdrol- en bijrolspelers in het boek overkomt dit. Jammer is ook dat in Scandinavische boeken altijd een stuk politiek moet spelen waar ik echt niets mee heb. Dat is dan ook de reden dat het vier, in plaats van, vijf sterren zijn. Desalniettemin interessant leesvoer.

[Astrid Luffe · Rating 4 out of 5]

Geir Gulliksen har en helt eminent skrivestil, især de indre monologer er helt fantastiske, og jeg læste den her bog hurtigt og intenst. Jeg følte mig endda set som ny mor i beskrivelsen af amning, hvilket var meget uventet.

Jeg kunne godt have givet den her bog 5 stjerner, men slutningen indebærer for mange løse tråde, så den ender på 4. Jeg har så mange spørgsmål:

1: Hvad skete der med Kristina og popcornene? Er Kristoffer ok?

2. Hvordan er Harriets og Påls ægteskab nu? En baby kunne tydeligvis ikke redde det, men er det lykken, at begge parter forgaber sig i andre, er det det der skal til for at vende tilbage til hinanden?

3. Der må være mere til historien med Amanda, bogen kan ikke ende så lykkeligt.

4. Jeg var sikker på, at Harriets store afsløring ville være, at hun var Amanda. Jeg var så klar til det plot twist, at den ægte historie faldt lidt til jorden.

5. Jeg føler, at der er materiale til en hel bog i Ingunns ekskæreste, og hvordan han nu er en psyko stalker, men det udviklede sig heller ikke mere. Eller hvad?

Selv med mine uafklarede spørgsmål, som jeg selv må fantasere mig til, er bogen en god kommentar til ægteskab, børn og opdragelse, feminisme og den kulturelle klasse. Kan virkelig godt anbefale den, og jeg glæder mig til at læse mere af Gulliksen.

[Maria · Rating 4 out of 5]

4,5*
En fuldstændig fænomenalt skrevet roman! Jeg er så begejstret over Gulliksens skrivestil og hvad han formår at få med på relativt få ord. Det føltes enormt privat og intimt at læse denne bog, fordi jeg virkelig havde det som om jeg sad inde i hovedet på de forskellige karakterer og ikke bare kunne følge med og mærke deres tanker og følelser, men også fik at mærke alt det ubevidste, der sker mellem mennesker. Måtte lægge bogen fra mig flere gange, fordi det blev for meget.
Hans' perspektiv på verden, andre og hvordan han ser og ønsker at se sig selv, er en sjælden form for mandlig karakter jeg i hvert fald er stødt på i litteraturen og jeg synes det er vildt forfriskende og spændende. Gulliksen formår at gøre alle karakterer enormt alsidige, og man har mange blandede følelser omkring dem, netop af den grund. Jeg kunne dog godt lide, at det virkelig også har sine konsekvenser for Hans, at han er utro. Det er en virkelighedstro, velreflekteret og dybdegående fortælling, som man virkelig kan mærke og som sætter mange tanker i gang.

[Athena · Rating 3 out of 5]

Speciell bok. Den berör relationer, äktenskap, att tillhöra någon annan, att skapa ny verklighet för sig själv.

Språket är något rabblande, knapphändig styckesindelning. Man är mycket i huvudet på vardera karaktär och ibland är det tröttsamt med deras tankas som går i spin. Känns som det hade kunnat skrivas med större precision.

Sexscenerna mellan Hans och Harriet är lite väl utdragna särskilt i början. Känns som man ska bli provoceras - antingen bli upprörd, eller oanat tycka bröstmjölk är sexigt, bli förvånad. Tycker mest det var tröttsamt och utdraget.

Stör mig mycket på Hans men det är en konst att skriva en bok där man läser pärm till pärm trots att huvudkaraktären går en på nerverna.

[Kristian Lindberg · Rating 5 out of 5]

Endnu utroligt præcis psyko-fænomenologisk rejse med mere humor og mere samfundsperspektiv end i «Historien om et ægteskab», omend jeg ikke synes skildringen af den norske politiske elite helt går i hånd med det interpersonelle. Sidste kapitel er en skæg metareference til The Sopranos som der jævnligt bliver henvist til i romanen. «…de (nye tvserier) indførte en anden dramaturgi, der var mere åben, og hvor alting ikke gik op til sidst, og dermed førte serierne også til en anden måde at forstå mennesker på». Ingenting bliver egentlig afsluttet. Det er hverken pessimisme eller optimisme. Det er bare.

[Kristian Lindberg · Rating 5 out of 5]

Endnu utroligt præcis psyko-fænomenologisk rejse med mere humor og mere samfundsperspektiv end i «Historien om et ægteskab», omend jeg ikke synes skildringen af den norske politiske elite helt går i hånd med det interpersonelle. Sidste kapitel er en skæg metareference til The Sopranos som der jævnligt bliver henvist til i romanen. «…de (nye tvserier) indførte en anden dramaturgi, der var mere åben, og hvor alting ikke gik op til sidst, og dermed førte serierne også til en anden måde at forstå mennesker på». Ingenting bliver egentlig afsluttet. Det er hverken pessimisme eller optimisme. Det er bare.

[Kirsten · Rating 3 out of 5]

Onder de indruk hoe ik in de hoofden van de hoofdrolspelers zat en hoe nauwgezet ik alle stapjes en overwegingen kon volgen. Leest als een thriller, deed me ook denken aan de sfeer van Ove Knausgard. Goed maar grimmig - zo snel mogelijk uit willen lezen! Maar vind de personages wel iets te ongeloofwaardig. Hans is wel erg manisch vergeleken bij zijn eerdere stabiele gelukkige jaren en Inngun geeft helemaal níets om de gevoelens van anderen. Zonder die uitvergrotingen, met iets realistischer en dus sympathiekere personages, had het me zeker gegrepen.

[Elin Haraldsson · Rating 3 out of 5]

Gillade den mycket i början, och längtade till nästa tillfälle då jag kunde få se hur det går för karaktärerna. Passagerna med Salomon och de andra kändes något överflödiga, och tycker boken tappade gnistan och drivet framåt slutet. Dock smart av Gulliksen att hålla på små historier (t ex hur uppbrotten egentligen gick till), som cliffhangers Utan att det blev konstlat.
Hade den hållt samma klass igenom hade det blivit en stark fyra.

[Karsten Karpius · Rating 3 out of 5]

Stark pervers iscensättning där mjölkstinna bröst och den mjölk dessa ger spelar huvudrollen i en smutsig otrohetsaffär. Sen blir det (tyvärr) en mer konventionell medelålders-krisroman av det hela. Karaktärerna förblir påtagligt outvecklade genom historien och slutet känns som något av ett hafsverk trots att bröstmjölken som sexuell signifikator återkommer i ett kort men lödigt avsnitt.